D.r Martin Luthers företal till Nya Testamentet

Såsom det gamla testamentet är en bok, uti hwilken Guds lag och bud äro skrifna, och sedan hwad som skett, både med dem, som hållit samma Guds lag, och med dem, som icke hafwa hållit den, så är ock det nya Testamentet en bok, i hwilken evangelium och Guds löften äro skrifna, samt med det, som skett, både med dem, som trott deruppå, och med dem, som icke hafwa trott.

Ty evangelium är ett grekiskt ord och betyder så mycket som ett godt budskap, god underrättelse, god ny tidning, godt anskri, hwarom man talar och sjunger och är glad. Såsom då David öfwerwann den store Goliath, kom ett godt anskri och en tröstelig ny tidning ibland det Judiska folket, att deras gruflige fiende war slagen och de befriade och frälsta, så att de kommo till frid och fröjd, hwaraf de sjöngo och sprungo och woro glada; så är ock Guds evangelium och nya Testamentet en god nyhet och ett anskri, som utropats i hela werlden af apostlarne, om en rätt och sannskyldig David, som har stridt med synden, döden och djefwulen och öfwerwunnit dem, samt därmed förlossat alla dem, som i synden woro fångna, plågade af döden och under djefwulens wåld, utan all deras förtjenst, gjort dem rättfärdiga, lefwande och saliga, och låtit dem komma till frid och hem igen till Gud hwarföre de ock wäl må sjunga, tacka och lofwa Gud och ewinnerligen glädjas, om de eljest fullkomligt tro det och i tron blifwa beständiga.

Ett sådant anskri och trösteligt nymäre, eller en evangelisk gudomlig ny underrättelse kallas ock ett nytt testamente, derföre, att såsom det är ett testamente, när en dödssjuk menniska anordnar om sina egodelar, att de efter hennes död skola utdelas åt hennes arfwingar, så har ock Christus, förrän Han led döden, beskickat och befallt att utropa sådant evangelium i hela werlden och dermed öfwerlemnat åt alla dem, som tro derpå, allt sitt gods, det är, sitt lif, med hwilket Han har uppslukat döden, sin rättfärdighet, med hwilken Han afplanat synden, och sin salighet, med hwilken Han har öferwunnit den ewiga fördömelsen. Så kan ju nu den arma menniskan, som är insnärjd i synden, döden och helwetet, aldrig få höra något trösteligare än ett sådant dyrbart och ljufligt budskap om Christus, derföre måste ock hennes hjerta innerligen fröjdas och glädjas deröfwer, om det tror, att det i sanning är så.

Nu har Gud, för att styrka denna tro, många gånger genom propheterna i gamla Testamentet utlowat detta sitt evangelium och testamente, såsom Paulus säger, Rom. 1: 1-3: ”Jag är afskild till att predika Guds evangelium, hwilket Han tillförne utlowat hafwer genom propheter, i den heliga Skrift, om sin Son, hwilken född är af Davids säd” o.s.w.

Och för att anföra några sådana tillsägelser, war det första löftet, då Gud sade till ormen, 1 Mos. 3: 15: ”Jag skall sätta en fiendskap emellan dig och qvinnan, och emellan din säd och hennes säd; densamme skall söndertrampa ditt hufwud, och du skall stinga Honom i Hans häl”. Christus är denna qwinnans säd, hwilken har söndertrampat ormens, det är, djefwulens hufwud, som är synden, döden, helwetet och all hans kraft, ty utan denna säden kan ingen menniska undkomma synden, döden eller helwetet.

Likaså sades det ock till Abraham, 1 Mos. 22: 18: ”Uti din säd skola alla folk på jorden blifwa wälsignade”. Christus är densamma Abrahams säd, såsom Paulus säger, Gal. 3: 16: ”Han hafwer wälsignat hela werlden genom evangelium; ty der Christus icke är, der är ännu förbannelsen, som kom öfwer Adam och alla hans barn, då han hade syndat, att de allesammans skulle wara under synden, skyldiga till döden och helwetet. Emot den förbannelsen wälsignar nu evangelium hela werlden dermed, att det utropar och uppenbart förkunnar, att hwilken som tror på denna Abrahams säd, han skall wara wälsignad, det är, han skall wara lös ifrån synden, döden och helwetet, och blifwa rättfärdig, lefwande och salig till ewig tid. Såsom Christus själf säger, Joh. 11: 26: ”Hwilken som tror på mig, han skall aldrig dö”.

Också till David sades det, 2 Sam. 7: 12, der Gud sade: ”Jag skall uppwäcka din säd efter dig, Han skall bygga mitt namn ett hus, och jag skall stadfästa Hans rikes stol ewinnerligen. Jag skall wara Hans Fader, och Han skall wara min Son” o.s.w., det är Christi rike, hwarom evangelium talar, ett ewigt rike, uti hwilket alla de, som tro, komma utur syndens och dödens fängelse.

Många sådana evangeliska löften och tillsägelser finnas ock i de andra propheterna, såsom Mich. 5: 2: ”Och du BetLehem Ephrata, som liten är ibland de tusen i Juda, utaf dig skall mig komma den, som i Israel en Herre wara skall”.

Likaså Osea 13: 14: ”Jag skall lösa dem utur helwetet och hjelpa dem ifrån döden; död, jag skall wara dig ett förgift; helwete, jag skall wara dig en plåga”.

Så är nu evangelium icke annat än en predikan om Christus, Guds och Davids Son, sann Gud och sann Menniska, hwilken för oss med sin död och uppståndelse har öfwerwunnit och borttagit alla menniskors, som tro på Honom, synd, död och helwete. Att evangelium alltså är ett stackot och långt tal, och den ene må beskrifwa det kortare, den andre längre. Den beskrifwer det längre, som beskrifwer många Christi gerningar och ord, såsom de fyra evangelisterna göra. Men den beskrifwer det kortare, som icke skrifwer om Christi gerningar, utan korteligen framställer, huru Han genom sin heliga död och uppståndelse har öfwerwunnit synden, döden och helwetet för dem, som tro på Honom, såsom Petrus och Paulus göra.

Derföre må du se till, att du icke gör af Christus en Moses, eller en lagbok af evangelium, såsom det hittills har skett, och några företal, ja, äfen Hieronymi, låtit sig höra. Ty evangelium fordrar icke egentligen wåra gerningar, att wi dermed skola blifwa fromma och saliga, ja, det fördömer sådana gerningar, utan det fordrar allenast tron på Christus, att Han har för oss öfwerwunnit synden, döden och helwetet, och alltså gjort oss fromma, lefwande och saliga, icke genom wåra gerningar, utan genom sina egna werk, sin död och pina, att wi må tillegna oss Hans död och seger, lika wisst som om wi sjelfwa hade gjort det.

Men att Christus uti evangelium, såsom ock Petrus och Paulus, gifwer många bud och läror, samt uttyder lagen, det skall räknas såsom alla andra Hans werk och wälgerningar. Och likasom när man wet, hwilka Hans gerningar och bedrifter woro, wet man ändå icke dermed det rätta evangelium, ty dermed wet du ännu icke, att han dig till godo har öfwerwunnit synden, döden och helwetet. Alltså är icke heller det att weta evangelium, när du wet sådan lära och bud, utan då den rösten kommer, som såger: Christus är din egen, med lefwerne, lära, gerningar, död, uppståndelse och allt det Han är, har, gör och förmår.

Alltså se wi ock, att Han icke nödgar eller twingar, utan wänligt lockar, sägande: ”Saliga äro de fattiga” o.s.w. Apostlarne bruka ock desslikes sådana ord: Jag förmanar, jag beder o. s. w., så att man allestädes ju ser, huru evangelium icke är en lagbok, utan rätteligen en predikan om Christi wälgerningar, som Han har bewisat och tillegnat oss, om wi tro.

Men Moses i sina böcker drifwer, twingar, hotar, slår och straffar grufligen, ty han är en lagskrifware och lagdrifware. deraf kommer, att för en Christen är ingen lag satt, hwarigenom han kan för Gud blifwa rättfärdig, såsom Paulus säger, 1 Tim: 1: 9, fördenskull att han genom tron är rättfärdig, lefwande och salig, och behöwer nu intet mer, än att han med goda gerningar bewisar sådan tro.

Ja, hwar tron är, kan hon icke annat än bewisa sig och utbrista uti goda werk, bekänna och lära sådant evangelium för andra menniskor, och wåga sitt lif derför. Och allt det han lefwer och gör, det skickar han sin nästa till nytta och hjelp, icke allenast, att han ock må komma till sådan nåd, utan han tjenar honom och med lif, gods och heder, såsom han ser, att Christus har gjort honom, och efterföljer alltså Christi exempel.

Det menade ock Christus, då Han på sistone intet annat bud gaf än om kärleken, på hwilken man skulle känna Hans lärjungar och de rätta trogna; ty hwar kärleken och gerningarne icke utbrista och efterfölja, der är icke den sannskyldiga tron, der har evangelium ännu icke rätt fästat sig, och Christus är der icke rätt känd. Si, detta är nu det rätta sättet att läsa det nya Testamentet och hela den heliga Skrift. Derföre winnlägge sig hwar och en from Christen om att hålla det, att han icke förblandar lagen och evangelium med hwarandra.