Kristi lidandes historia, akt 2
Den traditionella sammanställningen av Kristi lidandes historia från evangelium enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes med text från Svenska Folkbibeln 2015.
Innehåll | Akt 1 | Akt 2 | Akt 3 | Akt 4 | Akt 5 | Akt 6
Vad Kristus gör och lider under sin gång till Olivberget och i trädgården
När de sedan hade sjungit lovsången, gick de ut till Olivberget.[1]
Det uppstod också en dispyt bland dem om vem som skulle anses vara störst av dem. Då sade Jesus till dem: ”Folkens kungar beter sig som herrar över dem, och de som har makten kallar sig deras välgörare. Men ni ska inte göra så. Den som är störst bland er ska vara som den yngste, och ledaren ska vara som tjänaren. För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är här mitt ibland er som en tjänare.
Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, och jag överlämnar riket till er liksom min Far har överlämnat det till mig. Ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.[2]
Då sade Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla att överge mig. Det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras. Men när jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen.[3] Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder.”[4]
Petrus svarade honom: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig.” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig sanningen. I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger.” Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden. Även om jag måste dö med dig kommer jag aldrig att förneka dig!” Samma sak sade alla de andra också.[5]
Sedan sade Jesus till dem: ”När jag sände ut er utan börs, väska och sandaler, saknade ni då något?” De svarade: ”Nej, inget.” ”Men nu”, sade han, ”ska den som har en börs ta med den, och likaså den som har en väska. Och den som inte har ett svärd ska sälja sin mantel och köpa sig ett, för jag säger er att detta som står skrivet måste uppfyllas på mig: Han blev räknad bland förbrytare. Det som är sagt om mig blir nu uppfyllt.” De sade: ”Herre, här är två svärd.” Han svarade dem: ”Det räcker.”[6]
Sedan gick Jesus med dem till andra sidan av Kidrondalen till en plats som kallas Getsemane. Där låg en trädgård som han och hans lärjungar gick in i. Men även Judas, han som förrådde honom, kände till det stället eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. Och han sade till lärjungarna: ”Sätt er här medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner, och han greps av sorg och ångest och sade till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig.” Han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.”[7]
Han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov. Då sade han till Petrus: ”Så ni kunde inte vaka en enda timme med mig? Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Far, om den här bägaren inte kan gå förbi mig utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” Han kom tillbaka och fann återigen att de sov, för deras ögon var tunga av sömn. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord igen.[8]
Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: ”Sover ni fortfarande och vilar er? Nu är stunden här då Människosonen utlämnas i syndares händer. Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här.”[9]
Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste. Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: ”Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning.”[10]
Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och frågade dem: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade till dem: ”Jag Är.” Även Judas, han som förrådde honom, stod bland dem. När Jesus sade till dem: Jag Är, ryggade de tillbaka och föll till marken. Än en gång frågade han dem: ”Vem söker ni?” De sade: ”Jesus från Nasaret.” Jesus svarade: ”Jag har sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå!” Ordet som han hade sagt skulle nämligen gå i uppfyllelse: ”Av dem du har gett mig har jag inte förlorat en enda.”[11]
Och Judas gick genast fram till Jesus och sade: ”Var hälsad, rabbi!”, och kysste honom. Jesus sade till honom: ”Min vän, är det därför du är här? Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.[12]
När de som stod runt Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med svärd?” Simon Petrus hade ett svärd. Han drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. Men Jesus sade: ”Låt det vara nog nu!” Och han sade till Petrus: ”Sätt tillbaka ditt svärd i skidan! Alla som tar till svärd ska dödas med svärd. Eller tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar? Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har gett mig? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?” Och han rörde vid tjänarens öra och helade honom.[13]
Sedan sade Jesus till dem som hade kommit ut mot honom, översteprästerna och ledarna för tempelvakten och de äldste: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt. Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter skulle uppfyllas.” Då övergav alla lärjungar honom och flydde.[14]
En ung man, klädd i ett linneskynke över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.[15]
[1] Matteusevangeliet 26:30; Markusevangeliet 14:26
[2] Lukasevangeliet 22:24–30
[3] Matteusevangeliet 26:31–32; Markusevangeliet 14:27–28
[4] Lukasevangeliet 22:31–32
[5] Matteusevangeliet 26:33–35; Markusevangeliet 14:29–31; Lukasevangeliet 22:33–34; Johannesevangeliet 13:38
[6] Lukasevangeliet 22:35–38
[7] Matteusevangeliet 26:36–39; Markusevangeliet 14:32–36; Lukasevangeliet 22:39–42; Johannesevangeliet 18:2
[8] Matteusevangeliet 26:40–44; Markusevangeliet 14:37–40
[9] Matteusevangeliet 26:45–46; Markusevangeliet 14:41–42; Lukasevangeliet 22:43–46
[10] Matteusevangeliet 26:47–48; Markusevangeliet 14:43–44; Lukasevangeliet 22:47; Johannesevangeliet 18:3
[11] Johannesevangeliet 18:4–9
[12] Matteusevangeliet 26:49–50; Markusevangeliet 14:45–46; Lukasevangeliet 22:48
[13] Matteusevangeliet 26:51–54; Markusevangeliet 14:47; Lukasevangeliet 22:49–51; Johannesevangeliet 18:10–11
[14] Matteusevangeliet 26:55–56; Markusevangeliet 14:48–50; Lukasevangeliet 22:52–53
[15] Markusevangeliet 14:51–52
Eller: Matteusevangeliet 26:30-56
Eller: Markusevangeliet 14:26-52
2020/ OÖ