– Måste man bli döpt för att bli frälst?
– Du känner ju ordet i Mark. 16:16: "Den som tror och blir döpt han skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd."
– Men nu vill jag veta hur det gick med rövaren på korset. Han blev inte döpt, men Jesus säger ändå att han gick till paradiset. Det här bevisar ju, enligt mångas mening, att dopet inte är nödvändigt för frälsningen. Vad anser du om det?
– För det första vill jag säga, att det kristna dopet inte fanns förrän efter Herrens uppståndelse. Före det kunde således ingen människa få det. Men därtill kommer det som Pontoppidan så förträffligt uttryckt i orden: "Gud har bundit oss men icke sig själv vid nådemedlen." Gud har befallt oss att bruka nådemedlen, men därmed är inte sagt att han själv skulle vara förhindrad att utan det ena eller andra nådemedlet frälsa en människa. Det är hans sak. Vår sak är att lyda hans befallningar och att bruka de nådemedel han gett oss.
– En annan fråga: Hur menar du att det går med små barn som dör odöpta? Går de evigt förlorade?
– Det är en fråga som vi tryggt kan lämna åt Gud. Han har ju inte sagt något om den saken i sitt ord, och därför kan vi på den här punkten inte lära någonting.
– Men föräldrar som förlorat ett litet barn utan att det blivit döpt nöjer sig inte med ett sådant besked.
– Om vi verkligen på allvar lämnat hela vårt liv åt Gud, så har vi lämnat honom också alla våra obesvarade frågor och våra olösta problem. Men jag kan gärna säga dig, att många goda kristna lärare uttalat den tanken, att de här barnen inte kan gå förlorade. Låt mig nämna vad Pontoppidan svarar på frågan: "Fördömas då de små barn, som dö utan att hava blivit döpta?" Hans svar lyder: "Nej, ty de förakta icke, utan de berövas ett medel, vartill Gud väl har bundit oss, men icke sig själv, då han utan döpelse kan saliggöra." Men nu vill jag gärna fråga dig om en annan sak: Vet du, vad de som förkastar barndopet lär om små barn som dör?
– Nej, det känner jag verkligen inte till.
– Då ska jag nämna för dig vad den bekante C. H. Spurgeon lärde i denna sak. Både du och jag har säkerligen stor aktning för denne mäktige förkunnare, men det finns punkter i hans lära där vi inte kan följa honom. Bl.a. var han ivrig anhängare av predestinationsläran. Och om de små barnens frälsning hade han en egendomlig lära. Han säger: "Barn som dö bliva utan tvivel saliga, men märk väl, aldrig har ett barn blivit saligt annat än genom Jesu Kristi död. De bliva alla pånyttfödda men icke genom sinnesändringens bestänkelse, utan det försiggår sannolikt i själva dödsstunden en underbar förändring hos dem genom en fläkt av den helige Ande. De bliva bestänkta med Herren Jesu blod och tvagna från allt det ursprungliga fördärv, som de ärvt av sina föräldrar, och sålunda tvagna och renade ingå de i himmelriket."
– Ja, det var en märklig lära.
– Det må man väl säga. Spurgeon lär, som du ser, att de här barnen blir frälsta utan tro och utan nådemedel och det i själva dödsstunden, alldeles som om döden skulle ha någon frälsande verkan. Men enligt Guds ord är döden vår fiende, och något annat blir den aldrig. Spurgeon kan för denna sin lära inte åberopa ett enda ställe i Bibeln. Man måste instämma med Waldenström, då han om denna Spurgeons lära säger: "Jag må uppriktigt säga, att jag icke vet någon förklaring på barndopet så fantastisk som denna Spurgeons förklaring över spädbarns salighet."
– Ja, nog är den fantastisk.
– – –
Guds ord säger: "Den som tror och blir döpt, han skall bli frälst." Gud har bundit oss vid nådemedlen. Men därmed är inte sagt, att Gud bundit sig själv vid dessa medel. Det står följaktligen i hans makt att även utan dopets nådemedel frälsa människor. Det här förutsätter emellertid att människan utan eget förvållande förhindrats att bruka nådemedlet. Den som föraktar nådemedlet och av det skälet inte brukar det, han föraktar Gud och kan följaktligen inte bli frälst.