| Innehåll Martin Luther: Stora
Galaterbrevskommentaren
Det är: barnaskap hos Gud. Paulus ger en rik utläggning av orden i 1 Mos. 22:18: » I din avkomma» o.s.v. Förut har han nämligen givit denna välsignelse över Abrahams säd benämningarna rättfärdighet, liv, löftet om Anden, befrielse från lagen, testamente, löfte m.m. Här kallar han den barnaskap och arvsrätt till det eviga livet. Ty allt detta härflyter av välsignelsen. Ty sedan genom denna välsignade säd förbannelsen undanröjts, vilken betyder synd, död o.s.v., träder i dess ställe välsignelsen, d.v.s. rättfärdighet, liv och allt gott. Lägg alltså märke till att också Paulus kan giva en fyllig och rik framställning, när han vill. [571] Men på vilket sätt ha vi förtjänat denna rättfärdighet, detta barnaskap och denna arvsrätt till det eviga livet? Vi ha icke alls förtjänat det. Ty hur skulle människor, som voro inneslutna under synden, hemfallna åt lagens förbannelse och skyldiga till evig död, kunna förvärva någon förtjänst? Vi ha alltså fått det för intet och utan någon vår värdighet, och likväl icke utan förtjänst. Vad var det för en förtjänst? Den var icke vår utan Jesu Kristi, Guds Sons, som ställdes under lagen, icke för sin egen skull utan för vår. Paulus sade ju tidigare: »han blev en förbannelse i vårt ställe» (Gal. 3:13). Därigenom friköpte han oss, som stodo under lagen. Alltså ha vi fått detta barnaskap uteslutande genom Jesu Kristi, Guds Sons, återlösning. Han är vår överflödande och eviga förtjänst, vare sig man nu vill fråga efter billighetsförtjänst eller fullgiltig förtjänst. Men tillika med detta för intet skänkta barnaskap ha vi också mottagit den helige Ande, vilken Gud genom ordet sänt i våra hjärtan och vilken ropar: »Abba, Fader» såsom nu följer:a) a) Styckets motsvarighet i Hs: »Detta barnaskap ha vi fått för intet, utan någon förtjänst, men genom Guds Sons återlösning, vilken ställdes under lagen för vår skull; vi ha fått denna arvsrätt till det eviga livet, rättfärdighet, barnaskap, emedan icke för sin skull utan för vår, såsom ovan: 'För vår skull blev han en förbannelse.' 'För vår skull', därpå hänger det (das thuts). Där är vår förtjänst, både billighets- och fullgiltig förtjänst och mer till, ty Guds Son är vår förtjänst, emedan han gjorde det för vår skull. Så ha vi genom honom såsom en överflödande och evig förtjänst undfått barnaskapet. Sedan detta fritt skänkta barnaskap mottagits, har därför Gud med denna nåd, med Ordet, sänt Anden i vårt hjärta, som ropar.» |