Upp 3

Siegbert W. Becker:

Uppenbarelseboken, avsnitt 3

Utgående från föreläsningar vid Biblicum i Uppsala 21-23.3.1977
i sammandrag av Ola Österbacka

Innehållsförteckning | kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 |
kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11 | Diagram

3. Bokens inledning 1:1-20

3.1 Rubrik 1:1-3

Lägg märke till en följd av uppenbarelse: Gud&endash;Jesus Kristus&endash;Johannes&endash;läsaren&endash;åhöraren.

Jfr GT:s profeter, t ex Jes 1:1. En profet kungör det han har sett. Innebörden av ordet apokalyps = uppenbarelse är att något avtäcks så att man kan se. Här finns ett klart anspråk på inspiration från Gud.
Jämför Luk 11:28 (v. 3).

3.2 Hälsning 1:4-8

Uppenbarelseboken är ett brev, och börjar som Pauli brev med en fridshälsning. Vi har en trefaldig sammanställning av avsändarens identitet: Gud, de sju andarna och Jesus Kristus. Den första personen beskrivs med tre satser. Jesus likaså med tre. I fortsättningen följer en trefaldig beskrivning på annan nivå. En svårighet kan de sju andarna utgöra. Emedan Jesus presenteras i klartext och Gud Fader nästan lika klart, måste de sju andarna, som ställs på exakt samma nivå, vara den Helige Ande. I Jesaja beskrivs Anden sjufaldigt (v. 4-5).

Jes 11:2

Talet 3 används aldrig i Uppenbarelseboken Endel kommentatorer anger 3 som Guds tal, varvid summan 3 + 4 (Gud + världen) = 7, förbundets tal. Tolkningen är osäker.

Jesus har gjort oss till ett konungadöme och till präster. Detta hänförs inte till ett framtida tusenårsrike. Vi får regera i tron, eftersom vi vet att allt verkar till det bästa för Guds folk. Att ha sådana löften är bättre än att regera på jordiskt vis, och bättre än att kunna bestämma över morgondagen (v. 6).

Här är en full överensstämmelse med Jesu egna ord i Matteus. Enligt kiliasterna visar denna vers att resten av Uppenbarelseboken talar om tiden efter Jesu ankomst. Men vi skall se att denna Jesu andra återkomst återkommer i vart och ett av bokens sju huvudavsnitt (v. 7).

Matt. 24:30, 26:64

Beskrivningen av Jesus som Alfa och Omega, begynnelsen och änden, återkommer ofta. Här är det en beskrivning av HERREN Gud: Kyrios Theos, vilket är den grekiska översättningen av hebreiskans HERREN, Adonai Elohim. Det är Jesus som talar med Johannes, och Jesus använder Guds heliga namn om sig. Han kallar sig också "den Allsmäktige", och identifierar sig sålunda med Skaparen själv. Jfr v. 4 (v. 8).

3.3 Synens första del 1:9-20

Patmos ligger inte långt från Efesus, där Johannes hade varit kyrkoherde innan han som bestraffning för sitt vittnesbörd sändes bort. Men havet skilde honom från staden. Jfr 21:1. På den nya jorden skall inte mer finnas hav, som skiljer människor från varandra.

Här talar Johannes om en bestämd dag, som senare kom att kallas söndag. Det är det enda stället i NT där uttrycket Herrens dag finns. Man vet inte när de kristna började fira gudstjänst på söndag (v. 10).

Ordningsföljden mellan församlingarna visar god kunskap i geografi, eftersom Uppenbarelseboken sändes runt i denna ordning. Vi ser därför att det är fråga om verkliga församlingar, och inte om sju tidsepoker som kiliasterna säger. I kap. 7 omtalas Israels tolv stammar, men de omtalas inte i GT:s ordning. Johannes talar det som han får höra av Jesus, dvs. inspirerad av Gud (v. 11).

Hela det följande avsnittet nämner inte Jesu namn. Den som Johannes fick se "liknade en människoson", men han var mycket härligare. Vi har svårt att förstå varje detalj. Det vita håret betecknar helighet, syndfrihet. I GT betecknar ögonen Guds omsorg om sitt folk, och Guds allvetande. Jfr. 2:18. Bruset av stora vatten ger intryck av makt och kraft. De sju stjärnorna och det tveeggade svärdet har vi redan berört. Ansiktet var som solen, jfr Jesus på förklaringsberget, där Johannes var med (v. 12-16).

Matt. 17:1 ff
m fl

Här finns klart bevis för att det är Jesus som talar. Han har nycklarna till döden och dödsriket genom sin frälsningsgärning (v. 17-18).

Åter vittnesbörd om inspirationen, på trefaldigt sätt. Här ser vi också, att Uppenbarelseboken inte endast är en profetia om framtiden (v. 19).

Angelos = budbärare, kan betyda både en himmelsk och en jordisk budbärare. Sammanhanget måste avgöra vilkendera. De sju budbärarna i församlingarna avser troligen pastorerna
(v. 20).

Till början | Innehållsförteckning | Logos-mappen

3. Bokens inledning 1:1-20
3.1 Rubrik 1:1-3
Lägg märke till en följd av uppenbarelse: Gud&endash;Jesus Kristus&endash;Johannes&endash;läsaren&endash;åhöraren.
Jfr GT:s profeter, t ex Jes 1:1. En profet kungör det han har sett. Innebörden av ordet apokalyps = uppenbarelse är att något avtäcks så att man kan se. Här finns ett klart anspråk på inspiration från Gud. Jämför Luk 11:28 (v. 3).
3.2 Hälsning 1:4-8
Uppenbarelseboken är ett brev, och börjar som Pauli brev med en fridshälsning. Vi har en trefaldig sammanställning av avsändarens identitet: Gud, de sju andarna och Jesus Kristus. Den första personen beskrivs med tre satser. Jesus likaså med tre. I fortsättningen följer en trefaldig beskrivning på annan nivå. En svårighet kan de sju andarna utgöra. Emedan Jesus presenteras i klartext och Gud Fader nästan lika klart, måste de sju andarna, som ställs på exakt samma nivå, vara den Helige Ande. I Jesaja beskrivs Anden sjufaldigt (v. 4-5).	Jes 11:2
Talet 3 används aldrig i Uppenbarelseboken Endel kommentatorer anger 3 som Guds tal, varvid summan 3 + 4 (Gud + världen) = 7, förbundets tal. Tolkningen är osäker.
Jesus har gjort oss till ett konungadöme och till präster. Detta hänförs inte till ett framtida tusenårsrike. Vi får regera i tron, eftersom vi vet att allt verkar till det bästa för Guds folk. Att ha sådana löften är bättre än att regera på jordiskt vis, och bättre än att kunna bestämma över morgondagen (v. 6).
Här är en full överensstämmelse med Jesu egna ord i Matteus. Enligt kiliasterna visar denna vers att resten av Uppenbarelseboken talar om tiden efter Jesu ankomst. Men vi skall se att denna Jesu andra återkomst återkommer i vart och ett av bokens sju huvudavsnitt (v. 7).	Matt. 24:30, 26:64
Beskrivningen av Jesus som Alfa och Omega, begynnelsen och änden, återkommer ofta. Här är det en beskrivning av HERREN Gud: Kyrios Theos, vilket är den grekiska översättningen av hebreiskans HERREN, Adonai Elohim. Det är Jesus som talar med Johannes, och Jesus använder Guds heliga namn om sig. Han kallar sig också "den Allsmäktige", och identifierar sig sålunda med Skaparen själv. Jfr v. 4 (v. 8).
3.3 Synens första del 1:9-20
Patmos ligger inte långt från Efesus, där Johannes hade varit kyrkoherde innan han som bestraffning för sitt vittnesbörd sändes bort. Men havet skilde honom från staden. Jfr 21:1. På den nya jorden skall inte mer finnas hav, som skiljer människor från varandra.
Här talar Johannes om en bestämd dag, som senare kom att kallas söndag. Det är det enda stället i NT där uttrycket Herrens dag finns. Man vet inte när de kristna började fira gudstjänst på söndag (v. 10).
Ordningsföljden mellan församlingarna visar god kunskap i geografi, eftersom Uppenbarelseboken sändes runt i denna ordning. Vi ser därför att det är fråga om verkliga församlingar, och inte om sju tidsepoker som kiliasterna säger. I kap. 7 omtalas Israels tolv stammar, men de omtalas inte i GT:s ordning. Johannes talar det som han får höra av Jesus, dvs. inspirerad av Gud (v. 11).
Hela det följande avsnittet nämner inte Jesu namn. Den som Johannes fick se "liknade en människoson", men han var mycket härligare. Vi har svårt att förstå varje detalj. Det vita håret betecknar helighet, syndfrihet. I GT betecknar ögonen Guds omsorg om sitt folk, och Guds allvetande. Jfr. 2:18. Bruset av stora vatten ger intryck av makt och kraft. De sju stjärnorna och det tveeggade svärdet har vi redan berört. Ansiktet var som solen, jfr Jesus på förklaringsberget, där Johannes var med (v. 12-16).	Matt. 17:1 ff m fl
Här finns klart bevis för att det är Jesus som talar. Han har nycklarna till döden och dödsriket genom sin frälsningsgärning (v. 17-18).
Åter vittnesbörd om inspirationen, på trefaldigt sätt. Här ser vi också, att Uppenbarelseboken inte endast är en profetia om framtiden (v. 19).
Angelos = budbärare, kan betyda både en himmelsk och en jordisk budbärare. Sammanhanget måste avgöra vilkendera. De sju budbärarna i församlingarna avser troligen pastorerna (v. 20).