| Innehåll Martin Luther: Stora
Galaterbrevskommentaren
Här avslutar Paulus sin allegori. "Vi äro inte barn till slavinnan", säger han, det är, vi äro icke under lagen, som föder till träldom, d.v.s. som förskräcker, anklagar och driver till förtvivlan, utan vi äro fria från lagen genom Kristus. Alltså kan den icke förskräcka eller fördöma oss, varom ovan tillräckligt talats. Och vidare, hur mycket än tjänstekvinnans barn till en tid förfölja oss, är det likväl vår tröst, att de till sist skola kastas ut i mörkret utanför och tvingas lämna åt oss det arv, som tillkommer oss såsom barn av den fria hustrun. Såsom vi hört, har Paulus av uttrycket "barn till den fria hustrun och till tjänstekvinnan" fått rik anledning att bekräfta läran om rättfärdiggörelsen. Med avsikt har han fäst sig vid ordet "den fria hustrun", vilket han kraftigt betonar och utlägger även i det följande. Och därigenom får han anledning att avhandla den kristliga friheten, som är så högeligen nödvändig att känna till. Påven har nämligen helt och hållet utplånat den och lagt kyrkan i jämmerlig och skändlig träldom under mänskliga stadgar och ceremonier. Denna frihet, som Kristus åt oss förvärvat, är i denna tid en bra sköld, med vilken vi försvara oss mot påvens tyranni. Därför bör man noga uppmärksamma läran om den kristliga friheten, både för att så befästa läran om rättfärdiggörelsen och för att upprätta och trösta samvetena inför alla dessa oroligheter och skandaler, som motståndarna beskylla evangeliet för att vara upphov till. Den kristna friheten är emellertid något rent andligt, som den köttsliga människan icke fattar. Till och med de som hava Andens förstling och kunna tala vitt och brett om den ha svårt för att behålla den i hjärtat. För förnuftet tyckes den vara en sak av föga vikt. Därför föraktar man den, om icke Anden får göra den stor och betydelsefull. |