Med dessa ord visar aposteln, att han varit mycket orolig på grund av galaternas fall. Han skulle gärna vilja tala strängare till dem, men han är rädd att han genom alltför stränga förebråelser snarare skall reta dem och helt och hållet driva dem ifrån sig än få dem att bättra sig. Därför ändrar och mildrar han sitt uttryckssätt, medan han skriver, och framställer det nästan som om det blott vore han som lidit skada, i det han skriver: "Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er." Det är, det gör mig ont att jag med sådan flit och trohet predikat evangelium hos eder utan någon frukt. Han behandlar dem alltså med den största mildhet och med verkligt faderlig omsorg, men samtidigt riktar han stränga förebråelser till dem, fastän det sker förstucket. [625] Ty då han säger, att han arbetat förgäves, att han utan frukt predikat evangelium hos dem, antyder han därmed, att de antingen varit hårdnackat otrogna eller avfallit från trons lära. Men såväl de otrogna som de från trons lära avfallna äro alltjämt syndare, ogudaktiga, orättfärdiga och fördömda. Därför är det helt förgäves, när sådana människor lyda lagen eller iakttaga dagar och månader m. m. Detta är en förstucken bannlysning eller uteslutning ur församlingen, ty med dessa ord ger han till känna, att de icke höra Kristus till, om de icke återvända till den sunda läran. Men han säger det icke rent ut. Han visste nämligen med sig, att han icke skulle kunna uträtta något med en alltför sträng bestraffning. Därför ändrar han sitt uttryckssätt och tilltalar dem milt, i det han säger: [forts]