Matt 10:29-30

Säljs inte två sparvar för en skärv? Och inte en av dem faller till jorden utan er Faders vilja. Men på er är till och med huvudhåren räknade.

När Martin Luther förklarar den första trosartikeln i sin Lilla katekes, riktas hans huvudsakliga uppmärksamhet mot Guds stora gåvor till honom själv. Det är inte de stora världsproblemen som engagerar honom. Han fylls i stället av djup tacksamhet för alla de gåvor Gud strör över honom:

Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förnuft och alla sinnen, och att han alltjämt uppehåller mig. Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och med allt vad jag behöver till mitt livsuppehälle. Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont. Allt detta gör han endast på grund av sin faderliga godhet och barmhärtighet, utan att jag på något sätt förtjänat det. För allt detta bör jag tacka och lova, tjäna och lyda honom. Det är visst och sant.

En högstämd hyllning till Guds skapelse finns i Psalm 139:

Ps 139:14-16

Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp var inte gömda för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast var formad, alla mina dagar var uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

DEISM:
Gud erkänns som skapare, men han ingriper inte i skeendena.

Deism och panteism

Till Skaparens omsorg hör att han inte har övergett sin skapelse. Det finns en filosofi, deismen, som lär att Gud efter sin skapelse dragit sig bort från den och låter naturlagarna sköta resten. Man brukar förlikna den här tanken vid urmakaren, som drar upp den klocka han tillverkat, varefter han kan lämna den åt sig själv.

Jesus lär något helt annat i den ovan citerade versen från Matteus. Den Gud som har skapat oss har en sådan omsorg om oss att han rentav räknar håren på våra huvuden. En tydligare framställning om vårt beroende av honom kan vi inte få.

Joh 5:17

Ps 14:1

Han säger också:

Min Fader verkar alltjämt; så verkar även jag.

En annan filosofi brukar beskrivas med uttrycket "luckornas Gud". Gud skulle behövas så länge som vi inte kan förklara företeelser runt om oss på ett vetenskapligt sätt. Det som vi inte förstår, måste vi förklara som ett Guds under. Sedan vi fått mera kunskap, bortfaller behovet att ta Gud till hjälp.

Gud skulle alltså främst behövas för de okunniga. Bibeln framställer saken tvärtom. Det är dårarna som i sina hjärtan säger, att det inte finns någon Gud.

När Paulus talar till atenarna, förklarar han hur Gud leder allt och alla och hur vi är med i hans stora plan:

Apg 17:26-28

Han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig utöver hela jorden; och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo detta för att de skall söka Gud, om de till äventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastän han ju inte är långt ifrån någon enda av oss. Ty i honom är det som vi lever och rör oss och är till.

I det sista som Paulus säger här hittar någon kanske en antydan till en irrlära som kallas panteism. Det är en annan filosofi, som lär att Gud är ett med sin skapelse. Han skulle alltså inte vara någon personifierad Gud, som är skild från skapelsen och upphöjd över den. Men Paulus lär ingalunda något sådant. Bibeln lär klart att Gud och hans skapelse är skilda från varandra. Det som Paulus åsyftar är atenarnas känsla för att det finns en Gud som är större än deras avgudabilder, och han vill visa dem att denne Gud inte är långt borta.

Panteismen lärs klarast i hinduismen. Den talar om brahman, världssjälen, som vår ande, atman, söker förena sig med. När vi uppnår den fulla gemenskapen med brahman har vi uppnått paradiset. Då är vi Gud själv.

Matt 6:25ff

 
EKOLOGI:
Läran om samspelet mellan organismer och miljö.

Uppehållelse genom medel

När Luther säger att Gud varje dag rikligt försörjer mig med allt vad jag behöver för mitt livsuppehälle, avser han att allt som jag har och får genom arbete och möda är Guds goda gåvor. Jesus har undervisat oss om friheten från bekymmer för morgondagen. Men det ger oss inte rätt att lägga oss på latsidan och tro att maten skall komma flygande in i munnen på oss! Vi har vårt ansvar, som en del av skapelsen, att sörja för att världen skall gå vidare.

Gud har planerat en fint fungerande värld. Det ekologiska systemet, samspelet mellan alla de olika skapade växterna och djuren, är oerhört komplicerat och känsligt. Alltsammans äger bestånd genom Guds uppehållande hand, men samtidigt finns det naturliga orsaker bakom vädrets skiftningar och årstidernas växlingar. När rovfågeln dyker ned på sorken på åkern eller på de näpna småfågelungarna, ingår alltsammans i Guds ordning. Gud tillåter att det sker och ger kraften åt varje vingslag. Men allt sker enligt precisa och förutbestämda mönster och regleras av djurens instinkter.

 På samma sätt är det med oss människor. När ett barn föds till världen, är det ett stort under för de nyblivna föräldrarna. Ändå kan varje detalj i hela processen från befruktningen till födelsen klarläggas genom vetenskapens forskningsrön. Allt har gått till med en exakt lagbundenhet. Men varje detalj är beroende av Guds uppehållande hand. Det är detta som Luther ville betona i sin framställning av den första trosartikeln.

Detta är av grundläggande betydelse för den kristnes förhållande till Gud. Vi har en Gud, som är med och kan ingripa i sin skapelse när och hur han vill. Vi har fått uppmaningen att lägga fram våra önskningar i bön inför Gud och tacka honom för allt gott han ger oss.

Därför får vi lägga fram också det som är svårt och tungt inför Gud. Han är Herre över sjukdom och död. Samtidigt har han gett oss läkare och mediciner, som finns till som redskap för den store Läkaren. Dessa redskap är i allt beroende av Skaparen, och många gånger tvingas de se hur deras kraft är för svag.

Att ett sår läks och att ett barn föds är egentligen lika underbart som när en lam börjar gå eller en blind börjar se. För oss verkar ett övernaturligt under ändå mera som Guds handlande, men vi behöver minnas att varken ett "normalt" skeende eller ett mirakel kan äga rum utan Guds uppehållelse och kraft.

1 Mos 1:28

Människans ansvar i skapelsen

Människan fick en särställning i Guds skapelse. Hon blev satt att vårda och bruka den. Hon fick uppgiften att råda över skapelsen. Därvid fick hon rätt att använda alla fröbärande örter och alla träd med frukter som föda.

Som arbetsplats fick människan Edens lustgård. Det var en uppgift fylld med innehåll och harmoni. Hon skulle sörja för att jordens ekologiska system blev bevarat.

Således tilldelades människan ett stort ansvar. Hon blev inte en robot, som enbart utförde de befallningar Gud gav. Hon fick ett förstånd, och hon fick föreskrifter med både bud och förbud.

DEGENERATION:
Urartning och försämring av arvsmassan.

Snart förbyttes den harmoniska tillvaron i ångest och smärta. Det fina samspelet mellan de skapade varelserna blev en kamp för tillvaron. Marken blev förbannad, och arbetet blev en möda.

Så började skapelsen degenerera. Allt blev förgängligt. Människan utnyttjade naturen i stället för att bruka den. För att åstadkomma så stor vinst som möjligt för egen del förstörde hon det ekologiska samspelet med miljögifter och rovdrift.

För sina syften har människan inte skytt några medel. Hon har övergett respekten för livet och förtrampat sina medmänniskor, om så varit nödvändigt, för att hävda sig själv.

Gud har skapat alla människor med lika värde. Rasismen är emot Guds skapelseordning. Människovärdet skall inte heller mätas utifrån vad vi presterar, vilket skulle diskriminera t.ex. handikappade och arbetslösa. När det gäller att kämpa för livet och skapelsens bestånd arbetar människor av alla religioner och raser sida vid sida. Dessa frågor hör till dem som Gud har uppenbarat för oss i den allmänna uppenbarelsen, i sin skapelse och i samvetet.

Som kristna har vi ingen rätt att dra oss undan detta ansvar. Vi är medborgare i en värld där vi var och en har fått en uppgift och där vi är medskyldiga till det som gått snett. Luthers ord om att tjäna och lyda Gud avser just detta: att tjäna i Guds skapelse.