Om mässan
Fotnot till artikelnummern1Editio princeps: (III.)
1] Med orätt beskyller man våra kyrkor för att ha avskaffat mässan. Mässan bibehålles nämligen hos oss och firas med den största vördnad. 2] Nästan alla övliga bruk vid gudstjänsten iakttagas även utom att det på några ställen jämte de latinska sångerna förekomma tyska sånger, vilka tillagts till folkets undervisning. 3] Ty yttre gudstjänstformer behövas *framför allt*2Editio princeps: enbart. till de olärdas undervisning. 4] *Och* 3 Editio princeps: Icke blott. Paulus bjuder, att ett tungomål, som folket förstår, skall användas [i kyrkan, utan så är stadgat även i mänsklig lag]. 5] Folket plägar därvid också gå till nattvarden, om gudstjänstbesökare finnas, vilka äro rätt beredda. Detta ökar även vördnaden och andakten vid den offentliga gudstjänsten. 6] Ty inga få tillträde, som icke därförinnan förhörts. 7] Folket upplyses även om sakramentets höghet och rätta bruket av detsamma: vilken tröst det bringar förskräckta samveten, för att de må lära sig att lita på Gud och vänta och begära allt av honom. 8] Att dyrka Gud på detta sätt är honom till behag, och ett sådant bruk av sakramentet förökar gudshängivenheten. 9] Därför tyckes mässan icke firas med större andakt hos våra motståndare än hos oss.
10] Alla veta, sedan länge alla rättsinniga kristna öppet och synnerligen häftigt klagat över att mässorna skändligen vanhelgats, i det man använt dem till vinning. 11] Ty det är icke obekant, hur utbrett detta missbruk är i alla kyrkor, av vad slags präster mässor hållas blott för betalnings eller inkomsts skull och hur många som hålla mässa i strid mot kyrkoordningarnas förbud. 12] Men Paulus uttalar de allvarligaste hotelser mot dem, som behandla eukaristien ovärdigt, då han säger: Den som på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han gör sig skyldig till synd mot Herrens lekamen och blod. 13] Då prästerna hos oss blivit upplysta om denna synd, ha därför privatmässorna upphört; nästan inga privatmässor hållas ju för annat än förtjänstens skull.
4] Biskoparna voro icke heller okunniga om dessa missbruk, och om de vidtagit rättelse i tid, skulle det nu varit mindre oenighet. 15] Förut ha de genom sin slapphet tillåtit många fel att insmyga sig i kyrkan. 16] Nu börja de sent om sider klaga över kyrkans skador, ehuru den nuvarande oron icke har någon annan orsak än just dessa missbruk, som voro så uppenbara, att de icke längre kunde fördragas. 17] Det har uppkommit stor oenighet om mässan och sakramentet, 18] kanske för att världen så skulle straffas för ett så långvarigt vanhelgande av mässorna, vilket tolererats i kyrkan 4Editio princeps: kyrkorna. så många århundraden av dem, som både kunnat och bort rätta detsamma. 19] Ty det är skrivet i dekalogen: Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn. 20] Men från världens begynnelse synes icke någon helig handling i samma grad som mässan ha utnyttjats till vinning.
21] Härtill kom en åsikt, som i det oändliga ökade antalet privatmässor, nämligen att Kristus genom sitt lidande tillfyllestgjorde för arvsynden och instiftade mässan, för att den skulle vara ett offer för de dagliga synderna, både dödssynder och förlåtliga synder. 22] Härav uppkom den allmänt vedertagna åsikten, att mässan är en prestation, som i och med den yttre gärningens fullgörande utplånar både levandes och dödas synder. 23] Så började man avhandla, huruvida en mässa, läst för flera, hade samma kraft, som om en mässa lästes för varje person. Dylika utredningar gåvo upphov till den oändliga mängden av mässor.
24] Om dessa åsikter ha de våra förfäktat, att de stå i strid med den heliga Skrift och kränka den ära, som tillkommer Kristi lidande. 25] Ty Kristi lidande var ett offer och en tillfyllestgörelse, ej blott för arvsynden, utan även för alla övriga synder, 26] såsom det är skrivet i Hebreerbrevet: Vi hava blivit helgade därigenom, att Jesu Kristi ’kropp’ en gång för alla har blivit offrad. 27] Och: Med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem, som bliva helgade.
28] Vidare lär Skriften, att vi rättfärdiggöras inför Gud genom tron på Jesus Kristus, då vi tro, att synderna förlåtas oss för Kristi skull. 29] Om nu mässan utplånar levandes och dödas synder genom den yttre gärningens fullgörande, så sker rättfärdiggörelsen i kraft av mässans verk och icke i kraft av tron. Detta är ej förenligt med Skriften.
30] Men Kristus befaller oss att göra den till hans åminnelse. Därför är mässan inrättad, för att tron hos dem, som gå till nattvarden, skall påminna sig, vilka välgärningar den mottager genom Kristus, och upprätta och trösta det förskräckta samvetet. 31] Ty *att minnas Kristus, det är att minnas Kristi välgärningar och förnimma* 5Editio princeps: att minnas Kristi välgärningar det är att minnas och förnimma., att de verkligen tillbjudas oss. 32] Och det är ej nog att hava de yttre händelserna i minne, ty dem kunna även judar och ogudaktiga komma ihåg. 33] Mässan bör fördenskull firas, i syfte att sakramentet där må bjudas dem, som behöva tröst, såsom Ambrosius säger: Emedan jag oavlåtligt syndar, behöver jag oavlåtligt mottaga läkedom.
34] Då mässan är ett sådant meddelande av sakramentet, bibehålles hos oss en enda allmän mässa alla helgdagar och även andra dagar, om några då vilja gå till nattvarden, varvid den utdelas åt dem, som önska få den. 35] Och denna sed är icke ny i kyrkan, ty fäderna före Gregorius omnämna icke privatmässan. Om den allmänna mässan tala de däremot mycket. 36] Krysostomus säger, att prästen varje dag står vid altaret och inbjuder somliga till sakramentet och avvisar andra. 37] Och av de gamla kyrkoordningarna framgår det, att en enda präst celebrerade mässan och att de övriga prästerna och diakonerna mottogo Herrens lekamen av honom. 38] Ty så lyda orden i Niceabeslutet: Diakonerna må i tur och ordning efter prästerna mottaga den heliga kommunionen av biskopen eller av en präst. 39] Och Paulus föreskriver om kommunionen, att den ene skall vänta på den andre, så att man gemensamt undfår nattvarden.
40] Då mässan således hos oss sker efter kyrkans föredöme enligt Skriften och fäderna, äro vi förvissade om att den icke kan ogillas, i synnerhet som till stor del yttre former för den offentliga gudstjänsten, lika de brukliga, bibehållas; blott antalet mässor är olika, och det skulle utan tvivel vara till stort gagn på grund av de många, uppenbara missbruken, om det inskränktes. 41] Ty fordom firades icke ens i de mest besökta kyrkorna *överallt* mässan dagligen, såsom bestyrkes av Historia tripartita lib. IX: Men i Alexandria åter föreläses på onsdag och fredag de heliga Skrifterna, och lärarna tolka dem, och allt annat förekommer utom det högtidliga firandet av offret.