Att läsa bibelord i deras sammanhang

Martin Luther: Om koncilierna och kyrkan – del II-1

Först beträffande koncilierna: Bokstäverna k-o-n-c-i-l-i-u-m orsakar oss oförståndiga mänskor omätlig svårighet, ännu mer än f-ä-d-e-r och k-y-r-k-a. Ändå önskar jag inte vara någon domare eller mästare i denna sak; jag önskar endast uttrycka mina tankar. Nåd och lycka önskas var och en som kan göra det bättre, amen.

Jag tar för mig ett ord av S:t Hilarius i De Trinitate (Om treenigheten): ”Ex causis dicendi sumenda est intelligentia dictorum”, det betyder: ”Den som vill förstå vad som säges måste också se efter varför eller av vilken orsak det uttalats.” På samma sätt förstår man handIingar bäst genom att man förstår vad som motiverar dem: Sic ex causis agendi cognoscuntur acta. Det naturliga förnuftet lär oss också detta. Jag skall visa det mera lättfattligt: Om en bonde stämmer en annan och säger: ”Käre domare, denne man kallar mig en skojare och en bov”, innefattar dessa ord och bokstäver den tanken att käranden vederfarits stor orättvisa, och att de är falska och idel lögn. Men om svaranden uppträder och ger sådana bokstäver en orsak och säger: ”Käre domare, han är en bov och en skojare, ty han pryglades ut ur staden N. för sitt skojeri, och klarade sig från att bli hängd bara genom fromma mänskors ivriga böner, och nu vill han bruka våld mot mig i mitt eget hus”, då skall domaren förstå dessa bokstäver annorlunda än han gjort tidigare – som daglig erfarenhet av regerandet visar. Ty innan man lär känna orsaken och motivet till vad en människa säger, är det bara bokstäver och korgossars rop eller nunnors sång.

Likaså säger Kristus till Petrus: ”Vadhelst du binder på jorden skall vara bundet i himmelen, och vadhelst du löser på jorden skall vara löst i himmelen.” [Matt. 16:19] Påven tar bokstäverna, far med dem till Schlauraffenland och tyder dem så: ”Vadhelst jag gör i himmel och på jord är rätt. Jag har nycklarna att binda och lösa allt och alla.” Sannerligen, om vi hade ätit betor, osv. Men om man ser på orsakerna, ser man att Kristus talar om att binda och lösa synd, eftersom dessa är nycklarna till himmelriket, dit ingen kan komma om inte hans synder är förlåtna, och från vilket ingen är utestängd förutom den, till vilken de bundits för hans obotfärdiga livsförings skull. Så har dessa ord ingenting att göra med S:t Petrus’ makt, men angår antingen botfärdiga eller stolta syndare. Men påven förvandlar dessa nycklar till två dyrkar till alla konungars kronor och skatter och till hela världens börsar, liv, ära och gods. Ty han ser som en narr på bokstäverna och aktar inte på orsakerna.

Det finns många ställen i den heliga Skrift som är motstridiga vad bokstäverna beträffar, men när man påvisar vad som orsakar dem, är allt riktigt. Jag skulle tro att alla jurister och medicinare finner mycket sådant också i sina böcker, som jag tidigare sade om domaren. Och vad är en människas hela väsen annat än idel motsatser och motsägelser, tills man hör fakta? Därför är mina antilogister beundransvärda, fina och fromma galtar och åsnor, som sammanställer mina antilogier och inte ser till deras orsak, ja, de fördunklar dem också flitigt; alldeles som om inte också jag kunde draga fram antilogier i deras böcker, sådana som inte ens låter sig förenas genom något förnuft! Men nog om detta, ty de förtjänar inte så många ord.