– Du använde nyss uttrycket "ta dopet". Var i Bibeln har du funnit det uttrycket?
– Jag vill inte påstå att det finns i Bibeln, men det behöver väl inte fördenskull vara oriktigt. Jag tycker att uttrycket är träffande, för det står i god samklang med dopets karaktär av bekännelsehandling.
– Känner du till något bibelställe, där dopet kallas en bekännelsehandling?
– Nej, men jag anser den saken vara självklar. Genom att man låter döpa sig kungör man offentligt, att man övergått från döden till livet.
– Finner du i Bibeln någon föreskrift om att dopet ska ske offentligt? Jag vill påpeka, att ingen sådan föreskrift finns i Bibeln. Inte heller kan du visa ett enda ställe i Nya Testamentet som säger, att dopet i den första kristna tiden skedde offentligt, d.v.s. inför en blandad hop av troende och icke-troende. – Men innan vi talar mer om de här sakerna vill jag föreslå, att vi tillsammans läser några av de ställen i Nya Testamentet som säger något om dopets innebörd.
– Gärna det.
– Vi börjar med Apg. 2:38, där Petrus talar till dem som, då de hörde hans tal, fick ett styng i hjärtat. Han säger: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna."
– Hur ska man fatta orden "så att era synder blir förlåtna"?
– De kan fattas på bara ett enda sätt, nämligen så att ändamålet med dopet är att människan ska få syndernas förlåtelse.
– Skulle människan då i dopet få syndernas förlåtelse? Det förstår jag inte.
– Jag förstår det inte heller. Men om ett bibelställe förefaller oss obegripligt, så är det nog ändå inte rådligt att vi försöker omtolka det, så att det förefaller oss mera förnuftigt.
– Det håller jag med om. Det blir sannerligen inte mycket kvar av den kristna trosläran, om vi skulle ur den utmönstra allt som strider mot vårt förnuft.
– Låt oss nu gå till ett annat ställe i Apostlagärningarna, nämligen 22:16. Paulus berättar där, att Ananias kom till honom i Damaskus och sa: "Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn." Här anges dopets innebörd med uttrycket "tvättas ren från dina synder". Den som döps blir i dopet tvättad ren från sina synder. Alltså säger också det här stället att syndernas förlåtelse meddelas i dopet.
– Jag skulle vilja veta, om bibeltolkarna verkligen fattat det här stället på det sättet.
– Jag tycker att vem som helst kan se vad de här orden betyder. Man behöver verkligen ingen hjälp av någon bibeltolkare för att förstå det. Men jag vill ändå gärna nämna vad bibeltolkarna säger. Låt mig först citera Zahn. Han var, som du vet, en av alla tiders yppersta bibeltolkare. Han säger: "Ananias uppfordrar Paulus, att genom dopet låta sig rentvås från sina synder." Och vår egen Fjellstedt säger i sin förklaring till det här stället: "Döpelsen kallas den nya födelsens bad eller reningsbad, varigenom synden bliver avtvagen."
– Skulle människan även bli född på nytt i dopet?
– Du känner ju det bibelställe, som åsyftas i det uttalande som jag citerade från Fjellstedt. Det är Tit. 3:5, där dopet kallas "ett bad till ny födelse". Det kan ju betyda endast en sak, nämligen ett bad som åstadkommer ny födelse.
– Förstås det här ordet verkligen så av bibeltolkarna?
– Jag måste ju också här säga, att man inte alls behöver fråga några bibeltolkare för att få veta ordens innebörd. Men om du så önskar, så ska jag gärna citera vad några utläggare säger om det här stället. Norrmannen Bugge säger i sin förklaring till stället: "Ty dopets bad åstadkommer en 'ny födelse', vari människans hela väsen 'förnyas' genom den helige Ande, så att allt bliver nytt, så att hon till ande, kropp och själ frigöres från syndens herravälde och dugliggöres till att tjäna Gud i helighet och renhet."
– Men Bugge var väl lutheran. Kan du inte citera någon annan bibeltolkare?
– Jo, gärna. Jag vill då citera ett verk som på sin tid utgavs av "den religionshistoriska skolans" män, en mycket radikal teologisk riktning. Jag hänvisar till det här verket därför att dess författare omöjligen kan misstänkas för att de vill försvara den lutherska läran. I det nämnda bibelverket (Schriften des NT:s, Göttingen 1908) heter det om Tit. 3:5: "Det (dopet) är (här) icke blott en sinnebild av frälsningen, utan det betyder verkligen och faktiskt en 'ny födelse' och människan blir därigenom en annan. Ty med detta bad är en förnyelse, en omgestaltning genom den helige Andes kraft omedelbart förbunden." Man kan vara alldeles säker på att den teolog, som skriver det här, själv inte ett ögonblick tror på denna dopets verkan, lika litet som han tror på den nya födelsen. Men han kan inte göra sig blind för det som bibeltexten säger. Och den säger otvetydigt, att "en förnyelse, en omgestaltning genom den helige Andes kraft är omedelbart förbunden" med dopet.
– Anser du att det finns flera bibelställen som förbinder den nya födelsen med dopet?
– Jo, det finns flera sådana ställen. Men du menar väl inte att en lära måste vara grundad på många ställen i Bibeln för att vi ska tro på den? Är det nog om den är klart framställd i Bibeln en gång?
– Jo, det är alldeles nog. Jag erinrar mig att tusenårsriket är omtalat i Bibeln uttryckligen bara en enda gång, men ändå brukar man ju inte ifrågasätta läran om tusenårsriket.
– Men jag vill ändå gärna hänvisa dig till ännu ett ställe, där den nya födelsen förbinds med dopet. I Kolosserbrevets andra kapitel heter det: "[...] ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda. Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur, också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser [...]" – Här sägs, som du ser, att vi i dopet blivit uppväckta till det nya livet. Dopet omtalas alltså här såsom medlet till det nya livets tillkomst, liksom här sägs, att den som döps blir delaktig i Kristi död och uppståndelse. Och eftersom du gärna lyssnar till vad bibeltolkarna säger, så vill jag anföra ett alldeles nyutkommet arbete av den lärde docenten Ernst Percy i Lund. Boken handlar om Efesier- och Kolosserbrevens problem, och där behandlas det ställe i Kolosserbrevet, som jag nyss nämnde, i samband med Rom. 6:4 där det heter: "Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet." Om uttrycket "det nya livet" säger Percy, att det uppenbarligen inte syftar på tillvaron i fulländningen, efter de dödas uppståndelse. Det måste syfta på "den nya existens, i vilken den troende redan nu är insatt, genom att han blivit inlemmad i Kristus genom dopet".
– Men det nämnda stycket i Romarbrevets sjätte kapitel har jag alltid uppfattat såsom bildspråk.
– Du känner ju den gamla goda och självklara tolkningsregeln: "Bibelns utsagor skall uppfattas efter sin bokstavslydelse, om inte tydliga omständigheter ger vid handen att de är bildspråk." Om man med denna regel i minnet studerar förra delen av Romarbrevets sjätte kapitel, så inser man att här verkligen finns ett bildmoment. Då aposteln talar om att "begravas" och "uppstå" med Kristus, så tänker han tydligen på dophandlingens yttre form. Dopet skedde ju åtminstone i regel genom nedsänkning och påminde i så måtto om en begravning.
– Alltså är vi ense om att här är fråga om bildspråk?
– Ja, visst har vi att göra med bildspråk, men här är på samma gång något mer än bildspråk. För aposteln säger ju också, att vi faktiskt blivit begravna med Kristus i dopet och att vi i dopet uppstått med honom. Här skulle jag gärna vilja påpeka vad Anders Nygren säger om stället i sin kommentar till Romarbrevet. Han säger: "Som var och en omedelbart märker, anknyter Paulus i dessa ord till dophandlingens yttre form. När den som döpes sänkes ned under vattnet, så betecknar detta hans begravning 'med Kristus', och då han stiger upp ur vattnet, betecknar det hans uppståndelse 'med Kristus'. Emellertid vore det fullkomligt missvisande, om man på grund härav ville beteckna Pauli dopuppfattning såsom blott 'symbolisk' i den mening, vari detta ord vanligen brukas. I dopet ha vi enligt Paulus förvisso icke att göra med endast sinnebilder, utan realiteter. Vad dopet bildligt framställer, det sker också, och detta just i och genom dopet. Just för att beteckna detta reala skeende i dopet använder Paulus här det kraftiga ordet 'vuxit samman' med Kristus, vuxit samman med honom genom en lika död och en lika uppståndelse ( v. 5)."
– Men denna lära innebär ju att man blir frälst genom dopet? Det är väl ändå en orimlig lära, alldeles oförenlig med personlig kristendom.
– Har du inte läst i Bibeln att vi blir frälsta genom dopet? I första Petrusbrevets tredje kapitel heter det, efter det att det förut talats om arken och syndafloden: "Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse." Här sägs ju med klara ord att vi blir frälsta genom dopet.
– Jag tycker nog att det här stället behöver förklaras närmare.
– Då vill jag säga, att dopet här ställs i motsats till något blott utvärtes: det innebär inte att man "tvättar bort kroppslig orenhet". I stället innebär det att man anropar Gud om ett gott samvete. Och som du vet får man ett gott samvete genom syndernas förlåtelse. Vi har ju redan sett att man i dopet får syndernas förlåtelse. Som du minns säger Bibeln det med klara ord.
– Men jag kan omöjligen begripa det. Hur kan vatten ha sådan verkan? Inte kan man väl bli född på nytt eller frälst genom en utvärtes ceremoni?
– Inte heller jag begriper dopet. Men vi ska nog akta oss för att här tala som om det skulle vara fråga om bara vatten eller en utvärtes ceremoni. Jag vill påminna om det ord i Efesierbrevets femte kapitel, som vi tidigare nämnt. Där hette det att Kristus utgivit sig för församlingen "för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet". Här sägs alltså att "vattnets bad", d.v.s. dopet, renar i kraft av Guds ord. Det är förenat med Guds ord, nämligen de ord som Jesus föreskrev i sin missionsbefallning, Matt. 28. Det är det här Luther syftar på då han i katekesen säger: "Dopet är icke blott vatten, utan vatten, helgat genom Guds befallning och förbundet med Guds ord." Och i 1878 års katekesutveckling heter det alldeles riktigt: "Guds ord gör vattnet till ett dop, ty utan Guds ord är det blott vatten och intet dop, men med Guds ord är det ett dop, det är: ett nåderikt livets vatten och ett bad till ny födelse i den helige Ande."
– Ja, de här orden i katekesen och katekesutvecklingen står ju i samklang med ordet i Efesierbrevets femte kapitel, det måste man erkänna.
– Vi får inte glömma att Gud utför sitt verk genom synliga medel. En gång hörde jag professor Hallesby säga: "Gud är rakt inte högandlig. Det kan man se därpå att han bundit hela sitt verk i världen vid ett utvärtes medel, nämligen sitt ord." Lika väl som Bibeln säger att vi föds på nytt i dopet, så säger den att vi föds på nytt genom Guds ord. I Första Petrusbrevets första kapitel heter det: "Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består." Och i Jakobs brevs första kapitel sägs det: "I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord." – Man brukar säga, att Guds ord är det primära nådemedlet, dopet och nattvarden är nådemedel endast därför att de är förenade med Guds ord. Utan Ordet är dopet endast vatten, och utan Ordet är nattvarden endast bröd och vin.
– Men nattvarden är väl inget annat än bröd och vin, som vi äter och dricker till åminnelse av Jesu död?
– Visst firar vi nattvarden till åminnelse av Jesu död. Men den är på samma gång något vida mer än en åminnelsemåltid.
– Vad är den då?
– Jesus säger: "Detta är min kropp – detta är mitt blod." I nattvarden gör oss Frälsaren delaktiga av sin förhärligade kroppslighet. Du minns ju också Paulus ord: "Den som därför äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, han syndar mot Herrens kropp och blod." Han syndar mot Herrens kropp och blod. Alltså är Herrens kropp och blod närvarande i nattvarden.
– Det förstår jag inte.
– Ingen människa kan förstå det, men Guds ord betygar att det är så. Du känner ordet i Första Korintierbrevets tionde kapitel: "Välsignelsens bägare som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp?" Luther säger därför alldeles riktigt i Lilla katekesen: "Altarets sakrament är vår Herres, Jesu Kristi sanna lekamen och blod, under bröd och vin, av Kristus själv instiftat, oss kristna till att äta och dricka." Och i Stora katekesen (som inte ska förväxlas med 1878 års katekesutveckling!) säger Luther: "Sakramentet är bröd och vin, men icke blott bröd och vin, sådant som man eljest sätter fram på bordet, utan bröd och vin omslutet av Guds ord och bundet därvid."
– Du menar alltså, att det väsentliga i dopet och nattvarden inte är vad vi gör. Det väsentliga är enligt din mening det som Gud i dop och nattvard skänker oss?
– Alldeles. Dop och nattvard kallas med rätta nådemedel, för Gud möter oss där med sin frälsande nåd. Men om man vid sakramenten bortser från Ordets förening med elementen, då måste man, såsom redan Luther påpekar, betrakta dem "såsom någonting, som vi gör".
– Är det av det skälet som du ogillar uttrycket "ta dopet"?
– Just det. Och nu ber jag ännu en gång att få läsa den förut citerade versen i Efesierbrevets femte kapitel. Där står att Kristus döper. Kristus har utgivit sig för församlingen till att ”helga den genom att rena den genom vattnets bad, i kraft av ordet”. Vi var ju ense om att "vattnets bad" är dopet. Kristus själv renar sin församling genom dopet. Det är han som är den egentliga dopförrättaren.
– Jag tycker i alla fall att det fattas en högst väsentlig sak i ditt resonemang. Du har inte sagt någonting om tron. Man skulle kunna tänka, att människor enligt din mening kan bli frälsta utan tro på Kristus, som om dopet kunde verka på ett magiskt sätt.
– Magi är som du vet bara ett finare ord för "trolldom". Det gör mig ont att du använder ordet i det här sammanhanget, för där Guds ord är verksamt kan det inte bli tal om trolldom. Och jag har utförligt talat om att det är Guds ord som gör dopet till ett nådemedel. Men du ska inte heller tro, att jag glömt att vi frälsas genom tron. Jag minns mycket väl en lång rad ord, som i sak har samma innebörd som Paulus ord till fångvaktaren i Filippi: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst."
– Vilket är då, enligt din tanke, förhållandet mellan dopet och tron?
– Herren säger själv: "Den som tror och blir döpt skall bli frälst." Tron och dopet hör således samman. Det framgår också av det förut omtalade ordet från Kolosserbrevets andra kapitel: "I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda." Genom tron mottar människan dopets gåva. Luther säger också i Stora katekesen: "Tron ensam gör personen värdig att till gagn mottaga det frälsande gudomliga vattnet. [...] Utan tro är gåvan till intet nyttig, även om den i och för sig vore en översvinnelig gudomlig skatt." Men för att komma vidare i detta vårt tankeutbyte måste vi nog ha ett särskilt samtal om tron.
– – –
Nya Testamentet använder aldrig uttrycket "ta dopet". Dopet är, enligt NT, en Kristi gärning. I verkligheten är det han som döper.
 
I dopet skänker han människan syndernas förlåtelse och föder henne på nytt. Dopet har denna verkan, därför att det är förbundet med Guds ord. Men människan måste ha tro för att kunna motta dopets gåva.