[Inledning]
[Företal: | Tio Guds bud | Trons huvudartiklar | Fader vår | Om dopet | Om sakramentet]
[Första delen: Guds tio bud] [Andra delen: Om tron] [Tredje delen: Fader vår]
[Fjärde delen: Om dopet] [Femte delen: Om altarets sakrament]

Företal

1] Denna predikan har till uppgift och mål att vara en undervisning för barn och enfaldiga: varför den och på grekiska kallas katekes, d.v.s. en barnalära, 2] som innehåller det som varje kristen så nödvändigt måste veta, att den som icke vet det, icke kan räknas som kristen och icke kan få tillträde till något sakrament, alldeles som man visar bort och anser för oduglig en hantverkare, som icke kan vad som hör till hans yrke.

3] Fördenskull skall man låta de unga väl och grundligt lära sig de stycken, som höra katekesen eller barnaläran till, och däri med all flit öva och undervisa dem. 4] Det är därför också varje husfaders plikt att åtminstone en gång i veckan förhöra sina barn och sitt tjänstefolk för att så utröna, vad de i katekesen veta och lära sig, samt, där de intet kunna, med allvar tillhålla dem att lära sig den. 5] Ty jag minns väl den tiden – ja, sådant händer ännu dagligen – då man kunde finna stora, gamla, till åren komna människor, som i katekesen rakt intet visste, såsom många ej heller nu veta något och dock gå till dop och nattvard och bruka allt som hör de kristna till. Man borde dock ha rätt fordra, att de som gå till nattvarden skola veta mer och ha större insikt i den kristna läran än barn och nybörjare. 6] För gemene man vilja vi likväl nöja oss med tre stycken, som från gammalt hava hävd i kristenheten men som dock alltför litet lärts och övats, till dess man i desamma är väl förfaren och hemmastadd både bland gamla och unga, som vilja kallas och vara kristna. Dessa tre stycken äro:

För det första:

  1]   1) Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
  2]   2) Du skall icke missbruka din Guds namn.
  3]   3) Du skall helga vilodagen.
  4]   4) Du skall hedra din fader och din moder.
  5]   5) Du skall icke dräpa.
  6]   6) Du skall icke begå äktenskapsbrott.
  7]   7) Du skall icke stjäla.
  8]   8) Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
  9]   9) Du skall icke hava begärelse till din nästas hus.
10] 10) Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller något som tillhör honom.

För det andra:

11] 1) Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

12] 2) Jag tror på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

13] 3) Jag tror på den Helige Ande, en helig kristlig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv.

14] För det tredje:

Fader vår som är i himmelen.
1) Helgat varde ditt namn.
2) Tillkomme ditt rike.
3) Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.
4) Vårt dagliga bröd giv oss i dag.
5) Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
6) Inled oss icke i frestelse.
7) Utan fräls oss ifrån ondo.
 

15] Detta är de nödvändigaste styckena, som man först och främst måste lära sig att ord för ord upprepa. 16] Och i fråga om barnen bör man göra det till en daglig vana, att de, när de om morgonen stiga upp, när de gå till bords eller om aftonen lägga sig att sova, få läsa upp dem ur minnet, och man bör icke giva dem vare sig mat eller dryck, förrän de hava gjort det. 17] Dessutom tillkommer det också varje husfader att med sitt tjänstefolk, drängar och pigor, iaktta en sådan ordning, att han icke behåller dem i sin tjänst, om de icke kunna dessa ting eller vilja lära sig desamma. 18] Ty det bör ingalunda tålas, att en människa är så självsvåldig och otyglad, att hon icke vill lära sig sådant, då ju i dessa trenne stycken innefattas kort, enkelt och enfaldigt allt vad vi hava i den Heliga Skrift: 19] ty de kära fäderna och apostlarna – vilka de än varit, som hava gjort det – hava här kort sammanställt, vad som är de kristnas lära, liv, vishet och konst, det som skall leda deras tal och deras vandel och ständigt vara i deras tankar.

20] När nu dessa trenne stycken hava tillägnats, så höves det ock, att man vet besked om våra sakrament, som Kristus själv har instiftat, om dopet och Kristi heliga lekamens och blods sakrament, särskilt den text, vari Matteus och Markus i slutet av sina evangelier berätta, huru Kristus gav sina lärjungar den sista gåvan och utsände dem.
 

21] Gån ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd. (Matt. 28:19, Mark. 16:16)

22] Detta är för en enfaldig nog att ur skriften veta om dopet.Sammaledes räcker det ock i fråga om det andra sakramentet med några korta enfaldiga ord, särskilt S:t Pauli text:
 

23] I den natt, då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd och tackade Gud och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."

Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse." (1 Kor. 11:23ff.)
 

24] Sålunda har man fem stycken av den kristna läran, som man ständigt skall öva och ord för ord fordra och förhöra. Ty man får icke förlita sig på att unga människor skola lära sig och minnas detta blott och bart genom predikan. 25] Då de nu kunna dessa stycken, så kan man därjämte också förelägga dem några psalmer och sånger, som härtill passa, för att så stödja och stadfästa det inlärda och på detta sätt föra ungdomen in i Skriften och dagligen förkovra den däri.

26] Men det får icke vara nog därmed, att man fattat saken allenast med hänsyn till orden och kan återgiva dessa, utan man må även låta de unga vara tillstädes vid predikningarna, särdeles vid den tid, som är bestämd för katekesen, att de må höra den utläggas och lära sig förstå, vad varje stycke innebär, så att de även kunna redogöra för vad de hört och riktigt väl svara, när man frågar dem, på det att predikan ej må ske utan nytta och frukt.

27] Ty därför är vi så angelägna att ofta predika över katekesen, att man rätt må inprägla vad därtill hör hos de unga, icke djupsinnigt och lärt, utan kort och riktigt enfaldigt; ty blott så vinner det verklig ingång hos dem och bliver kvar i minnet.

28] Därför vilja vi nu upptaga de förut nämnda styckena, det ena efter det andra, och tala därom så tydligt och så mycket som det är nödvändigt.