Uppsala mötes beslut

Hela dokumentet med alla underskrifter finns på Wikisource. (Credit: Rickard Lind)

Företal

Allom och serdeles hwariom och enom Christrognom, som thenna nästföliande Bekännelse läsandes eller hörandes warder, tilbiude och önske wij underskrifne, hwar j sitt stånd och wärigheet, Gudz nådhe och barmhertigheet, genom Frelsaren IEsum CHristum, etc.

EFter thet at then splijt och oenigheet, som j förledne åhr hafwer waridt på färde uthi Religions sakerne, j wårt käre Fädernes-Rijke, är nu medh thens Alzmächtiges nådige tilhielp, j thet Christelige, frije Concilio och Möte, som stodh j Upsala, åhr etc. 93, medh samhålligt rådh, och alles theres betäncken och samtycke, som thär tilstädes wore, medh sådan grundeligh skäl, afskaffat och uthaff wägen lagdt, at ingen som widh Gudh och sanningen blifwe will, kan annat betyga eller medh godt samwet, thet som giordt och beslutit är, någen tijdh ryggia. Och wardt på samma tijdh ehn Religions förehning och Bekännelse skrifteligen författet, och medh Underskrifning och Insegel stadfäst och bekräftiget, hwilken ock nu sedan är almänneligen j alle Landzendar uthi wårt käre Fädernes Rijke, för alle Ständer upläsin och förkunnet, och aff them gilledt och wedertagin, såsom ock underskrifwin och försegld.

Och på thet at samme Religions Bekännelse, må så wäl främmande som infödde kunnigh ware, Therföre wardt j sielfwe Concilio beslutit, såsom wij ock nu för nyttigt, nödigt och rådhsampt achte, at late förbenämde Christelige Religions och wår Lärdoms förehning, sampt medh the tre Gudz Församblings troos Bekännelser, hwilke Symbola kallas, såsom ock then rette, reene och oförandrede Augzburgiske Confession, hwilken Anno etc. 30, på then store Rijksdagh, som tå af Chur-Furster och Städher hållen bleff, wardt öfwerantwardet Keyser Carl then Femte, aff Trycket late uthgå: På thet hwar och en kan them bekomme, och ther aff läre och wete, att wår troos Bekännelse är på intet annat grundat, än på Propheternes och Apostlernes Skrifter, och hafwer witnesbyrd aff the rätte och gamble kyrkiones lärare, när the sigh widh then helghe Skrift hålledt hafwe, och all falsk läre hafwe wij platt ogilledt och förkastet, ehwadh nampn the helsthafwe kunne.

Begäre förthenskuld aff alle frome och Christtrogne menniskior, at the wele thenne Bekännelse icke annorledes förstå eller uthtyde, än som orden och meningen lyde, som theruthinnen författede äre, och alzintet achte wåre motståndares orätwijse förtalande och fördömande, som ingen sanning wele eller kunne höre eller lyde: Uthan mykit heller, sådanne Förehning och the medhföliende Symbola, sampt then rätte och oförfalskede Augsburgiske Confession, hwilke korteligen innehålle, kärnan och Summan aff wår Christelige Religion, som elliest uthi Propheternes och Apostlernes Böker aff Gudz Ande widhlyftigt författet och skrifwit är, fliteligen öfwerläse, läre och betänckie, sine barn och wårdnedt, at the thet samme göre, troligen och idkeligen förmane: och sedan uthi samme troos Bekännelse, medh Gudz milde tilhielp, inj dödhen sigh fast och stadeligen förhålle. Ther til then ewige och alzmächtige Gudh, för sin älskelige enfödde Sons lEsu CHristi förskyllen, werdiges hwar och en

Christen menniskie sin helge Ande nådeligen förläne, och oss wår Christendoms ähronampn ewinnerligen at niuta late, Amen.
Datum Stockholm, den 30 Julij, Anno &c. 1593. 

Beslutet

Wi Carl medh Gudz nåde, Sweriges Rijkes Arf- furste, Hertigh til Sudermanland, Näricke och Wärmeland, Och wij efterskrefne Sweriges Rijkes Rådh, Biscopar och menige Presterskap, som nu här j Upsala, til thette Möte hafwe waridt församblade: Göre wetterligit och uppenbarligen bekänne, så wäl för oss närwarande, som them the frånwarande äre, at eftersom allom noghsampt kunnigt är, hwad twist och oenigheet, som på nästförledne åhr, här uthi wårt Fädernesland Swerige, uthi Religions saker warit hafwer, therigenom mykin splijt och förargelse sigh hafwer j monge måtte förorsaket, och man både aff Exempel, så wäl som af förfarenheten, både uthi främmende Land, såsom elliest hafwer förnummit ingen ting skadeligere ware uthi någet Konu’nge-Rijke, än twist och oenigheet: och intet nyttigere och gagneligere, eller thet som meere förbinder hiertan tilsamman, än sämie och enigheet, och serdeles j Religionen. Therföre, på thet at sådane enigheet måtte ock så wäl här j Rijket uthi Religionen uprättet och förmehrat warda, som elliest j andre måtte, Och thet icke elliest hafwer kunnet skee, än genom itt Christeligit, almänt, frijt inrijkes Möte, efter som ifrån Apostlarnes tijdh och alt sedan hafwer brukeligit waridt, Såsom ock Kong: Majest: wår älskelige käre Broder, och alles wår nådige Herre, Christeligh och höglofligh ihughkommelse, alrede för någre åhr sedan, och någet för sitt Christelige aflidende nådeligen samtykte, at itt sådant möte skulle hållit warda, etc.

Är förthenskul nu uthaff alles wåre samdrechtige åstundan och bewiljelse beramat blifwit, at een Sammankommelse, aff the förnämste Ständer, här j Rijket, högre och nidrige, lärde och lekte, måtte hållen blifwa, nu på närwarandes åhr, efter Christi börd, etc. 1593, Dominica Esto mihi, som war then 25 Februarij, här j Upsala, til att göre ehn Förehning uthi then Christelige Läro, såsom ock Kyrkesedher, Församblingenes Disciplin, och laghligit Archiebiscops och andre Biskopers wahl, medh flere nödige Puncter, som hafwe synts nyttige och rådelige ware. Hwarföre ock nu j the helghe Trefaldighetz nampn, på förnämde dagh och tijdh, näst ehn innerligh åkallan til Gudh then alzmächtigeste, efter ehn gudeligh, noge och flitigh öfwerwägning aff oss samptligen, frijwilligen, onödhgede och aff wälbetänckt och berådt mode, om thesse efterskrefne Puncter, så ehndrächteli gen förehnt Och beslutit är, som här efter fölier:

Först, at wij alle widh Gudz rehne och salighgörende Ord, hwilket j the helge Propheters, Euangelisters och Apostlers Skrifwelser författet är, samhålligen blifwe wele, och at j wåre Församblinger, skal lärdt, trodt och bekändt warde, at then helge Skrift, aff then helige Ande sitt ursprung hafwer, och innehåller fulkomligen, alt thet som then Christelige Lärdom, om Gudh then alzwåldigeste, och wår saligheet, sampt gode gärninger och dygder tilkommer, och är ehn grund och stödh til ehn rätt Christen Troo, och itt rättesnöre til at döme, åtskilie och förekomme all twist uthi Religionen, och ingen förklarning aff androm behöfwes, anten aff the helige Fäder eller andre, som aff egen godhtycke någet thet til satt hafwe, thet icke är medh then helge Skrift, ehoo the ock helst ware funne, Althenstund ingen menniske efterlatit är, att tyde Gudz ord efter egit sinne, och theruthinnen skal ingen persohns anseende, högheet, eller authoriter, achtedt eller gilledt warde, uthan then helge Skrift allene, som förbemält är, etc.

Thernäst, bejake och wederkännes wij oss aldeles wele hålle widh the Apostoliske, Niceniske och Athanasij Symbola såsom ock widh then äldste rette och oförandrede Augzburgiske Confession, hwilken som aff Chur-Furster och Städer bleff öfwerantwardet Keyser Carl then Femte, på then store Rijksdagh j Augzburgh, åhr efter Christi börd, 1530.

Theslikest widh then Religion, somj saligh och höghlotligh hoos Gudh j åminnelse, saligh Konung Gustafs sidste Regementz, och salige Archiebiscop Lars Petri Nericiani, then äldres lijfztijdh, både j Lärdom och Kyrkeseder här j Rijket hållet och igenom then präntede Kyrkeordningen j Trycket uthgången, Anno, etc. 72 är samtyckt och bejaket blefwen. Men efter theruthinnen äre någre Ceremonier beholdne, som både widh Döpelsen och HErrens Jesu Christi Natward brukede blifwe, som äl salt, liws och uphöyelsen, Item flytie medh Messeboken ifrå thet ene hörnet til thet andre på Altaret: Item klempe när uphöyes, hwilke ock j mästeparten aff the Euangeliske Församblinger alrede äre aflagde, efter the fast, och j itt stoort misbruuk komne äre, så at mehre ondt uthaff misbruket, än godt aff Ceremonierne blifwer förorsaket. Therföre är almänneli gen och samdrächteligen, ther til bejaket och bewiliet, at Soknepresterne, så ock Bisperne j Visiterningerne, på thet fliteligeste Almogen här om läre, underwijse och til at misbruket falle late, troligen skole förmane, och när the bewijsligen och noghsambligen förnimme misbruket icke kunne borttages, medh mindre, at sielfwe Ceremonierne förfalle och uthur ögonen förskaffes, måge Bisperne medh någre aff hwart Capitel j alle Sticht sampt andre the lärdeste aff Presterskapet sammankomme, och om fogeligeste medel och wäger Sigh betänckie, rådhslå, och endrächteligen sammansättie, huruledes thesse förnämde Ceremonier medh tijdhen (dogh uthan någen förargelse och buller) j stillheet kunde aflägges.

Ehwad Exorcismum anlanger, bekänne wij honom icke ware så nödigh widh Dopet, at then föruthan, Dopet icke skulle wara fulkomligit, uthan efter thenne Ceremonien wäl öfwerehns stemmer medh Dopsens handel, påminnendes icke barnet, uthan them som tilstädes äre, om alle menniskers lägenheet, för än the til Dopet komme, och om Dopsens kraft. Therföre måge wij then j wåre Församblinger efter ehn Christen frijheet wäl bruke. Men om the ord, som synes alt förhårde ware, på thet at icke någen sigh ther öfwer skulle förarge, menendes, at någen lekamligh besättielse skal ther medh mehnt warde, hafwe wij samptligen bewiliet, at man the orden, Fahr här uth, etc. lindre må, Ochj then staden insättie, Wijk här ifrå, etc. Dogh så, at man här medh icke thes heller fördömer the Församblinger j främmendeland, eller höge Personer här inrijkes, som thenne icke så bruke, uthan sigh hafwe then förbehållen, och elliest medh oss äre ehns j Trone.

Om then Liturgia, som någre aff Presterskapet här j Rijket wedertagit hafwe, althenstund hon är j sanning befunnen ehn root och orsaak til mykin oroo, som sigh uthi Religions saker, här j Rijket hafwer tildragit, och elliest medh Skriftenes grund bewijst, at honj alle motte är wijskepeligh ochj sielfwe grunden aldeles lijkforrnigh then Påweske Messe, hwilken är förargeligh, och aldeles gehnsträfwer och förringer Christi wår Frelsares förtienst, och såsom een port och ingång til all annen Påwesk grufweligh wilfarelse. Therföre hafwe wij ock samptligen och j synderheet, förbenämde Liturgiam, och alt hennes onde medhfölie, j Läre, Ceremonier och Disciplin, ehwadh nampn thet helst hafwe kan, aldeles ogilledt, och aff Christeligit alfwar, medh hierta och mun wedersaket, och oss ehndrächteligen, ther til, alfwarligen förplichtet, at wijj henne aldrigh mehre annamme, gille eller bruke wele. Såsom icke heller någet annet aff the Påweskes lärdom eller wilfarelser, ehwadh nampn the helst hafwe kunne, någen tijdh gille eller wedertage, uthan them aldeles förkaste, såsom menniskiestadger, för werldzlig högheet, wälde, macht, och rijkedomer uptänckte, igenom hwilke monge menniskior ofte äre bedragne wordne. Theslikest och aldeles afsäioms wij alle Sacramenterers, Zwinglianers och Calvinisters wilfarelser, så ock Wederdöpere och alle andre Kättere, ehwadh nampn the helst hafwe kunne, någen tijdh til at inryme, gille eller samtyckie.

Yterligere om Disciplin och skäligh Kyrkeaga, hafwe wij ock befunnit, at hon uthi wår förnämde tryckte Kyrkeordning til sielfwe grunden mästedehls är författet. Och efter hon en tijdhlong myckit försumedt är, hafwer hwar efter sitt stånd och wärdigheet lofwedt ther til förhielpe, at hon här efter må fliteligere warde efterkommen, och troligere sampt alfwarsamligere uthi wercket stelt. Och ther som sielfwe saken så kräfwer, må thet som ytermehre behöfwes, medh Bispernes och Capitelens gemene samtyckie, blifwe tillagdt och förmehret. Och ändogh them icke borde lidhne, eller efterlatit warde, sigh härj Rijket nedhsättie, som medh någen falsk Lärdom umgå, och medh oss uthi Lären icke ehns äre, på thet the andre medh sigh icke förföre måtte: Lijkwäl efter sådant för handel och wandel skul icke wäl kan förhindret warde, så är så widt samtyckt, at them som någen Kättersk lärdom hafwe, icke skal tilstadt eller efterlatit ware, at hålle någre uppenbare Samqwemder j huus eller annerstädz, så frampt hwar någre ther medh befinnes, eller the som elliest försmädeligen tale om wår Religion, the skole tilbörligen straffede blifwe.

Och på thet, at allom må kunnigt och wetterligit warde, hwadh wij yterligere uthi thenne Samqwemd handlet och oss hafwe förehnet om, uthi alle Puncter och Artickler, så skal sådant med förste aff Trycket uthgå. Medh hwilke, så wäl som thet ock här uthi författet är, wij igenom Gudz then alrehögstes nådige hielp och bijstånd enhålleligen lofwet, tilsagdt och förplichtet hafwe, oss inj dödhen wele faste och ståndachtige blifwe, och therifrån aldrigh någen tijdh låcke, twinge eller tränge late, hwarken igenom gåfwer, gunst, wenskap, mågsämie, hoot, ogunst eller undsäyelse, uthan oss och then saken Gudh then alzmächtige j händer befale, hwilken hon allene tilhörer, hans Guddomlige Majestet warder oss ther widh wäl nådeligen behållendes och krafteli gen förswarendes.

Til ytermehre wisse och stadfästelse, at alt thette widh then mening som widh hwar Punct beslutit är, ährligen, uprichteligen och Christeligen, fast, stadigt och oryggeligen må hållet och efterkommet warde, och at thet ene Ståndet til thet andre, icke annet måtte sigh hafwe til at försee, än troheet, tryggheet, rätrådigheet, hielp och bijståndigheet uthi thenne samtyckte Bekännelse, så hafwe wij Carl medh Gudz nåde, etc. och wij underskrefne Sweriges Rijkes Rådh, Biscopar, Riddersmän och Adel, Presterskap och Köpstadzmän, så wäl för oss, som wåre efterkommende, thenne Bekännelse, frijwilligen och aff troofast hierte, medh egne händer underskrifwit, och wår Secret och Insigle här neden före tryckie latidt: Hwilket och the så wäl Andelige som Werldzlige, som ocknu icke närwarende äre, medh oss ehnse wälwilleligen warde görende.

Actum Upsaliæ, then 20 Martij, åhr etc. 1593.

(Namnunderskrifter.)