| Innehåll Martin Luther: Stora
Galaterbrevskommentaren
[622] Med dessa ord angiver han tydligt, vad det var de falska apostlarna hade lärt, nämligen att man skulle hålla vissa dagar, månader, tider och år. Detta ställe ha nästan alla lärare förstått såsom syftande på de kaldeiska stjärntydarnas dagväljeri, nämligen att hedningarna gåvo akt på vissa bestämda dagar och månader, då de skulle företaga sig något viktigt eller utröna framtida händelser. Detta samma skulle galaterna ha gjort på de falska apostlarnas inrådan. Augustinus, till vilken senare utläggare ansluta sig, utlade dessa Pauli ord såsom åsyftande denna hedniska sedvänja, fastän han sedan också tolkar dem såsom gällande judarnas dagar och månader. Därom föres en ganska förvirrad strid i påvedekreten. Men Paulus undervisar samvetet. Därför talar han icke om denna hedniska sed att skilja på dagar o.s.v., vilken endast angår kroppen, utan han talar om Guds lag och om att skilja på dagar och månader enligt Mose lag, d.v.s. dagar, månader och tider, som hörde till gudsdyrkan och som galaterna enligt de falska apostlarnas undervisning iakttogo för sin rättfärdiggörelse. Ty Mose hade befallt judarna att hålla i helgd sabbatsdagen, nymånadsdagarna, den första och den sjunde månaden samt årets tre stora tider eller fester, nämligen påsken, veckohögtiden och lövhyddohögtiden, slutligen sabbatsåret och jubelåret. Denna festkalender iakttogo också galaterna under de falska apostlarnas tvång såsom nödvändig för rättfärdigheten. Därför säger han, att de förlorat den kristna nåden och friheten och återvänt till träldom under svaga och arma elementer. Ty de hade av de falska apostlarna låtit sig övertygas om att dessa lagar nödvändigt måste hållas, och att de medförde rättfärdighet, om de höllos, men fördömelse, om de försummades. [623] Men Paulus tillåter icke på några villkor, att samvetena bindas vid Mose lag, utan han befriar dem överallt. Han säger nedan, kap. 5, 2: "Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er." Och i Kol. 2, 16: "Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat." Likaså säger Kristus, Luk. 17, 20: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen." Långt mindre skola då samvetena betungas och snärjas med mänskliga stadgar.a) Nu invänder någon: Om galaterna syndade med att hålla dagar och högtider, hur kunna då ni göra detsamma utan att synda? Svar: Vi fira söndag, jul, påsk och liknande fester utan något som helst tvång. Med sådana föreskrifter för gudstjänstfirandet betunga vi icke samvetena, och icke heller lära vi som de falska apostlarna eller som papisterna, att iakttagandet av dessa tider är nödvändigt för att vinna rättfärdighet eller att man därigenom kan göra till fyllest för sina synder. Men vi hålla dem för att i kyrkan allt må tillgå med ordning och utan villervalla och för att den utvärtes endräkten (ty i anden ha vi en annan endräkt) icke må brytas, såsom en gång skedde, då den romerske påven Viktor exkommunicerade alla församlingar i Mindre Asien, utan annan orsak än att de firade påsk på annan tid än den romerska kyrkan. Ireneus klandrar Viktor för detta, och förvisso var det klandervärt. Ty det var den största dårskap att för en så obetydlig sak överlämna församlingarna i Österlandet åt djävulen. Den rätta insikten om iakttagandet av dagar och högtider har tydligen varit sällsynt även hos de mest framstående män. Hieronymus hade den icke, och icke heller Augustinus hade fattat den, om han icke hade ansatts och pressats av pelagianerna.46) [624] Men den främsta orsaken till att vi fira sådana högtider är att Ordets ämbete må äga bestånd, att folket på vissa dagar och tider må komma tillsammans för att höra Ordet, för att lära känna Gud, för att bruka nattvarden, för att gemensamt bedja om allt som göres oss behov, vidare för att tacka Gud för hans andliga och lekamliga välgärningar. Jag tror, att detta är den förnämsta orsaken till att kyrkofäderna förordnade firandet av söndagen, påsk och pingst m.m.
a) Hs: «Till en början voro svärmarna med oss i nåden och höllo med om, att yttre ting icke betydde något för rättfärdigheten. Nu [åter bär Karlstadt] en grå rock.14) De fördömde påven med hans yttre rättfärdighetsgärningar, men själva hittade de på nya. Att fördöma en annans utvärtes rättfärdighetsstadgar och själv uppställa nya, vad är det?" -Tillbaka 14) Anspelning på Andreas Karlstadt, Luthers kollega som professor i Wittenberg. Till en början Luthers anhängare, avlägsnade han sig från början av 1520-talet alltmera från denne. Karlstadts reformer i Wittenberg under Luthers frånvaro på Wartburg föranledde den senare att framhålla, att den evangeliska friheten icke finge göras till lag. I sin isolering gled därefter K. i riktning mot mystiken. Något särskilt andligt stånd borde icke finnas varför K. utbytte sin prästdräkt mot grå bondekläder och vägrade att i fortsättningen promovera teologie doktorer. 46) Den romerske biskopen Viktor uppfordrade omkr. år 190 mindreasiaterna att följa det romerska bruket vid påskfirandet. Då de vägrade, uteslöt han dem ur kyrkans gemenskap. Bland dem som försökte förmå honom till ett mildare förfarande var kyrkofadern Irenéus, biskop i Lyon. -Tillbaka |