Upp 5

Siegbert W. Becker:

Uppenbarelseboken, avsnitt 5

Utgående från föreläsningar vid Biblicum i Uppsala 21-23.3.1977
i sammandrag av Ola Österbacka

Innehållsförteckning | kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 |
kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11 | Diagram

5 De sju inseglen

5.1 Inledning 4:1-5:14

Början av kap. 4 är intressant i kiliasternas lära. Kapitlet börjar ordagrant "Efter detta ting", alltså med en hänvisning till den tidigare uppenbarelsen från Jesus. Johannes såg nu en dörr öppnas i himlen, fick kallelse dit, och kom åter i andehänryckning. Detta hände en bestämd söndag. Kiliasterna säger, att detta är en profetia om bortryckandet, som skall ske strax före tusenårsriket och många hundra år efter det att Johannes skrev ned boken. Endel säger att detta är enda stället i Upp. där bortryckandet nämns. Men den som ser något sådant här har läst in sin lära i texten.

Johannes ser en tron i himlen, och den som sitter på tronen beskrivs på ett fantastiskt sätt. Regnbågen är en bild av ett oerhört majestät, och påminner om alla bibelställen där Gud beskrivs som ljus, och bor i ett ljus. De 24 äldste är klädda i Kristi rättfärdighet. En krona eller krans betecknar i grekiskan två saker: kunglig makt och seger i idrottstävling. Båda betydelserna passar Guds folk. Det är inte omedelbart klart vad som avses med de 24 äldste. I kap. 7 beskrivs Israels 12 stammar. NT omtalar 12 apostlar som församlingens grundval, och de skall sitta på 12 troner. Därför kan med rätta sägas: De 24 är GT:s 12 stammar jämte de 12 apostlarna, så som representanter för de båda förbunden (v. 4).

Matt. 19:28

När havet liknar glas är det i perfekt vila. Vindarna används senare som bild för fördärvet. I himlen blåser inga vindar
(v. 6).

Läs Hes. 1:1-10 och jfr 1:4 med Upp. 4:5 samt 1:10 med 4:7. De fyra väsendenas innebörd är inte helt klar, men säkert avses fyra av Guds andliga tjänare. Av tradition har ansiktena fått symbolisera evangelisterna:

Matteus -- människa: han betonar särskilt Jesu mänskliga natur
Markus -- lejon: evangeliet börjar med lejonets rytande
Lukas -- oxen: evangeliet börjar och slutar i templet där man offrar,
Johannes -- klar och tydlig förståelse av Kristi natur.

I väsendenas hymn skiljs inte personerna i gudomen åt, utan Gud kallas Kyrios = Herre (v. 8).

De 24 äldste tar av sina kronor, dvs. avstår från sin ära inför Guds ära, även om de är konungar (v. 10).

Utan uppehåll fortsätter Johannes med att berätta om bokrullen med de sju inseglen = sigillen. Mycket nonsens har blivit framställt med anledning av detta. Men i ljuset av hela Uppenbarelseboken är bokrullen inget problem. De sju sändebreven behandlar den dåvarande tiden, bokrullen som förseglats så att ingen människa kunde läsa den behandlar framtiden. Moderna teologer har rätt däri, att ingen människa kan se in i framtiden. Johannes grät över detta, men fick veta vem som kan se in i framtiden: Lejonet av Juda, Frälsaren. Detta är en hänvisning till Jesu stamfader Juda, som förliknas vid ett lejon och sägs skall regera med spira. Telningen från Davids rot anspelar på GT:s profetior, speciellt Jesaja (v. 4, 5).

5:1

1:19

1 Mos. 49:9 f

Jes 11:1

I nästa vers förliknas Jesus vid ett lamm. Vi ser att Bibelns bildspråk är fritt, och kan tillåta dylika motsägelsefulla bilder. De sju ögonen är nu den Helige Ande (v. 6).

De äldstes lovsång är intressant i ljuset av kiliasternas tolkning. Lammet har med sitt blod köpt människor av alla folk, inte bara judar, och de har gjorts till ett konungadöme och till präster. Orden "de skola regera på jorden" läser kiliasterna i triumf. Här är tydligen de tusen åren! Flera saker bör sägas till detta. 1) Många handskrifter läser "de regerar på jorden". 2) Även om vi läser orden i futurum blir ingenting sagt om 1000 år i en avlägsen framtid. Futurum kan användas också för andra syften än för sådant som inte sker ännu utan senare. Jfr "jag skall flytta till stan om två år" med "Gud skall förlåta vår synd" och "Gud skall älska oss till världens slut". Här används futurum om sådant som har skett, som sker i dag och som skall fortsätta att ske. Betydelsen av futurum måste fås från sammanhanget. Tidigare har sagts att Gud har gjort dem till konungar och präster, och de regerar alltså redan nu på jorden. 3) I grekiskan är "konungar" och "regera" bildat av samma ordstam. Vi kunde alltså säga: "Han har gjort dem till konungadöme, och de skall vara konungar." (v. 9-10)

1 Petr. 2:9

Änglarnas lovsång inrymmer en sjufaldig ärobetygelse (v. 12).

5.2 De sex första inseglen 6:1-17

Människorna har alltid drömt om en perfekt värld, då alla problem är lösta genom en fulländad teknik och vetenskap, då sjukdomarna är borta, och då politikerna lyckats skapa bestående fred. Denna syn är evolutionistisk: världen blir bättre och bättre. President Wilson sade att första världskriget skulle göra slut på alla krig. Sedan Chamberlain träffat Hitler 1938 menade man att freden hade säkrats. Men Bibeln vet inte av några sådana tider. Genom att inseglen öppnas visas vi på verkligheten.

Den vita hästen med sin segrande ryttare har varit föremål för olika tolkningar. Vi återkommer (v. 2).

Ryttaren på den röda hästen är symbol för alla krig som ägt och äger rum på jorden (v. 4).

Ryttaren på den svarta hästen har en vågskål. Det är uppenbart att han är en handelsman. Ett mått vete är ungefär en liter. En silverpenning var en dagslön, ca 3 mk. Trots dyrtider i dag får man mer än en liter vete eller tre liter korn för en dagslön, kanske 120 mk. Uppmaningen att inte skada oljan och vinet, genom utspädning, visar också att det är tider då det är ont om mat, dvs. hungersnöd (v. 5, 6).

Ryttaren på den blekgula hästen vittnar om dödssjukdomar. Det femte inseglet för oss till martyrerna. I Matteus och Lukas får vi en lista på tecknen till Jesu tillkommelse: falska profeter, krig, hunger, farsoter, jordbävningar, förföljelse och evangeliets predikan. Här har vi samma företeelser nämnda av Jesus i klartext, som när Johannes räknar upp dem i symboler. Det är tre av tecknen som saknas ännu. Men i det sjätte inseglet kommer jordbävningarna. Ännu har vi inte med de falska kristna och de falska lärarna, samt evangeliets förkunnelse för hela världen. Men de falska kristna kommer i de följande kapitlen, och därför kan vi vara övertygade om att den vita hästens ryttare är Jesus Kristus, inte något världsligt rike. I kap. 19 återkommer samma ryttare, och där är hans identitet klar genom v. 13 och 16 (v. 8, 9, 12).

Matt. 24:3 ff
Luk. 21:7 ff

19:11

Det sjätte inseglet beskriver domens dag, då ingen människa kan bestå. Kap. 7 visar så hur det är möjligt att bestå i domen (v. 17).

5.3 Kristi kyrka 7:1-17

De sex första inseglen i kap. 6 visar, hur Kristi evangelium går framåt mitt bland olyckor och angrepp från fiender. Avsnittet slutar med Guds vredes dag. Ingenting sägs om någon dubbel uppståndelse eller ett jordiskt tusenårsrike. I stället tycks bilden visa hopplöshet. Men nu lär oss kap. 7 att Kristi församling är trygg mitt i denna hopplöshet.

Är uttrycket "jordens fyra hörn" ovetenskapligt? Minns då att detta är en syn. En världskarta har också fyra hörn, och den är likaså en bild (v. 1).

fr v . 3 med Hes 9: 1&endash;6. Ett sigill är tecknet på egendom. Boskapen märktes förr i västra Amerika, för att man skulle känna de egna djuren då alla fick gå lösa. Vi vet hur man blir Guds egendom. Gud sätter sitt insegel på de sina, som han har vunnit till sitt folk. Samtidigt som olyckorna pågår fortsätter tecknandet av Guds folk, och alla utvalda skall vara tecknade innan änden kommer (v. 3).

Matt. 24:14

Hur många är de tecknade? 144 000 anges från Israels 12 stammar. Man kan förteckna stammarna på två sätt:

Jakobs 12 söners efterkommande
Josefs efterkommande delades i Efraim och Manasse, och Levi stam fick ingen del av landet (v. 4).

Listan i v. 5&endash;8 stämmer inte med någon av dessa. Efraim saknas, likaså Dan, medan Josef, Manasse och Levi är med. Ingen dylik uppräkning finns i GT. Om man jämför detta med den geografiskt exakta uppräkningen av de sju församlingarna, blir det klart att avsikten med denna lista inte kan vara bokstavlig. Jfr även 2:9 och 3:9, samt Rom. 11:7 ff, Rom. 4:16 och Rom. 2:28 f. (v. 5-8)

Rubriken på kap. 7 i vår svenska Bibel är intressant. Den ger en antydan om att den första delen behandlar det jordiska Israel med 144 000 och den andra alla folk. Men så är det inte. De båda avsnitten talar om samma folk, i det första fallet på jorden, i det andra i härligheten inför tronen. 144 000 kan förklaras av att 12 är kyrkans tal, 144=12x12. 10 är fullhetens tal.
1000 = 10x10x10. Alla Guds barn skall bli frälsta innan världen fördärvas.

Den stora skaran står inför tronen i vita kläder, symbol för helighet. Palmer är symbol för seger. Jfr de sju sändebreven. Gud får äran för deras seger. V. 12 innehåller 7 huvudord
(v. 9 ff).

5:9

Kiliasterna säger att den stora bedrövelsen avser sjuårsperioden före tusenårsriket. Men den stora skaran är inte på jorden, utan i himlen. Den stora bedrövelsen omtalas i bestämd form. Den förstår vi utgående från kap. 6. Den är inte en sjuårsperiod, utan en sammanfattning av krig, hunger, lidande och sorg i denna världen, där också troende är med (v. 14).

4:1

Saligheten beskrivs med tio uttryck: 1) inför Guds tron, 2) tjänar dag och natt, 3) Gud skall bo bland dem, 4) ingen hunger, 5) ingen törst, 6) solens hetta finns inte, 7) ingen brännande hetta, 8) Lammet är deras herde, 9) leder dem till livets vattenkällor, 10) Gud torkar bort alla tårar. Vilken härlig bild, och vilket hopp för den kristne jämfört med en jordisk tillvaro i tusen år (v. 15-17)!

Innehållsförteckning | Logos-mappen

5 De sju inseglen
5.1 Inledning 4:1-5:14
Början av kap. 4 är intressant i kiliasternas lära. Kapitlet börjar ordagrant "Efter detta ting", alltså med en hänvisning till den tidigare uppenbarelsen från Jesus. Johannes såg nu en dörr öppnas i himlen, fick kallelse dit, och kom åter i andehänryckning. Detta hände en bestämd söndag. Kiliasterna säger, att detta är en profetia om bortryckandet, som skall ske strax före tusenårsriket och många hundra år efter det att Johannes skrev ned boken. Endel säger att detta är enda stället i Upp. där bortryckandet nämns. Men den som ser något sådant här har läst in sin lära i texten.
Johannes ser en tron i himlen, och den som sitter på tronen beskrivs på ett fantastiskt sätt. Regnbågen är en bild av ett oerhört majestät, och påminner om alla bibelställen där Gud beskrivs som ljus, och bor i ett ljus. De 24 äldste är klädda i Kristi rättfärdighet. En krona eller krans betecknar i grekiskan två saker: kunglig makt och seger i idrottstävling. Båda betydelserna passar Guds folk. Det är inte omedelbart klart vad som avses med de 24 äldste. I kap. 7 beskrivs Israels 12 stammar. NT omtalar 12 apostlar som församlingens grundval, och de skall sitta på 12 troner. Därför kan med rätta sägas: De 24 är GT:s 12 stammar jämte de 12 apostlarna, så som representanter för de båda förbunden (v. 4).	Matt. 19:28
När havet liknar glas är det i perfekt vila. Vindarna används senare som bild för fördärvet. I himlen blåser inga vindar (v. 6).
Läs Hes. 1:1-10 och jfr 1:4 med Upp. 4:5 samt 1:10 med 4:7. De fyra väsendenas innebörd är inte helt klar, men säkert avses fyra av Guds andliga tjänare. Av tradition har ansiktena fått symbolisera evangelisterna: Matteus -- människa: han betonar särskilt Jesu mänskliga natur Markus -- lejon: evangeliet börjar med lejonets rytande Lukas -- oxen: evangeliet börjar och slutar i templet där man offrar, Johannes -- klar och tydlig förståelse av Kristi natur.
I väsendenas hymn skiljs inte personerna i gudomen åt, utan Gud kallas Kyrios = Herre (v. 8).
De 24 äldste tar av sina kronor, dvs. avstår från sin ära inför Guds ära, även om de är konungar (v. 10).
Utan uppehåll fortsätter Johannes med att berätta om bokrullen med de sju inseglen = sigillen. Mycket nonsens har blivit framställt med anledning av detta. Men i ljuset av hela Uppenbarelseboken är bokrullen inget problem. De sju sändebreven behandlar den dåvarande tiden, bokrullen som förseglats så att ingen människa kunde läsa den behandlar framtiden. Moderna teologer har rätt däri, att ingen människa kan se in i framtiden. Johannes grät över detta, men fick veta vem som kan se in i framtiden: Lejonet av Juda, Frälsaren. Detta är en hänvisning till Jesu stamfader Juda, som förliknas vid ett lejon och sägs skall regera med spira. Telningen från Davids rot anspelar på GT:s profetior, speciellt Jesaja (v. 4, 5).	5:1 1:19 1 Mos. 49:9 f Jes 11:1
I nästa vers förliknas Jesus vid ett lamm. Vi ser att Bibelns bildspråk är fritt, och kan tillåta dylika motsägelsefulla bilder. De sju ögonen är nu den Helige Ande (v. 6).
De äldstes lovsång är intressant i ljuset av kiliasternas tolkning. Lammet har med sitt blod köpt människor av alla folk, inte bara judar, och de har gjorts till ett konungadöme och till präster. Orden "de skola regera på jorden" läser kiliasterna i triumf. Här är tydligen de tusen åren! Flera saker bör sägas till detta. 1) Många handskrifter läser "de regerar på jorden". 2) Även om vi läser orden i futurum blir ingenting sagt om 1000 år i en avlägsen framtid. Futurum kan användas också för andra syften än för sådant som inte sker ännu utan senare. Jfr "jag skall flytta till stan om två år" med "Gud skall förlåta vår synd" och "Gud skall älska oss till världens slut". Här används futurum om sådant som har skett, som sker i dag och som skall fortsätta att ske. Betydelsen av futurum måste fås från sammanhanget. Tidigare har sagts att Gud har gjort dem till konungar och präster, och de regerar alltså redan nu på jorden. 3) I grekiskan är "konungar" och "regera" bildat av samma ordstam. Vi kunde alltså säga: "Han har gjort dem till konungadöme, och de skall vara konungar." (v. 9-10)	1 Petr. 2:9
Änglarnas lovsång inrymmer en sjufaldig ärobetygelse (v. 12).
5.2 De sex första inseglen 6:1-17
Människorna har alltid drömt om en perfekt värld, då alla problem är lösta genom en fulländad teknik och vetenskap, då sjukdomarna är borta, och då politikerna lyckats skapa bestående fred. Denna syn är evolutionistisk: världen blir bättre och bättre. President Wilson sade att första världskriget skulle göra slut på alla krig. Sedan Chamberlain träffat Hitler 1938 menade man att freden hade säkrats. Men Bibeln vet inte av några sådana tider. Genom att inseglen öppnas visas vi på verkligheten.
Den vita hästen med sin segrande ryttare har varit föremål för olika tolkningar. Vi återkommer (v. 2).
Ryttaren på den röda hästen är symbol för alla krig som ägt och äger rum på jorden (v. 4).
Ryttaren på den svarta hästen har en vågskål. Det är uppenbart att han är en handelsman. Ett mått vete är ungefär en liter. En silverpenning var en dagslön, ca 3 mk. Trots dyrtider i dag får man mer än en liter vete eller tre liter korn för en dagslön, kanske 120 mk. Uppmaningen att inte skada oljan och vinet, genom utspädning, visar också att det är tider då det är ont om mat, dvs. hungersnöd (v. 5, 6).
Ryttaren på den blekgula hästen vittnar om dödssjukdomar. Det femte inseglet för oss till martyrerna. I Matteus och Lukas får vi en lista på tecknen till Jesu tillkommelse: falska profeter, krig, hunger, farsoter, jordbävningar, förföljelse och evangeliets predikan. Här har vi samma företeelser nämnda av Jesus i klartext, som när Johannes räknar upp dem i symboler. Det är tre av tecknen som saknas ännu. Men i det sjätte inseglet kommer jordbävningarna. Ännu har vi inte med de falska kristna och de falska lärarna, samt evangeliets förkunnelse för hela världen. Men de falska kristna kommer i de följande kapitlen, och därför kan vi vara övertygade om att den vita hästens ryttare är Jesus Kristus, inte något världsligt rike. I kap. 19 återkommer samma ryttare, och där är hans identitet klar genom v. 13 och 16 (v. 8, 9, 12).	Matt. 24:3 ff Luk. 21:7 ff 19:11
Det sjätte inseglet beskriver domens dag, då ingen människa kan bestå. Kap. 7 visar så hur det är möjligt att bestå i domen (v. 17).
5.3 Kristi kyrka 7:1-17
De sex första inseglen i kap. 6 visar, hur Kristi evangelium går framåt mitt bland olyckor och angrepp från fiender. Avsnittet slutar med Guds vredes dag. Ingenting sägs om någon dubbel uppståndelse eller ett jordiskt tusenårsrike. I stället tycks bilden visa hopplöshet. Men nu lär oss kap. 7 att Kristi församling är trygg mitt i denna hopplöshet.
Är uttrycket "jordens fyra hörn" ovetenskapligt? Minns då att detta är en syn. En världskarta har också fyra hörn, och den är likaså en bild (v. 1).
fr v . 3 med Hes 9: 1&endash;6. Ett sigill är tecknet på egendom. Boskapen märktes förr i västra Amerika, för att man skulle känna de egna djuren då alla fick gå lösa. Vi vet hur man blir Guds egendom. Gud sätter sitt insegel på de sina, som han har vunnit till sitt folk. Samtidigt som olyckorna pågår fortsätter tecknandet av Guds folk, och alla utvalda skall vara tecknade innan änden kommer (v. 3).	Matt. 24:14
Hur många är de tecknade? 144 000 anges från Israels 12 stammar. Man kan förteckna stammarna på två sätt: Jakobs 12 söners efterkommande Josefs efterkommande delades i Efraim och Manasse, och Levi stam fick ingen del av landet (v. 4).
Listan i v. 5&endash;8 stämmer inte med någon av dessa. Efraim saknas, likaså Dan, medan Josef, Manasse och Levi är med. Ingen dylik uppräkning finns i GT. Om man jämför detta med den geografiskt exakta uppräkningen av de sju församlingarna, blir det klart att avsikten med denna lista inte kan vara bokstavlig. Jfr även 2:9 och 3:9, samt Rom. 11:7 ff, Rom. 4:16 och Rom. 2:28 f. (v. 5-8)
Rubriken på kap. 7 i vår svenska Bibel är intressant. Den ger en antydan om att den första delen behandlar det jordiska Israel med 144 000 och den andra alla folk. Men så är det inte. De båda avsnitten talar om samma folk, i det första fallet på jorden, i det andra i härligheten inför tronen. 144 000 kan förklaras av att 12 är kyrkans tal, 144=12x12. 10 är fullhetens tal. 1000 = 10x10x10. Alla Guds barn skall bli frälsta innan världen fördärvas.
Den stora skaran står inför tronen i vita kläder, symbol för helighet. Palmer är symbol för seger. Jfr de sju sändebreven. Gud får äran för deras seger. V. 12 innehåller 7 huvudord (v. 9 ff).	5:9
Kiliasterna säger att den stora bedrövelsen avser sjuårsperioden före tusenårsriket. Men den stora skaran är inte på jorden, utan i himlen. Den stora bedrövelsen omtalas i bestämd form. Den förstår vi utgående från kap. 6. Den är inte en sjuårsperiod, utan en sammanfattning av krig, hunger, lidande och sorg i denna världen, där också troende är med (v. 14).	4:1
Saligheten beskrivs med tio uttryck: 1) inför Guds tron, 2) tjänar dag och natt, 3) Gud skall bo bland dem, 4) ingen hunger, 5) ingen törst, 6) solens hetta finns inte, 7) ingen brännande hetta, 8) Lammet är deras herde, 9) leder dem till livets vattenkällor, 10) Gud torkar bort alla tårar. Vilken härlig bild, och vilket hopp för den kristne jämfört med en jordisk tillvaro i tusen år (v. 15-17)!