Upp 1

Siegbert W. Becker:

Uppenbarelseboken, avsnitt 1

Utgående från föreläsningar vid Biblicum i Uppsala 21-23.3.1977
i sammandrag av Ola Österbacka

Innehållsförteckning | kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 |
kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11 | Diagram

1. Inledande översikt

Kiliasmen

Med kiliasm avses läran om ett jordiskt tusenårsrike. Denna gamla lära är allmänt spridd och förekommer i flera olika variationer. Guds rike, som skiljs klart från församlingen eller kyrkan, skall upprättas som ett jordiskt tusenårsrike efter Jesu återkomst. I fråga om tiden när Kristus kommer igen och i hur hög grad det gammaltestamentliga Israel skall återupprättas går meningarna ofta isär.

Dagens teologer som lär det sociala evangeliet är påfallande eniga med kiliasterna i fråga om Guds rikes synliga upprättande på jorden. Båda grupperna skiljer Guds rike från kyrkan. Man menar att Jesus tog miste när han lärde, att några av hans lärjungar inte skulle dö förrän de fått se Guds rike. Något perfekt samhälle upprättades ju inte under lärjungarnas livstid. Men en biblisk förklaring är att deras definition av Guds rike är felaktig. Om Jesus hade rätt, hade riket grundats. Det är intressant att observera, var denna utsaga står. Strax efter följer nämligen berättelsen om hur tre lärjungar fick se Jesus i sin härlighet på förklaringsberget.

Matt. 16:28
Matt. 17:1ff
Mark. 9:1ff
Luk. 9:28ff

Också kiliasterna gör det påståendet att lärjungarna inte fick se Guds rike. Jesus kom visserligen för att upprätta riket, men han fick ändra planerna och upprätta kyrkan i stället. Den stora skillnaden mellan det sociala evangeliets teologer och kiliasterna är att de förra tror på rikets grundande genom politiska åtgärder, medan kiliasterna väntar sig en katastrof. Lutheraner borde emellertid veta, att Guds rike kommer till en människa genom tron, så att hon får leva saligt både här i tiden och i evigheten (Luthers förklaring till andra bönen).

Enligt kiliasterna är den nuvarande tidsåldern kyrkans tid, då evangelium predikas och människor vinnes för Jesus. Någon gång skall komma 7 år av stor vedermöda. Antingen i början, i mitten eller i slutet av denna vedermöda skall den första uppståndelsen ske. Då skall de troende uppstå, och samtidigt skall de ännu levande troende ryckas bort. De som lämnas kvar skall bo på jorden och få en tid av bättring i tusenårsriket.

Denna lära grundas på två bibelställen: I 1 Tess. 4 talas om de troendes uppståndelse. Men ingenting sägs om de icke-troendes uppståndelse. I Matteus 24 talas om uppryckandet. Här får man emellertid inte något besked om att de som blir kvar skall bli kvar ännu en tid på jorden. Man kan t.ex. säga om två män i ett brinnande hus, att brandsoldaterna hämtade den ene men lämnade den andre. Då kan man inte tänka sig att den andre fick bo kvar i huset. När Jesus kommer, skall jorden på samma sätt bli uppbränd. De som då blir kvar skall lämnas i den eviga förstörelsen. Men grundtexten säger oss också något mer. Orden som översätts med "lämnas kvar" kan också användas för "sändas bort" och "förlåta synder". Man kan alltså också säga, att en skall tas, den andre sändas bort.

1 Tess. 4:16f

Matt. 24:37ff

Kiliasterna hävdar, att uppryckandet skall ske på ett tyst och omärkligt sätt. Folk bara försvinner från sina platser, från flygplan, från bilar och från fotbollslag mitt under pågående match. En baptistisk pastor, som tidigare var kiliast, har skrivit att han blev fri från kiliasmen när han såg hur 1 Tess. 4 klart talade mot ett sådant hemligt bortryckande.

Att de troende skall uppstå före de andra motsägs i Joh. 6, där Jesus säger, att de som tror skall uppstå på den yttersta dagen. Kiliasterna har olika uppfattningar i denna sak. En del menar, att det inte skall finnas en enda troende kvar under de 7 åren, andra att det finns troende i 3,5 år.

Joh. 6:39f

Att jorden skall bli ett paradis under de 1000 åren kommer av att synden inte mera tillåts, inte så att det onda skulle vara utplånat. Det finns ingen möjlighet för de onda människorna att utöva synd. Men mot slutet av de 1000 åren skall djävulen bli fri. Då skall alla onda göra uppror under Antikrists ledning. Men i denna sista strid skall Jesus segra. Då kastas de otroende i helvetet och de otroende som varit döda uppstår likaså för att dömas och kastas i helvetet. Sedan följer det eviga livet.

Augsburgska bekännelsen fördömer i artikel 17 kiliasmen som judiska åsikter. Judarna trodde på ett jordiskt tusenårsrike, och hade ofta en säregen uppfattning om tillvaron. Johannes, som skrivit den enda utsagan om 1000 år i NT, kände mycket väl till dessa läror. Mot bakgrunden av dem ter sig Upp. 20 helt annorlunda.

Många av detaljerna i kiliasmen lärs i Bibeln, men de är inte sammankopplade så som kiliasterna lär. Därför är det viktigt att grundligt studera Uppenbarelseboken för att denna allmänt utbredda lära inte skall få förföra människor.

Till början | Innehållsförteckning | Logos-mappen

1. Inledande översikt Kiliasmen
Med kiliasm avses läran om ett jordiskt tusenårsrike. Denna gamla lära är allmänt spridd och förekommer i flera olika variationer. Guds rike, som skiljs klart från församlingen eller kyrkan, skall upprättas som ett jordiskt tusenårsrike efter Jesu återkomst. I fråga om tiden när Kristus kommer igen och i hur hög grad det gammaltestamentliga Israel skall återupprättas går meningarna ofta isär.
Dagens teologer som lär det sociala evangeliet är påfallande eniga med kiliasterna i fråga om Guds rikes synliga upprättande på jorden. Båda grupperna skiljer Guds rike från kyrkan. Man menar att Jesus tog miste när han lärde, att några av hans lärjungar inte skulle dö förrän de fått se Guds rike. Något perfekt samhälle upprättades ju inte under lärjungarnas livstid. Men en biblisk förklaring är att deras definition av Guds rike är felaktig. Om Jesus hade rätt, hade riket grundats. Det är intressant att observera, var denna utsaga står. Strax efter följer nämligen berättelsen om hur tre lärjungar fick se Jesus i sin härlighet på förklaringsberget.	Matt. 16:28 Matt. 17:1ff Mark. 9:1ff Luk. 9:28ff
Också kiliasterna gör det påståendet att lärjungarna inte fick se Guds rike. Jesus kom visserligen för att upprätta riket, men han fick ändra planerna och upprätta kyrkan i stället. Den stora skillnaden mellan det sociala evangeliets teologer och kiliasterna är att de förra tror på rikets grundande genom politiska åtgärder, medan kiliasterna väntar sig en katastrof. Lutheraner borde emellertid veta, att Guds rike kommer till en människa genom tron, så att hon får leva saligt både här i tiden och i evigheten (Luthers förklaring till andra bönen).
Enligt kiliasterna är den nuvarande tidsåldern kyrkans tid, då evangelium predikas och människor vinnes för Jesus. Någon gång skall komma 7 år av stor vedermöda. Antingen i början, i mitten eller i slutet av denna vedermöda skall den första uppståndelsen ske. Då skall de troende uppstå, och samtidigt skall de ännu levande troende ryckas bort. De som lämnas kvar skall bo på jorden och få en tid av bättring i tusenårsriket.
Denna lära grundas på två bibelställen: I 1 Tess. 4 talas om de troendes uppståndelse. Men ingenting sägs om de icke-troendes uppståndelse. I Matteus 24 talas om uppryckandet. Här får man emellertid inte något besked om att de som blir kvar skall bli kvar ännu en tid på jorden. Man kan t.ex. säga om två män i ett brinnande hus, att brandsoldaterna hämtade den ene men lämnade den andre. Då kan man inte tänka sig att den andre fick bo kvar i huset. När Jesus kommer, skall jorden på samma sätt bli uppbränd. De som då blir kvar skall lämnas i den eviga förstörelsen. Men grundtexten säger oss också något mer. Orden som översätts med "lämnas kvar" kan också användas för "sändas bort" och "förlåta synder". Man kan alltså också säga, att en skall tas, den andre sändas bort.	1 Tess. 4:16f Matt. 24:37ff
Kiliasterna hävdar, att uppryckandet skall ske på ett tyst och omärkligt sätt. Folk bara försvinner från sina platser, från flygplan, från bilar och från fotbollslag mitt under pågående match. En baptistisk pastor, som tidigare var kiliast, har skrivit att han blev fri från kiliasmen när han såg hur 1 Tess. 4 klart talade mot ett sådant hemligt bortryckande.
Att de troende skall uppstå före de andra motsägs i Joh. 6, där Jesus säger, att de som tror skall uppstå på den yttersta dagen. Kiliasterna har olika uppfattningar i denna sak. En del menar, att det inte skall finnas en enda troende kvar under de 7 åren, andra att det finns troende i 3,5 år.	Joh. 6:39f
Att jorden skall bli ett paradis under de 1000 åren kommer av att synden inte mera tillåts, inte så att det onda skulle vara utplånat. Det finns ingen möjlighet för de onda människorna att utöva synd. Men mot slutet av de 1000 åren skall djävulen bli fri. Då skall alla onda göra uppror under Antikrists ledning. Men i denna sista strid skall Jesus segra. Då kastas de otroende i helvetet och de otroende som varit döda uppstår likaså för att dömas och kastas i helvetet. Sedan följer det eviga livet.
Augsburgska bekännelsen fördömer i artikel 17 kiliasmen som judiska åsikter. Judarna trodde på ett jordiskt tusenårsrike, och hade ofta en säregen uppfattning om tillvaron. Johannes, som skrivit den enda utsagan om 1000 år i NT, kände mycket väl till dessa läror. Mot bakgrunden av dem ter sig Upp. 20 helt annorlunda.
Många av detaljerna i kiliasmen lärs i Bibeln, men de är inte sammankopplade så som kiliasterna lär. Därför är det viktigt att grundligt studera Uppenbarelseboken för att denna allmänt utbredda lära inte skall få förföra människor.