| Innehåll Martin Luther: Stora
Galaterbrevskommentaren
[641] Här angiver han orsaken till att han talar så väl med galaterna. Han misstänker, att de anse honom för sin ovän, därför att han riktat så skarpa förebråelser till dem. Skilj dessa hårda ord från min undervisning, säger han, så skola ni bli varse, att jag icke gjort detta för att lasta er utan för att lära er sanningen. Jag medger visserligen, att brevet är strängt, men med denna stränghet åsyftar jag att återföra er till evangelii sanning, från vilken ni lockats bort, och hålla er kvar där. Strängheten och den bittra drycken få ni icke fatta såsom riktade mot er själva utan blott mot er sjukdom. Ni få icke anse mig för er fiende, därför att jag talat lite strängt till er, utan som er far. Ty om jag icke älskade er innerligt som mina barn, och om jag icke visste, hur kär jag varit för er, skulle jag icke tala så strängt till er. Det är vännens privilegium att kunna tala rent ut med en vilsefarande vän, och den tillrättavisade tar icke illa upp den vänliga förmaningen eller att sanningen påpekas för honom, utan han är tacksam och visar sin tacksamhet. I världen är det visserligen mycket vanligt, att sanningssägande föder hat, och att den anses för en fiende, som säger sanningen. Men så går det icke till vänner emellan, långt mindre kristna emellan. Eftersom jag alltså tillrättavisat er av idel kärlek, för att hålla er kvar vid sanningen, böra ni icke vredgas på mig och icke heller låta sanningen fara för den faderliga bestraffningens skull eller misstänka mig för att vara er ovän. — Allt detta säger Paulus för att bekräfta sina ord: "bli som jag, eftersom jag har blivit som ni. Ni har inte gjort mig något ont." |