Stora Galaterbrevskommentaren

Huru stor var icke då eder salighet!

Var hör man nu er lovprisning?

Han menar: Tänk, huru ni då prisades saliga, hur man berömde och välsignade er! Ett liknande uttryck förekommer i Marias lovsång: "Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig." (Luk. 1:48), det är, de skola prisa mig. Och det ligger eftertryck på dessa ord: Huru stor var icke då er salighet! Han menar: Ni voro icke blott i allmänhet prisade, utan man prisade och berömde er i allt.

På detta sätt strävar han efter att mildra och försätta den bittra drycken, d.v.s. den stränga förebråelsen, emedan han är rädd för att galaterna skola taga anstöt av den, helst som han vet, att de falska apostlarna komma att angripa den och utlägga den illvilligt. Ty den läggningen ha dylika huggormar av naturen, att de lasta ord, som sprungit ur ett välvilligt och sveklöst hjärta, vända och vrida dem listigt och försåtligt, tills de få en rakt motsatt mening mot den åsyftade. I sådant äro de verkliga mästare och i stånd att överträffa alla vältalares snille och konstgrepp. De drivas nämligen av en illvillig ande, som dårar dem till den grad, att de av sataniskt agg mot de fromma nödvändigt måste giva en illvillig tolkning åt deras ord, talade eller skrivna. [640] De göra alltså alldeles som spindlarna, vilka suga gift ur de vackraste och ädlaste blommor. Att det blir gift är spindlarnas och icke blommornas fel. Aposteln vill därför förekomma de falska apostlarna med sin honung och mildhet, för att de icke skola få tillfälle att kritisera och bedrägligt vrida och vränga hans ord, ungefär så här: Paulus behandlar er oförskämt, då han kallar er oförståndiga, förhäxade och mot sanningen olydiga. Det är ett säkert tecken på att han icke söker er frälsning utan håller er för att vara fördömda och av Kristus förkastade. -

Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.

Jag kan vittna om att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem åt mig, om det varit möjligt.

Han höjer galaterna till skyarna. Ni behandlade mig icke endast, säger han, med den största vänlighet och vördnad, i det att ni mottogo mig som en Guds ängel, men om det hade varit nödvändigt, skulle ni ha rivit ut edra ögon och givit mig, ja, ni skulle till och med ha offrat livet för mig. Och förvisso skulle galaterna ha offrat sitt liv för honom. Ty genom att välvilligt upptaga Paulus, den farligaste och mest förbannade och avskyvärda människa, som världen då kunde tänka sig, ådrogo de även sig själva såsom Pauli gynnare och försvarare hedningars och judars harm och hat. Så är nu namnet Luther det mest förhatliga som världen vet. Den som prisar mig, felar därför värre än någon avgudadyrkare, hädare, menedare, horkarl, äktenskapsbrytare, mördare eller tjuv. Galaterna måste alltså ha varit väl befästa i läran om och tron på Kristus, då de med sådan risk för egen välfärd mottogo och gynnade den för hela världen förhatlige Paulus. Annars skulle de icke hava ådragit sig alla människors ovilja.