Kristi lidandes historia
Tredje akten [1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6]

Vad Kristus gör och lider inför Hannas och Kajfas samt rådet


Soldaterna med sin befälhavare och judarnas tjänare grep nu Jesus och band honom. De förde honom först till Hannas, svärfar till Kajfas, som var överstepräst det året. Det var Kajfas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en man dog i folkets ställe. (Joh 18:12-14)

De som hade gripit Jesus, förde honom till översteprästen Kajfas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. (Matt 26:57, Mark 14:53, Joh 18:24)

Översteprästen frågade ut Jesus om hans lärjungar och om hans lära. Jesus svarade honom: "Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där alla judar samlas. I hemlighet har jag inte talat någonting alls. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har förkunnat för dem. De vet vad jag har sagt." När Jesus sade detta, gav en av tjänarna, som stod där, honom ett slag i ansiktet och sade: "Skall du svara översteprästen på det sättet?" Jesus svarade: "Har jag sagt något oriktigt, så bevisa det, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" (Joh 18:19-23)

Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och kom med Jesus in på översteprästens gård. Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med flickan som vaktade porten och förde in Petrus. Tjänsteflickan sade till Petrus: "Är inte också du en av den där mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." Eftersom det var kallt hade tjänarna och vakterna gjort upp en koleld, där de stod och värmde sig. Även Petrus stod och värmde sig tillsammans med dem. En tjänsteflicka, som fick se honom sitta vid elden, betraktade honom noga och sade: "Den där mannen var också med honom." Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem. Ditt uttal avslöjar dig." Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag inte själv att du var med honom i trädgården?" Men han förbannade och svor: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om." Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg vad Herren hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt, skall du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert. (Matt 26:58, 69-75, Mark 14:54, 66-72, Luk 22:54-62, Joh 18:15-18, 25-27)

Översteprästerna och hela Stora rådet försökte finna något vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. Då steg några fram och avlade detta falska vittnesmål mot honom: "Vi har hört att han har sagt: Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer." Men inte heller i detta fall stämde deras vittnesmål överens. (Matt 26:59-61, Mark 14:55-59)

Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad dessa vittnar mot dig?" Men Jesus teg och svarade inte. Översteprästen frågade honom vidare: "Är du Messias, den Välsignades son? Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." Jesus sade till honom: "Du själv sade det. Men jag säger er: Härefter skall ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln." Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Han har hädat. Behöver vi några fler vittnen? Se, ni har nu hört hädelsen. Vad anser ni?" De svarade: "Han är skyldig till döden." Och de män som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. De höljde över honom och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?" Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Också på många andra sätt hånade de honom. (Matt 26:62-68, Mark 14:60-65, Luk 22:63-65)

När det blev dag, samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda och hela Stora rådet och de beslöt att de skulle döda Jesus. De lät föra honom inför sitt råd och frågade: "Är du Messias, så säg det!" Han svarade dem: "Om jag säger det, tror ni det inte, och om jag frågar er, svarar ni inte. Men härefter skall Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida." Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är." De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun." ( Matt 27:1, Mark 15:1, Luk 22:66-71)

eller: Matt 26:57-75
eller: Mark 14:53-72.


Logosmappen | Innehåll | Till sidans början

2001/GBH
Texten är återgiven enligt Svenska Folkbibeln.

© Stiftelsen Biblicum och Stiftelsen Svenska Folkbibeln.