Augsburgska bekännelsens innehållsförteckning

Övers. av Sigfrid von Engeström

Trosbekännelse

överlämnad till den stormäktige, segerrike kejsar Karl V vid riksdagen i Augsburg år 1530.

Psalm 119. Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

De förnämsta trosartiklarna

Sammanfattning

1] Detta är i huvudsak sammanfattningen av vår lära, varav framgår, att den icke innehåller något, som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna.Under sådana förhållanden döma de obilligt, som fordra, att vi skola betraktas som kättare. 2] Hela meningsskiljaktigheten gäller några få missbruk, som utan stöd av tillförlitlig auktoritet insmugit sig i kyrkorna. Även om beträffade dem någon olikhet skulle förefinnas, skulle det anstå biskoparna att visa så mycken mildhet, att de på grund av den bekännelse, som vi nu uppläst, fördroge de våra, då ju icke ens de gamla kyrkoordningarna (canones) äro så stränga, att de fordra samma religiösa bruk allestädes; de religiösa bruken ha icke heller någonsin varit lika i alla kyrkor. 3] Och hos oss bibehållas i stor utsträckning noggrant de gamla bruken. 4] Ty det är en falsk beskyllning, att alla yttre former för gudsdyrkan och alla kyrkans gamla ordningar hos oss skulle utrotas. 5] Men det är en allmän klagan, att vissa missförhållanden voro förknippade med allmänna religiösa bruk. Då dessa icke utan kränkning av samvetet kunde gillas, har på vissa punkter rättelse skett.

Artiklar, i vilka uppräknas missbruk, som avskaffats

1] Då våra kyrkor icke avvika från den allmänneliga kyrkan i fråga om någon trosartikel, utan blott avlägsnat några få missbruk, som uppkommit senare och insmugit sig på grund av olika tiders missgrepp i strid mot de gamla kyrkoordningarnas mening, bedja vi, att Eders kejserliga Majestät i nåder ville höra, både vad som blivit ändrat, och skälen till att folk icke tvingas att mot sitt samvete bibehålla dessa missbruk. 2] Må Eders kejserliga Majestät icke heller sätta tro till dem, som i syfte att väcka hat mot de våra, utsprida otroliga beskyllningar bland folket. 3] Genom att på detta sätt upphetsa rättänkande människor lyckades de i början skapa möjlighet till denna söndring och försöka nu med samma medel öka den. 4] Ty Eders kejserliga Majestät skall utan tvivel finna, att både läran och religionens yttre former i våra länder äro mindre förkastliga, än de beskrivas av orättfärdiga och illvilliga människor. 5] Sanningen kan heller icke utrönas genom rykten bland folket eller genom fiendernas smädelser. 6] Men det är lätt att inse, att intet mera bidrager till att bevara den utvärtes gudsdyrkans anseende och vidmakthålla vördnad och gudsfruktan hos folket, än om gudsdyrkan sker i kyrkorna på vederbörligt sätt.

Innehållsförteckning till Konkordieboken