Martin Luther: Om den trälbundna viljan [Innehåll]
Jag
kommer nu till ett andra avsnitt, som nära
sammanhänger med det först utförda. Då
du gör skillnad mellan kristna lärosatser,
hävdar du, att somliga
är
nödvändiga att lära känna, andra inte.
Du säger, att somliga är dunkla, andra klara och
tydliga. På detta sätt leker du, kanske bedragen
av andras ord, eller liksom övar dig i retoriska
konstgrepp. Du åberopar emellertid för din
ståndpunkt ett ord av Paulus i Rom. 11: »O vilket
djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!»
Likaså anför du Jesajas ord i kap. 40: »Vem
kan utrannsaka Herrens Ande, och vem kan giva honom
råd och undervisa honom?» Detta
vore för dig lätt att säga, om du visste, att
du inte skrev till Luther utan för det enkla folket.
Det kunde också lätt sägas, om du inte
besinnade, att du skrev mot Luther, som du väl
ändå, hoppas jag, tilltror åtminstone
någon kunskap om skriften och något omdöme
därom. Om du inte gör det, så skall jag
tvinga dig till ett erkännande. Också jag
har en distinktion - för att nu även jag må använda
ett stycke retorik och dialektik. Gud och Guds ord är två skilda
ting - likaväl som Skaparen och Guds skapelse är två skilda
saker. Att hos Gud finns mycket fördolt, som vi inte vet, därpå
tvivlar ingen. Så säger han själv om den yttersta dagen:
»Om den dagen vet ingen något utom Fadern.» I Apg. 1 heter
det: »Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder.»
Och vidare: »Jag vet vilka jag har utvalt.» Och Paulus säger:
»Herren känner de sina», och liknande ord. Men att det
i skriften finns vissa fördolda ting, och att inte allt är klart
och tydligt, det har visserligen utspritts genom gudlösa sofister,
med vilkas mun även du, Erasmus, här talar. Men de har aldrig
framställt och kan inte framställa ett enda klart argument,
varigenom de skulle kunna bevisa denna galenskap. Men med sådant
gyckelspel har Satan avskräckt människor från att läsa
de heliga böckerna och gjort den heliga skrift föraktad för
att kunna åstadkomma, att den pest han hämtat från filosofin
skall regera i kyrkan. Jag medger visserligen,
att det i skriften finns många ställen, som är dunkla
och förborgade. De är så inte på grund av det majestätiska
i vad som skildras utan på grund av vår okunnighet beträffande
ordens betydelse och grammatiken. Men detta är inte sådant
som hindrar vår kunskap om skriftens hela innehåll. Inte kan
väl något viktigare vara fördolt i skriften, sedan inseglen
brutits och stenen vältrats bort fran ingången till graven
och den allra djupaste hemligheten förkunnas, nämligen att Kristus,
Guds Son, blivit människa, att Gud är tre och dock en enda,
att Kristus lidit för oss, och att han skall regera i evighet? Är
inte detta välkänt och utbasunerat på gator och vägar?
Tag Kristus bort ur skriften - vad mer finner du då däri? Allt
vad skriften innehåller och vill säga är alltså
klart och tydligt, även om vissa ställen är dunkla på
grund av att vi inte känner orden. Men vet man, att skriftens innehåll
ligger i klaraste Ijus, är det dåraktigt och gudlöst att
för några få dunkla ställens skull tala om fördoldhet.
Om orden på ett ställe är dunkla, så är de
klara och tydliga på ett annat. Det förhåller sig så,
att samma sak, tydligt och klart uppenbarad för hela världen,
i skriften än uttryckes med klara ord, än är fördold
under dunkla ord. Om nu själva saken befinner sig i ljuset, betyder
det ingenting, om något uttryck för den ligger i mörker,
så länge som många andra uttryck för den befinner
sig i ljus. Vem vill säga, att stadsbrunnen inte befinner sig i juset,
därför att de, som befinner sig i en gränd, inte ser den,
medan alla som är på torget ser den? Vad
du anför om Korykiska grottan *11
har således ingen betydelse. Det förhåller sig inte så
med de ting vi läser i skriften. Nej, de hemligheter som är
allra mest majestätiska och förborgade, förvaras inte på
dold och avskild plats. Tvärtom har de förts fram i offentligheten
och ställts ut för allas ögon. Ty Kristus har öppnat
vart sinne, så att vi förstår skriften. Evangelium är
predikat för allt skapat. »Deras ord gå till världens
ändar.» Allt som har blivit skrivet, det har skrivits oss till
undervisning. Och likaså: »All skrift, som är ingiven
av Gud, är nyttig till undervisning.» Kom an då, du och
alla sofister med dig, och peka på en enda hemlighet, som ännu
ligger förborgad i skriften! Att emellertid mycket förblir förborgat
för många, det beror inte på skriftens dunkelhet utan
på blindheten och liknöjdheten hos dem, som ingenting gör
för att se den klaraste sanning. Såsom Paulus säger om
judarna i 2 Kor. 4: »Ännu i dag hänger ett täckelse
över deras hjärtan.» Och något senare: »Om vårt
evangelium nu verkligen är bortskymt av ett täckelse, så
finnes det täckelset hos dem, som gå förlorade. Ty
de otrognas sinnen har denna tidsålders gud förblindat.»*12
Lika lättsinnigt vore det att klaga över solen och den mörka
dagen, om man själv täckte för sina ögon eller från
dagsljuset ginge in i ett mörkt rum och gömde sig. Eländiga
människor bör alltså sluta upp med att i hädisk förvändhet
tillskriva Guds rena och klara ord sitt eget hjärtas mörker
och dunkelhet. Då du anför
Pauli ord: »Hur outgrundliga äro icke hans domar», tycks
du ha hänfört pronomenet »hans» till skriften. Men
Paulus säger inte: »Hur outgrundliga äro icke skriftens
domar», utan »Guds». Inte heller heter
det i Jes. 40: »Vem kan utrannsaka skriftens mening?» utan »Herrens
sinne»*13,
fastän Paulus försäkrar, att de kristna känner Herrens
sinne - låt vara i det som »blivit oss skänkt», såsom
han säger i samma text. Du ser alltså, hur sömnigt du
läst dessa ställen i skriften. Ja, du har citerat med samma
skicklighet som du gör med nära nog allt, som du anför
till stöd för viljans frihet. Sålunda har inte heller
de exempel, som du tillfogar med sarkastiska anmärkningar, något
med saken att göra. Så t.ex. vad du säger om åtskiljande
av personerna, om den gudomliga och mänskliga naturens förening,
om oförlåtlig synd, vilka punkters tvetydighet du menar stå
kvar. Om du därmed avser sofisternas diskussioner om dessa ting,
vad har väl då den alldeles oskyldiga skriften gjort dig för
ont, så att du ger den i dess renhet skulden för gudlösa
människors missbruk? Skriften bekänner utan omskrivningar Guds
treenighet, Kristi mänskliga natur och oförlåtlig synd.
Här finns ingenting dunkelt eller tvetydigt. Men hur det förhåller
sig med detta, säger skriften inte på sätt som du tilldiktar,
och inte heller är det nödvändigt att veta. Sofisterna
kommer här med sina drömmar. Angrip och fördöm dem,
men låt skriften vara ifred! Om du tänker på själva
sakfrågan, så angrip inte heller då skriften utan arianerna
och dem för vilka evangelium är förmörkat, så
att de inte ser det allra klaraste vittnesbörd om Guds treenighet
och om Kristi mänskliga natur, eftersom Satan, deras gud, uträttar
sitt verk. Kort sagt: skriftens
klarhet har två aspekter likaväl som dess dunkelhet. Den ena
är den yttre, grundad på ordets ämbete och förkunnelse.
Den andra är hjärtats insikt. Talar du om inre klarhet, så
förstår ingen människa ett jota Guds ande förutan.
Allesammans har de förmörkade hjärtan, så att även
om de kan anföra allt som står i skriften och tala om det förstår
de och begriper ingenting därav. De tror varken på Gud eller
att de är hans skapelse eller något annat. Så
säger ju Ps. I3: »Dårarna säga i sina hjärtan:
Det finnes ingen Gud.»*14
Anden måste till för att man skall förstå skriften
i dess helhet eller någon del av den. Talar du åter om yttre
klarhet, så finns överhuvud ingenting kvar som är dunkelt
eller tvetydigt, utan allt som finns i skriften är draget fram i
säkraste ljus och uppenbarat för all världen. 11 En
hemlighetsfull grotta nära Korykos i Cilicien, omnämnd av Erasmus
efter Pomponius Mela. I den antika sagan framstår den som en lockande
och samtidigt skrämmande hemlighet. - En annan korykisk grotta fanns
på Parnassos. 12
Luther hänför även det första stället till 2
Kor. 4. 13
Kyrkobibeln säger »Herrens ande». 14
Luther citerar - enligt annan numrering - Ps. 13.
25.6
2001
Vederläggning
av Erasmus' företal
Skriftens
klarhet (1 / 1)
[Början
av sidan]
[Föregående]
[Nästa]