"Att följa Jesus i dopets grav"
– Jag måste följa Jesus i dopets grav.
– Vad menar du med det?
– Jag måste döpas, för Jesus gjorde ju det. Han är ju vår förebild, och vi ska gå i hans spår.
– Har du då tänkt på innebörden i Jesu dop? Allra först: Jesus döptes ju med Johannes Döparens dop.
– Men det är väl ingen skillnad mellan Johannesdopet och det dop som sen förekom i den kristna församlingen? Dop som dop.
– Att Johannesdopet är ett annat dop än det kristna dopet kan du se i Apg. 19. Där berättas följande om de "lärjungar" som Paulus träffade i Efesus: "Då frågade han: 'Vilket dop blev ni döpta med?' De svarade: 'Med Johannes dop.' Paulus sade: 'Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.' När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn." – De här männen var således döpta med Johannesdopet, men sedan de mottagit Paulus undervisning lät de döpa sig med det kristna dopet.
– Ja, jag inser nu att Johannesdopet är något annat än det kristna dopet.
– Men nu ska du ytterligare lägga märke till vad som kännetecknar Jesu dop. Du minns ju att Johannes att börja med vägrade att döpa Jesus. Han sa ju till Jesus: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig!" Du vet att Johannes var en profet, och att en profet kan genomskåda människohjärtan (jämför Joh. 4:17–19). När Johannes såg in i Jesu hjärta fann han där ingen synd. Därför vägrade han också att döpa Jesus. För Johannesdopet var ett dop för syndare. Han "predikade bättringens döpelse till syndernas förlåtelse". Och folket gick då "ut till honom och lät döpa sig av honom i floden Jordan och bekände därvid sina synder".
– Hur kunde det då komma sig, att Jesus ville bli döpt med syndares dop?
– Det förstår du om du läser Johannes Döparens vittnesbörd om Jesus i Johannesevangeliets första kapitel. Som du ser av verserna 31–34 har Johannes avlagt det här vittnesbördet efter Jesu dop. Och huvudpunkten i hans vittnesbörd lyder: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." Johannes kom till insikt om att Jesus lät sig döpas med syndares dop därför att han skulle bli släktets Medlare och Försonare. Jesu dop är sålunda hans invigning till försoningsdöden.
– Du påpekade nyss, att de som blev döpta av Johannes i samband med dopet bekände sina synder. Men Jesus hade ju inga synder att bekänna?
– Han hade ingen personlig synd. Han "blev frestad i allt liksom vi, men utan synd". Men Skriften betygar också, att han för oss blev "gjord till synd". Såsom vår ställföreträdare har han bekänt vår synd och lidit straffet för vår synd. – Nu inser du säkert hur oriktigt det är att tala om att "följa Jesus i dopets grav". Du och jag kan inte följa honom i hans invigning till försoningsdöden, lika litet som vi kan följa honom in i själva försoningsdöden.
– – –
Bibeln säger ingenstans, att vi skall "följa Jesus i dopets grav". Hans dop omtalas aldrig i samband med vårt dop.
Jesu dop var hans invigning till försoningsdöden. Därför kan vi inte "följa Jesus i dopets grav". |