– Du sa tidigare att Guds folk genom tiderna i verkligheten är ett och samma folk, och att Guds församling sålunda fanns även i Gamla Testamentets tid. Men något dop fanns ju ändå inte i gammaltestamentlig tid.
– Jag kan inte riktigt instämma i ditt sista påstående. Du har väl läst 1 Kor. 10, där det heter: "[...] alla våra fäder var under molnskyn och [...] alla gick genom havet. Alla blev i molnskyn och i havet döpta till Mose." Där står ju verkligen om dop – man skulle t.o.m. kunna säga: Där står om barndop, för då Israel tågade genom Röda havet hade de ju också sina barn med sig.
– Jo, men dopet som en gudomlig förordning fanns ju ändå inte på den tiden.
– Du har rätt, men märk nu vad som säges i Kol. 2: "I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom [...]." Som du ser kallas här dopet "omskärelsen i Kristus [Kristi omskärelse]". Alltså är omskärelsen den gammaltestamentliga motsvarigheten till det kristna dopet.
– Ska det här stället i Kolosserbrevet verkligen uppfattas så? Menar bibeltolkarna verkligen att det syftar på dopet?
– Jag tycker nog att man bara behöver läsa innantill för att se att stället åsyftar dopet. Men gärna ska jag citera några bibeltolkare. Zahn säger att här är fråga om dopet som motbild till den gammaltestamentliga omskärelsen. Oskar Holtzmann säger att "omskärelsen i Kristus" skedde med den troende i dopet. Om du vill höra ett ord från en av äldre tiders bibeltolkare, så låt mig citera vad Lisco säger om Kol. 2:12: "Och denna omskärelse är på oss genom dopet fullbordad."
– Vilken var då omskärelsens betydelse i Gamla Testamentet?
– Du kan läsa om det i 1 Mos. 17. Där talas om Guds förbund med Abraham, och där heter det: "Och detta är det förbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni skall hålla: Alla av manligt kön hos er skall omskäras. Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er." Alla israeliter skulle omskäras, och om någon förblev oomskuren, så skulle han utrotas ur folket (v. 14), eftersom han brutit förbundet.
– Är omskärelsen sålunda förbundstecknet i Gamla Förbundet?
– Uppenbarligen. Låt mig f.ö. citera den förträfflige Wilhelm Möllers ord om omskärelsen (i hans bok Vad lär GT?). Han säger: "Liksom regnbågen var förbundstecknet efter syndafloden (1 Mos. 9), så skall omskärelsen vara tecknet på förbundet med Abraham, 1 Mos. 17:11. Och liksom förbundet med Gud på en gång innebär ett Guds löfte och en människans förpliktelse, så kommer denna dubbla innebörd här till uttryck." Möller framhåller också att omskärelsen på samma gång innebär upptagande i den gammaltestamentliga församlingen.
– Men det här förstår jag inte. Här talas om förbund. Det ordet måste ju innebära att det träffas ett avtal mellan två parter. Men barnen, som blev omskurna på åttonde dagen, kunde ju inte begripa någonting av den här handlingens innebörd.
– Du får komma ihåg att ett förbund i Bibeln inte får uppfattas som en överenskommelse mellan två jämställda parter. Gud och människan är sannerligen inte jämställda parter. Du borde f.ö. läsa om den här saken och om andra bibliska begrepp det som sägs i "Biblisk Uppslagsbok". Där står det om förbund: "Guds förbund med människor är en nådesanstalt, där Gud sänker sig ned till den syndiga människan och träder i gemenskap med henne, om hon förpliktar sig att ingå på förbundsvillkoren. Förbundet är alltså en ensidig anordning, där förpliktelsen pålägges människan, men där Gud också innesluter ett löfte."
– Men här sägs att människan "förpliktar sig att ingå på förbundsvillkoren". Inte kunde väl de åtta dagar gamla barnen göra det. Var det f.ö. inte att våldföra sig på deras frihet, att man omskar dem då de var bara några dagar gamla?
– Du ska märka att Gud på det strängaste påbjudit att det skulle ske. Och en annan sak som vi tidigare nämnt: Menar du verkligen att det är utlämnat åt människans godtycke att avgöra om hon vill tjäna Gud eller ej?
– Det vill jag inte påstå.
– Nå, det gläder mig. För ibland talas det om människans frihet som om det vore hennes ensak, om hon vill lyda Gud eller göra uppror mot honom. Gud kräver att vi lyder honom, att vi håller hans lag. Och han ska fördenskull en gång hålla en yttersta dom. Vårt liv tillhör Gud, han har skapat oss, han har anspråk på oss, och därför ska han en gång hålla räkenskap med oss. Därför befallde han också att barnen i Israel skulle förpliktas att hålla förbundet genom att de fick förbundstecknet på sin kropp.
– Men det finns väl ändå en skillnad mellan dopet och omskärelsen?
– Naturligtvis. Den saken är tydligt framställd just i det ovan anförda ordet från Kol. 2. "Skillnaden mellan dopet och omskärelsen är lika stor som den mellan det gamla och det nya förbundet. Liksom allt i det gamla förbundet, ja, även detta förbund självt, endast hade förberedande och förebildlig betydelse, så ock omskärelsen. Det nya förbundet förverkligar däremot vad det gamla utlovar, och därför ger dopet vad omskärelsen endast förebildar." I dopet blir nämligen människan, såsom vi läser i Kol. 2:12, verkligen delaktig av nytt liv.
– Omskärelsen betecknas ju i 1 Mos. 17:10 uttryckligen såsom ett "förbund". Det här skulle således gälla även om dopet?
– Javisst. I dopet sluter Gud ett förbund med människan.
– Men om människan sen avfaller, så har hon väl ingen nytta av sitt dop?
– Den frågan vill jag besvara med katekesutvecklingens ord: "Den nåd, som Gud giver i dopet, står å Guds sida fast, så att han söker de fallna, på det att de i en sann bättring må återvända till honom." Jag kan också citera Luthers ord i Stora katekesen: "Om någon faller från dopet, så må han åter komma dit. Ty likasom Kristus, nådastolen, icke övergiver oss eller hindrar oss att på nytt komma till honom, även om vi synda, på samma sätt förbliva också alla hans skatter och gåvor ständigt sig lika." – Och så vill jag fästa din uppmärksamhet på en annan sak.
– Vad då?
– Jo, det förhållandet att också barnen var inneslutna i det gamla förbundet. Då Guds folk, som vi tidigare sett, i verkligheten är ett enda folk genom tiderna, så följer härav att barnen har plats även i det nya förbundet. Även ur den synpunkten är det betydelsefullt att omskärelsen omtalas som en förebild till dopet.