Inledning

Mitt uppdrag är att göra en analys av var den lutherska bekännelsefronten går i dag och vad vi kan tänkas ha för framtidsutsikter. Jag skall inte låtsas träda fram som en profet för att skissera ett scenario för 10 eller 15 år framåt. Snarare skall jag försöka sammanfatta något av det som har sagts mer eller mindre öppet eller som ligger i luften och väntar på att behandlas. Senare blir det dags för er, kära vänner, att delta i diskussionen om hur vi konkret kan komma framåt.

Jag har valt att använda en modell som i dag ofta förekommer i företag eller organisationer när man står inför ett vägval eller behöver analysera en trängd situation: en SWOT-analys. Bokstäverna står för de engelska termerna Strengths – styrkor, Weaknesses – svagheter, Options – möjligheter och Threats – hot. Två av dem beskriver nutid och två framtid. Två av dem är positiva och två är negativa. Styrkorna visar våra resurser, svagheterna farorna. Vi behöver känna hotbilderna för att undvika dem, och samtidigt ta till vara våra möjligheter. Tillsammans beskriver de fyra begreppen ett fyrfält, som vi skall försöka fylla.

 

1 Styrkor

1.1 Bibeln och sakramenten

"Guds ord och löfte skall bestå." Så står det i den mäktiga Lutherpsalmen som vi sjöng vid konferensens inledning. I Finland har en annan formulering använts, i en äldre översättning: "Guds ord de måste låta stå, det få de ej om handa." Den syftar på fiendernas försök att slå ner oss, anförda av mörkrets furste. De kan ta ära, liv och gods, men inte den heliga Skrift, som lovar att vi får behålla Guds rike.

Till denna väldiga skatt knyter vi också sakramenten som Gud förordnat och som den kristna kyrkan har anförtrotts att förvalta. Vi har begrundat frågan om sakramenten i förhållande till väckelserörelsernas förkunnelse av omvändelse och tro, och vi behöver fråga oss om vi har förstått att ta vara på de rika skatter som finns i sakramenten.

Ett flitigt bruk av Guds ord och sakramenten bygger en brandmur runt oss – en terminologi som är känd från IT-världen i dag. Det är farligt att öppna sin dator för Internet utan att skydda sig med en brandmur och ett effektivt virusskydd. Öppnar vi portar i brandmuren i okunnighet blir det riskabelt. Att försumma nådemedlen är som att slarva med portarna i brandmuren och underlåta att använda antivirusprogram.
 

1.2 Den lutherska bekännelsen

Vi har den lutherska bekännelsen som en uttolkare av Skriften, inte som en annan med Skriften jämställd norm. Men eftersom vi bekänner att den rätt tolkar Skriften står också den som en garant för att vi står eniga.

Det är tragiskt att bekännelseskrifterna står så dåligt i kurs i mången teologisk fakultet i dag att man kan avlägga examen utan att egentligen veta något om vad de innehåller. Vår bekännelse har inte tillkommit för att några torra gubbar har haft för lite att göra. Nej, de har noggrant begrundats och slipats genom ett grundligt bibelstudium. De är skatter som vi ska visa den högsta respekt.
 

1.3 Omsorg om den rätta läran

I denna värld strävar många att göra allt relativt. Den som påstår sig veta något hutar man åt. "Vem tror du att du är, som menar dig ha ensamrätt till sanningen?" frågar man. Tvivlet upphöjs till en dygd. I Finlands svenska stift framträdde den här tanken med all sin kraft när John Vikström i början av 1970-talet blev biskop i Borgå och skrev sitt herdabrev till stiftet med rubriken "Tro i kris". Vi känner till hur ärkebiskop KG Hammar ifrågasätter de flesta av de gamla bibliska trossanningarna.

Läran är Guds, inte vår. Den har vi ingen rätt att ändra. Luther säger i Stora galaterbrevskommentaren (Gal 5:9):

Litet surdeg fördärvar hela degen. Inom filosofin kan man iakttaga, huru ett ringa fel vid utgångspunkten blir stort vid slutet av tankekedjan. Likaså kan i teologin ett litet fel fördärva hela läran. Därför måste läran och livet helt och hållet hållas isär. Läran är icke vår utan Guds. Vi äro endast hans kallade tjänare. Därför kunna vi icke uppgiva eller förändra en enda prick i den. Livet åter är vårt. Vad livet angår kunna därför sakramenterarna icke fordra något av oss, som vi icke skulle vilja eller t.o.m. böra underkasta oss, medgiva och fördraga, så länge blott läran och tron icke äventyras, ty om läran upprepa vi ständigt detta Pauli ord: Litet surdeg syrar hela degen. I detta stycke kunna vi icke vika ens en hårsmån. Läran är nämligen att jämföra med en matematisk punkt, den är icke delbar. Där kan man varken taga något ifrån eller lägga något till.
 

1.4 Traditioner (+)

Traditioner kan vara en styrka. Om vi fått växa upp i ett kristet hem och fått Guds ord med modersmjölken, och vant oss vid att gå i gudstjänsten på söndagarna, är det ett dyrbart arv att förvalta. Då skall vi fråga efter de gamla stigarna, den goda vägen som våra fäder har gått.

Likaså är husandakterna oerhört viktiga, inte minst för att fostra våra barn och ungdomar på vägen hem. Till våra styrkor hör också våra gemensamma böner.
Slutligen har vi den enskilda andakten, som omger oss med ett kraftfält kring Guds vapenrustning:

Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Tag emot frälsningens hjälm och Anden svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. (Ef 6:10–18)

Sammanfattningsvis kan vi säga att vår styrka ligger i att inte se på oss själva, utan se på Guds kraft och de vapen som han vill skydda oss med och som han har lagt i vår hand. Men vi bör också fråga oss, hur väl vi använder oss av kraftkällan och vapnen. Vi känner till virusattackerna mot datorer och är ängsliga för att bli smittade av farliga sjukdomar. Vi kollar vilka tillsatsämnen som används i livsmedel. Men hur angelägna är vi att rusta oss med hela Guds vapenrustning, så att inte djävulen får tillfälle att sprida sin smitta?
 

2 Svagheter

2.1 Rädsla, feghet

Svagheten inträder när vi börjar rikta blicken mot oss själva. Vem är jag? En till brädden syndfull människa, som har ett ont hjärta, en ond och giftig tunga, och som ständigt flyr från mina uppdrag av rädsla för vad folk ska säga och tycka.

Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: "Abba! Fader!" (Rom 8:15)

Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. (2 Tim 1:7)

Det kan också vara så att vi drar oss för att ta upp gamla svåra lärofrågor, som det tidigare har stått strid kring. Vi vill inte riva upp gamla sår. Då håller vi oss hellre borta och försöker undvika att ta upp sådana frågor. I många s.k. ekumeniska sammanhang söker man enhet genom att låta bli att ta upp sådana frågor som skiljer. Men det blir en falsk enhet.
 

2.2 Misstänksamhet, fördomar

Vi har en gemensam fiende. Ändå verkar det som om den viktigaste uppgiften för kristna grupper ibland är att motarbeta andra kristna, och rentav dem som står allra närmast och som ses som konkurrenter. Javisst, om det förs fram falsk lära måste det ske. Men ibland motarbetar vi varandra också fast vi arbetar för samma mål.

En del predikar visserligen Kristus för att de är avundsjuka och söker strid, men en del gör det i god avsikt, av kärlek, eftersom de vet att jag är satt till att försvara evangelium. De andra söker strid och predikar Kristus av orena motiv och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. Än sen? Kristus blir ändå på ett eller annat sätt predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det är jag glad över. (Fil 1:15–18)

Det finns en risk att vi går utöver Skriften. Vi har olika traditioner, och olika språk. Vi kan uppfatta olika saker med samma ord och uttryck. Det kan vara så att vi tror att en annan församling lär på ett visst sätt, även om vi i själva verket står varandra väldigt nära. En numera avliden god vän, som var präst, brukade säga att det kan bli problem med grammatiken, fast man egentligen menar det samma.

Vi har ingen rätt att separera oss från varandra för att vi misstänker att andra har en annan lära. Om vi inte genom tålmodiga samtal har konstaterat att motparten verkligen har en falsk lära som kan visas med klara och ovedersägliga bibliska argument, så har vi inte rätt att avstånd från varandra! Då är det fråga om en syndig schism.
 

2.3 Fokusering på oss själva, kotterier

Är det viktigaste att vår organisation har framgång, att vi själva samlas och mår bra? Är inte det viktigaste att Guds ord blir predikat till bestraffning och dom över synden, så att människor omvänder sig och kan möta Människosonen med glädje i stället för att möta honom till dom? Väldigt ofta ligger det sökande efter prestige i vårt handlande. Då söker vi vår egen ära, inte Guds ära.

Det kan finnas risk för att vi definierar vår egen grupp som de sanna kristna och sedan använder en lättsinnig jargong som gör att alla andra känner sig uteslutna. När någon söker en församling säger vi högfärdigt: "Vi är ju den sanna kyrkan, kom till oss!" Och så stänger vi människor ute för att vi inte kommer till dem som medmänniskor, och glömmer att vi inte alls har någon rätt att framställa oss som någon som har mera insikt eller är "bättre" kristna än andra. Den sortens högmod kan äventyra en sökandes väg till kristen gemenskap.

Ibland hänvisar vi till vårt medlemsantal eller berättar stolt om hur många vi är som samlas i vår kyrka, i en kanske omedveten strävan efter mänsklig ära. David begick en synd när han mot Guds uttryckliga förbud räknade sitt folk. När Gideon skulle ut för att möta fienden måste han plocka bort den stora hopen och dra ut med en liten hop, för att det skulle visa sig att det var Gud som gav segern, inte människors styrka. Filadelfias församlings ängel får höra att det är en positiv sak att församlingen hade liten kraft. Därför går det galet om vi i misströstan börjar stirra på vår egen lilla grupp.
 

2.4 Traditioner (–)

Tyvärr måste jag också ta med traditionerna under gruppen svagheter, här med minustecken. Traditionerna kan nämligen också medföra svårigheter. En allvarlig risk är att man av gammal vana går i sin församlings gudstjänst utan att vara observant på att falsk lära smyger sig in eller att urvattnad förkunnelse vaccinerar oss mot ett vaksamt fåraöra. På så sätt avtrubbas vi, samtidigt som vi inbillar oss att vi är goda och hederliga kristna som inte överger vår församlingsgemenskap.
 

3 Hot

Går vi nu över till det som ligger framför oss, hur vi ska gå vidare, så har vi ett antal hotbilder. Dessa hotbilder kan övervinnas med de styrkor som vi tidigare skisserat. Jag vill ta hoten före möjligheterna, för att vi skall få sluta med de positiva möjligheterna.
 

3.1 Djävulen: falsk lära och förförelser

Den första hotbilden är djävulens skickliga och farliga angrepp.

Det första är falsk lära. Ibland kommer djävulen som ett rytande lejon, på ett yttre och grovt sätt.

Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. (1 Petr 5:8)

Ibland kommer han på ett försåtligt sätt: som en varg i fårakläder.

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. (Matt 7:15)

Det är när djävulen klär sig som ljusets ängel som han är som farligast, för då har han chans att förföra också de utvalda. Han kan komma som ljusets ängel, och utrustar sina tjänare så att de liknar Kristi apostlar.

Sådana som de är falska apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. (2 Kor 11:13–14)

Kännetecken är att de avviker från Kristi lära och att de gör det på ett försåtligt sätt, smygande och insmickrande.

Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. (Rom 16:17–18)

De falska lärarna kännetecknas oftast inte av brutalitet och gyckelskap, även om vår tid blir allt mer uppfylld av sådant. Det går hem i dag, det skulle inte ha gått hem under forna tider när folk ännu kunde sin Bibel och sin katekes.

Men: vi måste också notera en varning av annat slag. En hotbild kan också vara att vi stämplar alltför mycket som falsk lära, så att det uppstår syndiga schismer. Det kan vara adiafora av olika slag som delar meningarna, eller privata åsikter utanför det som Bibeln lär, och sådant skulle ju inte vara kyrkoskiljande. Vi har inte rätt att döma det som falsk lära som inte har stöd i Bibeln.
 

3.2 Världen: verksamhetsmöjligheter, ekonomi

När Jesus berättar sin liknelse om de fyra slagen av sädesåker är törnen och tistlar en av orsakerna till fall. Möjligheterna att synas och höras i samhället och få goda omnämnanden i massmedia är faktorer som vi väger mot den negativa publicitet som ett fasthållande av Guds ord för med sig. "Kyrkan måste lida förföljelse, när hon lär evangeliet rent", säger Luther i Stora galaterbrevskommentaren. Och Jesus själv har sagt:

Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. (Matt 5:11)

Förföljelserna finns också här och nu, inte bara i apostolisk tid och långt borta i Kina och de muslimska länderna. Frestelsen är stor att väja undan.

Från en annan sida sett riskerar vi också att binda oss vid Mammon om vi bygger upp verksamhet med stöd av offentliga medel och sedan tvingas avstå från att handla enligt Guds ord, med motiveringen att vi då kan riskera att stöd uteblir. Så kan det också gå om vi söker efter ett stort medlemsantal för att trygga vår ekonomi. Vi kan avstå från att ta ställning i kontroversiella frågor för att vi då kan mista viktiga stödpersoner.
 

3.3 Vårt eget kött: maktlystnad, girighet, sexuella svagheter

Slutligen har vi vårt onda kött som utgör ett allvarligt hot. Det finns särskilt tre synder som djävulen om och om igen framgångsrikt använder för att slå sönder Guds rike: maktbegär, girighet och sexuella synder.

Den personliga maktbegäret har varit ödesdigert i många kristna församlingar och kyrkor. Här vill jag hänvisa till den utmärkta skriften "Positivt nej till kvinnliga präster", som också finns på Internet. Den visar hur maktstrukturen ska vara i en kristen församling, utifrån Jesu undervisning:

Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav." (Mark 10:42–44)

Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. (Matt 23:8)

I många fall kan en stark person bli ett direkt hot för en kyrka.

Personliga maktintressen kan också vara medorsaker till varför vi frestas att dra gränser för läran utanför det som Bibeln drar. Att framträda som en god efterföljare till en kär lärofader kan också bli en prestigefråga. Men åter gäller det: Inte utöver det som står skrivet!

Jesus varnar många gånger för girighet, för pengar och rikedom kan snärja och leda människor bort från Guds rike. Aposteln Paulus varnar för girigheten, som är en rot till allt ont. (1 Tim 6:6–10) Världskärleken har så gripit oss i vår tid att offrandet för Guds rike blivit till att man lägger undan lite av sitt överflöd. Men är det verkligen ett offer? Tjugo personers tionde kan faktiskt betyda, att man kan låta en Herrens tjänare arbeta på heltid med att förkunna Guds rike.

Otukt och äktenskaplig otrohet har varit en orsak till enorma svårigheter för kristna församlingar, vilket det finns alltför många konkreta belägg för.
 

4 Möjligheter

Slutligen höjer vi blicken uppåt igen, till den positiva delen av vår skiss, och ser på vilka möjligheter vi har för kommande dagar.
 

4.1 Guds uppdrag: kraft i svagheten

Det första och största är att vi har ett uppdrag av Herren. Detta uppdrag kräver ingen egen styrka av oss. Nej, det är tvärtom, som vi ser av hur Gud undervisade Paulus i hans svaghet:

Han svarade mig: "Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark. (2 Kor 12:9–10)

Kraften är inte vår. När vi upplever att vi är svaga, och när vi ser hotbilderna torna upp sig, då ska vi inte fälla modet. När jag är svag, då är han stark. Församlingen i Filadelfia fick budskapet av Herren:

Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. (Upp 3:8)

Där är kraften, och där är våra möjligheter.
 

4.2 Yttre tryck: fiendskap från världen

Vi uppfattar ganska naturligt yttre förföljelser och lidande för Kristi namn som svagheter och hot, men i själva verket är de möjligheter! Vilka orsaker fanns till att den första församlingen spreds ut från Jerusalem? Jo, det var så att förföljelser utbröt i Jerusalem, så att de kristna spriddes ut och tog evangeliet med sig.

Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien. Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll stor dödsklagan över honom. Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet. (Apg 8:1–4)

Lägg märke till att de som hade skingrats, alltså vanliga medlemmar i församlingen i Jerusalem, gick nu omkring och predikade evangeliet. Så blev de kristnas blod kyrkans bästa utsäde under de århundraden som nu följde.

När vi nu ser hur världen sluter sig samman mot så kallade fundamentalister och bokstavstroende, så låt oss glädjas över att vi får nåden att lida smälek för Jesu namns skull. Och låt oss frimodigt stå upp för sanningen, för den skall förr eller senare segra också i yttre mening.

Jag vill också påminna om den sanning som Mikkel Vigilius tog fram för ett år sedan i Vasa. Han betonade, att den viktigaste evangelisationen sker i de kristnas vardag. När vi samlas till gudstjänster blir vi rustade med kraft att sedan stå upp för evangeliet under veckans alla sju dagar, dygnet runt. Visst ligger ett tungt ansvar på pastorer och lärare, men evangelisationen är alla kristnas uppgift, det som vi kallar det allmänna prästadömet. Och i dag ges rikliga möjligheter att vittna och bära Kristi smälek i vardagen.
 

4.3 Vilja att söka gemensamma vägar – vi är här!

En stor möjlighet är denna konferens: vi är här, vi är tillsammans! Låt oss gripa möjligheten!

Vi behöver också komma samman för att utreda vad vi står. Vi behöver samtala om lärofrågor, vilket vi också har gjort här. Det borde vara en naturlig fortsättning av den här konferensen, att också de kyrkor och församlingar som bygger på samma grund gör förnyade insatser för att uppnå enighet. Och om enighet finns, då ska det inte tillåtas någon undanflykt från att också samverka i all andlig gemenskap. Att låta personliga mellanhavanden eller fördomar från historien hindra en gemenskap är synd, om det inte finns lärofrågor som skiljer.

Vilken rikedom kunde det inte bli om resurserna kunde samordnas: utbildning av pastorer och andra församlingsarbetare, trons försvar gentemot världen och heretiker och, inte minst, att erbjuda ungdomarna kontaktytor som är så livsviktiga för att de ska hitta livskamrat och kunna föra det kristna arvet vidare till kommande generationer.
 

4.4 Moderna kommunikationer, IT

Jag vill ännu lägga till en möjlighet som Gud har försett oss med: de moderna kommunikationerna och IT. När Luther började sin verksamhet hade Gud redan förberett reformationen genom att ta i bruk ett nytt verktyg: boktryckarkonsten. Utan den hade det varit mycket svårare för Martin Luther att sprida sitt budskap.

Nu har Gud gett oss Internet och e-post, och många fina nya möjligheter att träffas och kommunicera. Vi kan sprida vår undervisning via cd-skivor som man kan höra på i bilen, man kan lyssna på predikningar över nätet i sin kammare utan att ha möjlighet att resa till konferenser och gudstjänster. Vi kan rentav sända förkunnelse och gudstjänster direkt över nätet. Och när vi söker enhet mellan kyrkor kan vi utnyttja tekniken för att mötas virtuellt utan att lägga ner dyra pengar och mycket tid på långa resor.
 

Avslutningsord

Så vill jag sammanfatta detta föredrag med att hävda, att Guds möjligheter är mycket större än de hinder som Fienden reser upp. Vi har tillgång till Guds väldiga kraft. "Är Gud i himlen för mig, vem kan mig stå emot?"

Var går vägen fram?

Mycket är vunnet om vi kan lämna allt ovidkommande, all fokusering på våra möjligheter och begränsningar, och på oss som personer, och se på Herren. Mose och Israels barn fick inför Röda havet höra: "Herren skall strida för er, och ni skall hålla er stilla." (2 Mos 14:14) Har vi en svårare situation, rent mänskligt, än Israel inför Röda havet? Nej, vi måste le åt den jämförelsen. Men ändå beter vi oss ibland som om vi skulle vara dödsdömda. Vi har samma mäktiga Gud!

Måtte resultatet av denna konferens vara att vi börjar lyssna till Herren i allt och blir allt ivrigare i att hjälpa varandra att se den väg han anvisar oss. Låt oss rannsaka det som har sagts, sprida budskapet och sedan mötas igen med nya tag. Om detta må vi be till Herren.