Upp 4

Siegbert W. Becker:

Uppenbarelseboken, avsnitt 4

Utgående från föreläsningar vid Biblicum i Uppsala 21-23.3.1977
i sammandrag av Ola Österbacka

Innehållsförteckning | kap 1 | kap 2 | kap 3 | kap 4 | kap 5 | kap 6 | kap 7 |
kap 8 | kap 9 | kap 10 | kap 11 | Diagram

4. De sju sändebreven

Breven har en sjufaldig indelning:

Befallning att skriva, finns först i alla breven.
Beskrivning av talaren, nästan alltid tagen från kap. 1.
Berömmelse (utom Laodicea).
Kritik (utom Smyrna och Filadelfia).
Förmaning.
Uppmaning till lyssnande.
Löfte.

4.1 Brevet till Efesus 2:1-7

Förmaningen hör samman med beskrivningen av Frälsaren, som vandrar omkring bland ljusstakarna. Efesus får ett extra ord av beröm. Vi vet litet om nikolaiterna. De måste ha varit falska lärare i den första kyrkan, och endel menar att de brukade nåden till lösaktighet. Livets träd hade makt att ge evigt liv. Efter syndafallet sattes keruber att bevaka vägen dit, men den som segrar skall få äta.

1 Mos. 3

4.2 Brevet till Smyrna 2:8-11

Talet om bedrövelse påminner om kiliasmens vedermöda. Uttrycket "de som säga sig vara judar" avser troligen judarna efter köttet, vilka samlades i judiskt hus. De som förkastar Jesus är inte judar i invärtes motto, utan utgör Satans synagoga. Den som vinner seger skall inte skadas av den andra döden, Upp. 20:14.

Rom. 2:28 f

Joh. 8:39 ff

4.3 Brevet till Pergamus 2:12-17

Jfr beskrivningen av talaren med förmaningen. Vad som menas med Satans tron vet man inte precis, men enligt tidigare kyrkofäder kan det ha att göra med den kejsardyrkan som praktiserades i Pergamus. Den som inte dyrkade kejsaren och sålunda inte förnekade Jesus blev martyr. Att en martyr nämns vid namn är en påminnelse om att brevet är ett verkligt brev till en verkligt existerande församling.

Balaams lära kommer från GT. Moabs konung Balak lejde Bileam att förleda Israel, men när detta inte lyckades sände han kvinnor att leda Israel till otukt och avfällighet.

4 Mos. 22

Avslutningen påminner om bespisningsundret och Jesu undervisning om det himmelska mannat. Den vita stenen hör samman med domstolsrummet. Den som fick en svart sten blev dömd, en vit blev frikänd. Stenen hade en inskrift, ett nytt namn anger ett nytt liv, en ny situation.

Joh. 6:5 ff, 48 ff

4.4 Brevet till Tyatira 2:18-29

Ögonen visar Guds allvetande, jfr v. 23. Jesabel var en medlem i församlingen, men det kan inte avgöras om hon verkligen hette så eller om namnet anspelar på Isebel, konung Ahabs hustru, som förledde folket till Baals dyrkan och tillhörande sexuell lössläppthet. Vedermödan är inte en term som avser sju år, utan en verklighet för Tyatira. Jfr 1:19. Satans djupheter är alla falska läror, som gör anspråk på att komma med nya och djupa tolkningar utöver det som är klart och tydligt sagt. Morgonstjärnan vet vi ingenting om, annat än att den måste vara något underbart! (v. 22, 24, 28)

1 Kon. 21:25

4.5 Brevet till Sardes 3:1-6

De vita kläderna betecknar oskyldighet till följd av syndernas förlåtelse. En sådan människas namn tas aldrig bort -- hon vinner evigt liv.

4.6 Brevet till Filadelfia 3:7-13

I tidigare brev har förmaningen ofta bundits samman med beskrivningen av Frälsaren, men här kommer beskrivningen först. V. 8 bör översättas: "Jag känner dina gärningar -- jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta -- och att du har liten kraft, och att du har tagit vara på mitt ord. . ." Att ha liten kraft framställs som något positivt jämsides med att ta vara på Ordet och att inte förneka. Här förekommer ingen kritik, liksom i brevet till Smyrna. Här talas också andra gången om Satans synagoga. Vi återkommer i kap. 7. Att en del av synagogan skall falla ned nyttjas av kiliasterna för läran om judarnas totala omvändelse. Men det gäller inte hela Satans synagoga, utan några, och det sägs inte att de skall omvändas, utan att de skall förstå Jesu kärlek till församlingen.

Kiliasterna menar att prövningens stund är den stora vedermödan sju år före tusenårsriket. Men Herren skall bevara sitt folk också under prövningen, de är alltså inte bortryckta då (v. 10).

I området förekom ofta jordbävningar, och en tidigare jordbävning hade lämnat endast några pelare kvar. Den som skriver sitt namn på något gör anspråk på att äga det. Gud skriver sitt eget namn och namnet på Jerusalem på sina egna som hör till den nya staden, kap. 21. Jesu eget nya namn är Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Hans gamla namn kunde sägas vara timmermannens son, föraktad av judarna
(v. 12).

Jes. 43:1

Upp. 19:16

4.7 Brevet till Laodicea 3:14-22

Brevet är det enda som saknar beröm. Jesus beskriver sig med andra ord än i kap. 1. "Begynnelsen till Guds skapelse" finns inte med där. Jehovas vittnen använder denna vers som stöd för sin lära att Jesus skapades. Men det sägs inte så. Grundtextens ord kan också översättas "han som regerar över Guds skapelse". Och även om vi använder ordet "begynnelsen" kan vi säga: "Han som begynner Guds skapelse", vilket är i full överensstämmelse med Joh. 1.

Joh. 1:1-3

Kol. 1:16

Om ingenting kan skapas utan honom, kan han inte själv tillhöra det skapade. Jehovas vittnen ändrar också Kol. 1:16 till "I honom skapades allt det andra", vilket inte har stöd i någon handskrift.

Det finns arkeologiska teorier om att v. 15 f syftar på ett gammalt vattensystem med både varmt och kallt vatten. Det vet vi inte säkert, men vi vet vad Jesus menar med att församlingen var ljum. V. 17 passar in på kiliasternas tusenårsrike. Här hade man ju redan det som hör till deras dröm om riket! Men hela Uppenbarelseboken protesterar mot den synen på tusenårsriket. Även om de tyckte sig rika, var de ömkansvärda (v. 15-16, 17).

Laodicea var känt för sin ögonsalva, för fina guldmynt och för fina yllekläder. Att Jesus anspelar på de rådande förhållandena hjälper oss att förstå att vi har att göra med en historisk skildring (v. 18).

V. 20 citeras ofta av synergister: Människan skall göra en sak till frälsningen: öppna dörren. Jfr en tavla med Jesus klappande på en dörr som inte har handtag på utsidan. Inte ens Jesus kan då öppna! Men Jesus sade inte till Lasarus: Om du vill komma ut, så skall jag ge dig liv. I striden med Erasmus påpekade Luther, att en befallning att göra något ingalunda förutsätter förmåga att göra det av oss själva. Det är Jesu ord som har makt att öppna dörren (v. 20).

Joh. 11:43

Apg. 16:14

Till början | Innehållsförteckning | Logos-mappen

4. De sju sändebreven
Breven har en sjufaldig indelning: Befallning att skriva, finns först i alla breven. Beskrivning av talaren, nästan alltid tagen från kap. 1. Berömmelse (utom Laodicea). Kritik (utom Smyrna och Filadelfia). Förmaning. Uppmaning till lyssnande. Löfte.
4.1 Brevet till Efesus 2:1-7
Förmaningen hör samman med beskrivningen av Frälsaren, som vandrar omkring bland ljusstakarna. Efesus får ett extra ord av beröm. Vi vet litet om nikolaiterna. De måste ha varit falska lärare i den första kyrkan, och endel menar att de brukade nåden till lösaktighet. Livets träd hade makt att ge evigt liv. Efter syndafallet sattes keruber att bevaka vägen dit, men den som segrar skall få äta.	1 Mos. 3
4.2 Brevet till Smyrna 2:8-11
Talet om bedrövelse påminner om kiliasmens vedermöda. Uttrycket "de som säga sig vara judar" avser troligen judarna efter köttet, vilka samlades i judiskt hus. De som förkastar Jesus är inte judar i invärtes motto, utan utgör Satans synagoga. Den som vinner seger skall inte skadas av den andra döden, Upp. 20:14.	Rom. 2:28 f Joh. 8:39 ff
4.3 Brevet till Pergamus 2:12-17
Jfr beskrivningen av talaren med förmaningen. Vad som menas med Satans tron vet man inte precis, men enligt tidigare kyrkofäder kan det ha att göra med den kejsardyrkan som praktiserades i Pergamus. Den som inte dyrkade kejsaren och sålunda inte förnekade Jesus blev martyr. Att en martyr nämns vid namn är en påminnelse om att brevet är ett verkligt brev till en verkligt existerande församling.
Balaams lära kommer från GT. Moabs konung Balak lejde Bileam att förleda Israel, men när detta inte lyckades sände han kvinnor att leda Israel till otukt och avfällighet.	4 Mos. 22
Avslutningen påminner om bespisningsundret och Jesu undervisning om det himmelska mannat. Den vita stenen hör samman med domstolsrummet. Den som fick en svart sten blev dömd, en vit blev frikänd. Stenen hade en inskrift, ett nytt namn anger ett nytt liv, en ny situation.	Joh. 6:5 ff, 48 ff
4.4 Brevet till Tyatira 2:18-29
Ögonen visar Guds allvetande, jfr v. 23. Jesabel var en medlem i församlingen, men det kan inte avgöras om hon verkligen hette så eller om namnet anspelar på Isebel, konung Ahabs hustru, som förledde folket till Baals dyrkan och tillhörande sexuell lössläppthet. Vedermödan är inte en term som avser sju år, utan en verklighet för Tyatira. Jfr 1:19. Satans djupheter är alla falska läror, som gör anspråk på att komma med nya och djupa tolkningar utöver det som är klart och tydligt sagt. Morgonstjärnan vet vi ingenting om, annat än att den måste vara något underbart! (v. 22, 24, 28)	1 Kon. 21:25
4.5 Brevet till Sardes 3:1-6
De vita kläderna betecknar oskyldighet till följd av syndernas förlåtelse. En sådan människas namn tas aldrig bort -- hon vinner evigt liv.
4.6 Brevet till Filadelfia 3:7-13
I tidigare brev har förmaningen ofta bundits samman med beskrivningen av Frälsaren, men här kommer beskrivningen först. V. 8 bör översättas: "Jag känner dina gärningar -- jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta -- och att du har liten kraft, och att du har tagit vara på mitt ord. . ." Att ha liten kraft framställs som något positivt jämsides med att ta vara på Ordet och att inte förneka. Här förekommer ingen kritik, liksom i brevet till Smyrna. Här talas också andra gången om Satans synagoga. Vi återkommer i kap. 7. Att en del av synagogan skall falla ned nyttjas av kiliasterna för läran om judarnas totala omvändelse. Men det gäller inte hela Satans synagoga, utan några, och det sägs inte att de skall omvändas, utan att de skall förstå Jesu kärlek till församlingen.
Kiliasterna menar att prövningens stund är den stora vedermödan sju år före tusenårsriket. Men Herren skall bevara sitt folk också under prövningen, de är alltså inte bortryckta då (v. 10).
I området förekom ofta jordbävningar, och en tidigare jordbävning hade lämnat endast några pelare kvar. Den som skriver sitt namn på något gör anspråk på att äga det. Gud skriver sitt eget namn och namnet på Jerusalem på sina egna som hör till den nya staden, kap. 21. Jesu eget nya namn är Konungarnas Konung och Herrarnas Herre. Hans gamla namn kunde sägas vara timmermannens son, föraktad av judarna (v. 12).	Jes. 43:1 Upp. 19:16
4.7 Brevet till Laodicea 3:14-22
Brevet är det enda som saknar beröm. Jesus beskriver sig med andra ord än i kap. 1. "Begynnelsen till Guds skapelse" finns inte med där. Jehovas vittnen använder denna vers som stöd för sin lära att Jesus skapades. Men det sägs inte så. Grundtextens ord kan också översättas "han som regerar över Guds skapelse". Och även om vi använder ordet "begynnelsen" kan vi säga: "Han som begynner Guds skapelse", vilket är i full överensstämmelse med Joh. 1.	Joh. 1:1-3 Kol. 1:16
Om ingenting kan skapas utan honom, kan han inte själv tillhöra det skapade. Jehovas vittnen ändrar också Kol. 1:16 till "I honom skapades allt det andra", vilket inte har stöd i någon handskrift.
Det finns arkeologiska teorier om att v. 15 f syftar på ett gammalt vattensystem med både varmt och kallt vatten. Det vet vi inte säkert, men vi vet vad Jesus menar med att församlingen var ljum. V. 17 passar in på kiliasternas tusenårsrike. Här hade man ju redan det som hör till deras dröm om riket! Men hela Uppenbarelseboken protesterar mot den synen på tusenårsriket. Även om de tyckte sig rika, var de ömkansvärda (v. 15-16, 17).
Laodicea var känt för sin ögonsalva, för fina guldmynt och för fina yllekläder. Att Jesus anspelar på de rådande förhållandena hjälper oss att förstå att vi har att göra med en historisk skildring (v. 18).
V. 20 citeras ofta av synergister: Människan skall göra en sak till frälsningen: öppna dörren. Jfr en tavla med Jesus klappande på en dörr som inte har handtag på utsidan. Inte ens Jesus kan då öppna! Men Jesus sade inte till Lasarus: Om du vill komma ut, så skall jag ge dig liv. I striden med Erasmus påpekade Luther, att en befallning att göra något ingalunda förutsätter förmåga att göra det av oss själva. Det är Jesu ord som har makt att öppna dörren (v. 20).	Joh. 11:43 Apg. 16:14