Om bikten
| 1] Bikten är icke avskaffad i våra kyrkor. Ty Herrens lekamen brukar icke givas annat än åt dem, som förut förhörts och fått avlösning. 2] Och folket undervisas omsorgsfullt om tron på absolutionen, varom man förut tegat. 3] Folket läres att sätta högsta värde på avlösningen, emedan den är Guds eget ord och avkunnas på Guds befallning. 4] Nyckelmakten hålles högt i ära, och man erinrar om vilken tröst den bringar förskräckta samveten och att Gud fordrar tro, så att vi tro på denna avlösning som på en från himmelen ljudande röst, och att denna tro på Kristus verkligen erhåller och undfår syndernas förlåtelse. Förut framhävde man över alla gränser betydelsen av tillfyllestgörelser för synderna, 5] men tron och Kristi förtjänst och trons rättfärdighet nämnde man icke alls. Därför bör man i detta stycke ingalunda klandra våra kyrkor. 6] Ty även våra motståndare nödgas erkänna, att läran om boten blivit mycket ingående behandlad och klargjord av de våra. | |
| 7] Men om bikten lära de, att syndernas uppräknande icke är nödvändigt och att samvetena icke böra betungas genom bekymret för uppräknandet av alla synder, emedan det är omöjligt att omnämna alla synder, såsom psalmsångaren betygar: Vem märker själv, hur ofta han felar? 8] Jeremias säger också: Ett outrannsakligt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat. 9] Men om endast de synder, som yppats, bleve förlåtna, skulle samvetena aldrig få ro, emedan man varken kan märka eller komma ihåg de flesta synderna. 10] De gamla författarna betyga även, att uppräknandet av synderna ej är nödvändigt. 11] Ty i Dekreten citeras Krysostomus’ ord: Jag tillsäger dig icke , att du skall yppa dina synder offentligen, och icke att du skall anklaga dig själv inför andra, utan jag vill, att du skall lyda profetens ord: Befall (lat. ”uppenbara”) din väg åt Herren. Bekänn fördenskull under bön dina synder, för Gud, den sanne domaren. Omtala dina överträdelser, icke med tungan, utan för ditt samvete i minnet. 12] Och i Glossa de poenitentia *Dist. 5* 9 cap. Consideret erkännes det, att bikten blott är påbjuden av människor. 13] Men bikten bibehålles dock hos oss dels på grund av den stora välgärning, som avlösningen innesluter, dels på grund av det gagn, den i övrigt medför för samvetena. |