– Du menar att de små barnen blir födda på nytt i dopet. Nästan alla barn i vårt land blir döpta. Är således hela svenska folket pånyttfött?
– Du minns nog vad vi redan sagt: En människa kan falla ur den nåd som hon fick i dopet. Och då har hon naturligtvis inte mer det liv som är från ovan.
– Men andra har här en annan mening än du. Jag läste nyligen i en rätt gammal bok att en döpt människa väl kan "leva i synden", "löpa på lustarnas väg", "söla sig i dyn" men ändå "ha andligt liv", eftersom hon är döpt. Vad säger du om den läran?
– Den förefaller mig innebära att man på en och samma gång kan vara död och levande. Det är en orimlig och bibelstridig lära.
– Jag har emellertid funnit den också hos en lång rad nutida författare. En av dem skriver: "Blevo vi födda av Gud i dopet, så kan denna födelse icke ske på nytt, icke ens om vi resa aldrig så långt bort i främmande land ... Frälsningen i dopet är mig given en gång för alla, och den är hel och full frälsning." Det förefaller som om den här författaren skulle anse att den som fötts på nytt i dopet under alla förhållanden äger det nya livet.
– Jo, jag känner till den läran. Men Guds ord talar annorlunda. Du minns Herrens ord till församlingen i Sardes: "Du har namnet om dig att du lever, men du är död." (Uppb. 3:1) Där sägs ju tydligt att den som avfallit är andligen död.
– Man tycks ju också mena att dopet är det enda pånyttfödande nådemedlet.
– Då har man emellertid glömt vad Skriften säger. I Första Petrusbrevets första kapitel sägs det, att brevets läsare är födda på nytt "genom Guds levande ord som består". Jag tycker f.ö. att den lutherske biskopen Pontoppidan i sin katekes mycket väl klargjort det spörsmål det här handlar om. Han frågar: "Bliver då en syndare, som förlorat den första pånyttfödande nåden, nu åter pånyttfödd i sin omvändelses tid?" Han svarar: "Ja, varje omvändelse från döda gärningar och uppväckelse till nytt liv är en ny födelse."
– Ja, så måste det ju vara enligt Guds ord.
– Och sen frågar Pontoppidan: "Är då icke dopet det enda medlet till ny födelse?" På den frågan svarar han: "Nej, Ordet har samma kraft och verkan." Och så anför han just 1 Petr. 1:22. Så talar denne "Nordens kyrkofader". Jag tycker att åtskilliga nutida lutheraner skulle göra väl i att besinna hans ord.
– Jag vet inte om du räknar Waldenström till lutheranerna. I hans "Biblisk troslära" har jag emellertid funnit alldeles samma lära som man möter hos dem som nu kallas sakramentalister. Han säger: "Det är oegentligt att säga till en människa, som en gång blivit döpt men avfallit, att hon måste födas på nytt igen. Det vore detsamma som att säga, att hon måste döpas igen. I stället skall man säga till henne, att hon måste stå upp, omvända sig och som en förlorad son komma hem igen, dit hon egentligen hör." Han lär alltså, att man kan vara född på nytt utan att vara omvänd?
– Ja, han lär så. Sen är det kanske en fråga vad han förstår med "ny födelse". Det är emellertid en fråga som vi här inte har anledning att diskutera. Gamla tiders andliga lärare vet emellertid väl att den nya födelsen kan förloras. I Speners katekesförklaring finner jag frågan: "Kan den nya födelsen åter förloras?" Och svaret lyder: "Ja, när den helige Ande och tron förskjutes, då är också den nya födelsen förlorad, och hos sådana människor är icke mera kvar än den gamla födelsen." Sen ställer Spener frågan: "Kan också en sådan människa födas på nytt?" Han svarar: "Ja, när hon åter uppväckes ur denna andliga död, så är det ingen blott förnyelse, utan en ny födelse."