|
Joh
4:24 |
Gud är
ande, och de som tillber honom måste tillbedja i ande och
sanning.
Människan har i alla
tider varit religiös. I det första kapitlet talade vi om hur människan
söker sig en väg till Gud.
Då och då görs
undersökningar om tro och livsåskådning. Det är förbluffande hur stor del
av vår tids sekulariserade människor som bekänner sig tro på Gud, enligt
en undersökning i slutet på 1970-talet ca 70 % av Finlands befolkning.
Egentligen borde ju medlemssiffrorna i folkkyrkan förutsätta ännu högre
tal, men det är en annan fråga. Jämför man med gudstjänsternas
besöksfrekvens är tron på Gud mycket allmän.
Men vilken Gud tror
man på?
Om man får tro de
tidningsdebatter som då och då blossar upp kring trosfrågorna är bilden av
Gud mycket brokig. Man deklarerar sin tro på en kärleksfull Far, som nog
vill vårt bästa men som inte riktigt orkar avstyra allt det onda. Eller så
tar man avstånd från en personlig Gud just med hänvisning till allt det
onda man inte kan förstå. I stället blir Gud ett obestämbart väsen, en
avlägsen intelligens som har föga att göra med oss i
vardagen.
|
|
Hebr 12:29,
5
Mos 4:24
Jes
54:8 |
Från domens Gud till allas pappa
Martin Luther var i
sin barndom präglad av en sträng gudsbild. För honom var Gud den stränge
domaren, som satt på regnbågen och följde människorna med skarp blick, och
lät domen drabba syndaren utan pardon.
Här i livet kan vi
aldrig beskriva Gud till fullo. Men Bibeln berättar en del om honom.
Ibland framställs han som en förtärande eld, som i sin nitälskan
straffar alla syndare enligt sin omutliga rättvisa. Men å andra sidan
framställs han också som kärleken, som vill förbarma sig över oss
med evig nåd efter ett kort ögonblick av vrede.
I vår tid vill man
inte gärna höra talas om stränghet. Därför har bilden av Gud som domaren
kommit i skymundan. I stället blir Gud ofta framställd som den snälle
mysguden eller lekpappan, som är bra att ha med och
som bara vill oss väl.
Det finns en fara i
båda bilderna om de renodlas och skiljs från varandra. Guds väsen är
outgrundligt.
Vi skall i det här
kapitlet se vad Bibeln säger oss om Gud. En del är svårt att fatta och
alla våra frågor får vi inte svar på. Vi kan förstå honom bara styckvis.
Men det finns mycket att lära och tro, kanske utan att alltid
förstå.
|
|
2 Mos
3:14 |
Guds egenskaper
När Gud uppenbarade
sig för Mose vid den brinnande busken, frågade Mose efter Guds namn.
Svaret var märkligt: "Jag är den JAG ÄR". Detta "Jag är" skrivs på
hebreiska med de fyra bokstäverna JHWH, vilka kan utläsas Jahveh
eller Jehova. I vår Bibel skriver man vanligen Herren, i
vissa utgåvor med annorlunda bokstäver, s k kapitäler (HERREN), för att skilja namnet från
det vanliga tilltalet Herren (på hebreiska
Adonai).
Gud vill med detta
namn säga att han är, eller existerar, i motsats till avgudarna, som är
intet eller fåfänglighet.
|
|
Ps
90:2 |
En egenskap som är
svår att översätta så att vi kan smälta den är Guds evighet och
oändlighet. Vi jordvarelser har blivit bundna till tre dimensioner:
längd, bredd och höjd. Möjligen kan vi tänka oss en fjärde dimension:
tiden. Men vi kan inte röra oss i tidsdimensionen. Vi är bundna att röra
oss precis som Gud har bestämt.
Däremot är Gud fri
i förhållande till både tid och rum. Han står ovanför, precis som vi
kan förflytta oss på den tvådimensionella kartan hur snabbt vi vill.
Därför är det inte omöjligt för Gud att uppenbara vad som sker i
framtiden, lika litet som det skulle vara svårt för honom att vara
överallt. Men samtidigt är han nära varje människa.
|
|
Ps
139:7 |
Gud är också
allvetande. Vi kan inte fly bort från honom. Men han är beredd att
hjälpa oss när som helst.
|
|
2 Mos 15:6
2
Mos 31:18
2 Mos 6:6 |
Fastän Guds väsen är
outgrundligt, uppträder han ibland med mänskliga egenskaper. Det kan talas
om Guds högra hand och om Guds finger. Gud lovar Mose att föra Israels
barn med uträckt arm ur träldomslandet, osv.
|
|
ANTROPO-
MORFISM:
Ett uttryck som tillskriver
Gud mänskliga egenskaper. |
Dylika uttryck kallar
vi antropomorfismer. De tjänar som bilder för att föra Guds väsen
närmare oss och för att vi lättare skall förstå honom och hans verk. Men
de skall inte förstås bokstavligt.
Ett annat uttryck,
som hör ihop med var mänskliga begränsning, är att Gud ångrat sig. Bl a
efter syndafallet, när ondskan blev allt större, sägs det att Gud ångrade
att han hade gjort människorna.
|
|
4 Mos
3:14 |
Å andra sidan har vi
andra utsagor, som visar att Gud är oföränderlig:
Gud är
inte en människa, så att han kan ljuga, inte en människoson, så att han
kan ångra något. Skulle han säga något och inte göra det, tala något och
inte fullborda det?
|
|
Ef
1:4
|
Gud är inte nyckfull
som vi människor, så att han plötsligt kan ändra sina planer. Redan innan
världens grund var lagd var hans frälsningsplan klar. Och det som han har
gjort står fast i evighet. En annan sak är sedan att Gud måste tala ett
sådant språk att vi kan fatta det på vårt sätt. |
|
|
Kärlek och helighet
De två grundbegrepp
som kanske är svårare än några andra att förena med varandra är Gud som
kärleken och som helig Gud.
I sin helighet höjer
sig Gud ovanför allt skapat. Helig betyder avskild. Han kan inte förena
sitt väsen med synd. Hans vrede brinner över all synd i världen. Därför
vredgas Gud över syndaren.
|
|
Joh
3:16 |
I sin kärlek älskar
Gud oss och söker vårt bästa. Han har inte övergett oss, trots att vi
övergett honom. Det bästa beviset för hans kärlek till världen är att han
sände sin Son till världen för att frälsa den.
De båda linjerna går
inte att förena på något mänskligt sätt. Men Gud hade redan före skapelsen
tänkt ut ett sätt: Jesus skulle dö på ett kors. Korset förenar Guds
helighet och kärlek. Utan korset går de aldrig ihop.
Det är därför som så
många människor förfasar sig över det onda som Bibeln berättar om, och hur
Gud rentav kan kräva straff och sända lidande. Det är därför som talet om
synd och helvete kan verka så obarmhärtigt. Har man inte sökt svaret vid
Jesu kors går det aldrig att acceptera. Men vid korset får vi böja oss i
förundran och tacksamhet över att Guds vishet är större än var.
En egenskap som
ofta förnekas just för att man inte kan förstå Guds väsen är Guds
allmakt. Den egenskapen är grunden för allt. Den gör det möjligt
för honom att frälsa oss i Jesus, och den är en borgen för att det
som Gud lovat också skall ske. Men en sak kan Gud inte göra: han
kan inte motsäga sig själv.
|