Hoppets bekännelse


Innehållsförteckning
kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5| kap 6 | kap 7 | kap 8 | kap 9 |

 

Kapitel 2: Den treenige Guden

2.1 Guds väsen och egenskaper


 

Joh 4:24

 

Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbedja i ande och sanning.

Människan har i alla tider varit religiös. I det första kapitlet talade vi om hur människan söker sig en väg till Gud.

Då och då görs undersökningar om tro och livsåskådning. Det är förbluffande hur stor del av vår tids sekulariserade människor som bekänner sig tro på Gud, enligt en undersökning i slutet på 1970-talet ca 70 % av Finlands befolkning. Egentligen borde ju medlemssiffrorna i folkkyrkan förutsätta ännu högre tal, men det är en annan fråga. Jämför man med gudstjänsternas besöksfrekvens är tron på Gud mycket allmän.

Men vilken Gud tror man på?

Om man får tro de tidningsdebatter som då och då blossar upp kring trosfrågorna är bilden av Gud mycket brokig. Man deklarerar sin tro på en kärleksfull Far, som nog vill vårt bästa men som inte riktigt orkar avstyra allt det onda. Eller så tar man avstånd från en personlig Gud just med hänvisning till allt det onda man inte kan förstå. I stället blir Gud ett obestämbart väsen, en avlägsen intelligens som har föga att göra med oss i vardagen.

 

 

 

 

Hebr 12:29,
5 Mos 4:24

Jes 54:8

 

Från domens Gud till allas pappa

Martin Luther var i sin barndom präglad av en sträng gudsbild. För honom var Gud den stränge domaren, som satt på regnbågen och följde människorna med skarp blick, och lät domen drabba syndaren utan pardon.

Här i livet kan vi aldrig beskriva Gud till fullo. Men Bibeln berättar en del om honom. Ibland framställs han som en förtärande eld, som i sin nitälskan straffar alla syndare enligt sin omutliga rättvisa. Men å andra sidan framställs han också som kärleken, som vill förbarma sig över oss med evig nåd efter ett kort ögonblick av vrede.

I vår tid vill man inte gärna höra talas om stränghet. Därför har bilden av Gud som domaren kommit i skymundan. I stället blir Gud ofta framställd som den snälle mysguden eller lekpappan, som är bra att ha med och som bara vill oss väl.

Det finns en fara i båda bilderna om de renodlas och skiljs från varandra. Guds väsen är outgrundligt.

Vi skall i det här kapitlet se vad Bibeln säger oss om Gud. En del är svårt att fatta och alla våra frågor får vi inte svar på. Vi kan förstå honom bara styckvis. Men det finns mycket att lära och tro, kanske utan att alltid förstå.

 

 

 

2 Mos 3:14

 

Guds egenskaper

När Gud uppenbarade sig för Mose vid den brinnande busken, frågade Mose efter Guds namn. Svaret var märkligt: "Jag är den JAG ÄR". Detta "Jag är" skrivs på hebreiska med de fyra bokstäverna JHWH, vilka kan utläsas Jahveh eller Jehova. I vår Bibel skriver man vanligen Herren, i vissa utgåvor med annorlunda bokstäver, s k kapitäler (HERREN), för att skilja namnet från det vanliga tilltalet Herren (på hebreiska Adonai).

Gud vill med detta namn säga att han är, eller existerar, i motsats till avgudarna, som är intet eller fåfänglighet.

 
Ps 90:2

En egenskap som är svår att översätta så att vi kan smälta den är Guds evighet och oändlighet. Vi jordvarelser har blivit bundna till tre dimensioner: längd, bredd och höjd. Möjligen kan vi tänka oss en fjärde dimension: tiden. Men vi kan inte röra oss i tidsdimensionen. Vi är bundna att röra oss precis som Gud har bestämt.

Däremot är Gud fri i förhållande till både tid och rum. Han står ovanför, precis som vi kan förflytta oss på den tvådimensionella kartan hur snabbt vi vill. Därför är det inte omöjligt för Gud att uppenbara vad som sker i framtiden, lika litet som det skulle vara svårt för honom att vara överallt. Men samtidigt är han nära varje människa.

Ps 139:7

Gud är också allvetande. Vi kan inte fly bort från honom. Men han är beredd att hjälpa oss när som helst.

2 Mos 15:6
2 Mos 31:18
2 Mos 6:6

Fastän Guds väsen är outgrundligt, uppträder han ibland med mänskliga egenskaper. Det kan talas om Guds högra hand och om Guds finger. Gud lovar Mose att föra Israels barn med uträckt arm ur träldomslandet, osv.

ANTROPO-
MORFISM:
Ett uttryck som tillskriver Gud mänskliga egenskaper.

Dylika uttryck kallar vi antropomorfismer. De tjänar som bilder för att föra Guds väsen närmare oss och för att vi lättare skall förstå honom och hans verk. Men de skall inte förstås bokstavligt.

Ett annat uttryck, som hör ihop med var mänskliga begränsning, är att Gud ångrat sig. Bl a efter syndafallet, när ondskan blev allt större, sägs det att Gud ångrade att han hade gjort människorna.


4 Mos 3:14

Å andra sidan har vi andra utsagor, som visar att Gud är oföränderlig:

Gud är inte en människa, så att han kan ljuga, inte en människoson, så att han kan ångra något. Skulle han säga något och inte göra det, tala något och inte fullborda det?


Ef 1:4

Gud är inte nyckfull som vi människor, så att han plötsligt kan ändra sina planer. Redan innan världens grund var lagd var hans frälsningsplan klar. Och det som han har gjort står fast i evighet. En annan sak är sedan att Gud måste tala ett sådant språk att vi kan fatta det på vårt sätt.

 

Kärlek och helighet

De två grundbegrepp som kanske är svårare än några andra att förena med varandra är Gud som kärleken och som helig Gud.

I sin helighet höjer sig Gud ovanför allt skapat. Helig betyder avskild. Han kan inte förena sitt väsen med synd. Hans vrede brinner över all synd i världen. Därför vredgas Gud över syndaren.

Joh 3:16

I sin kärlek älskar Gud oss och söker vårt bästa. Han har inte övergett oss, trots att vi övergett honom. Det bästa beviset för hans kärlek till världen är att han sände sin Son till världen för att frälsa den.

De båda linjerna går inte att förena på något mänskligt sätt. Men Gud hade redan före skapelsen tänkt ut ett sätt: Jesus skulle dö på ett kors. Korset förenar Guds helighet och kärlek. Utan korset går de aldrig ihop.

Det är därför som så många människor förfasar sig över det onda som Bibeln berättar om, och hur Gud rentav kan kräva straff och sända lidande. Det är därför som talet om synd och helvete kan verka så obarmhärtigt. Har man inte sökt svaret vid Jesu kors går det aldrig att acceptera. Men vid korset får vi böja oss i förundran och tacksamhet över att Guds vishet är större än var.

En egenskap som ofta förnekas just för att man inte kan förstå Guds väsen är Guds allmakt. Den egenskapen är grunden för allt. Den gör det möjligt för honom att frälsa oss i Jesus, och den är en borgen för att det som Gud lovat också skall ske. Men en sak kan Gud inte göra: han kan inte motsäga sig själv.


Till sidans början | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt

28.7 2000