| Innehåll Martin Luther: Stora
Galaterbrevskommentaren
Dessa ord röja Pauli apostoliska omsorg. Det säges ofta, att ett brev är en död budbärare, eftersom det icke kan giva mer än det har. Och intet brev är så väl skrivet att där icke fattas något. Ty det finnes många omständigheter med avseende på tid, rum, personer, seder och känslor, som intet brev kan ge uttryck åt. Och därför gör brevet olika intryck på läsaren, bedrövar honom eller gör honom glad, alltefter den sinnesstämning, i vilken han befinner sig. Den levande rösten åter kan förklara, mildra och rätta, om något alltför strängt eller mindre lämpligt blivit sagt. Därför skulle Paulus hellre vilja, att han vore närvarande, så att han kunde anpassa och förändra sin röst efter stämningen hos åhörarna. Om han t. ex. såge, att några vore häftigt uppskakade, skulle han lägga sitt tal så, att han icke bedrövade dem över hövan. Och tvärtom, de uppblåsta skulle han bestraffa strängare, för att de icke måtte känna sig alltför säkra och sluta som föraktare. Därför vet han sig ingen råd, huru han brevledes skall kunna underhandla med de frånvarande. Han menar: Om brevet är litet för strängt, är jag rädd att det skall såra några ibland er snarare än föra dem till bättring. Och är det för milt, blir det utan verkan på några hårda och oresonliga människor. [652] Ty bokstäver och stavelser äro döda och giva endast vad de hava. Den levande rösten däremot är en konung i jämförelse med ett brev, ty den kan taga ifrån och lägga till och anpassa sig efter alla skiftningar i stämning, yttre omständigheter i fråga om tid och rum och personer. Kort sagt, jag skulle gärna vilja omvända er genom mitt brev, d.v.s. återkalla er från lagen till Kristi tro, men jag är rädd att jag icke förmår det genom döda bokstäver. Om jag däremot vore personligen närvarande, kunde jag förändra min röst, bestraffa de hårdnackade och tala milt till de svaga, allt efter omständigheterna.
Det är: Jag är så upprörd, att jag icke vet, hur jag skall kunna tala med er om detta i brev. Det är sant apostoliska känslor som här beskrivas. Han försummar intet, han bestraffar, han bönfaller galaterna, han talar väl med dem, han prisar deras tro i högstämda ordalag och arbetar med största omsorg och noggrannhet — vilket är den sanna vältaligheten — för att återföra dem till evangelii sanning och draga dem bort ifrån de falska apostlarna. Hans ord äro icke kalla utan brinnande och lågande, och därför böra de noga övervägas. |