|
Vers
|
Text |
|
1-2
|
Vad
jag vill säga är detta: Så länge arvingen är
barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän
han är herre över alla ägodelarna; ty han står
under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern
har bestämt. |
|
3
|
Sammalunda
höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens
elementer. |
|
4-5
|
Men
när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av
kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa
dem som stodo under lagen. |
|
5b
|
Så
att vi skulle få söners rätt. |
|
6a
|
Och
eftersom I nu ären söner, har han sänt i edra hjärtan
sin Sons Ande. |
|
6b
|
Som
ropar: »Abba! Fader!» |
|
7
|
Så
är du nu icke mer träl, utan son.
Och är
du son, så är du ock Guds arvinge genom Kristus.
|
|
8-9
|
Förut,
innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar
som till sitt väsende icke voro gudar. Men nu, sedan I haven
lärt känna Gud, och, vad mer är, haven blivit kända
av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma
elementer, under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar? |
|
9b
|
Men
nu, sedan I haven lärt känna Gud.
Och vad
mer är, I haven blivit kända av Gud.
Under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
|
|
10
|
I
akten ju på dagar och på månader och på särskilda
tider och år. |
|
11
|
Jag
är bekymrad för eder och fruktar, att jag till äventyrs
har arbetat förgäves för eder. |
|
12
|
Jag
beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom
jag har blivit såsom I voren.
Jag beder
eder, mina bröder: I haven icke gjort mig något för
när |
|
13-14
|
I
veten ju, att det var under köttets svaghet som jag första
gången kom att förkunna evangelium för eder.
Och
fastän mitt köttsliga tillstånd då väl
hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen
I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen
emot mig såsom en Gud ängel, ja, såsom Kristus
Jesus själv.
|
|
15
|
Huru
stor var icke då eder salighet!
Det vittnesbördet
kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade
varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit
dem åt mig. |
|
16
|
Så
har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger
eder sanningen! |
|
17
|
Man
söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god
iver. |
|
18
|
Och
det är gott att nitälska för en god sak, alltid, och
icke allenast när jag är tillstädes hos eder. |
|
19
|
I
mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda
till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. |
|
20
|
Jag
skulle önska, att jag just nu vore hos eder och kunde förvandla
min röst.
Ty jag
vet mig knappt någon råd med eder. |
|
21
|
Sägen
mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad
lagen säger? |
|
22-23
|
Det
är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med
sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
Men
tjänstekvinnans son är född efter köttet, då
däremot den fria hustruns son är född i kraft av
löftet.
|
|
24-25
|
Dessa
ord innehålla en allegori.
Ty de
båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer
det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom,
och detta har sin förebild i Agar. Berget Sina kallas nämligen
i Arabien för Agar.
Och sträcker sig mot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever
med sina barn i träldom. |
|
26
|
Men
det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det
är allas vår moder. |
|
27
|
Så
är ju skrivet: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder
barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder. Ty den ensamma
skall hava många barn, flera än den som har man." |
|
28
|
Och
vi, mina bröder, äro löftets barn, likasom Isak var. |
|
29
|
Men
likasom förr i tiden den son som var född efter köttet
förföljde den som var född efter Anden, så rä
det ock nu. |
|
30
|
Dock,
vad säger skriften? "Driv ut tjänstekvinnan och hennes
son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva
med den fria hustruns son." |
|
31
|
Alltså,
mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna utan
av den fria hustrun. |