Kristi lidandes historia, akt 5
Den traditionella sammanställningen av Kristi lidandes historia från evangelium enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes med text från Svenska Folkbibeln 2015.
Innehåll | Akt 1 | Akt 2 | Akt 3 | Akt 4 | Akt 5 | Akt 6
Vad Kristus gör och lider på Golgata och vad som sker i hans dödsstund
När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas. Och han bar själv sitt kors. När de förde bort honom grep de en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus.[1]
En stor skara ur folket följde honom, även kvinnor som sörjde och grät över honom.
Då vände Jesus sig till dem och sade: ”Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. Det kommer dagar då man ska säga: Saliga är de ofruktsamma, de moderliv som inte fött och de bröst som inte ammat. Då ska man säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Göm oss! För om de gör så här med det friska trädet, vad ska då inte ske med det torra?”[2]
Två andra brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med honom. Och de förde Jesus till den plats som kallades Golgata, som betyder Dödskalleplatsen. De gav honom vin blandat med galla att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka.[3]
Där korsfäste de honom och tillsammans med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra och Jesus i mitten. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. Men Jesus sade: ”Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.”[4]
Pilatus lät också skriva ett anslag som sattes upp på korset. Där stod skrivet: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.” Anslaget lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus blev korsfäst låg nära staden och texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: ”Skriv inte judarnas kung, utan att han har sagt: Jag är judarnas kung.” Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”[5]
När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för varje soldat. Men livklädnaden var utan sömmar, vävd i ett enda stycke uppifrån och ner. Därför sade de till varandra: ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som ska få den.” Skriften skulle nämligen uppfyllas: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Så gjorde nu soldaterna.[6]
Vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var Klopas hustru, och Maria Magdalena. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sade han till sin mor: ”Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden tog lärjungen hem henne till sig.[7]
Folket stod där och såg på. De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: ”Ha! Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!” På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: ”Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son.” Även soldaterna kom fram och hånade honom. De räckte honom surt vin och sade: ”Om du är judarnas kung, fräls då dig själv!”[8]
En av brottslingarna som var upphängda där hånade honom och sade: ”Är inte du Messias? Fräls då dig själv, och oss också!” Men den andre tillrättavisade honom och sade: ”Fruktar du inte ens Gud, du som är under samma dom? Vår dom är rättvis, vi får vad vi förtjänar för det vi gjort. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.” Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: I dag ska du vara med mig i paradiset.”[9]
Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade fram till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli! Eli! Lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”[10]
Några av dem som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia!” Jesus visste att allt nu var fullbordat. Han sade sedan för att Skriften skulle uppfyllas: ”Jag törstar.” En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. De andra sade: ”Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.” När Jesus hade fått ättikvinet, sade han: ”Det är fullbordat.”[11]
Men Jesus ropade än en gång med hög röst: ”Far, i dina händer överlämnar jag min ande.” När han hade sagt detta, gav han upp andan.[12]
Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många.[13]
När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!” När allt folket som hade samlats som åskådare såg vad som hände, slog de sig för bröstet och vände hem igen.[14]
Men alla hans vänner och kvinnorna som hade följt honom från Galileen stod på avstånd och såg detta. Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat honom. Där fanns också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.[15]
Det var förberedelsedag, och judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten, eftersom det var en stor sabbatsdag. Därför bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom då och krossade benen på den förste, och sedan på den andre som var korsfäst tillsammans med honom.
Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. I stället stack en av soldaterna upp hans sida med sitt spjut, och genast kom det ut blod och vatten. Den som har sett det har vittnat för att också ni ska tro. Hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Inget av hans ben ska krossas. Och ett annat ställe i Skriften säger: De ska se upp till honom som de har genomborrat.[16]
[1] Matteusevangeliet 27:31–32; Markusevangeliet 15:20–21; Lukasevangeliet 23:26; Johannesevangeliet 19:16–17
[2] Lukasevangeliet 23:27–31
[3] Matteusevangeliet 27:33–34; Markusevangeliet 15:22–23; Lukasevangeliet 23:32
[4] Markusevangeliet 15:25, 27; Lukasevangeliet 23:33–34
[5] Matteusevangeliet 27:37; Markusevangeliet 15:26; Lukasevangeliet 23:38; Johannesevangeliet 19:19–22
[6] Matteusevangeliet 27:35; Markusevangeliet 15:24; Lukasevangeliet 23:34; Johannesevangeliet 19:23–24
[7] Johannesevangeliet 19:25–27
[8] Matteusevangeliet 27:39–43; Markusevangeliet 15:29–32; Lukasevangeliet 23:35–37
[9] Matteusevangeliet 27:44; Markusevangeliet 15:32; Lukasevangeliet 23:39–43
[10] Matteusevangeliet 27:45–46; Markusevangeliet 15:33–34
[11] Matteusevangeliet 27:47–49; Markusevangeliet 15:35–37; Johannesevangeliet 19:28–30
[12] Matteusevangeliet 27:50; Markusevangeliet 15:37; Lukasevangeliet 23:46; Johannesevangeliet 19:30
[13] Matteusevangeliet 27:51–53; Markusevangeliet 15:38
[14] Matteusevangeliet 27:54; Markusevangeliet 15:39; Lukasevangeliet 23:47–48
[15] Matteusevangeliet 27:55–56; Markusevangeliet 15:40–41; Lukasevangeliet 23:49
[16] Johannesevangeliet 19:31–37
Eller: Matteusevangeliet 27:31-56
Eller: Lukasevangeliet 23:26-49
2020 / OÖ