Stora Galaterbrevskommentaren

Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.

Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.

Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru.

Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

[654] Han menar: Ni övergiva nåden, tron och Kristus och avfalla till lagen. Under den vilja ni vara, och från den vilja ni hämta er visdom. Därför skall jag tala med er om lagen. Betrakta den alltså noga! Ty ni skola finna, att Abraham hade två söner, Ismael med Hagar och Isak med Sara. Bägge voro verkligen Abrahams söner. Ismael var icke Abrahams son i mindre grad än Isak, ty båda voro födda av samme fader, samma kött och samma säd. Vad är alltså skillnaden? Skillnaden ligger icke däri, säger Paulus, att den enes moder var fri och den andres en slavinna, ehuru detta har sin betydelse för bilden, utan skillnaden beror på att Ismael, som var född av tjänstekvinnan, föddes efter köttet, d.v.s. utan Guds ord och löfte, medan åter Isak icke endast föddes av en fri kvinna utan därtill enligt löftet. — Vad mer? Isak är ju lika väl av Abrahams säd som Ismael. — Jag medger detta. Båda voro samme faders söner, och likväl finnes där en skillnad. Ty ehuru Isak var född av köttet, gick likväl Guds löfte förut, där han nämndes. Denna skillnad skulle ingen utom Paulus ha lagt märke till. Han får fram den ur texten på följande sätt.

Att Hagar blev havande och födde Ismael skedde icke enligt något Guds ord, som skulle ha förutsagt det, utan med Saras tillåtelse gick Abraham in till sin tjänstekvinna Hagar, som den ofruktsamma Sara enligt Första Mosebok givit honom till hustru. Ty Sara hade hört, att Abraham enligt Guds löfte skulle få en ättling av sin kropp. Och hon hoppades, att hon skulle bliva moder till denna säd. Men sedan hon redan många år efter det löftet givits med oro hade väntat och såg, att löftets uppfyllelse dröjde, trodde hon sig besviken i sitt hopp. [655] Den heliga kvinnan avstår alltså till förmån för sin mans ära sin rätt åt en annan, nämligen tjänstekvinnan. Likväl tillåter hon icke, att mannen äktar någon som icke tillhör hans hus, utan hon giver honom sin egen tjänstekvinna till äkta för att få avkomma genom henne. Ty så berättas det i 1 Mos. 16:1 f.: "Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar. Och Saraj sade till Abram: "Se, HERREN har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne.""

Det vittnar om stor ödmjukhet, att hon nedlät sig till detta och bar denna prövning för tron med jämnmod. Hon tänkte: Gud ljuger icke. Vad han lovat min man, det skall han förvisso giva honom. Men kanske Gud icke vill, att jag skall bli moder till denna säd. Då skall jag icke missunna Hagar, som min herre går in till, denna ära. Kanske skall jag få avkomma genom henne. — Sålunda födes Ismael utan Ordet, endast på Saras bön. Ty här finnes intet Guds ord, som tillsade eller lovade Abraham en son, utan allt sker på en slump. Det framgår också av Saras egna ord: "Jag kanske kan få barn genom henne." Eftersom alltså intet Guds ord till Abraham gått före, såsom det skedde, då Sara skulle föda Isak, utan endast Saras ord föregår, är därav tydligt, att Ismael var Abrahams son endast efter köttet, utan Ordet, och därför blev han både väntad och född på en slump, liksom vilket gossebarn som helst.

Detta har Paulus lagt märke till. [656] Och i Rom. 9 framhåller han starkt denna iakttagelse, som han här upprepar och väver in i sitt bildspråk, och därav sluter han med rätta, att icke alla Abrahams barn äro Guds barn (Rom. 9:7 f.). Ty Abraham har två slags söner: sådana som födas på en gång av honom och med Guds ord och löfte, såsom Isak, och de som födas av honom utan Guds ord, såsom Ismael. Liksom Kristus i Matt. 3:9 och Joh. 8:39 ff, stoppar Paulus med detta argument munnen till på de övermodiga judarna, som skryta med att de äro Abrahams säd och barn. Han vill säga: Av att man är Abrahams säd efter köttet följer icke, att man är Guds barn. I så fall skulle också Esau vara arvinge, eftersom han är naturlig son. Nej, de som vilja vara Abrahams barn, säger han, de måste utom den naturliga födelsen också vara löftets barn och tro. Endast de som ha löftet och tro äro Abrahams sanna barn och följaktligen även Guds.

Men eftersom Ismael icke av Gud lovats åt Abraham är han endast köttets och icke löftets son. Och därför väntas och födes han tillfälligtvis såsom andra barn. Ty här visste icke modern, huruvida hon skulle få avföda, och då hon märkt, att hon redan var havande, visste hon likväl icke, om barnet skulle bli en gosse eller en flicka. Men Isak var uttryckligen nämnd, 1 Mos. 17:19: "Men Gud sade: "Nej, din hustru Sara skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Isak." Här nämnes sonen och modern uttryckligen. Därför att Sara ödmjukade sig, uppgav sin rätt och utstod Hagars förakt, 1 Mos. 16, belönade Gud henne med sådan ära, att hon fick bli moder till den utlovade sonen.