Kapitel 9: De yttersta frågorna

Joh 11:25-26

Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö.

Matt 25:41

Livet och döden

Vi har redan flera gånger talat om döden som syndens straff. Vi har definierat döden som skilsmässa från Guds välsignelser (s. 104). Dödens motsats är livet: gemenskap med Gud.

Vanligen tänker vi på den kroppsliga döden, när vi talar om död. Därför förefaller Jesu ord till Marta vara förvirrande: "Den som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö." Men de blir lättare att förstå, om vi delar upp dödsbegreppet i tre delar:

l) Den andliga döden inträdde omedelbart när de första människorna hade syndat. De skildes från Guds andliga välsignelser, hans gemenskap och hans närvaro. De skämdes för sin nakenhet.

2) Först långt senare inträdde den timliga döden, när människornas kroppar skildes från den timliga, jordiska gemenskapen med Guds skapelse.

3) På den yttersta dagen skall Gud säga till dem som står på hans vänstra sida: "Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden." De orden visar bort de osaliga till en evig skilsmässa från Gud, vilket vi kallar den eviga döden.

Att leva betyder alltså mera än att ha en levande kropp. Att leva inför Gud är att dela de andliga välsignelser han ger sina barn genom Jesus Kristus. Även om kroppen skils från själen här i tiden, skall själen inte skiljas från Guds närhet. Den lever hela tiden.

Joh 12:48
Ef 2:12

Luk 16:22ff

2 Kon 2:11
1 Tess 4:16f

De som inte tror på Jesus lever däremot inte, även om de delar den jordiska gemenskapen med Guds skapelse. Men eftersom de är skilda från Gud i andligt avseende, är de redan under domen och har inget verkligt liv. När de dör har de inget hopp. De skall uppstå med fruktan och vånda, och den yttersta domen skall bekräfta det dödens tillstånd de befunnit sig i i den timliga tillvaron.

Den timliga döden är inte ett fullständigt utplånande. Också den som inte trott fortsätter att existera till själen, vilket vi ser av berättelsen om den rike mannen och Lasarus.

Eftersom dödens yttersta orsak är synden känns den hemsk. Inte ens för de kristna kan döden enbart ses som en glädje, även om dödens udd är bruten i Kristus. Jesus grät vid Lasarus' grav. Gråt och sorg hör nära ihop med döden.

De kristna har ett hopp efter döden och kan se fram emot den med tillförsikt. Ändå innebär den en skilsmässa från kära vänner och anhöriga. För dem som dör utan Kristus är döden enbart skrämmande och fasansfull.

Ingen människa vet när hon skall dö. Ingen medicin kan bota människan från döden, även om man med den moderna medicinska forskningens hjälp tycks ha kunnat skjuta fram dödsögonblicket i många fall. Vi skall vara beredda att dö när som helst.

Det finns enstaka människor som tagits upp till himlen utan att dö. Profeten Elia var en sådan. När Jesus kommer igen skall alla som lever då förvandlas.

PARAPSYKOLOGI:
Gren av psykologin som behandlar översinnliga psykologiska fenomen som telepati (tankeöverföring), klärvoajans (fjärrsynthet) m.m.

3 Mos 19:31

Vad kommer efter döden?

I vår tid har det uppstått ett andligt vakuum på grund av reaktion mot materialistisk filosofi och vetenskap. Människan är religiös och kan inte godkänna att bli lämnad utan visshet om ett liv efter detta. När så den kristna tron allt mer har övergivits och förkunnelsen om himmel och helvete blir allt mer sällsynt, måste tomrummet fyllas av allehanda spekulationer och ockulta villfarelser.

Därför är spiritism och parapsykologi* så populära ämnen för många veckotidningar. Spiritisterna utlovar kontakter med dem som "gått över gränsen", och tröstar med att alla har det bra där. Dessutom tycks det inte heller finnas någon skillnad mellan dem som trott på Jesus och dem som inte trott. Alla har det lika bra.

För att vinna fler anhängare har dessa spiritister inslag av kristen gudstjänst i sina seanser. Man ber Fader vår tillsammans, vilket är en hädelse mot Gud, som förbjudit oss att be fatta oss med sådana andebesvärjelser.

Det skrivs också böcker om upplevelser från "andra sidan". Allt sådant väcker stor uppmärksamhet, fastän det mesta är spekulationer och överspända fantasier. Djävulen använder sig gärna av sådant och han har stor kunskap och makt.

Bibeln har uppenbarat vad som skall ske efter döden. Vi får inte veta så mycket, och därför söker människorna efter mera uppenbarelser. Men det som Bibeln berättar är fullt tillräckligt för oss.

Luk 23:43

Luk 16

Ett av de viktigaste ställena är Jesu ord till rövaren på korset: "I dag skall du vara med mig i paradiset." Det är klart besked. I samma ögonblick som rövaren dog flyttade hans själ till en plats, som vi inte kan beskriva eller lokalisera. Vi vet bara att det var en salig plats, för Jesus var med där.

Samma sak omtalar Jesus för oss i sin berättelse om den rike mannen och Lasarus (vi vet inte säkert om den skall förstås som en liknelse). Både den rike mannen och Lasarus flyttade efter döden till en annan tillvaro. Den rike mannen kom till en osalig tillvaro, medan den fattige Lasarus kom till Abrahams sköte. Det är ett uttryck som avser en salig tillvaro.

Det framgår alldeles klart att de båda platserna var åtskilda. Det fanns ett stort svalg emellan dem och det var omöjligt att komma över.

Den katolska läran om skärselden har ingen biblisk motivering. Med den förstås en plats där själarna renas innan de kan komma till himlen. Reningen kan göras lättare om de avlidnas anhöriga hjälper till med själamässor m m. Men någon sådan möjlighet att frälsa andra människor har vi inte. Nådatiden är den tid vi lever på jorden, och efter att den är slut är det för sent med bättring.

KARMA:
Handling (från sanskrit), efter vilken formen av återfödelse i nästa liv (reinkarnation) bestäms. Karmas lag = lagen om sådd och skörd i andlig mening.

Mera än så vet vi inte om själarnas tillstånd efter döden. Vi kan inte beskriva detta tillstånd. Det vi vet är att de troende får flytta till Jesus och leva i hans närhet, medan de som inte tror förvaras i en outsäglig pina i väntan på domen.

Denna plats kallas vanligen dödsriket (grek: hades), vilket de lutherska fäderna inte skarpt särskiljer från helvetet. Här finns många olika meningar. I vilket fall som helst skall vi inte tro att dödsriket är en allmän uppsamlingsplats, där både saliga och osaliga själar skulle vänta i ett mellantillstånd mellan döden och den yttersta domen. De troende skall vara hos Jesus, och där Jesus är, där är liv och salighet.

Läran om själavandringen, som finns t ex inom hinduismen och därmed har kommit in i nya religioner, har ingen biblisk grund. Den bygger helt på en hednisk uppfattning om vedergällning i nästa liv för gärningarna karmas lag *.