Hoppets bekännelse


Innehållsförteckning
kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5| kap 6 | kap 7 | kap 8 | kap 9 |

Kapitel 3: Gud Fader och skapelsen

3.2 Skapelse och utveckling

Naturvetenskapens axiom
Den naturliga skapelsetron
Syndaflodsberättelsen stöds av forskningen
När skedde skapelsen?
Argument mot en utveckling
Teistisk evolution


Hebr 11:3

Genom tron förstår vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser inte har blivit till av något synligt.

Hur stämmer den här relaterade skapelseprocessen med vetenskapliga fakta? Har inte vetenskapen en gång för alla slagit fast, att människan har utvecklats från primitivare varelser, och att hennes närmaste nu levande släktingar är aporna?

Situationen är ingalunda så enkel. Det som ibland kallas för vetenskapliga fakta är ofta rena gissningar utan verkliga bevis. Evolutionsläran har så kraftigt slagit igenom under detta århundrade, att man ofta påstår saker utan att alls nämna vilka förutsättningarna är.

Inte minst i skolornas läroböcker behandlas frågan ofta ytterst ensidigt. Många känner inte till, att det finns ett stort antal högt kvalificerade vetenskapsmän runtom i världen, som arbetar utifrån en helt annan utgångspunkt än evolutionisterna. De har funnit att naturen vittnar om en skapelse och inte om evolution. Det finns också många fakta som stämmer överens med en global syndaflod.

 

Naturvetenskapens axiom

Som vi såg i avsnittet om bibelforskningens förutsättningar utgår man inom naturvetenskaperna ifrån vissa grundförutsättningar, axiom. För att kunna bedriva en rationell forskning behövs åtminstone följande axiom:

1) Vetenskapen kan inte förutsätta någon verkande Gud, som ingriper på ett okontrollerbart sätt i skeendena. Vi kan t ex inte nöja oss med att förklara en solförmörkelse med att det är fråga om ett Guds under, utan vi vill ha förklaringar med hjälp av naturlagar.

2) Naturlagarna verkar vara oföränderliga under alla tider. Om man inte kan anta att naturprocesserna förr i tiden kan förklaras med hjälp av de krafter som vi kan studera i dag, blir vetenskapen mycket begränsad. Därför är principen om att nuet är forntidens nyckel omistlig.

Dessa axiom är mycket användbara när det gäller att forska i sådant som vi kan iaktta runt om oss i vår värld idag. Men går det att tillämpa dem på skapelsen?

I så fall måste vi utesluta möjligheten att Gud har skapat genom ett unikt ingripande. Om han finns måste han ju ha handlat som om han inte skulle ha funnits! Och alla de processer han använde för sin skapelse måste kunna upprepas i dag. Men var kan vi i dag upprepa skapelsen?

Vetenskapsmännens förklaring till världsalltets uppkomst bygger i dag till övervägande del på Big Bang-teorin. Man räknar med att det för åtskilliga miljarder år sedan hände något enastående: hela universums materia var samlad i en kompakt uratom, som av någon anledning exploderade. Man har nu trott sig kunna rekonstruera denna explosion till bråkdelar av en sekund efter smällen.

Men hur uppstod denna uratom? Och vad utlöste smällen?

Det vet ingen. Man utgår bara ifrån att den måste ha skett. Någon form av förklaring till alltings början måste man ju ha.


 

Ps 14:1

 

Den naturliga skapelsetron

Till dessa lärda forskare säger Bibeln:

Dårarna säger i sina hjärtan: Det finns ingen Gud.

Anta att du hittar en kamera i sanden på en strand. Du tar upp den, ser att det är en kamera av ett visst märke, och drar strax slutsatsen att någon glömt den där.

Men tänk om det skulle vara så att den uppstått av sig själv? Om det hade råkat bli en lycklig kombination av mineraler, glas och plast just där, och slumpen skulle ha kokat ihop denna härliga blandning?

Du ler åt min fantasi. Men vilken kameratillverkare har ännu lyckats tillverka en kamera med lika mångsidig funktion som ögat? Och ändå har man kunnat åstadkomma de mest fantastiska konstruktioner och finesser.

Nej, att kameran inte har kommit till av en slump vet nog varje människa. Det ligger en myckenhet av intelligent verksamhet bakom. Men ögat då? Har det kommit till genom en utveckling? Ja, så säger många vetenskapsmän.

Hur kan man tro något sådant? Jo, därför att det enda alternativet är att det finns en Gud, som har konstruerat ögat och allt det andra i naturen. Och det kan man inte räkna med, för det strider mot naturvetenskapens första axiom!

TERMODYNAMIK:
Del av den teoretiska fysiken, vilken behandlar omvandlingar mellan värme och andra energiformer.

Till fysikens grundlagar hör lagarna inom termodynamiken. Den första lagen säger att energi inte kan skapas eller försvinna, utan den kan endast övergå från en form till en annan. Den lagen kallas vanligen energiprincipen.

Termodynamikens andra lag säger att den mängd energi som kan användas blir allt mindre och mindre. Detta gäller i ett slutet system, där man inte kan tillföra energi utifrån. Man kan också säga att allt är på väg mot större oordning. Om vi till exempel har två glas vatten, det ena med varmt och det andra med kallt, och häller samman dem, blir resultatet ljumt vatten. Hur skall vi kunna få varmt och kallt vatten igen? Endast genom att tillföra ny energi, t ex genom att sätta en kastrull på spisen och värma vattnet.

 

 

 

 

 

FOSSIL:
Förstenad eller förkolnad lämning av växt eller djur i geologisk avlagring.

Nu sker samma sak i universum. Solen strålar varje dag ut ofantliga mängder energi, och det mesta försvinner ut i rymden. Det samma sker med miljoner andra solar. En utjämning av universums kraftresurser är alltså på gång, och den processen är oomvändbar.

Vi har här exempel på naturlagar som stöder den bibliska skapelseläran, eftersom de talar för att skapelsen en gång haft mycket högre nivå än den har i dag.

Det finns också andra fakta som talar för samma sak. Man har t ex hittat fossil av mycket stora djur som levat för länge sedan, men som nu är utdöda. Likaså har förr funnits växter av helt andra dimensioner än dem vi känner i dag. De första människorna uppnådde anmärkningsvärt höga åldrar, osv. Organismerna innehade tydligen betydande resurser jämfört med dem vi ser nu.

Sex gånger i 1 Mos 1 säger Bibeln: "Och Gud såg att det var gott." Gud slarvade inte med sin skapelse.

 

Syndaflodsberättelsen stöds av forskningen

Om man förutsätter att allt har utvecklats steg för steg utan katastrofer hamnar man i mycket stora svårigheter när det gäller många geologiska fakta. Det finns en uppsjö av fossilfynd som blir svåra att förstå.

Hur kan man förklara att man funnit fem miljoner infrusna mammutar långt uppe i Sibirien? När man fann dem var många så väl behållna, att de hade rester av osmält föda i sina magar!

SEDIMENT:
Berg som kommit till genom att avlagringar av lera, slam m.m. hårdnat; sådana innehåller ofta fossil.

 

1 Mos 7:11

 
KONTINENTAL-
FÖRSKJUTNING:
En förskjutning av kontinenterna från varandra (Europa från Amerika).

Det faktum att man funnit primitiva fossil på lägre nivåer i sedimentära avlagringar, och högre stående i högre skikt, kan förklaras av syndaflodens överraskande framfart. De minsta djuren omkom först i flodvågen, medan de större kunde ta sig undan till högre regioner innan de gick under.

Denna ordning är ingalunda genomgående. Det finns också fynd av lågtstående fossil i de övre lagren och tvärtom. Häpnadsväckande fynd har gjorts med förstenade trädstammar, som står upprätt och sträcker sig genom skikt, som enligt evolutionisterna borde ha tillkommit under miljoner år!

Syndafloden måste ha inneburit en våldsam omvälvning också för klimatet. Det står i Bibeln att himlens fönster öppnades och det stora djupets källor bröt fram. Den tidens atmosfär kan ha innehållit betydligt mera vatten än vi i dag har i våra moln. Syndafloden måste också ha betytt en förskjutning av havsbottnen, så att havsdjupens vatten sköljde över land. Där finns en förklaring både till kontinentalförskjutningen och till nedisningen vid polerna! Sedan atmosfären mist en betydande del av sin vattenmassa, ändrades också dess funktion som växthusglas, så att det tidigare jämna klimatet förändrades dramatiskt.

 

När skedde skapelsen?

Till de allvarligaste problemen för många hör motsättningen mellan Bibelns uppgifter om en relativt sen skapelse och vetenskapens tvärsäkra uppgifter om de långa tidsperioderna. Om man emellertid håller de båda nämnda axiomen i minnet, behöver detta inte vara något problem.

RADIOLOGISK
ÅLDERSBESTÄMNING:
Utnyttjande av radioaktiva ämnens exakta sönderfallshastigheter för åldersbestämning t.ex. av bergarter.

 

1Mos 5:5

De s k radiologiska åldersbestämningsmetoderna, som bygger på de exakta sönderfallshastigheterna för vissa radioaktiva ämnen, förutsätter att sönderfallshastigheten alltid varit konstant. Dessutom förutsätter de att inga dotterprodukter funnits med från början och att skapelsen inte hade någon skenbar ålder.

Vi kan kanske förstå det hela lättare, om vi ställer frågan hur gammal Adam såg ut att vara den dag när han skapades. Många gissar att han såg ut som en 25- eller 30-åring. Men var han 30 år? Det är intressant att notera att Bibelns uppgift om Adams levnadsålder avviker från andra personers. Adam sägs ha blivit 930 år, dvs "den ålder han levde", medan alla andra uppges efter "hans hela ålder". 930 år var alltså Adams verkliga livstid, och inte den skenbara åldern.

 

 

 

Molén, s. 110ff

Hur gamla såg då bergen ut att vara när de skapades? Det vet vi inte, men åtminstone skogen måste ha sett ut att ha funnits i många årtionden. Det som Gud skapade var komplett, och då måste också alla åldrar ha varit representerade i naturen. Samma sak gäller stjärnorna. Varför skulle Gud ha låtit oss leva i miljoner år utan att kunna glädja oss åt stjärnornas prakt?

I det förra avsnittet kom vi in på de långa tidsperioderna i samband med himlakropparnas skapelse. I boken "Vårt ursprung?" tar Mats Molén fram argument för att jorden kan vara relativt ung. Han hänvisar till seriösa forskare, som anser det finnas vetenskapliga belägg för att jordens och himlakropparnas ålder skall räknas i tusentals år i stället för miljoner eller miljarder år.

Det är omöjligt att få veta exakt av Bibeln själv när skapelsen skedde. Den uträkning, som gjordes av ärkebiskop Ussher på 1600-talet, och som säger att världen skapades år 4004 f Kr, utgick från att släktregistren i 1 Mos 5 och 11 var fullständiga. Därför började man också trycka årtal i marginalen på flera bibelutgåvor efter Usshers uträkningar.

Många faktorer talar emellertid mot att registren skulle vara kompletta. Exempel finns där mellanliggande släktled medvetet utelämnats, utan att det för den skull ansågs felaktigt. "Son" kan ofta betyda "ättling".

 

Argument mot en utveckling

Eftersom utvecklingsläran är så fast rotad i det allmänna medvetandet är det skäl att ännu ta fram några av de viktigaste argumenten mot utvecklingsläran. Det finns en mängd böcker, som behandlar frågan på ett övertygande sätt. Den som önskar en grundlig undervisning hänvisas till litteraturlistan.

Det är skäl att framhålla att vi inte ifrågasätter mikroevolutionen, som består i små förändringar, vilka vi ser resultatet av t.ex. i de olika raserna. Det är här som de darvinistiska mekanismerna kommer till uttryck. Då vi talar om evolution avser vi emellertid makroevolution, som inbegriper övergångar mellan olika former såsom fåglar, fiskar och däggdjur.

DNA:
Deoxyribonukleinsyra, en jättestor molekyl med tusentals atomer av kol, väte, syre, kväve och fosfor, ordnade i dubelspiral. DNA är bärare av arvsanlagen, ett slags livets byggstenar.

Den viktigaste invändningen mot en evolution, som skett via slumpens lagar, ledd av det naturliga urvalet enligt Darwins princip "den mest livsdugliga överlever", är kanske den väldiga information som finns samlad i arvsmassan, den s k DNA-koden. DNA innehåller så mycket information, att det i praktiken skulle vara omöjligt att samla den i ett husbibliotek om den skrevs med bokstäver. Och ändå finns den i varje cell i människokroppen! Att denna kod skulle ha kunnat uppkomma av en slump är lika omöjligt som att Månskenssonaten skulle kunna spelas genom att möss springer upp och ned för klaviaturen på ett piano! E H Andrews säger: "Koder uppkommer inte ur kaos."

Ett annat argument är avsaknaden av mellanformer mellan alla de högt specialiserade slag av djur och växter vi har. För att en utveckling mellan två former skall kunna ske, borde det finnas något slags "allmänform", från vilken en specialisering skulle utgå. Det går inte att förändra organismer från en specialform till en helt annan utan att gå tillbaka till någon primitiv form. Men sådana finns inte! Och själva evolutionsteorin förbjuder en tillbakagång till primitivare organismer, när en specialisering väl har skett.

Hur skulle t ex ett halvt utvecklat människoöga se ut? Och vad skulle detta ursprungliga organ ha haft för funktion? Sådana frågor förblir obesvarade.

Det finns enstaka exemplar av påstådda mellanformer, som letats fram med stor möda. Ofta kan dessa anses vara naturliga missbildningar, vilka alltid uppträder i skapelsen. Mats Molén behandlar en rad sådana påstådda mellanformer i sin bok. Enligt utvecklingsläran borde naturen överflöda av mellanformer.

Om allt liv vi känner till har utvecklats ur kemikalier i haven, som evolutionisterna påstår, måste oceanerna vara minst en miljard år gamla. Varje år förflyttas ca 27 miljarder ton sediment från land och läggs på havsbottnen. Om nu denna frekvens hade varit densamma i en miljard år (det andra axiomet!) borde sedimentdjupet vara ca 30 km, och ett 61 km tjockt lager skulle ha forslats bort från kontinenterna! Detta är helt orimligt.

En liknande motsägelse finns i salthalten i havet och i de stora mängderna av meteoritiskt stoff som årligen faller ned på jorden.


MUTATION:
En plötsligt uppkommande ärftlig förändring i arvsanlagen.

Till Darwins teorier om utvecklingens mekanismer har senare lagts tankarna om mutationernas betydelse. Dessa är språngvisa förändringar i arvsanlagen, och de är oftast skadliga. Men ibland kan nyttiga mutationer inträffa, vilka sedan utnyttjas för artens överlevnad. Men hur kan en slumpvis inträffad gynnsam mutation bidra till utvecklingen mot högre former, när det för varje sådan mutation inträffar nittionio skadliga mutationer? Det är som om man skulle försöka komma framåt genom att gå ett steg framåt och nittionio bakåt!

Frågan om utvecklingens syfte hör till evolutionisternas största filosofiska problem.

 

 

 

TEISTISK EVOLUTION:
En utveckling som är ledd av Gud.

 

Teistisk evolution

Kan då inte Gud ha lett utvecklingen, så att alla dessa mekanismer har letts i rätt riktning? Om det nu är omöjligt för slumpen att åstadkomma en gynnsam utveckling, så är väl allt möjligt för Gud?

Idén om en sådan teistisk evolution har kommit till för att förena evolutionstanken med kristen tro.

Det är klart att allt är möjligt för Gud, också att sköta om att en sådan utveckling kunde ske precis som evolutionsteorin säger. Men det är helt onödigt att underkasta sig utvecklingstanken överhuvudtaget.

Först och främst accepterar vi då de ogudaktiga förutsättningarna, som vi tidigare nämnt. En kristen skall väl inte utgå från att Gud inte handlat? Om man gör det, skall man väl inte heller bygga upp utvecklingen på Guds ingripande? Det är ren inkonsekvens.

 

Rom 5:12
1 Kor 15:21ff
1 Tim 2:13

Men viktigare än detta är ändå Bibelns eget vittnesbörd. Till skapelseläran och syndafallsberättelsen hör hela den kristna trons grund. Frälsningen bygger på att syndafallet verkligen har skett. Paulus argumenterar i Rom 5 utgående från Adams historiska verklighet. På samma sätt gör han i 1 Kor 15 och 1 Tim 2.

Hur såg den första människan ut, om hon utvecklades enligt evolutionsteorins modell? När blev hon människa? Var hon alls syndfri?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ps 8:4-5

Enligt utvecklingsläran måste människan bli bättre och bättre. Något syndfritt urtillstånd kan vi alltså inte tala om. Därför sägs syndafallsberättelsen vara en myt, och parallellen mellan Adam och Jesus måste förstås symboliskt. Konsekvensen av detta resonemang syns i vår tids omtolkning av hela frälsningsläran.

Det är inte bara i frälsningsläran som konsekvenserna blir ödesdigra. Evolutionstanken kommer in i alla sammanhang. Inte minst för psykologin har den haft en avgörande betydelse.

Människosynen är ju en helt annan, om man räknar med att drifterna stammar från en primitiv tidsålder och att de kan förädlas i takt med utvecklingen, än om de ses som köttets arv från syndafallet. Pedagogiken påverkas, då den ser på aggressivitet och onormalt beteende som något ursprungligt och försvarbart.

Också Hitlers utrensning av den "lägre rasen" har sina rötter i evolutionstanken.

För oss som kristna är det en styrka att kunna tro på en Gud som är allsmäktig, och som också gett oss bevis för detta i sitt Ord. För en kristen är det inte svårt att se naturen som ett enda stort bevis för skapelsen:

När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?


Till sidans början | Föregående avsnitt | Nästa avsnitt

3.9.2000