Logosmappen
> NELK > Konferensen
2005 > Föredrag > Ola
Österbacka
|
||
Inledning Mitt uppdrag är att göra en analys av var den lutherska bekännelsefronten går i dag och vad vi kan tänkas ha för framtidsutsikter. Jag skall inte låtsas träda fram som en profet för att skissera ett scenario för 10 eller 15 år framåt. Snarare skall jag försöka sammanfatta något av det som har sagts mer eller mindre öppet eller som ligger i luften och väntar på att behandlas. Senare blir det dags för er, kära vänner, att delta i diskussionen om hur vi konkret kan komma framåt. Jag har valt att använda en modell som i dag ofta förekommer i företag eller organisationer när man står inför ett vägval eller behöver analysera en trängd situation: en SWOT-analys. Bokstäverna står för de engelska termerna Strengths – styrkor, Weaknesses – svagheter, Options – möjligheter och Threats – hot. Två av dem beskriver nutid och två framtid. Två av dem är positiva och två är negativa. Styrkorna visar våra resurser, svagheterna farorna. Vi behöver känna hotbilderna för att undvika dem, och samtidigt ta till vara våra möjligheter. Tillsammans beskriver de fyra begreppen ett fyrfält, som vi skall försöka fylla. 1 Styrkor 1.1 Bibeln och sakramenten "Guds ord och löfte skall bestå." Så står det i den mäktiga Lutherpsalmen som vi sjöng vid konferensens inledning. I Finland har en annan formulering använts, i en äldre översättning: "Guds ord de måste låta stå, det få de ej om handa." Den syftar på fiendernas försök att slå ner oss, anförda av mörkrets furste. De kan ta ära, liv och gods, men inte den heliga Skrift, som lovar att vi får behålla Guds rike. Till denna väldiga skatt knyter vi också sakramenten som Gud förordnat och som den kristna kyrkan har anförtrotts att förvalta. Vi har begrundat frågan om sakramenten i förhållande till väckelserörelsernas förkunnelse av omvändelse och tro, och vi behöver fråga oss om vi har förstått att ta vara på de rika skatter som finns i sakramenten. Ett flitigt bruk av Guds ord och sakramenten bygger en brandmur runt
oss – en terminologi som är känd från IT-världen
i dag. Det är farligt att öppna sin dator för Internet
utan att skydda sig med en brandmur och ett effektivt virusskydd. Öppnar
vi portar i brandmuren i okunnighet blir det riskabelt. Att försumma
nådemedlen är som att slarva med portarna i brandmuren och
underlåta att använda antivirusprogram. 1.2 Den lutherska bekännelsen Vi har den lutherska bekännelsen som en uttolkare av Skriften, inte som en annan med Skriften jämställd norm. Men eftersom vi bekänner att den rätt tolkar Skriften står också den som en garant för att vi står eniga. Det är tragiskt att bekännelseskrifterna står så
dåligt i kurs i mången teologisk fakultet i dag att man
kan avlägga examen utan att egentligen veta något om vad
de innehåller. Vår bekännelse har inte tillkommit för
att några torra gubbar har haft för lite att göra. Nej,
de har noggrant begrundats och slipats genom ett grundligt bibelstudium.
De är skatter som vi ska visa den högsta respekt. 1.3 Omsorg om den rätta läran I denna värld strävar många att göra allt relativt. Den som påstår sig veta något hutar man åt. "Vem tror du att du är, som menar dig ha ensamrätt till sanningen?" frågar man. Tvivlet upphöjs till en dygd. I Finlands svenska stift framträdde den här tanken med all sin kraft när John Vikström i början av 1970-talet blev biskop i Borgå och skrev sitt herdabrev till stiftet med rubriken "Tro i kris". Vi känner till hur ärkebiskop KG Hammar ifrågasätter de flesta av de gamla bibliska trossanningarna. Läran är Guds, inte vår. Den har vi ingen rätt att ändra. Luther säger i Stora galaterbrevskommentaren (Gal 5:9):
1.4 Traditioner (+) Traditioner kan vara en styrka. Om vi fått växa upp i ett kristet hem och fått Guds ord med modersmjölken, och vant oss vid att gå i gudstjänsten på söndagarna, är det ett dyrbart arv att förvalta. Då skall vi fråga efter de gamla stigarna, den goda vägen som våra fäder har gått. Likaså är husandakterna oerhört viktiga, inte minst
för att fostra våra barn och ungdomar på vägen
hem. Till våra styrkor hör också våra gemensamma
böner.
Sammanfattningsvis kan vi säga att vår styrka ligger i att
inte se på oss själva, utan se på Guds kraft och de
vapen som han vill skydda oss med och som han har lagt i vår hand.
Men vi bör också fråga oss, hur väl vi använder
oss av kraftkällan och vapnen. Vi känner till virusattackerna
mot datorer och är ängsliga för att bli smittade av farliga
sjukdomar. Vi kollar vilka tillsatsämnen som används i livsmedel.
Men hur angelägna är vi att rusta oss med hela Guds vapenrustning,
så att inte djävulen får tillfälle att sprida
sin smitta? 2 Svagheter 2.1 Rädsla, feghet Svagheten inträder när vi börjar rikta blicken mot oss själva. Vem är jag? En till brädden syndfull människa, som har ett ont hjärta, en ond och giftig tunga, och som ständigt flyr från mina uppdrag av rädsla för vad folk ska säga och tycka.
Det kan också vara så att vi drar oss för att ta upp
gamla svåra lärofrågor, som det tidigare har stått
strid kring. Vi vill inte riva upp gamla sår. Då håller
vi oss hellre borta och försöker undvika att ta upp sådana
frågor. I många s.k. ekumeniska sammanhang söker man
enhet genom att låta bli att ta upp sådana frågor
som skiljer. Men det blir en falsk enhet. 2.2 Misstänksamhet, fördomar Vi har en gemensam fiende. Ändå verkar det som om den viktigaste uppgiften för kristna grupper ibland är att motarbeta andra kristna, och rentav dem som står allra närmast och som ses som konkurrenter. Javisst, om det förs fram falsk lära måste det ske. Men ibland motarbetar vi varandra också fast vi arbetar för samma mål.
Det finns en risk att vi går utöver Skriften. Vi har olika traditioner, och olika språk. Vi kan uppfatta olika saker med samma ord och uttryck. Det kan vara så att vi tror att en annan församling lär på ett visst sätt, även om vi i själva verket står varandra väldigt nära. En numera avliden god vän, som var präst, brukade säga att det kan bli problem med grammatiken, fast man egentligen menar det samma. Vi har ingen rätt att separera oss från varandra för
att vi misstänker att andra har en annan lära. Om
vi inte genom tålmodiga samtal har konstaterat att motparten verkligen
har en falsk lära som kan visas med klara och ovedersägliga
bibliska argument, så har vi inte rätt att avstånd
från varandra! Då är det fråga om en syndig schism. 2.3 Fokusering på oss själva, kotterier Är det viktigaste att vår organisation har framgång, att vi själva samlas och mår bra? Är inte det viktigaste att Guds ord blir predikat till bestraffning och dom över synden, så att människor omvänder sig och kan möta Människosonen med glädje i stället för att möta honom till dom? Väldigt ofta ligger det sökande efter prestige i vårt handlande. Då söker vi vår egen ära, inte Guds ära. Det kan finnas risk för att vi definierar vår egen grupp som de sanna kristna och sedan använder en lättsinnig jargong som gör att alla andra känner sig uteslutna. När någon söker en församling säger vi högfärdigt: "Vi är ju den sanna kyrkan, kom till oss!" Och så stänger vi människor ute för att vi inte kommer till dem som medmänniskor, och glömmer att vi inte alls har någon rätt att framställa oss som någon som har mera insikt eller är "bättre" kristna än andra. Den sortens högmod kan äventyra en sökandes väg till kristen gemenskap. Ibland hänvisar vi till vårt medlemsantal eller berättar
stolt om hur många vi är som samlas i vår kyrka, i
en kanske omedveten strävan efter mänsklig ära. David
begick en synd när han mot Guds uttryckliga förbud räknade
sitt folk. När Gideon skulle ut för att möta fienden
måste han plocka bort den stora hopen och dra ut med en liten
hop, för att det skulle visa sig att det var Gud som gav segern,
inte människors styrka. Filadelfias församlings ängel
får höra att det är en positiv sak att församlingen
hade liten kraft. Därför går det galet om vi i misströstan
börjar stirra på vår egen lilla grupp. 2.4 Traditioner (–) Tyvärr måste jag också ta med traditionerna under
gruppen svagheter, här med minustecken. Traditionerna kan nämligen
också medföra svårigheter. En allvarlig risk är
att man av gammal vana går i sin församlings gudstjänst
utan att vara observant på att falsk lära smyger sig in eller
att urvattnad förkunnelse vaccinerar oss mot ett vaksamt fåraöra.
På så sätt avtrubbas vi, samtidigt som vi inbillar
oss att vi är goda och hederliga kristna som inte överger
vår församlingsgemenskap. 3 Hot Går vi nu över till det som ligger framför oss, hur
vi ska gå vidare, så har vi ett antal hotbilder. Dessa hotbilder
kan övervinnas med de styrkor som vi tidigare skisserat. Jag vill
ta hoten före möjligheterna, för att vi skall få
sluta med de positiva möjligheterna. 3.1 Djävulen: falsk lära och förförelser Den första hotbilden är djävulens skickliga och farliga angrepp. Det första är falsk lära. Ibland kommer djävulen som ett rytande lejon, på ett yttre och grovt sätt.
Ibland kommer han på ett försåtligt sätt: som en varg i fårakläder.
Det är när djävulen klär sig som ljusets ängel som han är som farligast, för då har han chans att förföra också de utvalda. Han kan komma som ljusets ängel, och utrustar sina tjänare så att de liknar Kristi apostlar.
Kännetecken är att de avviker från Kristi lära och att de gör det på ett försåtligt sätt, smygande och insmickrande.
De falska lärarna kännetecknas oftast inte av brutalitet och gyckelskap, även om vår tid blir allt mer uppfylld av sådant. Det går hem i dag, det skulle inte ha gått hem under forna tider när folk ännu kunde sin Bibel och sin katekes. Men: vi måste också notera en varning av annat slag. En
hotbild kan också vara att vi stämplar alltför mycket
som falsk lära, så att det uppstår syndiga schismer.
Det kan vara adiafora av olika slag som delar meningarna, eller privata
åsikter utanför det som Bibeln lär, och sådant
skulle ju inte vara kyrkoskiljande. Vi har inte rätt att döma
det som falsk lära som inte har stöd i Bibeln. 3.2 Världen: verksamhetsmöjligheter, ekonomi När Jesus berättar sin liknelse om de fyra slagen av sädesåker är törnen och tistlar en av orsakerna till fall. Möjligheterna att synas och höras i samhället och få goda omnämnanden i massmedia är faktorer som vi väger mot den negativa publicitet som ett fasthållande av Guds ord för med sig. "Kyrkan måste lida förföljelse, när hon lär evangeliet rent", säger Luther i Stora galaterbrevskommentaren. Och Jesus själv har sagt:
Förföljelserna finns också här och nu, inte bara i apostolisk tid och långt borta i Kina och de muslimska länderna. Frestelsen är stor att väja undan. Från en annan sida sett riskerar vi också att binda oss
vid Mammon om vi bygger upp verksamhet med stöd av offentliga medel
och sedan tvingas avstå från att handla enligt Guds ord,
med motiveringen att vi då kan riskera att stöd uteblir.
Så kan det också gå om vi söker efter ett stort
medlemsantal för att trygga vår ekonomi. Vi kan avstå
från att ta ställning i kontroversiella frågor för
att vi då kan mista viktiga stödpersoner. 3.3 Vårt eget kött: maktlystnad, girighet, sexuella svagheter Slutligen har vi vårt onda kött som utgör ett allvarligt hot. Det finns särskilt tre synder som djävulen om och om igen framgångsrikt använder för att slå sönder Guds rike: maktbegär, girighet och sexuella synder. Den personliga maktbegäret har varit ödesdigert i många kristna församlingar och kyrkor. Här vill jag hänvisa till den utmärkta skriften "Positivt nej till kvinnliga präster", som också finns på Internet. Den visar hur maktstrukturen ska vara i en kristen församling, utifrån Jesu undervisning:
I många fall kan en stark person bli ett direkt hot för en kyrka. Personliga maktintressen kan också vara medorsaker till varför vi frestas att dra gränser för läran utanför det som Bibeln drar. Att framträda som en god efterföljare till en kär lärofader kan också bli en prestigefråga. Men åter gäller det: Inte utöver det som står skrivet! Jesus varnar många gånger för girighet, för pengar och rikedom kan snärja och leda människor bort från Guds rike. Aposteln Paulus varnar för girigheten, som är en rot till allt ont. (1 Tim 6:6–10) Världskärleken har så gripit oss i vår tid att offrandet för Guds rike blivit till att man lägger undan lite av sitt överflöd. Men är det verkligen ett offer? Tjugo personers tionde kan faktiskt betyda, att man kan låta en Herrens tjänare arbeta på heltid med att förkunna Guds rike. Otukt och äktenskaplig otrohet har varit en orsak till
enorma svårigheter för kristna församlingar, vilket
det finns alltför många konkreta belägg för. 4 Möjligheter Slutligen höjer vi blicken uppåt igen, till den positiva
delen av vår skiss, och ser på vilka möjligheter vi
har för kommande dagar. 4.1 Guds uppdrag: kraft i svagheten Det första och största är att vi har ett uppdrag av Herren. Detta uppdrag kräver ingen egen styrka av oss. Nej, det är tvärtom, som vi ser av hur Gud undervisade Paulus i hans svaghet:
Kraften är inte vår. När vi upplever att vi är svaga, och när vi ser hotbilderna torna upp sig, då ska vi inte fälla modet. När jag är svag, då är han stark. Församlingen i Filadelfia fick budskapet av Herren:
Där är kraften, och där är våra möjligheter. 4.2 Yttre tryck: fiendskap från världen Vi uppfattar ganska naturligt yttre förföljelser och lidande för Kristi namn som svagheter och hot, men i själva verket är de möjligheter! Vilka orsaker fanns till att den första församlingen spreds ut från Jerusalem? Jo, det var så att förföljelser utbröt i Jerusalem, så att de kristna spriddes ut och tog evangeliet med sig.
Lägg märke till att de som hade skingrats, alltså vanliga medlemmar i församlingen i Jerusalem, gick nu omkring och predikade evangeliet. Så blev de kristnas blod kyrkans bästa utsäde under de århundraden som nu följde. När vi nu ser hur världen sluter sig samman mot så kallade fundamentalister och bokstavstroende, så låt oss glädjas över att vi får nåden att lida smälek för Jesu namns skull. Och låt oss frimodigt stå upp för sanningen, för den skall förr eller senare segra också i yttre mening. Jag vill också påminna om den sanning som Mikkel Vigilius
tog fram för ett år sedan i Vasa. Han betonade, att den viktigaste
evangelisationen sker i de kristnas vardag. När vi samlas till
gudstjänster blir vi rustade med kraft att sedan stå upp
för evangeliet under veckans alla sju dagar, dygnet runt. Visst
ligger ett tungt ansvar på pastorer och lärare, men evangelisationen
är alla kristnas uppgift, det som vi kallar det allmänna prästadömet.
Och i dag ges rikliga möjligheter att vittna och bära Kristi
smälek i vardagen. 4.3 Vilja att söka gemensamma vägar – vi är här! En stor möjlighet är denna konferens: vi är här, vi är tillsammans! Låt oss gripa möjligheten! Vi behöver också komma samman för att utreda vad vi står. Vi behöver samtala om lärofrågor, vilket vi också har gjort här. Det borde vara en naturlig fortsättning av den här konferensen, att också de kyrkor och församlingar som bygger på samma grund gör förnyade insatser för att uppnå enighet. Och om enighet finns, då ska det inte tillåtas någon undanflykt från att också samverka i all andlig gemenskap. Att låta personliga mellanhavanden eller fördomar från historien hindra en gemenskap är synd, om det inte finns lärofrågor som skiljer. Vilken rikedom kunde det inte bli om resurserna kunde samordnas: utbildning
av pastorer och andra församlingsarbetare, trons försvar gentemot
världen och heretiker och, inte minst, att erbjuda ungdomarna kontaktytor
som är så livsviktiga för att de ska hitta livskamrat
och kunna föra det kristna arvet vidare till kommande generationer. 4.4 Moderna kommunikationer, IT Jag vill ännu lägga till en möjlighet som Gud har försett oss med: de moderna kommunikationerna och IT. När Luther började sin verksamhet hade Gud redan förberett reformationen genom att ta i bruk ett nytt verktyg: boktryckarkonsten. Utan den hade det varit mycket svårare för Martin Luther att sprida sitt budskap. Nu har Gud gett oss Internet och e-post, och många fina nya möjligheter
att träffas och kommunicera. Vi kan sprida vår undervisning
via cd-skivor som man kan höra på i bilen, man kan lyssna
på predikningar över nätet i sin kammare utan att ha
möjlighet att resa till konferenser och gudstjänster. Vi kan
rentav sända förkunnelse och gudstjänster direkt över
nätet. Och när vi söker enhet mellan kyrkor kan vi utnyttja
tekniken för att mötas virtuellt utan att lägga ner dyra
pengar och mycket tid på långa resor. Avslutningsord Så vill jag sammanfatta detta föredrag med att hävda, att Guds möjligheter är mycket större än de hinder som Fienden reser upp. Vi har tillgång till Guds väldiga kraft. "Är Gud i himlen för mig, vem kan mig stå emot?" Var går vägen fram? Mycket är vunnet om vi kan lämna allt ovidkommande, all fokusering på våra möjligheter och begränsningar, och på oss som personer, och se på Herren. Mose och Israels barn fick inför Röda havet höra: "Herren skall strida för er, och ni skall hålla er stilla." (2 Mos 14:14) Har vi en svårare situation, rent mänskligt, än Israel inför Röda havet? Nej, vi måste le åt den jämförelsen. Men ändå beter vi oss ibland som om vi skulle vara dödsdömda. Vi har samma mäktiga Gud! Måtte resultatet av denna konferens vara att vi börjar lyssna till Herren i allt och blir allt ivrigare i att hjälpa varandra att se den väg han anvisar oss. Låt oss rannsaka det som har sagts, sprida budskapet och sedan mötas igen med nya tag. Om detta må vi be till Herren. |
||
Föregående avsnitt | Till sidans början | Nästa avsnitt Logosmappen > NELK > Konferensen 2005 > Föredrag > Ola Österbacka 24.3.2005 |