| Innehåll Martin Luther: Stora
Galaterbrevskommentaren
[649] Även detta är ett uttryck för hans strävan att vinna galaterna. Han smeker deras sinnen med milda och goda ord. Här tar han till smeknamn och kallar dem sålunda sina "små barn". Allt detta syftar till att beveka deras hjärtan och vinna deras bevågenhet. Orden: "som jag nu än en gång med smärta föder", framställa en bild. Apostlarna — liksom i sin mån vanliga lärare — äro i viss mening föräldrar. Liksom de naturliga föräldrarna ge upphov till kroppens yttre gestalt, så får själen sin gestalt genom lärarna. Men den kristna själens form 47) eller gestalt är tron eller hjärtats förtröstan, som omfattar Kristus och håller sig till honom ensam och till intet annat. När hjärtat äger sådan förtröstan, har det verkligen Kristi form. Och den åstadkommes genom Ordets ämbete, 1 Kor. 4:15: "Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet.", nämligen i anden, till att lära känna Kristus och tro på honom. Och 2 Kor. 3:3: "Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande." Ty Ordet utgår av apostelns mun och når fram till åhörarens hjärta. Där är den helige Ande tillstädes och intrycker Ordet i hjärtat, just som det ljuder. På detta sätt är varje from lärare en fader, som genom Ordets ämbete föder en kristen ande och giver den dess rätta form. Men samtidigt riktar han ett sidohugg mot de falska apostlarna: [650] Jag födde er väl genom evangelium, men sedan kommo dessa fördärvare och förvrängare och gåvo ert hjärta ett nytt ansikte, icke Kristi utan Moses, i den meningen att er förtröstan icke längre stöder sig på Kristus utan på lagens gärningar. Det är en främmande, ja, en djävulsk gestalt, icke den rätta, vilken är Kristi. Han säger icke: Jag föder eder åter med vånda, till dess jag tager gestalt i eder, utan: "tills Kristus har tagit gestalt i er." Det är, jag är i vånda för att ni åter må förvärva Kristi gestalt och likhet, icke Pauli. Med dessa ord bestraffar han åter de falska apostlarna. Ty de förstörde Kristi gestalt i de troendes hjärtan och införde där en annan, nämligen sin egen. "men de vill att ni skall låta omskära er, för att de skall kunna skryta med att ni är omskurna.", säger han kap. 6:13. Om denna Kristi gestalt talar han också Kol. 3:10: "Ni har ju klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare." Paulus vill alltså återställa Guds eller Kristi avbild i galaterna, vilken vanställts och förvanskats av de falska apostlarna. Och denna avbild består i att de känna, tänka och vilja detsamma som Gud, vars tanke och vilja är att vi skola vinna syndernas förlåtelse och evigt liv genom Jesus Kristus, hans Son, vilken han sänt i världen till att bliva försoningen för våra synder, ja, för hela världens, för att vi genom denne Son skulle veta, att han är vår försonade och milde Fader. De som tro detta äro lika Gud, det är, de tänka alltigenom om Gud så som han är sinnad i sitt hjärta. Deras ande har samma gestalt som Gud eller Kristus. Detta är enligt Paulus att "ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud." (Ef. 4:23 f.). Han säger sig alltså på nytt med vånda föda galaterna, likväl så, att de nyföddas gestalt icke skall vara apostelns. [651] Barnen skola icke bära Pauli eller Kefas' bild utan bilden av en annan fader, nämligen Kristus. Det är han som jag vill skall taga gestalt i er, säger han, för att ni i allt må vara så till sinnes som Kristus själv. Med ett ord, jag föder er åter med vånda, det är, jag utstår åter födslovåndor för att återkalla er till er förra tro, vilken ni genom de falska apostlarnas svek förlorat, så att ni återfallit till lagen och gärningarna. Därför åligger mig nu ett nytt och svårt arbete, nämligen att återföra er från lagen till Kristi tro. — Det är detta som han kallar att med vånda föda.
47) Ordet form eller gestalt har här sin bakgrund i den aristoteliska tankegång, enligt vilken varje ting består av dels form och dels materia. Materien är "möjligheten", som först genom formen blir en bestämd "verklighet". Människosjälen innebär möjligheten till olika formade verkligheter, karaktärer kunde vi säga. När Kristus tar gestalt i hjärtat eller blir dess form har av möljligheten blivit en viss bestämd verklighet. — Det behöver knappast sägas, att den aristoteliska tankegången icke föreligger hos Paulus utan införes av Luther i förklarande syfte och i anslutning till medeltida utläggningar. -Tillbaka |