Upp 9

Siegbert W. Becker:

Uppenbarelseboken, avsnitt 9

Utgående från föreläsningar vid Biblicum i Uppsala 21-23.3.1977
i sammandrag av Ola Österbacka

Innehållsförteckning | kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 |
kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11 | Diagram

9 Kristus och Antikrist

I det föregående har alla huvudavsnitt varit klart åtskilda, och slutat med den yttersta domen. De följande kapitlen är inte så tydligt avgränsade, men ännu omtalas domen två gånger: Första gången i slutet av kap. 19, och andra gången i kap. 20, varefter följer en beskrivning av himlens härlighet. Samma ordning finns i avsnitt 2 (kap. 6&endash;7). Därför kan också här försvaras en indelning i två avsnitt: Kristus och Antikrist resp. Kristus och Satan.

9.1 Antikrists makt 17:1-8

Det sjätte avsnittet börjar med den stora skökan. V. 18 visar tydligt hur kvinnan skall tolkas. Den enda dåtida staden som kunde beskrivas så var Rom. V.9 förklarar vilddjurets sju huvuden vara sju berg. Det gamla Rom byggdes på sju kullar. Kvinnan symboliserar alltså Rom, och kallas den stora skökan. Johannes fick se kvinnan i öknen. Tidigare har han också sett en kvinna i en öken, då med solen som klädnad, dvs. betecknande den kristna församlingen. De flesta kommentatorer ser inget samband mellan de båda kvinnorna. I GT kallas kyrkan ofta Herrens hustru, och denna hustru betecknas som en sköka, när folket är avfälligt. Därför är kvinnan i kap. 17 den otrogna kyrkan. En gång var församlingen i Rom en trogen försvarare av sanningen. Nu har den romerska kyrkan officiellt förbannat läran om frälning av nåd allena. Lutherska teologer har tolkat detta som Antikrist. I v. 5 sägs namnet ha hemlig betydelse, jfr 2 Tess. 2. Verserna 7&endash;14 är svåra att förstå, men klart är, att det är fråga om fiender till Lammet. En gång skall också kvinnans vänner bli hennes fiender
(v. 18, 9, 3, 5, 14, 16).

12:6

Jes. 1:21

2 Tess. 2:7

9.2 Antikrists undergång 18:1-24

Det symboliska namnet Babylon kommer från den i GT största fienden till Guds folk. I kap. 13 läste vi att ett av vilddjurets huvuden hade blivit sårat, men läktes. Världsriket Rom var en gång kyrkans fiende, men störtades genom invasion. Makten flyttades till Konstantinopel, och huvudet var sårat. Men genom påvedömet fick Rom stor makt under medeltiden, också över jordiska regenter. Babylon skall en gång störtas med alla sina allierade. Samma sak upprepas flera gånger. Men ännu omtalas inte den slutliga domen.

13:3

9.3 Den slutliga domen över Antikrists jordiska agenter 19:1-21

Åter hörs lovsången i himlen, åter ser vi de fyra väsendena och de 24 äldste. Lammets bröllop kungörs = den eviga festen i himlen efter domen. Bruden, den kristna församlingen, bär de heligas rättfärdighet som klädnad. Åter får vi ett vittnesbörd om verbal inspiration. Johannes ville falla ned och tillbe, men förbjöds. Detta visar falskheten i den romerska kyrkans ängladyrkan (v. 1-4, 7-8, 9, 10).

Åter ser vi ryttaren på den vita hästen. Jfr 3:14 och 1:14. Nu har Frälsaren många kronor, i kap. 6 bara en. En bibeltolkare har sagt, att detta visar det omöjliga i att det skulle vara samma person. Men det bildliga språket är fritt. Dessutom är riket Guds efter att ryttaren erövrat världen genom seger efter seger. Manteln ger en klar anspelning på försoningen. Namnet är "Guds ord", vilket förekommer bara i Johannes' skrifter: Joh. 1:1, 14, 1 Joh. 1:1 och just här. Intressant är att se hur termen Guds ord används i modern teologi. Man menar, att Luther använde "Ordet" med syftning på Jesus. Men Luther själv säger, att när "Guds ord" syftar på Jesus, är detta ett ovanligt bruk av termen. Ett grekiskt ordspråk säger: "Ordet är en avbild av själen." Så kan Guds ord sägas vara en avbild av Guds själ, och därför kan Jesus sägas vara Ordet.
Jesus leder sin armé, och beskrivs åter med kända uttryck. Vinpressen trampas av världens domare (v. 11, 12, 13, 15).

6:2

11:15

Joh. 1:18

2:27, 12:5

Ps. 2:9

Jes. 63:1 ff

Sist följer beskrivning av den slutliga och fullständiga domen och förgörelsen av Guds fiender, anförda av vilddjuret och den falske profeten. Vi ser hur osäkert bevis övernaturliga tecken är på sann kyrka: den falske profeten har gjort många tecken. Den katolska kyrkan visar upp förteckningar över sina under. Och tänk på pingströrelsens under. Jfr Faraos trollkarlar som också gjorde tecken för Mose (v. 17-21, 20).

Till början | Innehållsförteckning | Logos-mappen

9 Kristus och Antikrist
I det föregående har alla huvudavsnitt varit klart åtskilda, och slutat med den yttersta domen. De följande kapitlen är inte så tydligt avgränsade, men ännu omtalas domen två gånger: Första gången i slutet av kap. 19, och andra gången i kap. 20, varefter följer en beskrivning av himlens härlighet. Samma ordning finns i avsnitt 2 (kap. 6&endash;7). Därför kan också här försvaras en indelning i två avsnitt: Kristus och Antikrist resp. Kristus och Satan.
9.1 Antikrists makt 17:1-8
Det sjätte avsnittet börjar med den stora skökan. V. 18 visar tydligt hur kvinnan skall tolkas. Den enda dåtida staden som kunde beskrivas så var Rom. V.9 förklarar vilddjurets sju huvuden vara sju berg. Det gamla Rom byggdes på sju kullar. Kvinnan symboliserar alltså Rom, och kallas den stora skökan. Johannes fick se kvinnan i öknen. Tidigare har han också sett en kvinna i en öken, då med solen som klädnad, dvs. betecknande den kristna församlingen. De flesta kommentatorer ser inget samband mellan de båda kvinnorna. I GT kallas kyrkan ofta Herrens hustru, och denna hustru betecknas som en sköka, när folket är avfälligt. Därför är kvinnan i kap. 17 den otrogna kyrkan. En gång var församlingen i Rom en trogen försvarare av sanningen. Nu har den romerska kyrkan officiellt förbannat läran om frälning av nåd allena. Lutherska teologer har tolkat detta som Antikrist. I v. 5 sägs namnet ha hemlig betydelse, jfr 2 Tess. 2. Verserna 7&endash;14 är svåra att förstå, men klart är, att det är fråga om fiender till Lammet. En gång skall också kvinnans vänner bli hennes fiender (v. 18, 9, 3, 5, 14, 16).	12:6 Jes. 1:21 2 Tess. 2:7
9.2 Antikrists undergång 18:1-24
Det symboliska namnet Babylon kommer från den i GT största fienden till Guds folk. I kap. 13 läste vi att ett av vilddjurets huvuden hade blivit sårat, men läktes. Världsriket Rom var en gång kyrkans fiende, men störtades genom invasion. Makten flyttades till Konstantinopel, och huvudet var sårat. Men genom påvedömet fick Rom stor makt under medeltiden, också över jordiska regenter. Babylon skall en gång störtas med alla sina allierade. Samma sak upprepas flera gånger. Men ännu omtalas inte den slutliga domen.	13:3
9.3 Den slutliga domen över Antikrists jordiska agenter 19:1-21
Åter hörs lovsången i himlen, åter ser vi de fyra väsendena och de 24 äldste. Lammets bröllop kungörs = den eviga festen i himlen efter domen. Bruden, den kristna församlingen, bär de heligas rättfärdighet som klädnad. Åter får vi ett vittnesbörd om verbal inspiration. Johannes ville falla ned och tillbe, men förbjöds. Detta visar falskheten i den romerska kyrkans ängladyrkan (v. 1-4, 7-8, 9, 10).
Åter ser vi ryttaren på den vita hästen. Jfr 3:14 och 1:14. Nu har Frälsaren många kronor, i kap. 6 bara en. En bibeltolkare har sagt, att detta visar det omöjliga i att det skulle vara samma person. Men det bildliga språket är fritt. Dessutom är riket Guds efter att ryttaren erövrat världen genom seger efter seger. Manteln ger en klar anspelning på försoningen. Namnet är "Guds ord", vilket förekommer bara i Johannes' skrifter: Joh. 1:1, 14, 1 Joh. 1:1 och just här. Intressant är att se hur termen Guds ord används i modern teologi. Man menar, att Luther använde "Ordet" med syftning på Jesus. Men Luther själv säger, att när "Guds ord" syftar på Jesus, är detta ett ovanligt bruk av termen. Ett grekiskt ordspråk säger: "Ordet är en avbild av själen." Så kan Guds ord sägas vara en avbild av Guds själ, och därför kan Jesus sägas vara Ordet. Jesus leder sin armé, och beskrivs åter med kända uttryck. Vinpressen trampas av världens domare (v. 11, 12, 13, 15).	6:2 11:15 Joh. 1:18 2:27, 12:5 Ps. 2:9 Jes. 63:1 ff
Sist följer beskrivning av den slutliga och fullständiga domen och förgörelsen av Guds fiender, anförda av vilddjuret och den falske profeten. Vi ser hur osäkert bevis övernaturliga tecken är på sann kyrka: den falske profeten har gjort många tecken. Den katolska kyrkan visar upp förteckningar över sina under. Och tänk på pingströrelsens under. Jfr Faraos trollkarlar som också gjorde tecken för Mose (v. 17-21, 20).