2 Kor 13:13
Herrens, Jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den helige Andes delaktighet vare med er alla.
POLYTEISM:
En religion som
tillber många gudar.
MONOTEISM:
En religion som
tillber en enda Gud.
I ett TV-program visades en gång hur islam vinner terräng i dag. En kvinna, som just skulle bli muslim, påstod sig tro på samma Gud som vi kristna, men hon behövde inte tre gudar! Muslimerna tror att Jesus var en stor profet på samma sätt som Mohammed.
Tanken att det finns
flera gudar brukar man kalla polyteism. Motsatsen är
monoteism, som lär att det finns bara en Gud. Kristendomen är
monoteistisk, liksom judendomen och islam, medan hinduismen är ett exempel
på en polyteistisk religion.
Joh 1:18
2 Mos
33:20ff
För människans förstånd har treenigheten alltid varit problematisk. Förnuftet vill ha logiska svar på allt och treenigheten är inte logisk. Den vittnar om att Gud är fördold och att vi inte kan förstå hans väsen med mindre än att han uppenbarar det för oss.
Det är därför inte
att undra på att det tid efter annan har uppstått olika läror, som på ett
vettigt sätt försökt förklara hur en Gud samtidigt kan vara tre personer.
Men det går inte att förklara logiskt. Då måste man fara
vilse.
SKB, s. 48
En sådan modern villfarelse är Jehovas vittnen. De har många speciella läror, men mycket ofta angriper de Jesu gudom vid sina dörrpredikningar. Med sina lösryckta bibelcitat tycks de också kunna bevisa att Jesus bara var en vanlig skapad människa, men inför ett grundligare studium kommer de till korta.
En av urkyrkans trosbekännelser är den Athanasianska trosbekännelsen. Den är avfattad under en tid då kyrkans lära hotades av arianismen, en sekt som fått sitt namn efter presbyteren Arius i Alexandria på 300-talet. Arius lärde att Jesus var skapad och ett lägre väsen n Gud. Såhär skarpt tar den Athanasianska trosbekännelsen avstånd från Arius:
Var och en, som vill bliva salig, måste först av allt hava den allmänneliga kristna tron. Men den, som icke bevarar den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt förlorad.
Men detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrka en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom, i det att vi varken sammanblanda personerna eller söndra det gudomliga väsendet. En är nämligen Faderns person, en annan Sonens och åter en annan den Heliga Andes. Men Faderns och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät.
Sedan fortsätter
trosbekännelsen med en lång rad uppräkningar.
Jes 11:2
2 Kor 13:13
Modern arianism
Arianska läror har dykt upp med jämna mellanrum i kyrkohistorien. Också i vår tids kristna kyrkor förekommer sådana uppfattningar, att Jesus och den helige Ande är av lägre natur än Fadern.
Tyvärr ger NT 81 belägg för sådana tankar. I fråga om Jesus görs det indirekt genom att Gud skrivs med litet g när Jesus åsyftas, medan stavningen annars är den brukliga med stor bokstav. Anden skrivs oftast med litet a. I fråga om Anden finns ytterligare följande utredning i uppslagsdelen, under "ande, andlig":
Med "ande" betecknas i GT den livskraft, som Gud ger åt skapade varelser, främst åt människan. Med tiden betraktas den som en självständig del av människan, vid sidan av kroppen och ofta liktydig med själen. Anden framstår som säte för känslor och lidelser, som bärare av vishet och förstånd (Jes 11:2). Frälsningstiden skall medföra en förnyelse och förstärkning av anden (Joel 2:28ff), Anden får alltså i NT efter hand personliga drag; två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus (Matt 28:19; 2 Kor 13:13).
En dylik utveckling är obiblisk.
Treenigheten i Bibeln
Hur är det då med det bibliska vittnesbördet om treenigheten?
Först kan man slå
fast att själva uttrycket treenigheten inte finns i Bibeln. Men det
betyder inte att frågan finns där. Den finns med redan från Bibelns
början.
1 Mos 1:1ff
Joh
1:1, 14
1 Mos 1:26
Jes
6:3
4
Mos 6:24ff
Ps 45:7f
Jes
48:16
I skapelsen samverkade treenigheten: Gud Fader, Skaparen, hans Ord (märk hur Johannes kallar Jesus för Ordet) och Anden, som svävade över vattnet. När människan skulle skapas, behövdes ett särskilt rådslag i treenigheten.
Många ser den storslagna trefaldiga hyllningen i Jes 6:3 som en anspelning på treenigheten, liksom också tredelningen av den aronitiska välsignelsen. Fadern är den som välsignar och beskyddar, Sonen den som kommer med nåden och Anden den som ger friden åt hjärtat.
Andra intresanta ställen är bl.a. Ps 45:7f och Jes 48:16, där det är svårt att förstå de olika personerna om inte Sonen identifieras med Gud.
Matt 28:18-20
Joh 5:23
I Nya testamentet finns det två ställen, där alla tre personer nämns samtidigt. Det ena har citerats i avsnittets början, och det andra stället är Jesu dop- och missionsbefallning:
Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gå fördenskull ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens ände.
Vi ser att grunden
för missionsbefallningen är Jesu makt. Vem kan ha all makt utom Gud?Också
fastän alla personerna i gudomen inte nämns samtidig, finns det många
belägg för att Jesus och Anden är Gud. Hur skulle Jesus annars kunna äras
på samma sätt som Fadern? Och hur skulle han kunna utöva
domsrätten?
Joh 6:48
Joh
14:6
Joh 11:25
Joh 8:59
Jesus gjorde också
klara anspråk på sin gudomlighet. Han använde om sig själv det heliga
gudsnamnet Jag är (JHVH): "Jag är livets bröd", "Jag är vägen och sanningen och livet",
"Jag är uppståndelsen och livet", osv. Någon gång gjorde han så klart
anspråk på gudomlighet att judarna ansåg att han hädade och tog upp stenar
för att kasta på honom.
Joh 14:6-7
Joh 14:10
I sitt avskedstal gör Jesus flera dylika anspråk på gudomlighet. Vi läser ett par av dem.
Jag är vägen ochsanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig. Hade ni känt mig, så hade ni också känt min Fader.Tror du inte, att jag är i Fadern och att Fadern är i mig?
Apg 15:28
Apg
5:3f
Också Anden omnämns som en person, som fattar beslut tillsammans med lärjungarna. Han jämställs av Petrus med Gud i strafftalet mot Ananias.
Orsaken till att
bibelkritiken förnekar dylika bevis hör ihop med den historisk-kritiska
forskningens förutsättningar. För den som tror påBibeln som Guds ord kan
inte förnuftsargument tas på allvar när Bibeln klart talar om en treenig
Gud.
Psb 145
Gud treenig, stå oss bi,
låt ingen oss fördärva,
gör vår själ från synden fri,
låt oss ditt rike ärva.
Vårt beskydd, vår tillflykt var
mot Satans våld och snara,
vänd bort all själafara,
oss i din tro bevara.
Herre, du är vårt försvar;
vi vill din hjälp förbida
och i din rustning strida
vid dina trognas sida.
Amen, amen, ske alltså!
Halleluja;halleluja!