Kapitel 1: Bibeln

Rom 15:4

Allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den tröst som skrifterna ger, skall bevara vårt hopp.

Apg 15:20

Hur skall jag läsa min Bibel?

Våra fäder har svarat: Bibeln skall läsas i frälsningsavsikt. Om vi läser den för att hitta fel och motsägelser, kommer vi inte att finna dess skatter.

Men kan verkligen en så gammal bok ha något att säga dagens välutbildade människor? Den är ju skriven av människor som var barn av sin tid, och de kunde ju aldrig tänka sig budskapet anpassat till vår tid?

Och finns det inte profetior i vår tid, som kan ge aktuella tolkningar?

När man börjar fundera på dylika frågor, är det ofta vissa typer av bibeltexter som blir problematiska. Hur är det med krigsskildringarna i Gamla testamentet vilken andlig uppbyggelse kan vi få från dem? Och vad betyder lagarna om offer, fester och rening (3 Mosebok) för oss idag? Och hur är det med förbudet mot att förtära blod, som nämns ännu i Nya testamentet?

1 Kor 11:5ff

Apg 4:32

Måste den som vill hålla sig till Bibeln också klä sig på ett visst sätt? Får kvinnorna inte klippa håret kort, och måste de ha på sig en huvudduk under gudstjänsterna? Skall vi som kristna sälja vår egendom och ha allt gemensamt, som de första kristna i Jerusalem?

I det här avsnittet skall vi utgå från sådana frågeställningar och söka en biblisk tolkningsmodell för Skriften. Vi skall härvid söka råd hos kyrkans fäder, inte minst hos Martin Luther.

Den kristologiska tolkningsmodellen

När Jesu lärjungar stod inför det ofattbara, att deras Mästare var död, hade alla deras förväntningar runnit ut i sanden. Visst hade de blivit förberedda på det som skulle ske. Jesus hade flera gånger talat om sitt lidande och sin död, och härvid hänvisat till Skrifternas vittnesbörd. Men de förstod ingenting.

Luk 24:25-27

Ännu på Emmausvägen hade de två lärjungarna svårt att förstå:

Då sade han till dem: "O, hur oförståndiga är ni inte och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna har talat! Måste inte Messias lida detta, för att så ingå i sin härlighet?" Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

Apg 7
Apg 8:26ff

Alla de tre huvuddelarna i den hebreiska Bibeln nämns här. Överallt finns Jesus med i Gamla testamentet. Men vi kan inte av oss själva förstå Skriften, utan behöver en uttolkare.

Efter pingsten visade lärjungarna en helt ny förståelse för Skriften. De citerade från profetskrifter och från Psaltaren, och överallt fann de bevis för Kristi död och uppståndelse för människornas frälsning. Sådana predikningar, där Gamla testamentet ofta citeras, finner vi bl a i Apg 2 och 13. Stefanus' tal inför Stora rådet utgjordes av en utläggning av Israels historia. Filippus fick i uppgift att förklara den messianska profetian i Jes 53 för den etiopiske hovmannen, etc.

Mark 7:19

Apg 10:28

När Jesus hade fullbordat sin försoningsgärning, lystes Skriften upp av ett nytt ljus. De kristna förstod, att den gammaltestamentliga uppenbarelsen hade nått sitt slutmål. Nu förstod de också, varför Jesus hade förklarat all mat för ren och varför Petrus fick uppenbarelsen att inte mera anse hedningarna orena. De förstod att alla de många ceremonierna och paragraferna i Moses lag var förebilder för Kristus, och att de inte mera hade någon funktion sedan han hade fullgjort lagens krav.

Kol 2:16-17

Låt därför ingen döma er ifråga om mat och dryck, eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finns hos Kristus.

Självfallet blir det svårt att förstå allt detta om man förnekar Gamla testamentets profetior om Jesus. Då blir de historiska berättelserna om Israel och profetiorna enbart vanliga religiösa dokument, jämförbara med omvärldens litteratur. Lika så får den poetiska litteraturen värde endast som konst och inte som uppenbarelse om den kommande Messias.

Nya testamentet är fördolt i Gamla testamentet, och Gamla testamentet finns uppenbarat i Nya testamentet. De båda hör ihop. Vi kan inte förstå kyrkans uppkomst och lära om vi inte bevarar den gammaltestamentliga grunden. Och utan Nya testamentet förblir Gamla testamentet en sluten bok. Den behöver öppnas av NT:s nyckel.

Det är tragiskt att bibelkritiken så fördunklat Gamla testamentets profetior om Messias, att det i moderna bibelöversättningar kan vara svårt att återfinna dem. Tidigare bar exempelvis en stor del av psaltarpsalmerna rubriker som visade på Kristus. Numera förnekar man i allmänhet att psalmerna skulle ha någon profetisk karaktär och därför söker man förklaringar till deras innehåll från samtida företeelser.

Exempel på en sådan bortförklaring av det messianska innehållet är noten till Matt 22:44 i NT 81.

Min herre. Den citerade psalmen (Ps 110) var från början troligen avsedd för den israelitiska kungens tronbestigning. En profet eller präst i templet skulle rikta orden till kungen. De tänks här vara yttrade av David, som enligt den nuvarande överskriften författat psalmen, om Messias, den kommande kungen.

Jesus skulle enligt Bibelkommissionen ha misstagit sig, då han vågade tillämpa orden på sig själv, och dessutom trodde att det var David som hade sagt dem! Men faktum är att bibelkritiken bortförklarar varje framtidsförutsägelse, eftersom man utgått ifrån förutsättningen att psalmtexterna kommit till på ett alltigenom mänskligt sätt.

Luther och Bibelns auktoritet

Bibeln är först och främst ett nådemedel, där Kristus är i rent rum och genom vilket Gud förmedlar sin nåd och förlåtelse till oss. Luthers ord "Kristus är Bibelns kärna och stjärna" träffar prick. För Luther var alltså hela Bibeln en framställning om Kristus.

Eftersom Luthers skriftsyn är omdebatterad, är det på sin plats att anföra några av hans viktigaste tolkningsprinciper.

MATERIAL-
PRINCIPEN:
Reformationens materialprincip är rättfärdiggörelsen
genom tron på Kristus (sola fide= genom tron allena).

Huvudartikeln var för Luther läran om rättfärdiggörelsen genom tron allena (den lutherska kyrkans materialprincip. Dess syfte är att förhärliga Kristus. Håller vi den läran klar blir också de mera perifera tolkningsfrågorna klara.

En rätt åtskillnad mellan lag och evangelium måste göras. Enligt Luther är den en rätt teologie doktor som rätt kan skilja lagen, som talar om vad Gud kräver av oss, från evangeliet, som uppenbarar att Gud av nåd ger oss det som hans rättfärdighet kräver.

2 Kor 3:6

Bibeln är sin egen tolk. Det förutsätter att Skriften har en yttre klarhet, som är tillgänglig för vem som helst. Svårigheterna beror inte på Ordets oklarhet, utan på vårt eget förmörkade sinne.

Det som gör att Luthers skriftsyn för en del har blivit så problematisk är att man på ett felaktigt sätt har spelat ut centrum mot periferi. Man har påstått att Luther gör en skillnad mellan Guds ord och Skriften, mellan Guds levande och livgivande ord och den skrivna bokstaven. (Se t.ex. Vikström: Trots allt, s. 62.)

En vanlig bibelhänvisning är härvid "Bokstaven dödar, men Anden gör levande." Man menar att "bokstavstron" är av reformert ursprung och lagisk till sin natur, medan Luthers bibelsyn är befriande. I själva verket avses med "bokstaven" lagen, som dödar vår egenvilja, och med "Anden" det frigörande evangeliet.

FORMAL-
PRINCIPEN:
Reformationens formalprincip är sola Scriptura = Skrifen allena är den norm, enligt vilken alla läror och lärare skall bedömas.

Luther vågade emellertid aldrig frigöra sig från Guds ords auktoritet. När han sade att det är Guds ord som "driver Kristus" (Wort Gottes ist was Christum treibet) avsåg han inte att vi människor har frihet att stryka från Bibeln det som vi inte finner Kristus i. Trots att han gärna hade sett Jakobs brev försvinna ur Bibeln (eftersom Jakob mest undervisar om rättfärdigheten inför människor och enligt Luther inte tillräckligt driver Kristus), vågade han själv inte ta bort det. Skulle han ha varit säker på att Jakobs brev inte var kanoniskt, kunde han ha placerat det bland apokryferna, men han kunde enligt sin formalprincip* inte stryka något ur Skriften.

För Luther betydde Bibelns karaktär av nådemedel inte att dess auktoritet ifrågasattes. " Mitt samvete har fångats av Guds ord." (Luther vid riksdagen i Worms 1521.) Det är omöjligt att spela ut Bibelns auktoritet mot Kristus-principen.

Krig och hämnd

En av de ledande principerna för modern bibelforskning är evolutionismen. Gudsbilden skulle enligt denna ha utvecklats från en hämndlysten krigsgud till den kärleksfulle Frälsargestalten i Nya testamentet. Enligt detta skall vi se krigsskildringarna och de s k hämndepsalmerna mot bakgrund av den tidens uppfattning om Gud. Sådant skulle då vara otänkbart att förena med den kristna tron, som är högre utvecklad än den primitiva judendomen.

Kol 1:16f
Hebr 13.8

Men Bibeln lär oss, att Jesus varit med ända från världens skapelse, ja att han varit född före all tid. Och han är densamme i går, i dag och i evighet. Han vill alltså lära oss något också genom de mörka skildringarna i Bibeln.

Vrede är inte heller något okänt begrepp för Nya testamentet. Guds vrede förekommer i samband med synden, hans fiende. Den allra strängaste lagförkunnelsen är egentligen Jesu korsdöd, som vittnar om Guds rättvisa dom över synden.

Kristus i Gamla Testamentet,
s. 25

Odeberg skriver:

Hämndens Gud träder fram i härlighet på korset; icke så att Han är en av världens mäktige, som förgör sina fiender, utan såsom den som på korset förlossar sina lidande. Det är den stora hämnden.

Jos 6:17 m. fl.

Jos 7:1

Det allra svåraste i gudsbilden är kanske påbuden om ett fullständigt tillintetgörande av Israels fiender efter invandringen i Kanaans land. Man hör ofta sägas att det var Israels folk som hittade på att de måste göra så på Guds befallning för att motivera sin grymhet på ett sympatiskt sätt. Men då man ser hur folket i stället ville skona en del av det tillspillogivna, och att det var Herrens befallning som skulle gälla över folkets vilja, förstår man att den motiveringen inte håller.

Alltsammans hör hop med Guds vrede över synden och över de människor som utövar synd. För Israel var det livsviktigt att de blev sparade från de omgivande folkens frestelser till avgudadyrkan. För oss gäller inga bud om yttre våld mot ogudaktiga människor, men i stället har vi varningarna för att blanda oss med falska lärare. Gränsdragningen mot dem kan ses som en andlig tillämpning av den hårda jordiska gränsdragningen i GT.

1 Sam 24

Gal 1:8f

När David ber om hämnd över sina fiender är det en bön om att Guds goda vilja måtte ske. Trots sådana böner var han den första att skona sin fiende Saul, även om han i grottan kunde ha dödat honom. Hämnden var inte hans egen, utan Guds. På samma sätt är det inte Paulus' egen förbannelsedom som uttalas mot de falska lärarna i Galatien, utan Guds förbannelse över villfarelsen.

Av de mörka skildringarna i Bibeln kan vi också lära oss, att Gud inte har dragit sig undan från människors värld för dess ondskas skull, inte ens för den värsta ondska, utan att han just till denna värld sänt sin Son för världens frälsning. På denna grund kan även den djupast sjunkna människa se sig vara föremål för Guds kärlek. Den realistiska människosyn som Bibeln presenterar är grunden för kristendomens unika budskap.

Tidsbundet budskap?

Hur skall vi då ställa oss till Nya testamentets olika bestämmelser, såsom förbudet mot förtäring av blod och regler för klädsel och dylikt?

En gammal god regel vid bibelläsningen är att man skall låta Skrift tolka Skrift. Man skall alltså söka förklaringen till de svåra ställena med hjälp av de klara. Då man löser ett korsord är det inte lätt att klara av alla ord i den ordning de dyker upp. I stället går man vidare och bygger så småningom upp ett nät av ord, där bokstav efter bokstav växer fram. Till slut kommer man kanske fram till lösningen också på de svåraste orden, som inte var möjliga att få fram i början.

På samma sätt kan vi gå till väga vid bibelläsningen. Luther har gett oss uttrycket att "lyfta på hatten" när vi möter ställen som vi inte förstår. Med det ville han säga att den helige Ande är klokare än han, och att det inte är någon skam att bekänna att man inte förstår allt. Men ibland märker vi att en bibeltext kastar ljus över något som vi läst på ett annat ställe och som vi då inte förstått. Så kan Bibeln som helhet hjälpa oss fram till en allt större förståelse också av de svåra bibelställena.

Apg 15: 19f

När vi läser förbudet mot blodmat i Apostlagärningarna, skall vi också läsa motiveringen i det följande. Där sägs att Moses av gammalt har sina förkunnare i alla städer, då han var sabbat föreläses i synagogorna. Sätter vi in detta i sammanhang med undervisningen om förhållandet till svaga bröder i Rom 14 och 1 Kor 8, förstår vi att man under övergångstiden måste visa hänsyn mot judarna för deras urgamla praxis i fråga om blodmat. Något absolut och evigt gällande bud är detta inte.

1Kor 11:14ff

På liknande sätt kan vi förstå de praktiska sedvänjor som omtalas i 1 Kor 11. Paulus använder sig av det som "naturen" lär i fråga om långt eller kort hår och talar om "sedvänjan" som var gällande. Detta använder han som stöd när han undervisar om Guds skapelseordning. Sedvänjan tjänar alltså som åskådningsmaterial och inte som lagparagrafer. Det huvudsakliga syftet var att visa att kvinnan från skapelsen bör vara underordnad mannen.

Apg 2:44f

Egendomsgemenskapen i urförsamlingen är en beskrivning av en unik situation och grundar sig inte i något konkret bud. Därför skulle det vara fel att göra den till ett rättesnöre för församlingar i alla tider.

Ett fel som ofta görs är att man rycker lös bibelord ur sitt sammanhang för att göra lagar av dylika bibelställen. Det är mycket viktigt att man läser hela sammanhanget, och helst också sätter sig in i den bakomliggande frågeställningen.

Luk 13:32

Symbolisk eller bokstavlig tolkning?

Hur skall man läsa Bibeln, symboliskt eller bokstavligt?

Genom bibelkritiken har vi ofta varnats för att läsa bokstavligt. Men inte ens de mest konservativa kan alltid läsa bokstavligt. Då skulle vi vara tvungna att anse att kung Herodes hade svans och fyra ben, eftersom Jesus sade om honom: "Gå och säg den räven..." Då får vi också problem med alla konstiga djur med massor av ögon och horn, vilka omtalas i Uppenbarelseboken .

1 Mos 41:1ff

Upp 4:2

Svaret på frågan är att vi skall läsa naturligt. Om texten själv anger att det är fråga om historia, skall vi läsa den som historia och tro att det har skett så. Om det heter att det är fråga om en syn eller en dröm, läser vi symboliskt. Så gör vi naturligtvis, när det berättas att Farao drömde om sju magra kor, som uppslukade sju feta kor. Så gör vi också, när det står i Uppenbarelseboken att Johannes "kom i andehänryckning, och fick se en tron vara framsatt i himmelen". Här är det viktigt att komma ihåg att det hela tiden i fortsättningen är fråga om en syn, så att vi inte som Jehovas vittnen helt omotiverat börjar läsa vissa tal som faktiska talangivelser. Vissa siffror, som 7, 10, 12 och 144.000, har sin egen symboliska betydelse, vilken kan fås ur sammanhanget.

I skapelseberättelsen eller i berättelsen om Jona finns däremot ingenting som antyder att det inte är historia. Påståendet att dessa berättelser inte vill berätta någon verklig historia är hämtat från andra källor än Bibeln själv. Detta strider mot den lutherska formalprincipen, som säger att Skriften är den högsta normen vid prövningen av alla läror och lärare.

En gammal trosregel lyder: "Läs som det står, tro som det står, och du skall få som det står."

Bibeltolkning

Ett vanlig påstående är att man kan tolka Bibeln på så många olika sätt. Och alla tror att just deras sätt att tolka är det riktiga. Kan man komma fram till endast en rätt tolkning?

När man talar om bibeltolkning avser man ofta också Bibelns utläggning eller förklaring. Egentligen borde man för begreppet bibeltolkning reservera ordets ursprungliga betydelse. Om man har ett föredrag på engelska och det finns lyssnare som inte förstår engelska, behövs en tolk. Dennas uppgift är att översätta föredraget till svenska så att översättningen blir förstådd på samma sätt som det egentliga föredraget.

Nu kan det hända att två olika tolkar skulle ge alternativa översättningar. Det är inte alltid så lätt att översätta exakt från ett språk till ett annat. Om det då blir oklart vad som egentligen avsågs, måste man gå tillbaka till den ursprungliga texten för att söka dess mening. Men meningen kan inte vara mer än en enda, såvida inte föredragshållaren medvetet uttryckt sig tvetydigt.

På samma sätt skall vi söka Bibelns ursprungliga mening genom att gå tillbaka till grundtexten. Ofta upplever vi att översättningar kan ge olika mening åt ett bibelställe. Det är då oerhört viktigt att vi har tillgång till kunniga språkforskare, som så nära som möjligt kan förklara vad Bibelns grundtext egentligen betyder.

Men ofta handlar tolkningarna om något helt annat. Det är fråga om att läsa in sin egen mening i texten. Då handlar det inte mera om exegetik (grek: ex = ur), utan om eisegetik (grek: eis = in i).

För att vi skall kunna ge den rätta tolkningen i varje enskild fråga behöver vi ha pålitliga originaltexter och översättningar. Originaltexterna undersöks av textkritiken, som är en viktig del av bibelforskningen. Att översättningar kan bli präglade av översättarens egen grundsyn kommer tyvärr alldeles tydligt fram bl a i NT 81.

Bibelns syfte

Bibelns syfte är att visa människor vägen till Guds himmel. Den är härvid vår viktigaste lärobok. Den skiljer sig från alla andra läroböcker, som är skrivna av människor. I Bibeln talar Gud till oss. Därför skall vi läsa Bibeln under bön och med andakt.

Man brukar säga, att Bibeln inte är någon lärobok i naturvetenskap, historia och geografi. Det är naturligtvis sant. Den har inte skrivits för att ge oss en uttömmande kunskap om vår värld. För det är vi hänvisade till vårt eget förnuft och vår nyfikenhet.

Men om talesättet används för att ta ifrån Bibeln dess trovärdighet i fråga om naturvetenskapliga m fl utsagor, har man överskridit sina befogenheter. Det som Bibeln uttalar sig om har vi ingen fullmakt att betvivla. Om den väljer att placera in frälsningsbudskapet i yttre ramar, skall vi tacksamt ta emot också den kunskapen.

I synnerhet när det gäller skapelsen är man snar att underkänna Bibelns auktoritet. Men då måste man komma ihåg att ingen människa var med vid skapelsen. Ingen kan stiga upp och vittna om det som skedde. Allt vi kan göra är att gissa vad som kan ha skett och ställa upp modeller utgående från vetenskapens metoder. Samtidigt skall vi minnas att vetenskapen inte kan nå längre än vad våra observationer kan berätta. De yttersta frågorna, både vid tidens början och vid dess slut, måste lämnas åt Honom, som var med vid början och som ensam vet hur denna tid skall sluta. Och han har funnit för gott att meddela oss en del av denna hemlighet, precis så mycket som vi behöver veta för vår frälsning och för vårt liv som kristna.

SH 78

För Herrens ord vi ej må skämmas,
dess kraft är Guds och icke vår.
Om otrons vågor skola hämmas,
om botas skola Sions sår,
vi måste bringa Ordet ut
från folk till folk till tidens slut.