Kristi lidandes historia, akt 3

Den traditionella sammanställningen av Kristi lidandes historia från evangelium enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes med text från Svenska Folkbibeln 2015.
Innehåll | Akt 1 | Akt 2 | Akt 3 | Akt 4 | Akt 5 | Akt 6

Vad Kristus gör och lider inför Hannas och Kaifas samt rådet

Soldaterna och befälhavaren och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kaifas som var överstepräst det året. Det var Kaifas som hade gett judarna rådet att det var bättre att en man dog i folkets ställe.[1]

De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärde och de äldste hade samlats.[2]

Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus svarade honom: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judar samlas. Jag har inte talat i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt.” När Jesus sade detta, gav en av tjänarna som stod där honom ett slag i ansiktet och sade: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” Jesus svarade: ”Har jag sagt något som är fel, så säg vad som är fel. Men om jag talar sanning, varför slår du mig?”[3]

Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom in på översteprästens gård tillsammans med Jesus. Men Petrus stod kvar utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och hämtade in Petrus. Tjänsteflickan frågade Petrus: ”Är inte du också en av den där mannens lärjungar?” Han svarade: ”Nej, det är jag inte.” Det var kallt, och tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld där de stod och värmde sig. Även Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.[4]

En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: ”Den där var också med honom.” Men han nekade: ”Nej, kvinna, jag känner honom inte.” Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: ”Visst är du också en av dem! Din dialekt avslöjar dig.” Då började han förbanna och svära: ”Jag känner inte den mannen.” Och strax därefter gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig.” Och han gick ut och grät bittert.[5]

Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. Men de fann inget. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: ”Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.” Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.[6]

Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: ”Är du Messias, den Välsignades son? Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son.” Jesus sade till honom: ”Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.” Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. Vad anser ni?” De svarade: ”Han förtjänar döden!” Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. De täckte över honom och sade: ”Profetera! Vem var det som slog dig?” Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. De sade också mycket annat hånfullt till honom.[7]

Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet, att de skulle döda honom. De lät föra honom inför sitt råd och frågade: ”Är du Messias, så säg det till oss!” Han svarade dem: ”Om jag säger det till er tror ni det inte, och om jag frågar, svarar ni inte. Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida.” Då frågade alla: ”Så du är alltså Guds Son?” Han svarade dem: ”Ni själva säger att Jag Är.” De sade: ”Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!”[8]

eller: Matteusevangeliet 26:57–75
eller: Markusevangeliet 14:53–72.


[1] Johannesevangeliet 18:12–14

[2] Matteusevangeliet 26:57; Markusevangeliet 14:53; Lukasevangeliet 22:54; Johannesevangeliet 18:24

[3] Johannesevangeliet 18:19–23

[4] Matteusevangeliet 26:58, 69–70; Markusevangeliet 14:54, 66–68; Lukasevangeliet 22:54–55; Johannesevangeliet 18:15–18

[5] Matteusevangeliet 26:71–74; Markusevangeliet 14:69–72; Lukasevangeliet 22:56–62; Johannesevangeliet 18:25–27

[6] Matteusevangeliet 26:59–61; Markusevangeliet 14:55–59

[7] Matteusevangeliet 26:62–68; Markusevangeliet 14:60–65; Lukasevangeliet 22:63–65

[8] Matteusevangeliet 27:1; Markusevangeliet 15:1; Lukasevangeliet 22:66–71


2020 / OÖ