Upp 10

Siegbert W. Becker:

Uppenbarelseboken, avsnitt 10

Utgående från föreläsningar vid Biblicum i Uppsala 21-23.3.1977
i sammandrag av Ola Österbacka

Innehållsförteckning | kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 |
kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11 | Diagram

10 Kristus och Satan

En återblick på Upp. visar, hur varje huvudavsnitt innehåller både lidanden och vittnesbörd om Kristi och församlingens seger. Därför var Upp. säkert en tröst för de lidande kristna under martyrkyrkans tid, liksom även för oss i dag. Än återstår en avdelning, där den slutliga segern över den store fienden framställs, varefter församlingens härlighet och seger beskrivs i två kapitel.

10.1 Det tusenåriga riket 20:1-6

Liksom djävulen betecknas med en drake, skall kedjorna tolkas som andliga bojor. Genom kriget mellan Kristus och draken har draken kastats ned till följd av Lammets blod och Guds ord. Djävulen vill förföra människor till synd genom sin andliga makt, 1 Mos. 3. Syndernas förlåtelse berövar djävulen denna makt. Åklagaren kan inte längre anklaga de kristna inför Gud. Alla ställen som hänvisas till gör det klart, att djävulen är fångad i kedjor och har begränsad makt närhelst evangeliet predikas i sin fulla klarhet.

12:9, 11

Luk. 10:18

Joh. 12:31, 16:11

Stället "förrän de tusen åren gått till ända" kan lika väl översättas med pågående form, eftersom verbet här inte är i perfektum vilket är fallet t ex i Jesu ord "Det är fullbordat". Det är omöjligt att ge en exakt översättning i svenskan, men grekiskan utsäger att händelsen kan äga rum under de tusen åren, när de lider mot sitt slut (v. 3).

De följande verserna används av kiliasterna för att visa, att Kristus skall komma igen efter den stora vedermödans slut med dem som rycktes bort före de sju åren. De skall regera med Kristus på jorden i tusen år. Men i texten talas om själar, som levde och regerade med Kristus. De otroende har ingen del i denna första uppståndelse (v. 4-6).

Joh. 5 ger en utmärkt komplettering. Jesus talar där om två slag av uppståndelse. I v. 25 talas om en uppståndelse som sker nu, för dem som hör Sonens röst. Det är alltså en andlig uppståndelse. Då en människa kommer till tro, har hon evigt liv. Senare talar Jesus om den andra uppståndelsen, som inte sker i nutid. Då skall alla höra hans röst. En del av dem som är i gravarna lever redan, de endast sover och väntar på väckarklockan. Deras själar skall då förenas med sina kroppar. De som gjort det onda uppstår till dom. Enligt parallellen har de aldrig levat. Då de låg i graven levde inte deras själar. Vid uppståndelsen skall själarna förenas med kropparna till den andra döden. Vi kan förstå sammanhanget när vi minns, att samma Johannes som återgav Jesu ord i Joh. 5, också skrev Upp., då under förföljelsetider. Jfr 2:10. Även under förföljelse är de troende konungar och präster, fastän det inte ser så ut för världen. Det står heller inte i texten något om regering i Jerusalem.

Joh. 5:25 ff

V. 5 kan fattas så, att de icke troende börjar leva när de tusen åren gått till ända. Men Bibelns definition av död är skilsmässa från Guds välsignelser. Den lekamliga döden skiljer oss från Guds lekamliga välsignelser, den andliga döden från de andliga, och den eviga döden skiljer från den eviga välsignelsen. De icke troende lever därför aldrig, inte ens efter de tusen åren. Riktig översättning är "levde icke". Om det står om Sauls dotter Mikal, att hon inte fick barn så länge hon levde, betyder detta inte att hon fick barn sen hon dog. "Förrän" betyder alltså inte, att de icke troende levde efter det. V. 6 gör det klart, att den första uppståndelsen medför att de troende lever och regerar med Kristus oberoende av den lekamliga döden.

2 Sam. 6:23

Vad är då de tusen åren? Kiliasterna säger att det är bokstavliga tusen år. Men varför talas då bara om själarna? Och det står inte att de regerar på jorden. Korsordsmetoden klargör att regeringen börjar vid omvändelsen. Det har då ingen betydelse att kroppen dör, för själen fortsätter att leva med Kristus. Om vi inte vill betona omvändelsen kan vi säga att de tusen åren börjar när kroppen dör och slutar när kropp och själ ånyo förenas vid den andra uppståndelsen. Detta gäller den enskilde. För församlingen pågår de tusen åren mellan den förste kristnes omvändelse (eller död) och den dag då allt kött uppstår, dvs hela NT:s tid.

10.2 Satan lös. Domen över Satan 20:7-10

NT:s tid är evangeliets förkunnelses tid. Då evangeliet predikas i dess renhet bär Satan bojor. Men mot slutet av de tusen åren skall det bli ett stort avfall, då Ordet inte mera predikas i dess fulla kraft och då villfarelsens makt härskar. Då får djävulen tillbaka något av sin makt. Det finns tecken som visar på att vi lever i den tiden nu. Förr höll alla kristna fast vid alla grundläggande trosartiklar. T o m den katolska kyrkan trodde på Kristi ställföreträdande lidande, även om det doldes av falska läror. För 25 år sedan uteslöt LCA (=Lutheran Church of America), en av de mest liberala kyrkorna i dag, en präst som förnekade Jesu uppståndelse. I dag sker sådant inte. Evangeliets rena predikande, som hindrar djävulen från att rasa, blir allt mer sällsynt i vår tid. I nästan alla kyrkosamfund är det i dag ett stort avfall. Men Satan skall få endast en kort tid, då han skall föra krig mot de heliga, och sedan skall han kastas i den brinnande eldsjön (v. 10).

10.3 Den yttersta domen 20:11-15

Detta avsnitt ger kiliasterna svårigheter, eftersom de menar att en dom redan skett i början av de tusen åren. Men de säger, att den domen grundar sig på tro, men den yttersta domen skall ske enligt gärningarna. Många ställen i Bibeln talar om en dom efter gärningarna. Jesus upphävde inte lagen. Den som håller lagen har evigt liv. Livets bok omtalas också på andra ställen. Den upptar namnen på de utkorade, som gjort Jesu gärningar till sina egna genom tron. De andra böckerna innehåller alla människornas gärningar, och de som inte står i livets bok blir dömda enligt dessa. De blir för sina synders skull kastade i helvetet. De som tror på Kristus är villiga att dömas efter sina gärningar, eftersom de gjort Kristi gärningar till sina genom tron, och de blir förklarade rättfärdiga genom dessa.

Joh. 5:29

2 Kor. 5:10

Matt. 25

2 Mos. 32:32 f

10.4 Det nya Jerusalem 21:1-22:5

En underbar beskrivning av församlingens framtid får vi i v. 1&endash;4. Jfr kommentaren till 1:9.V. 5 ger nytt vittnesbörd om inspirationen. En hög mur betecknar säkerhet, trygghet. Detta ställe är grunden till tolkningen av de 24 äldste som de tolv stammarna och de tolv apostlarna (v. 5, 12, 14).

Här föreligger en orsak till tolkningen av talet 12 som talet för Guds församling. Här upprepas detta tal och dess varianter oftare än på andra ställen. Beskrivningen trotsar varje jordisk tanke. Inför denna härlighet förbleknar drömmen om ett jordiskt tusenårsrike som något värdelöst. Portar behövs inte längre, eftersom draken, vilddjuret och den falske profeten har kastats i eldsjön. Ingen fiende är kvar! (v. 15-21, 25)

I kap. 22 förs vi tillbaka till början av Bibeln. I lustgården fanns en flod som bevattnade trädgården. Där fanns livets träd, sakramentet för Adam och Eva. Men de fick inte njuta av livsträdet. I Johannes evangelium talar Jesus om livets vatten. Det finns nu här. Ingen förbannelse skall vara mer, och inget mörker, eftersom all synd hör det förflutna till.

22:1-5

Joh. 4:14

Till början | Innehållsförteckning | Logos-mappen

10 Kristus och Satan
En återblick på Upp. visar, hur varje huvudavsnitt innehåller både lidanden och vittnesbörd om Kristi och församlingens seger. Därför var Upp. säkert en tröst för de lidande kristna under martyrkyrkans tid, liksom även för oss i dag. Än återstår en avdelning, där den slutliga segern över den store fienden framställs, varefter församlingens härlighet och seger beskrivs i två kapitel.
10.1 Det tusenåriga riket 20:1-6
Liksom djävulen betecknas med en drake, skall kedjorna tolkas som andliga bojor. Genom kriget mellan Kristus och draken har draken kastats ned till följd av Lammets blod och Guds ord. Djävulen vill förföra människor till synd genom sin andliga makt, 1 Mos. 3. Syndernas förlåtelse berövar djävulen denna makt. Åklagaren kan inte längre anklaga de kristna inför Gud. Alla ställen som hänvisas till gör det klart, att djävulen är fångad i kedjor och har begränsad makt närhelst evangeliet predikas i sin fulla klarhet.	12:9, 11 Luk. 10:18 Joh. 12:31, 16:11
Stället "förrän de tusen åren gått till ända" kan lika väl översättas med pågående form, eftersom verbet här inte är i perfektum vilket är fallet t ex i Jesu ord "Det är fullbordat". Det är omöjligt att ge en exakt översättning i svenskan, men grekiskan utsäger att händelsen kan äga rum under de tusen åren, när de lider mot sitt slut (v. 3).
De följande verserna används av kiliasterna för att visa, att Kristus skall komma igen efter den stora vedermödans slut med dem som rycktes bort före de sju åren. De skall regera med Kristus på jorden i tusen år. Men i texten talas om själar, som levde och regerade med Kristus. De otroende har ingen del i denna första uppståndelse (v. 4-6).
Joh. 5 ger en utmärkt komplettering. Jesus talar där om två slag av uppståndelse. I v. 25 talas om en uppståndelse som sker nu, för dem som hör Sonens röst. Det är alltså en andlig uppståndelse. Då en människa kommer till tro, har hon evigt liv. Senare talar Jesus om den andra uppståndelsen, som inte sker i nutid. Då skall alla höra hans röst. En del av dem som är i gravarna lever redan, de endast sover och väntar på väckarklockan. Deras själar skall då förenas med sina kroppar. De som gjort det onda uppstår till dom. Enligt parallellen har de aldrig levat. Då de låg i graven levde inte deras själar. Vid uppståndelsen skall själarna förenas med kropparna till den andra döden. Vi kan förstå sammanhanget när vi minns, att samma Johannes som återgav Jesu ord i Joh. 5, också skrev Upp., då under förföljelsetider. Jfr 2:10. Även under förföljelse är de troende konungar och präster, fastän det inte ser så ut för världen. Det står heller inte i texten något om regering i Jerusalem.	Joh. 5:25 ff
V. 5 kan fattas så, att de icke troende börjar leva när de tusen åren gått till ända. Men Bibelns definition av död är skilsmässa från Guds välsignelser. Den lekamliga döden skiljer oss från Guds lekamliga välsignelser, den andliga döden från de andliga, och den eviga döden skiljer från den eviga välsignelsen. De icke troende lever därför aldrig, inte ens efter de tusen åren. Riktig översättning är "levde icke". Om det står om Sauls dotter Mikal, att hon inte fick barn så länge hon levde, betyder detta inte att hon fick barn sen hon dog. "Förrän" betyder alltså inte, att de icke troende levde efter det. V. 6 gör det klart, att den första uppståndelsen medför att de troende lever och regerar med Kristus oberoende av den lekamliga döden.	2 Sam. 6:23
Vad är då de tusen åren? Kiliasterna säger att det är bokstavliga tusen år. Men varför talas då bara om själarna? Och det står inte att de regerar på jorden. Korsordsmetoden klargör att regeringen börjar vid omvändelsen. Det har då ingen betydelse att kroppen dör, för själen fortsätter att leva med Kristus. Om vi inte vill betona omvändelsen kan vi säga att de tusen åren börjar när kroppen dör och slutar när kropp och själ ånyo förenas vid den andra uppståndelsen. Detta gäller den enskilde. För församlingen pågår de tusen åren mellan den förste kristnes omvändelse (eller död) och den dag då allt kött uppstår, dvs hela NT:s tid.
10.2 Satan lös. Domen över Satan 20:7-10
NT:s tid är evangeliets förkunnelses tid. Då evangeliet predikas i dess renhet bär Satan bojor. Men mot slutet av de tusen åren skall det bli ett stort avfall, då Ordet inte mera predikas i dess fulla kraft och då villfarelsens makt härskar. Då får djävulen tillbaka något av sin makt. Det finns tecken som visar på att vi lever i den tiden nu. Förr höll alla kristna fast vid alla grundläggande trosartiklar. T o m den katolska kyrkan trodde på Kristi ställföreträdande lidande, även om det doldes av falska läror. För 25 år sedan uteslöt LCA (=Lutheran Church of America), en av de mest liberala kyrkorna i dag, en präst som förnekade Jesu uppståndelse. I dag sker sådant inte. Evangeliets rena predikande, som hindrar djävulen från att rasa, blir allt mer sällsynt i vår tid. I nästan alla kyrkosamfund är det i dag ett stort avfall. Men Satan skall få endast en kort tid, då han skall föra krig mot de heliga, och sedan skall han kastas i den brinnande eldsjön (v. 10).
10.3 Den yttersta domen 20:11-15
Detta avsnitt ger kiliasterna svårigheter, eftersom de menar att en dom redan skett i början av de tusen åren. Men de säger, att den domen grundar sig på tro, men den yttersta domen skall ske enligt gärningarna. Många ställen i Bibeln talar om en dom efter gärningarna. Jesus upphävde inte lagen. Den som håller lagen har evigt liv. Livets bok omtalas också på andra ställen. Den upptar namnen på de utkorade, som gjort Jesu gärningar till sina egna genom tron. De andra böckerna innehåller alla människornas gärningar, och de som inte står i livets bok blir dömda enligt dessa. De blir för sina synders skull kastade i helvetet. De som tror på Kristus är villiga att dömas efter sina gärningar, eftersom de gjort Kristi gärningar till sina genom tron, och de blir förklarade rättfärdiga genom dessa.	Joh. 5:29 2 Kor. 5:10 Matt. 25 2 Mos. 32:32 f
10.4 Det nya Jerusalem 21:1-22:5
En underbar beskrivning av församlingens framtid får vi i v. 1&endash;4. Jfr kommentaren till 1:9.V. 5 ger nytt vittnesbörd om inspirationen. En hög mur betecknar säkerhet, trygghet. Detta ställe är grunden till tolkningen av de 24 äldste som de tolv stammarna och de tolv apostlarna (v. 5, 12, 14).
Här föreligger en orsak till tolkningen av talet 12 som talet för Guds församling. Här upprepas detta tal och dess varianter oftare än på andra ställen. Beskrivningen trotsar varje jordisk tanke. Inför denna härlighet förbleknar drömmen om ett jordiskt tusenårsrike som något värdelöst. Portar behövs inte längre, eftersom draken, vilddjuret och den falske profeten har kastats i eldsjön. Ingen fiende är kvar! (v. 15-21, 25)
I kap. 22 förs vi tillbaka till början av Bibeln. I lustgården fanns en flod som bevattnade trädgården. Där fanns livets träd, sakramentet för Adam och Eva. Men de fick inte njuta av livsträdet. I Johannes evangelium talar Jesus om livets vatten. Det finns nu här. Ingen förbannelse skall vara mer, och inget mörker, eftersom all synd hör det förflutna till.	22:1-5 Joh. 4:14