Kristi lidandes
historia
Fjärde akten [1 | 2 |
3 | 4 | 5
| 6]
Vad
Kristus gör och lider inför Pilatus och Herodes
Alla
de församlade bröt nu upp, de lät binda Jesus, förde
bort honom och utlämnade honom till Pilatus, landshövdingen.
(Matt 27:2, Mark 15:1, Luk 23:1, Joh 18:28)
Men
då Judas, som hade förrått Jesus, såg att
Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka
de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste
och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt
blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det
så." Då kastade han silvermynten i templet och
gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. Översteprästerna
tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga
dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." Och de
beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakaråkern
till begravningsplats för främlingar. Därför
kallas den åkern än i dag Blodsåkern. Då
uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog
de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på
honom som hade värderats, och jag gav dem som betalning för
Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig. (Matt
27:3-10)
Sedan
förde de Jesus till pretoriet. Det var tidigt på morgonen.
Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle
bli orena utan kunna fira påsken. Pilatus gick då ut
till dem och frågade: "Vad anklagar ni den här mannen
för?" De svarade: "Om han inte vore en förbrytare,
hade vi inte överlämnat honom åt dig." Pilatus
sade till dem: "Ta ni honom och döm honom efter er lag!"
Judarna sade: "Vi har inte rätt att döma någon
till döden." Så skulle det ord uppfyllas som Jesus
hade sagt, när han angav på vilket sätt han skulle
dö. De började nu anklaga honom och säga: "Vi
har funnit att den här mannen förleder vårt folk,
förbjuder oss att betala skatt till kejsaren och säger
att han är Messias, en konung." Pilatus gick tillbaka
in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade:
"Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Säger
du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?"
Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget
folk och översteprästerna har överlämnat dig
åt mig. Vad har du gjort?" Jesus svarade: "Mitt
rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore
av den här världen, hade mina tjänare kämpat
för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna.
Men nu är mitt rike inte av den här världen."
Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus
svarade: "Du säger själv att jag är en konung.
Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och
därför har jag kommit till världen. Var och en som
är av sanningen lyssnar till min röst." Pilatus sade
till honom: "Vad är sanning?" (Matt 27:11, Mark 15:2,
Luk 23:2-3, Joh 18:28-38)
Efter
att ha sagt detta gick Pilatus ut till judarna igen och sade till
dem: "Jag finner honom inte skyldig till något brott.
Och när översteprästerna och de äldste anklagade
Jesus, svarade han inte. Då sade Pilatus till honom: "Hör
du inte hur mycket de anklagar dig?" Men Jesus svarade honom
inte med ett enda ord, så att landshövdingen blev mycket
förvånad. Men de var påstridiga och sade: "Han
uppviglar med sin lära folket över hela Judeen, från
Galileen och ända hit." (Matt 27:12-14, Mark 15:3-4, Luk
23:4-5, Joh 18:38)
När
Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från
Galileen. Och då han fick veta att Jesus kom från Herodes
område, skickade han honom till Herodes, som också var
i Jerusalem under de dagarna. När Herodes fick se Jesus, blev
han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, eftersom
han hade hört talas om honom, och han hoppades nu få
se honom göra något tecken. Herodes ställde rätt
många frågor till honom, men Jesus svarade inte. Översteprästerna
och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt.
Herodes och hans soldater bemötte honom med förakt och
gjorde narr av honom, och sedan han låtit sätta på
honom en praktfull dräkt, skickade han honom tillbaka till
Pilatus. Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra.
Förut hade det rått fiendskap mellan dem. (Luk 23:6-12)
Pilatus
kallade samman översteprästerna och rådsmedlemmarna
och folket och sade till dem: "Ni har fört den här
mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Jag har nu förhört
honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det som
ni anklagar honom för. Inte heller Herodes har funnit honom
skyldig, och därför har han skickat honom tillbaka till
oss. Ni ser att mannen inte har gjort något som förtjänar
döden. Därför vill jag bestraffa honom och sedan
frige honom." (Luk 23:13-16)
Vid
högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde.
Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad
tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord
under oroligheterna. När folket kom fram och begärde att
få vad han brukade bevilja dem, svarade Pilatus: "Nu
är det sed att jag friger en fånge åt er vid påsken.
Vill ni att jag skall frige judarnas konung åt er?" Han
förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna
hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade
folket till att begära att han i stället skulle frige
Barabbas. Pilatus frågade dem än en gång: "Vad
skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?"
De skrek: "Korsfäst honom!" Pilatus frågade
dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de
skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" De
låg över honom med höga rop och krävde att
Jesus skulle korsfästas, och deras rop blev allt starkare.
(Matt 27:15-26, Mark 15:6-15, Luk 23:17-25, Joh 18:39-40)
Så
tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom. Soldaterna
förde nu in Jesus på gården, det vill säga
residenset, och samlade hela vaktstyrkan kring honom. De tog av
honom kläderna och klädde honom i en röd mantel,
vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud,
och i hans högra hand satte de en käpp. Och de spottade
på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. Sedan
hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" och de
böjde knä och tillbad honom. (Matt 27:26-30, Mark 15:15-19,
Joh 19:1-3)
Pilatus
gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom
till er, för att ni skall förstå att jag inte finner
något brottsligt hos honom." Jesus kom då ut, klädd
i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se
människan!" När översteprästerna och deras
tjänare fick se honom, skrek de: "Korsfäst! Korsfäst!"
Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom!
Jag finner honom inte skyldig." Judarna svarade: "Vi har
en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han
har gjort sig till Guds Son." (Joh 19:4-7)
När
Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt,
och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån
är du?" Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade till
honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att
frige dig och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade:
"Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte
hade fått den ovanifrån. Därför har den som
utlämnat mig åt dig större skuld." Från
det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men
judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän.
Var och en som gör sig själv till konung sätter sig
upp mot kejsaren."
När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut
Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats
som kallas Lithostroton, på hebreiska Gabbata.
Det var påskens tillredelsedag, vid sextiden på morgonen.
(Joh 19:8-14)
Medan
Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud
till honom och lät säga: "Ha ingenting att göra
med denne rättfärdige man! Jag har i natt lidit mycket
i en dröm för hans skull." (Matt 27:19)
Pilatus
sade till judarna: "Här ser ni er konung!" De skrek:
"Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade:
"Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna
svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren."
Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oväsendet
bara ökade, tog han vatten och tvättade sina händer
i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne
mans blod. Ni får själva svara för det." Allt
folket svarade: "Hans blod må komma över oss och
över våra barn." Då frigav han Barabbas, men
Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas,
så att de fick som de ville. (Matt 27:24-26, Mark 15:15, Luk
23:25, Joh 19:14-15)
eller:
Matt 27:1-30
eller: Joh 18:28-19:16.
|