Karismatisk lovsång och luthersk gudstjänsttradition

Av Hans Ahlskog

Jag blev ombedd att skriva något om karismatisk lovsång och hur den passar ihop med vårt sätt att fira gudstjänst. Jag kommer att lyfta fram några aspekter på detta som jag anser att behöver tas i beaktande när man bedömer huruvida den lovsångstradition som brett ut sig inom den karismatiska världen kan tas in i en luthersk gudstjänst och liturgi.

Den första frågan vi behöver ställa oss när vi väljer sånger till våra gudstjänster är vad de förmedlar. Jag tänker då främst på sångtexterna. För att illustrera vikten av detta kan vi dra paralleller till vilka texter vi använder i gudstjänsten. Det är alldeles självklart att de texter som läses vid gudstjänsten hämtas ur Bibeln. Bibelns ord är ”våra fötters lykta och ett ljus på vår stig” (Ps 119:105) och genom detta ord får vi tillräckligt vägledning på vår vandring mot evigheten. Detta är ändå inte den viktigaste orsaken till att vi använder Bibelns texter i vår gudstjänst. Den viktigaste orsaken är att Bibelns ord, närmare bestämt evangeliets ord, har makt att skapa och bevara tron i våra hjärtan (Rom 10:17, 15:4). I en luthersk gudstjänst står ordet och sakramenten i centrum. Den som predikar har i regel förberett sin predikan grundligt och således gjort stora ansträngningar för att bli rätt förstådd eller åtminstone inte missförstådd. Målsättningen är att budskapet om Kristus ska bli hört, förstått och trott.

Den kristna sången som evangelieförkunnelse

Med detta sagt behöver vi ställa frågan: blir evangeliet om Jesus klart förkunnat genom de sånger vi använder i gudstjänsten eller kanske överväger att börja använda? Eller är sångerna så mångtydiga och den gudsbild de förmedlar så ospecifik att också företrädare för andra monoteistiska religioner kunde stämma in i dem? Texterna som läses i gudstjänsten, predikan och sångerna som sjungs bör alla tala samma språk. Den ena av dem ska inte riva upp det som en annan nyss har byggt upp. Kanske är det så att de som lyssnar till predikan får ta emot det underbara löftet om syndernas förlåtelse för Kristi skull, men att detta löfte omedelbart annulleras i psalmen som följer omedelbart efter predikan, och detta på grund av ett slarvigt val av sång. Det kan också vara så att vi i predikan lär oss att se på Kristus och på det han har gjort för oss, men i de sånger som sjungs vid gudstjänsten får intrycket att det viktigaste i livet som kristen är vad vi kan göra för Gud.

Den kristna sångens undervisande roll

Bibeln förutsätter att den kristna sången ska ha en undervisande funktion. Paulus skriver i Kolosserbrevet 3:16

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan. I Efesierbrevet 5:19 skriver han på motsvarande sätt:

Tala till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger. Sjung och spela för Herren i era hjärtan.

När vi bedömer sångtexter är finns det flera saker man kan ta fasta på. Bibeln säger att allt Guds ord är viktigt för oss (Matt 4:4; 28:20) och därför behöver de sånger vi sjunger i gudstjänsten också ha ett brett läroinnehåll. Liksom textläsningarna i gudstjänsten erbjuder oss att under ett kyrkoår ta del av många olika texter så bör också sångerna innehålla undervisning om så mycket som möjligt som hör till det kristna livet.

Det finns en kategori sånger som man i Amerika brukar kalla för ”First Article Hymns”, d.v.s. hymner eller sånger vars innehåll berör den första trosartikeln, där det sägs att Gud Fadern är skapare av himmel och jord. Det är naturligtvis något vi som kristna bekänner och sådana sånger kan väljas till en gudstjänst om de passar ihop med temat för gudstjänsten. Men tenderar sångvalet nästan uteslutande falla på sånger av denna typ bör vi ändå bli fundersamma. Johnold J. Strey uttrycker det bra i sin artikel Proclaiming the Gospel in Worship: Den första trosartikeln är något som kyrkan bekänner, men på den andra står den. Muslimer och judar kunde tillsammans med oss prisa Gud som Skaparen. Men när vi i våra sånger tillber Jesus Kristus som vår Frälsare, vill de inte längre vara med. Evangeliet om syndernas förlåtelse för Kristi skull är den kristna kyrkans huvudbudskap och det bör också framkomma i det vi sjunger.

Lovsånger som sprungit fram ur karismatiska sammanhang tenderar ofta att bli ganska enkelspåriga och inte så rik på kristen undervisning som till exempel psalmer från den lutherska traditionen. Vissa reformationspsalmer är uppbyggda så att de återger bibliska sanningar på ett sådant sätt att en vers fortsätter där den förra slutar. Där finns det inte utrymme för upprepningar av det slag som är så vanliga i moderna lovsånger. Detta gäller dock inte bara reformationspsalmer utan också många andra äldre sånger. En mycket gammal lovsång som brukar finnas i psalmböcker är Gud, vår Gud, vi lovar dig. Den tar ca 6 minuter att sjunga och på dessa minuter får vi en mycket grundlig undervisning om de kristna grundsanningarna. Där talas om Gud som Fader, Son och helig Ande, om frälsningen och om vårt eviga hopp. Kontrasten till en modern lovsång av samma längd är ofta stor. Låt oss som exempel ta lovsång med ungefär samma längd. Jeg er kommet för å se Deg, for å höre Deg, for å kjenne Deg og beröre Deg. Dette er min lengsel, Deg, Deg, Deg, Deg, Deg Jesus. Det är i stort sett allt som sägs i sången som varar i mer än nio minuter. Om man bedömer kristna sånger utifrån deras undervisande roll är moderna, karismatiska lovsånger inte att rekommendera.

Lova Herren? Av vilken orsak?

En del lovsånger som används i karismatiska sammanhang tenderar att vara ganska ospecifika när det gäller orsaken till att vi ska lova eller prisa Herren. Vi kan upprepade gånger uppmanas att prisa Herren utan att det framkommer varför vi ska göra det. De lovsånger vi hittar i Bibeln är specifika kring varför Herren är värd vårt tack och lov. I Marias lovsång i Lukas 1 kan vi läsa: ”Min själ upphöjer Herren och min ande jublar över Gud, min Frälsare, för han har sett till sin tjänarinnas ringhet…den Mäktige har gjort stora ting med mig.” (Luk 1:46-49). Guds gärningar ger Maria orsak till lovprisning. Detsamma finner vi i Sakarias lovsång: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som har besökt och återlöst sitt folk! Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus…” (Luk 1:68f). Gud har gett oss frälsningen och det är vår primära anledning till att vi prisar och lovar honom. Om denna anledning nämns i de lovsånger vi sjunger får vi samtidigt en god undervisning om vad kristendomen handlar om.

Den norska lovsång vi citerade ovan fungerar också här som exempel på hur orsaken till lovsången förblir oklar. Vi får ingen konkretisering av vad Jesus betyder för oss eller har gjort för oss utan vi förväntas endast sjunga att vi kommit för att se, höra, känna och beröra Jesus. Det skall dock sägas att det finns moderna lovsånger där motivet till varför vi prisar Jesus är mycket klart. En sådan sång är Därför vi prisar av Bengt Johansson.

Föremålet för vår lovprisning

När vi utvärderar olika lovsånger bör vi ställa oss frågan: vem eller vad är det vi hyllar här? Är det Jesu person och verk eller är det vår egen hängivenhet för honom?

Ett exempel på detta är den gamla och mycket omtyckta sången Allt till Jesus vill jag lämna (All to Jesus I surrender). I sången betygas gång på gång att jag lämnar allt till Jesus. Visst låter det fromt att ge sådana löften, men inte är det mycket till innehåll i en sång. Våra löften till Gud är i bästa fall en marginell sak i kristendomen medan Guds löften till oss är det centrala och värda all vår lovsång.

Man kunde också formulera frågeställningen så här: är det centrala i den kristendomsförståelse som sången förmedlar Kristus för oss eller Kristus i oss? Ett Kristus för oss-perspektiv ger oss skäl att anta att författaren har fattat det centrala i kristendomen, rättfärdiggörelsen av nåd genom tro. Det bör finnas rum för sånger med helgelse-tema (Kristus i oss) i gudstjänsten, men där behöver man tillämpa samma princip som vi redan nämnde när vi talade om sånger som behandlar den första trosartikeln: dessa får inte vara i majoritet. Kristus för oss är Skriftens huvudbudskap.

Svag nådemedelsteologi

Många lovsånger är framsprungna ur evangelikala sammanhang där betoningen på nådemedlen i regel är svag eller nästan obefintlig. Detta leder till ett problem. Även om man i sångtexter utlovar att Jesus vill komma till oss så lämnar det oklart hur det ska gå till. Jesus vill ha med oss att göra, men var finns han? I sången Han går aldrig förbi dig av Michael Johnson beskrivs på ett bra sätt att Jesus är vår enda hjälp. Det är en mycket viktig sanning. Men sången skulle bli så mycket bättre om den uppmanade oss att bruka nådens medel för att genom dem finna den tröst och hjälp som Jesus vill ge oss. Att bara i allmänna ordalag säga att Jesus inte går förbi oss hjälper inte så mycket om vi inte vet var vi kan möta honom.

Sammanfattning

När vi överväger att använda en viss sång vid våra gudstjänster eller andra andliga samlingar behöver vi utgå från ett par principer. För det första: hur klart förmedlar sången den centrala kristna trosartikeln om frälsning av nåd allena? Är det Jesus och hans frälsningsgärning som hyllas i sången eller är det vår hängivenhet för honom? Vi bör vid varje gudstjänst sjunga åtminstone en sång som klart och tydligt talar om det centrala i vår tro, att Jesus levt, dött och uppstått för oss.

För det andra: i vilken utsträckning bidrar sången till den kristna undervisningen? Finns där tillräckligt med läroinnehåll eller består sången mest av upprepningar av vissa fromma ord eller uttryck? Paulus skriver i 1 Kor 14:15: Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. En lovsång där man om och om igen upprepar samma fras kan knappast vara det Paulus avser med att sjunga med förståndet, utan sammanhanget i 1 Kor 14 visar att det uttrycket handlar om sång som bidrar till en god kristen uppbyggelse. Det behöver i detta sammanhang knappast sägas att sånger som innehåller falsk lära på någon punkt är diskvalificerade från en evangelisk-luthersk gudstjänst värd namnet.

Slutligen: Gud är värd att prisas för sin egen skull. Han är vår gode Far, vår Frälsare och vår Hjälpare, som är hos oss varje dag i vårt liv. Han har gjort stora ting med oss och det ska vi gärna nämna i de sånger vi sjunger till hans lov.

Min själ upphöjer Herren och min ande jublar över Gud, min Frälsare…för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt. (Luk 1:46-49)