Dedikation till del 2

Högwälborne Herrar Grefwar och Friherrar, 

Kongl. Maij:ts och Sweriges Rikes Rådh:

Arv. Horn; Gust. Cronhielm; Nicod. Tessin; Joh. Aug. Meyerfelt; Carl Gust. Dücher; Gust. Adam Taube; Magn. Jul. De la Gardie; Ax. Baneer; Henn. Rud. Horn; Joh. Lillienstedt; Hans Henn. von Liewen; Claes Sparre; Claes Ekeblad; Sven Lagerberg; Carl Gyllenborg; Gust. Bonde; Joh. Strömfelt; N. Gyllenstjerna; Joach. von Düben; Ol. Törneflycht; Sam. Barck; Carl Gust. Hård; Thure Gab. Bjelke; Jac. Cronstedt; Ernst J. Creutz.

Af fordna tiders bruuk är nogsamt kunnigt, at de som Skrifter hafwa förfärdigat och i almänna liuset vthgå låtit, hafwa ther hoos, til sådana sina wercks både förswar och prydnad, medh flijt warit omtänckte, the samma Höga, Mächtiga och Bewågna Herrar at dedicera. Thenna sedh har ock hoos oss, widh thetta Werckets framteende, then förtröstan vpwäckt, at Edra Excellencier, hwarken warda sällsynt finnande, eller medh missnöije vptagande, då The see sina höga Namn, här i begynnelsen wara vpteknade. Ty emedan en loflig sedwänja achtas såsom en lagh, kan thet som i anledning ther af skeer, icke wara misshageligit. Så wida ock ett vpsåt, som til trygghet och heder företages, är medh naturlig billighet enligit, synes thet eij kunna förmenas eller ogillas. Ther hoos är ock thet dyra GUds ord, som vthi thetta framtedda Arbetet innehålles, af thet wärde och sådan art, at thet icke medh mindre åtrå och nöije af allom bör anammas, än det af wederbörande och them som ther til hafwa tilfälle, warder anbudit. Emedan ock thetta är then owärderliga Skattkamaren, och tillika ovthösliga källan, hwar af the som Then Alrahögste har kallat och vpsatt till Förstar i Riket, att the skola stå för Konungen, Ordspr. 22: 29, at Konungen må stödja sig widh theras hand, 2 Kon. 5: 18, skola sökia then kundskap och wisdom, med hwilken folck och land til theras timeliga wälfärd och ewiga salighet skola styras; så wil man medh wisshet sluta, at thet them fram för andra bör tilägnas, och the thet äfwen fram för andra älska, äska och nyttia skola. Thenna påfölgd skönjes vthan swårighet ther af, at tå the icke allenast skola, efter Christi almänna befalning, ransaka Skrifterna för sigh sjelfwa, at få ther af ewinnerligit lijf, Joh. 5: 39, vtan ock såsom the äro satte til GUds nådes Skaffare i Hans församling, Es. 49: 23; 1 Pet. 4: 10, then himmelska lärans reenhet at förswara, bibehålla och vthwidga til andras salighet, kommer ock them til af dubbel plicht, at flitigt läsa then heliga Skrift, och vthi thes betrachtelse sigh öfwa. Vthi thetta kan David, för allom, som widh swåra Regements sysslor hafwa sina förrättningar, wara en fulkomlig eftersyn, som vthi alla sina Kongl. beställningar, haft GUds ord och wilja, både för sitt rättesnöre och ögnamål, och har äfwen welat hafwa tjenare af samma sinne hwilket han i sin Hoff-ordning eller Regements-Spegel, thet är, i then 101. Psalm, tydeligen tilkänna gifwer. Then himmelska Wijsheten, då Hon vthi Ordspråken låter Sigh höra, huru Hon gifwer thet rätta förstånd, och i synnerhet förkunnar, huru Konungar, Förstar och Rådherrar, af Henne hafwa vplysning och vnderwisning, vthsätter Hon therföre förvth genom vthrop, thenna Gudomeliga betygelse om Sigh: Mitt är både rådh och dådh; Jagh hafwer både förstånd och macht; hwar efter strax beskrifwes, hwad Hon til hwars och ens i thet werldsliga Regementet, så Konungars som Förstars, och sedan Rådherrars gjöromål werckar. Medh widlöftighet må man thet icke vthföra, hwad allom för ögonen ligger, at the Höge i werldene, som medh godh framgång, til Guds behagh, thet Gemena Bästas förkofring, och eget samwetes nöije, samt loswärdigt eftermäle hoos efterkommanderna, sitt ämbete vthföra wilja, måste förnemligast inhämta alt thet lius, förstånd, anledning, rådh, konst, vplysning, kraft och drift, som the ther til behöfwa, af then heliga Skrift, om hwilken man wäl må säija, at lefwandes watn ther af vthflyter. HERrans Guds befalning til Mosen vthi 5. Bokenes 17. cap. samt til Josua i hans Books 1. cap. förklarar thetta, at alt af GUds ord och icke annorstädes skal vthletas, hwad til gagn och wälfärd, i så måtto skal företagas och afgiöras. Thet påbiudes äfwen vthi Esaiæ 8: 20. med tillagdh hotelse af en swår påfölgd, så framt thet icke blifwer tagit til efterrättelse. I sanning måste alle hälsosamme anslag, rådslag och författningar hafwa sin grund i GUds ord, så att the skola ther af vthsökias, och ther efter ställas. Hela werldenes styrelse hörer til GUds Gudomliga almacht, igenom hwilken all ting vppehållas och regeras huru skulle man wäl tå ibland the Christna, som om sin Skapare hafwa rätt kundskap, wilja tänckia, att något vthan Hans hjelp skulle, medh förhoppning af lyckeligit slut, kunna påbegynnas eller bedrifwas? The wise hedningar, som eljes i tiockt mörker famlat hafwa, och ej annat om GUdh förstådt, än hwad them af naturens lius kunnigt war, hafwa icke heller annorledes sigh här widh stickat, än at tå the något angelägit förehaft, thet samma medh åkallan blifwit påbegynt, hwilket är at intaga af theras bönesätt, som the ther widh brukat hafwa, och mångestädes i theras skrifter igenfinnas. Och ehuruwäl någre werldsligen sinnade, i thessa sidsta tider, wilja föregifwa, thet wigtige rådslag icke på GUds ord och Hans medwerckan sigh grunda, vtan inbilla sigh, at the af egen skarpsinnighet kunna finna och fatta, hwad i höga ärender pröfwes wara nyttigast; så har doch erfarenheten, jämte de rättsinnigas utlåtelser, besannat, at sådan mening är aldeles felachtig, och at ther emot thet allena lyckeligen aflöper, som vnder wyrdnad af GUds försyn, och efter Hans ords regel warder afhandlat. Wisserligen måste thet ther widh förblifwa, at såsom land, Riken och Herrskaper, af Then himmelska Wijsheten allena inrättas, och Hon äfwen Konungar och Potentater til- och afsätter, samt Rådherrar och höga Ämbetsmän kallar och förordnar; så förlänar Hon ock medelst thet vppenbarade ordets ljus, när det följes, thessom nådh, gåfwor och krafter, til theras wercks vthförande, efter hwars och ens beskaffenhet; lagar ock omsider så, at alt medh välsignelse warder afgjordt. Så aldeles sanferdigt är thetta, at fast än thet i någon saak synes wara gagneligit, hwad af kötslig wijshet är frambracht, har doch vthgången wisat, at thet samma warit onyttigt, efter man ther vthi hafwer förlåtit sigh på egen klokhet, och icke sökt rådh hoos GUdh, eller i Hans namn sitt werck företagit, så at ther medh är gångit efter Prophetens vthrop: Sluter ett rådh, och thet warder intet af, talens widh, och thet består intet; ty här är ImmanuEl, Es. 8: 10. Hwarpå ock thet syftar, som Anden genom David har sagt i then 2. Psalmen: At HERren slijkt bespottar som emot Hans wilja sträfwar. At här medh så är beskaffat, thet alle höge och wigtige rådslag, så framt the skola wara gagnelige, skola begynnas i GUds namn, af Hans ord härflyta, så ock efter thes föreskrifter rättas, bestyrcker ock Edra Excellenciers Gudälskande hjertelag, som then heliga Skrift kär hafwa, thes rikedomar med flitiga betrachtelser vndersökia, samt ther af sig i HERranom förlusta, icke mindre til Rikets wälstånd, så i thet andeliga som lekamliga, än egen salighet. Then ömhet som wij för wisso wete at månge af Edra Excellencierhafwa haft för thetta nu mera ändade Werck, med thes påskyndande och befrämjande till hugnelig fulbordan, är ett ofelbart bewis, på samma wår ödmjukaste vthlåtelse; ty efter EdraExcellenciers kärlek til HERrans ord, ther af för wisso bewises, måste ock nödwändigt påfölja, at samma sinnelag werckat både åtrå til ordets betrachtelse, som ock åhoga til at sig ther efter förhålla. Ibland flera bewekande skiäl hafwer ock thenna Edra Excellenciers Gudeliga wördnad för then himmelska och ewiga Sanningen, föranlåtit oss at tilskrifwa Edra Excellencier thetta heliga Arbetet, hafwande ock ther widh haft the meenlösa tanckar, at tå andre af hwarjehanda Stånd, wordo af thenna wår wördsammaste betygelse förmärckiande, thet Edra Excellencier i sin höga kallelse, som är then högsta näst Konungen, således skatta sanningens ord för then yppersta Skatt i werlden, och ther vthi sökia sin förnämsta fägnad, samt vnderwisning, the ock skulle til samma sinne och gierning, af ett så högt och kraftigt efterdöme warda bewekte; hwilken werckan om wij medelst wår enfaldiga wälmening kunnat åstadkomma, skulle wij tycka något wara vthrättat, så til GUds ähra, som Hans församlings fromma. Man twistar icke heller at Edra Excellencier, som sin högsta förnöijelse långt för thetta och altid hafwa funnit vthi thenna wijshets öfning, som ofwan efter kommer, warda widare i sådan gudachtighet styrckte, då The der till ymnig anledning af en bepröfwad Lärares grundeliga, widh GUds ord bifogade anmärckningar bekomma. Och om thet så sker, som wisserligen är at förhoppas, så har ock slijkt bordt wara ost till vpmuntring, att thetta wårt förehafwande, såsom nu sker, werckställa. Skulle det äfwen hoos Edra Excellencier, ther om wij ock ödmiukast och trägnast anhålle, kunna vpwälla en nådig och höggunstig åtancka för Sal. Auctoren, wår k. Fader, så at hans arbete, som i sanning har warit oförtrutet, såsom thet ock nu är allom, som språket förstå och af hans flijt sigh betiena wilja, otwifwelachteligen vpbyggeligit, så skulle thet lända honom til ett Christeligit eftermäle på hans döda mull, och thes efterblefna Anhöriga til hiertans hugnad. Näppligen lärer någon af Edra Excellencier wara, som den Sal. Mannen i hans lifstijd icke hafwer kändt, och för honom all ynnest haft vplåten; men ther hoos twiflas icke ther på, at någre af Edra Excellencier warda i nåder sigh til minnes dragande, at han vthi sitt swåra arbete, om thes fortsättiande hoos Them sökt befordring, Theras rådh åthlydt och fölgdt, samt är blefwen ther widh wärdig achtad at Theras nådiga förtrogna gunst och wänskap åthniuta. Edra Excellencier warda förthenskul thenna i hans tijd begynta ynnest ther medh til sitt eget lof förökande, at The nådgunstigast sigh åtaga täckias, honom nu efter döden sammaledes i minne hafwa, samt hans werck vnder sitt hägn låta äga then frijd, framgång, omdöme och heder, som thet synes hafwa förtient. Thet lärer ock högrättwijsligen skiäligt pröfwas, at honom thet som begäres bör förvnnas, efter han är then förste som slijkt arbete vthi wårt kära Fädernesland har frambracht, och ther medh intet annat sökt, än sin ämbetes plicht, til siälarnas salighet, efter Guds befalning at fullgöra. Om thet i GUds ewiga rådh är beslutit, at werlden än någon tijd skal stå, kunde til ewentyrs någon i anledning här af något bättre förfärdiga, sedan isen förvth är bruten, och godh wägh ther til banad; men så wida Sal. Auctoren här å orten icke haft någon företrädare, blefwe thet swårt at höra, om han widriga omdömen skulle wara vnderkastad, sedan han all sin tijd och flijt, til Rikets fromma och heder anwändt; hwilken olägenhet at Edra Excellencier genom sin myndighet behagade afwärja, wij wyrdsamligen anhålle. Edra Excellencier högt beprisliga fromhet föranleder ock oss, som om hela arbetets fulkomnande skolat vnder Guds nådiga bistånd draga omsorg, oachtadt the många och stora hinder som här widh infallit, och vti Företalet widh Gamla Testamentet äro anförde, til at i säkert hopp om nådgunstigt förmärckiande, anmäla oss i hwarjehanda förefallande angelägenheter hoos Edra Excellencier, at i nåder blifwa ansedde och hulpne. Salig Auctorenögnemål har wäl fram för alt annat warit, at medh sina af HERranom beskärda gåfwor, och ther medelst uthrättade tienst, Guds ähras och härlighets höghet vthsprida, samt förkunna Hans kraft, Som oss har kallat vthu mörkret till Sitt vnderliga lius; Hans församling vpbyggia, sin Öfwerhet lydno och trohet bewisa, allom medh sitt arbete betjena, samt Fädernieslandet efter sin förmåga något til heder arbeta; men ock ther hoos sina efterlemnade genom sin berömliga arbetsamhet, ynnest förwärfwa, sedan han i lifstiden för alt sitt beswär i lekamlig måtto, endast then lycksaligheten ernådt, at han har haft at glädja sigh af sin Alranådigaste Öfwerhets högstwördade nåde-betygelse, hwarföre ock thenna hans åstundan i thet sidsta torde en mild rörelse vpwäckia kunna. Altså frambäre för Edra Excellencier wij nu hwad til slut af thetta Werck är blifwit färdigt, och thet alraödmiukast Edra Excellencier dedicere, i then förtröstan, at sådant medh nåde och wälbehag warder ansedt, ther om ock alraödmiukast ansökning giöres. Wår önskan skal med innerligast åkallan til Then Alrahögsta beständigt vpoffras, at Edra Excellencierslifstijd må til högsta ålder förlängas, Theras rådslag af högdene, til almännelig wälfärds kraftiga tilskyndan, nådeligen wälsignas, så ock Edra Excellenciers egen lycksalighet medh högsta förnöijelse städse grönskas; hwar på Samme nådefulle GUdh låte ett odödeligit lof och ähreminne hoos efterkommanderna på jordene följa, samt ewig salighet i himmelen!

Högwälborne Herrar Grefwar och Friherrar,
Kongl. Maij:ts och Sweriges Rikes Rådh,
Edra EXCELLENCIERS

Alraödmiukaste Tienare

Samtlige Sal. Biskopens GEZELII Arfwingar.