---

Kapitel 8: Kyrkan

1 Kor 12:13

Ty i en och samma Ande är vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, vare sig vi är trälar eller fria; och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Vi har gått igenom de många områden där den helige Ande utför sitt verk bland människor. Vi har sett, att Anden verkar i yttre nådemedel, Ordet och sakramenten. Eftersom Gud är ordningens Gud har han också bestämt hur dessa medel skall förvaltas. Det sker i kyrkan.

Först skall vi betrakta några begrepp och klargöra skillnaden mellan Kristi kropp, de heligas samfund, och yttre kyrkosamfund.

Ef 1:22f

1 Petr 2:9
Gal 3:28
Gal 6:10
Joh 11:14f

Joh 11:52

SKB, s. 335

Vad är kyrkan?

Vi har många uttryck för den gemenskap, som lärjungaskaran utgör. I Paulus-ordet, som vi citerade ovan, finns uttrycket kropp. Han beskriver där alla troende som lemmar i samma kropp, och i denna kropp är Kristus huvudet.

När Jesus talar om sig själv som vinträdet och lärjungarna som grenarna, tecknar han en annan fin bild av den intima gemenskapen.

Det vanligaste grundordet i Nya testamentet är ekklesia, som vanligen är översatt med församling. Ordet härleds från ordet kalla ut och anknyter till seden att kalla ut borgarna i en stad till folkförsamling för att avgöra stadens angelägenheter. De kristna är kallade ut ur världen att höra Kristus till.

Vårt ord kyrka kommer från grekiskans kyriakon (doma), dvs Herrens (hus). Ordet är ett adjektiv och beskriver det som hör Herren till. Det finns som lånord i många språk. När vi i Nya testamentet på svenska har församling, kunde vi lika gärna översätta kyrka.

Kyrkan är alla de som den helige Ande genom evangelium kallat "från mörkret till sitt underbara ljus" och blivit "ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk". Här är det inte fråga om skillnader mellan raser, stånd och kön. Alla är bröder i tron.

Jesus talar om kyrkan som en hjord, där han är herden. Denna hjord skall bli en, och i den skall samlas "Guds förskingrade barn". Luther uttrycker saken på följande humoristiska sätt i Schmalkaldiska artiklarna:

Ty ett barn på sju år vet numera, Gud vare lov, vad kyrkan är: hon är nämligen de heliga troende och "fåren, som höra sin herdes röst".

Ef 4:4f

Joh 2:19
Ef 2:21

Gal 6:16

Rom 11:17

De kristna förenas av en och samma tro. De hör till Guds familj, där också alla de som dött i tron är med. Dessa tillhör den triumferande kyrkan i himlen, medan vi som lever kvar här på jorden tillhör den stridande kyrkan. I den här framställningen ägnar vi oss helt åt den stridande kyrkan, som kämpar mot djävul, värld och kött.

Jesus talade om sig själv som templet, som skulle brytas ned och på tre dagar byggas upp igen. Också kyrkan kallas därför ett heligt tempel i Herren. Det har ersatt det jordiska templet i Jerusalem, som tjänade tills Kristus kom.

Eftersom det jordiska Israel hörde det gamla förbundet till och var en förebild för det nya förbundet, som Jesus skulle inrätta, har namnet Israel övertagits av kyrkan. Det är inte så att kyrkan skulle byggas upp vid sidan av det gamla Israel, utan det nya skulle växa upp utgående från det gamla. Nya kvistar skulle inympas i det gamla olivträdet.

Guds förhållande till Israel jämförs i GT ofta med ett äktenskap. Den kristna församlingen förliknas på motsvarande sätt vid bruden, som är trolovad med sin himmelske brudgum, Kristus. Hon väntar ivrigt på att hämtas till det himmelska bröllopet, och under väntetiden vakar hon och lever i trohet.

Luk 17:21

Jesus talar ofta om Guds rike. Med det avser han inte människorna, som hör till kyrkan, utan Guds regering i de troendes hjärtan. Där Guds Ande verkar tro, där finns också Guds rike. Luther förklarar saken på följande sätt i Lilla katekesen (förklaringen till den andra bönen):

Guds rike kommer av sig självt även utan vår bön, men vi ber i denna bön, att det skall komma också till oss.

När sker det? Det sker, när vår himmelske Fader ger oss sin helige Ande, så att vi genom hans nåd tror på hans heliga Ord och lever saligt här i tiden och sedan i evigheten.

1 Kon 19:10, 18

Ef 4:4f

Ef 5:25ff

KATOLSK: Allmän, allmännelig; har från reformationstiden närmast förknippats med den romerska kyrkan.

Kyrkans egenskaper

Vi kan inte se vilka människor som tror. Vi kan ana det utifrån deras bekännelse, men vi kan inte veta om de hycklar eller vittnar om en äkta tro. Det är bara Gud som kan se in i hjärtat. Därför sägs kyrkan vara osynlig.

När Elia trodde att han allena var kvar av dem som fruktade Herren, fick han veta att det fanns sju tusen män som han inte visste om, men som inte hade avfallit. Det ger oss tröst när vi upplever oss ensamma.

Kristi kyrka är en enda, eftersom den har en Herre och en tro. Därför uppmanas vi att bevara enheten.

Kyrkan består av syndiga människor, men är ändå helig. Den är avskild åt Gud genom den helige Andes verk och har sin helighet från Jesus. Anden vill leda sin kyrka, så att den skulle låta heligheten genomsyra hela livet.

I den apostoliska tron bekänner vi "en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund." Ordet allmännelig är det samma som katolsk*. Det skall inte blandas samman med den romerska kyrkan, som kallar sig katolsk. Ordet avser att kyrkan finns i hela världen och består av alla troende tiderna igenom.

Matt 16:18

Matt 24:10ff

Matt 28:19f
Joh 1:40ff

Jesus har lovat att hans kyrka inte skall gå under, inte ens fastän djävulen sätter in alla sina resurser. "Dödsrikets portar skall inte bli henne övermäktiga." Denna världens riken kommer och går, men Guds rike skall bestå till den yttersta dagen, trots att skaran av troende ser ut att minska.

Kyrkan omfattar alla som tror, och därför kan ingen bli salig utanför kyrkan. Men detta begränsar inte saligheten till något yttre samfund, eftersom ingen yttre organisation kan identifiera sig med Kristi kyrka.

Ingen organisation kan heller skryta med att ha byggt upp Kristi kyrka. Det har Gud själv gjort genom sina nådemedel. I kyrkan regerar Jesus genom dessa nådemedel. Genom dopet och undervisningen görs människor till lärjungar och vi skall vara ivriga att sprida evangeliet ut till hela världen. Missionen är kyrkans viktigaste uppgift.

SKB, s. 59

Var är kyrkan?

Om kyrkan är osynlig, hur skall vi då kunna veta var den finns? Hur känner vi igen vara systrar och bröder i tron?

Den Augsburgska bekännelsen svarar med de kända orden:

Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.

Vi ser här en logisk följd av läran om den helige Andes verk: Där Guds ord predikas rent och klart och där sakramenten rätt förvaltas, där verkar den helige Ande tro. Där tron finns, finns också kyrkan. Men om inte predikan om Kristus finns, kan inte heller någon sann kristen tro finnas. Därför vet vi, att där Kristus predikas rent och klart kan vi också vänta oss att finna bröder och systrar i tron.

Jes 55:11

Luk 8:1f

Joh 12:48

Det finns ingenting sagt om hur mycket av Guds ord som måste läras för att det skall väcka tro. Redan ett enda bibelord kan räcka för att en hungrande syndare skall tro nådens budskap. Därför finns troende överallt där de centrala frälsningssanningarna predikas, även om det finns felaktigheter i detaljer av den kristna läran. Men sann tro kan inte finnas där de centrala frälsningssanningarna om Jesus Kristus förnekas.

Det är viktigt att vi inte begränsar Kristi kyrka till yttre samfund. En annan sak är sedan att vi skall dra slutsatser för vårt praktiska handlande från den bekännelse som samfunden har. Men endast Gud ser var kyrkan finns.

Gud har lovat, att Ordet inte skall återvända fåfängt. I Ordet finns kraft att föda liv mitt i döden. Men det betyder inte att alla som hör Ordet automatiskt blir troende. Det lär vi av liknelsen om såningsmannen. Många människor förkastar Ordet helt. Om Ordet inte föder tro kommer det likväl att ha sin verkan. Det kan också verka förhärdelse, vilket är mycket allvarligt. Jesu ord skall på den yttersta dagen döma dem som förkastat det.