Kommentar till Danielsboken kap 8

Ola Österbacka

index
kap 7
kap 8
kap 9
kap 10
kap 11
kap 12

vers
text
par.
kommentar
1 I kung Belsassars tredje regeringsår* såg jag, Daniel, en syn efter den jag först hade sett.
År 551 f. Kr., alltså två år efter synen i kap. 7.
2 När jag betraktade denna syn såg jag mig själv i Susans borg i hövdingdömet Elam. I min syn såg jag att jag var vid floden Ulai. 1 Mos 14:1 Susan var ursprungligen huvudstad i Elam och kom under 600-talet f. Kr. under mederna, sedan under perserna. Den omtalas som kung Xerxes’ huvudstad i Esters bok (Xerxes I regerade 486–465 f. Kr. Befolkningen deporterades delvis till Samarien på 600-talet och en del israeliter fördes till Elam (jfr. Esra 4:9 och Ester).
3 När jag såg upp fick jag se en bagge med två horn stå framför floden. Båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre sköt upp sist.
Synen fokuserar på två djur, paralleller till två av dem som presenteras i kap. 7. Baggen betecknar Medien-Persien (v. 20). Medien hade tidigare kommit till makt, men Persien blev namnkunnigare. Koresh tog makten ca 550 f. Kr. och skapade dubbelmonarkin.
4 Jag såg baggen stöta med hornen västerut, norrut och söderut, och inget djur kunde stå honom emot och ingen kunde rädda något ur hans våld. Han for fram som han ville och blev mäktig.
Det persiska väldet utbreddes med lätthet norrut genom nuvarande Irak, västerut till Palestina och Mindre Asien (nutida Turkiet), och söderut mot Egypten.
5 När jag funderade på detta, se, då kom en bock västerifrån. Han hade ett väldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken. 8:21 Alexander den store var kung av Macedonien 336–323 f. Kr. och utbredde sitt rike med väldig fart mot öster och söder.
6 Han närmade sig baggen med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och han sprang emot honom i raseri.
Alexander attackerade Persien och gick med 40 000 man över Hellesponte år 334 f. Kr. Följande år utkämpades slaget vid Issos och därefter drog han ned till Egypten.
7 Jag såg honom komma ända inpå baggen och rasande störta sig över honom, och han stångade baggen och krossade hans båda horn, så att baggen inte hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till marken och trampade på honom. Det fanns ingen som kunde rädda baggen ur hans våld.
År 331 vann A. ett annat stort slag vid Gaugamela i norra Babylonien. Sedan fortsatte han i nuvarande Afghanistan och erövrade länderna ända till Indien. Alexanders erövringståg saknar motstycke i historien.
8 Bocken blev mycket mäktig. Men när han var som starkast brast det stora hornet sönder och fyra andra stora horn kom upp i dess ställe, riktade åt himlens fyra väderstreck.
Alexander den stores rike delades mellan hans generaler, som kallades diadoker (efterföljare). Dels avser man dem som direkt tog över, dels någon av deras mera namnkunniga efterträdare. De viktigaste statsbildningarna blev seleukidernas Syrien och ptolemeernas Egypten. Övriga riken var Grekland eller Makedonien (Antipater, senare Kassander) och Trakien eller Mindre Asien (Antigonos, senare Lysimachos).
9 Från ett av dem sköt ett nytt litet horn ut, som växte till kraftigt mot söder och öster och mot 'det härliga landet.'
Här introduceras kärnan i hela kapitlet: beskrivningen av “Gamla Testamentets Antikrist”: Antiochus IV Epifanes (175–164 f.Kr.). Han var den åttonde kungen efter Seleucus. Han förde framgångsrika krig mot Egypten och Persien, och ägnade särskild uppmärksamhet åt Palestina.
10 Det växte ända upp till himlens härskara och kastade några av denna härskara och av stjärnorna ner till jorden och trampade på dem. 1 Mack 1 Efter seger över Egypten 168 f. Kr. kom Antiochus härjande till Palestina. Han igångsatte en blodig förföljelse av judarna, och det uppges att över 100 000 människor mördades.
11 Till och med mot härskarans furste företog det sig stora ting och tog bort ifrån honom det dagliga offret, och platsen där hans helgedom stod förstördes. Dan 11:31,
Matt 24:15
4 Mos 28:3ff
Antiochus plundrade Jerusalems tempel och insatte ett Zeusaltare i det allra heligaste. Han framställde sig som jämlik med “härskarans furste”, Gud själv. Genom att upphäva det dagliga offret, där man prisade Gud som folkets kung, intog han Guds plats.
12 Tillsammans med det dagliga offret blev en härskara prisgiven för överträdelsens skull. Och hornet slog ner sanningen till jorden och hade framgång i vad det företog sig. 1 Mack 1:44–49 Antiochus förbjöd omskärelsen, byggde altaren och tempel åt avgudarna, offrade svinkött, brände Mose lag och belade överträdelser med dödsstraff. Det måste ha varit fruktansvärt att se att Gud tillät så mycket ont och lät Antiochus ha framgång.
13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade den som talade: "Hur lång tid avser synen rörande det dagliga offret och det förödande avfallet som gör att både helgedomen och härskara förtrampas?"
Gud hade bestämt hur länge denna fruktansvärda tid skulle pågå. Svaret är hemlighetsfullt och har berett bibeltolkarna stora problem. En del har läst svaret bokstavligt, medan andra har konstaterat att det inte går att läsa så, utan måste förstås symboliskt.
14 Då svarade han mig: "Tvåtusentrehundra kvällar och morgnar, sedan skall helgedomen renas och återställas." Matt 24:22 2 300 dygn motsvarar ca 6,3 år. Enligt dem som ser talet bokstavligt skulle tiden avse tiden från det att templet skändades tills det befriades. Symboliskt kan talet framställas som en av Gud bestämd exakt tid, som är mindre än en full period av gudomlig dom. 7 står nämligen ofta för Guds handlande med världen. Att den är mindre än den fulla tiden kan jämföras med Jesu ord att den yttersta tiden ska förkortas.
15 När jag, Daniel, hade sett denna syn och försökte förstå den, fick jag se en gestalt som såg ut som en man stå framför mig.
Som i kap. 7 får vi nu en förklaring till synen. Daniel förstår troligen huvuddragen i synen, men vill veta mera.
16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade: "Gabriel, uttyd synen för honom!" Luk 1:19, 26 I Daniel är det första gången som änglar namnges. Gabriel betyder “Guds man”. Han kommer också med budskapet till Sakarias och Maria.
17 Då kom han nära platsen där jag stod, men jag blev förskräckt när han kom, och jag föll ner på mitt ansikte. Han sade till mig: "Ge akt på detta, du människobarn, ty synen syftar på ändens tid."
Daniel, den store statsmannen, blir förskräckt inför ängeln och hans budskap. Daniel kunde knappast ha tänkt ut annat än att budskapet handlade om riken i en nära framtid, men nu får han veta att händelserna symboliserar den yttersta tidens svåra händelser innan Gud gör ett slut på tiden.
18 Medan han talade med mig, föll jag bedövad ner med mitt ansikte mot jorden. Men han rörde vid mig och reste mig upp igen.
Daniel svimmar troligen av den starka upplevelsen men får nya krafter för att kunna höra resten av uttolkningen.
19 Därefter sade han: "Jag skall låta dig veta vad som skall ske när det lider mot slutet av vreden, för detta syftar på ändens tid.
När Daniel ser sin syn är judarna i exil i Babylonien till följd av sin olydnad mot Gud. Nu får Daniel veta, att det kommer en ny tid när Gud måste låta sin vrede drabba folket för deras ogudaktighet.
20 Baggen som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens kungar.
Gud använder de jordiska härskarna för sina syften.
21 Men den raggiga bocken är Javans kung, och det stora hornet mellan hans ögon är den förste kungen.
Javan är det österländska namnet på Grekland. Det stora hornet symboliserar Alexander den store.
22 Men att det brast sönder och att fyra andra uppstod i stället, det betyder att fyra riken skall uppstå av hans folk, men hans kraft skall de inte ha.
Åter får vi en framställning av hur Alexanders rike delades mellan hans generaler.
23 Vid slutet av deras välde, när överträdarna har fyllt sina mått, skall en fräck och illasinnad kung uppstå.
Antiochus IV Epifanes kommer att bli en symbol för den yttersta tidens Antikrist, som fullbordar profetian i andlig betydelse. Tidvis går det profetiska budskapet utöver den närmaste historiska tolkningen.
24 Han skall bli stor i kraft, men inte genom egen styrka. Han skall åstadkomma så stort fördärv att man måste förundra sig, och han skall lyckas i allt han gör. Han skall fördärva mäktiga män, och även det heliga folket. Matt 24:24,
2 Tess 2:9f
Gud tillåter Antiochus/Antikrist att ta makten och på det sättet utföra Guds dom över det ogudaktiga folket. Men den drivande kraften kommer genom Satan. Den siste Antikrist kommer att göra ännu större skada än den förste, som bara härjade till det yttre. Antikrist skall fördärva tron och vara en andlig mördare.
25 Genom sin klokhet skall han lyckas väl med sitt svek. Han skall anse sig själv överlägsen, och han skall fördärva många mitt i deras trygghet. Ja, han skall sätta sig upp mot furstarnas Furste, men han skall krossas utan hjälp av människohand. 1 Mack 6:12f,
2 Tess 2:8
De lutherska reformatorerna såg påvedömet som fullbordan av utsagorna i 2 Tess 2, när påven fördömde rättfärdiggörelsen genom tron. Numera har påven också förklarats ofelbar när han talar “ex chatedra”.
Antiochus dog plötsligt år 164 f.Kr, av sorg och skam över det onda han hade gjort. Också Antikrist skall störtas av Gud själv.
26 Synen om kvällar och morgnar, som det talats om här, är sann. Men göm du synen, för den syftar på en avlägsen framtid."
Daniel skulle försegla den skrift han gjorde sina anteckningar i. Denna profetia blev en tröst för judarna under förföljelserna och så har den också blivit en tröst för kristna.
27 Men jag, Daniel, blev kraftlös och låg sjuk en tid. Sedan steg jag upp och utförde min tjänst hos kungen. Synen förundrade mig, men ingen förstod den.
Dete är inte att undra på att denna väldiga upplevelse gjorde Daniel sjuk. Sedan fortsatte han sin tjänst hos Belsassar. Betydelsen av synen blev klarare först långt senare, och fortfarande är det skäl att studera den för kommande tider. Grundbudskapet är, att ingen fiende, hur stark han än syns vara, kan utgöra ett verkligt hot för Guds folk, eftersom det är Gud som har den yttersta makten.