– Dopet ska i alla fall ske genom nedsänkning. Begjutning kan inte kallas dop.
– Finner du i Nya Testamentet någon föreskrift om dopsättet?
– Själva det grekiska ord som översätts med "döpa" betyder ju doppa, och det bör väl vara föreskrift nog.
– Det har du rätt i, om du nämligen kan visa att ordet i Nya Testamentet användes enbart i betydelsen doppa. Men det kan du inte visa. Det ska du inse om du kastar en blick i den grekiska konkordansen till Nya Testamentet. Om du däremot säger att dopet i nytestamentlig tid i regel skedde genom neddoppning, så håller jag gärna med dig. Man behöver bara ge akt på Rom. 6:4 för att inse det. Å andra sidan finns anledning att anta att man även i nytestamentlig tid använde begjutning, nämligen då man inte hade tillgång till så stor vattenmängd som behövdes för nedsänkning.
– På vilka grunder bygger du det antagandet?
– Det finns flera olika skäl för ett sådant antagande. För det första måste man nog anta att dopet av de tre tusen på pingstdagen inte kan ha skett genom nedsänkning.
– Men i samband med Jerusalems tempel måste väl ha funnits omfattande anordningar för levitisk rening, och de här anordningarna har väl varit tillgängliga också för Jesu lärjungar – till sin härkomst var de ju alla israeliter och hade således tillträde till helgedomen. De här anordningarna kan väl ha använts vid dopet på pingstdagen.
– Detta skäl förefaller nog rimligt, men källorna har märkvärdigt nog ingenting att berätta om sådana anordningar. Däremot har vi anledning att lägga märke till den upplysning som meddelas av den välkände dr L. Schneller, som tillbringat större delen av sitt liv i det heliga landet och är en högt ansedd Palestinakännare. I publikationen "Im Lande Jesu" (april 1939) skrev han: "På pingstdagen blevo ju, enligt Apg. 2:41, tre tusen människor döpta i Jerusalem. Det var en dag i juni, och på Jerusalems vattenfattiga berg är vattnet nog så dyrbart redan i juni. Man har omsorgsfullt samlat upp i cisterner allt det regn, som faller på de omkring 20 regndagarna under regntiden november-april. Det måste räcka till dricks- och tvättvatten under den regnlösa sommaren ända till nästa november eller december. Härav framgår, att det i Jerusalem (och i dess omgivningar milsvitt omkring) icke fanns något vatten att doppa ned tre tusen människor i. Men det kan väl ha skett i Jordan? Nej, till Jordan var det en hel dagsresa från Jerusalem. Apostlarna måste i så fall ha vandrat en hel dag tillsammans med en jättelik folkmängd. Och då de icke kunde begiva sig åstad redan på morgon före Petri pingstpredikan, så skulle de ha kunnat återvända till Jerusalem först på tredje dagen. Men nu står det i Bibeln, att de blevo döpta på en dag, nämligen på pingstdagen. Därav följer att dessa första dophandlingar blott ha kunnat utföras genom begjutning. Måhända åsyftas detta i Hebr. 10:22. – Visserligen fanns det vattendammar i Jerusalem, såsom dammen Siloam. Men den är rätt liten, och om alla dammarna gäller det, att de redan i maj äro nästan uttorkade av de glödheta sirockovindarna. Och om de vid pingsten i juni ännu innehöllo litet vatten, så kunde man inte doppa ned tre tusen människor i dem. På grund av myndigheternas fientliga hållning (Apg. 4:1-3) skulle det icke heller ha tillåtits. Med Jerusalems vattenförhållanden är det omöjligt att först tre tusen och kort därefter fem tusen människor skulle ha döpts genom nedsänkning i dammarna. – Även vid andra dophandlingar i Nya Testamentet måste det ha varit svårt eller omöjligt att förrätta dopet genom neddoppning. Så t.ex. då Paulus eller Silas döpte fångvaktaren i Filippi, Apg. 16." – En annan sak: Har du hört talas om en bok som kallas "De tolv apostlarnas lära"?
– Vad är det för en bok?
– Det är en skrift från gammalkristen tid, sannolikt tillkommen kort efter apostlatiden. Där finns bl.a. ett kapitel om dopet. I det kapitlet heter det: "Döp i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, i rinnande vatten. Men om du icke har rinnande vatten, så döp i annat vatten. Om du icke kan döpa i kallt, så döp i varmt vatten. Men om du icke har någotdera, utgjut vatten på huvudet tre gånger i Faderns och Sonens och den helige Andes namn." Den här föreskriften visar att man i varje fall kort efter apostlatiden förrättade dop genom begjutning, om man inte hade tillräckligt mycket vatten för att kunna utföra det genom nedsänkning. Man måste då också ha vetat, att det här förfaringssättet inte stod i strid med det som Jesus och apostlarna lärt.
– Härtill kommer emellertid en annan, mycket viktig omständighet: om dopets giltighet är beroende av dopsättet (nedsänkning eller begjutning), så skulle Jesus och apostlarna ovillkorligen ha gett en tydlig föreskrift om den saken. Nya Testamentet har emellertid ingen sådan föreskrift. Av det följer att vattnets större eller mindre myckenhet inte är avgörande för dopets giltighet.
Just nu kom jag f.ö. att tänka på ännu en sak: har du i Nya Testamentet funnit någon föreskrift om hur mycket bröd och vin, som måste användas vid nattvardsfirandet för att det ska bli en rätt nattvard?
– Nej, jag känner verkligen ingen sådan föreskrift.
– Därav måste man väl dra den slutsatsen att det är en rätt nattvard, vare sig man använder mycket eller litet bröd och vin vid den heliga måltiden. Det avgörande är, att man använder bröd och vin. På liknande sätt måste det väl förhålla sig med dopet: det är inte den större eller mindre vattenmängden, som gör dopet till dop. Det avgörande är, att vatten kommer till användning vid den heliga handlingen.
– Men du anser i alla fall att dop genom nedsänkning är det ideala?
– Ja, men såsom framgår av det nu anförda har man alla skäl att anta, att apostlarna själva använt sig av begjutning, nämligen i sådana fall då det av någon anledning inte var möjligt att döpa genom nedsänkning.
– – –
I nytestamentlig tid skedde dopet säkerligen i regel genom nedsänkning. Nya Testamentet innehåller emellertid ingen som helst föreskrift om att det måste förrättas så för att det skall vara ett giltigt dop. Vi har tvärtom de bästa grunder för antagandet att apostlarna själva använt sig av dop genom begjutning.