Det är, vi äro icke köttets barn som Ismael, icke heller som Israel, vilket också berömde sig av att vara Abrahams säd och Guds folk men likväl fick höra av Kristus, Joh. 8:39 ff.: [675] "Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen", och vidare: "Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig." Ty bröder, som äro födda och uppfödda i samma hem, förstå varandras tal. Men ni hava djävulen till er fader. — Vi äro icke sådana barn, säger aposteln, som de som förbliva trälar och skola drivas ut ur huset, utan vi äro liksom Isak löftets barn, d.v.s. nådens och trons, födda av löftet ensamt. Detta har utförligt avhandlats ovan i anslutning till kap. 3:8: " I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade." Alltså är det icke genom lagen, gärningarna eller egenrättfärdigheten, som vi förklaras rättfärdiga utan av idel nåd. ^a) Löftet driver och inskärper Paulus ofta med all kraft, emedan han ser, att det är högeligen av nöden. Vi ha hittills talat om hans allegori, i vilken han väver in stället från Jesaja som ett slags förklaring. Nu tillämpar han berättelsen om Ismael och Isak såsom exempel och såsom tröst.

a) Hs: "Alltså icke av lag, icke av gärningar, alltså icke av egen rättfärdighet, alltså av ren nåd, icke-rättfärdighet.«