Svebilius katekesförklaring

Doct. Mart. Lutheri Catechismus

Femte Hufwudstycket.
Om Altarets Sakrament:
Til Hwilket Skrift och aflösning hörer, såsom en beredelse til Herrans nattwards begående.

1. Hwad bemärker det ordet Skrift eller Skriftermål?
En syndabekännelse.

2. Huru sker den?
När en syndare kännes wid sina synder, och med ångerfult och botfärdigt hjerta för Gud bekänna, och för Christi skul förlåtelse begärer.

3. På huru mångahanda sätt sker syndabekännelsen?
Syndabekännelsen sker, nu allmänneligen, nu enskildt.

4. Hwilken kallar du allmännelig?
När hela församlingen i gemen bekänner sina synder, då allmän Gudstjenst hålles, eller allmän nöd förhanden är.
Nehem. 9: 1. På fjerde och tjugonde dagen i den sjunde månaden, kommo Israels barn tilsamman med fasto, och säcker, och mull uppå dem, och bekände sina synder, och sina fäders missgerning.
Dom. 10. 10. Då ropade Israels barn til HERran, och sade: wi hafwe syndat emot dig; ty wi hafwe öfwergifwit wår Gud, och tjent Baalim.

5. Hwilken kallar du enskildt?
När någon i synnerhet bekänner sina synder.

6. Huru sker det?
Det sker på åtskilligt sätt: 1. För Gud allena, när en uti enslighet eller för sig sjelf suckar til Gud; bekänner sina synder, och om förlåtelse beder, som Dawid, Manasse och Publikanen gjorde: hwilken syndabekännelse är altid nödig, och bör dagligen ske. 2. För en hel församling; då en grof syndare, som stor missgerning begådt hafwer, bekänner och afbeder sin synd: och det kallas uppenbar Skrift. 3. För sin nästa, den man förtörnat hafwer, och beder om förlåtelse. 4. För Guds ords tjenare bekänner man ock sina synder; och det antingen uti gemen, eller särdeles uptäcker någon hemlig synd, som ens samwete aggar och qwäljer, hwilket kallas hemlig Bekännelse och Skriftermål, den ingen röja eller uppenbara må.
Ps. 51: 6. Mot dig allena har jag syndat och illa gjort för dig; på det du må rätt blifwa i din ord, och icke straffad blifwa, då du dömd warder.
1 Tim. 5: 20. De som synda, straffa för allom, at de andre skola ock frukta.
Luc. 17: 4. Om din bror bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen wänder sig om igen til dig, sägande: mig ångrar det; så förlåt honom.
Matth. 5: 23, 24. Se. 59. sid.
2 Sam. 12: 13. Dawid sade til Propheten Nathan; Jag hafwer syndat emot Herran. Nathan sade til Dawid: så hafwer ock Herren tagit din synd bårt: du skal icke dö.
Matth. 3: 5, 6. Jerusalems stad gick ut til Johannes Döparen och hela Judeska landet, och all land, som liga ut med Jordan, och bekände sina synder.

7. Är det nödigt at göra sit Skriftermål?
Ja. Det är icke allenast nödigt, utan ock nyttigt; ty där af får en i sit hjerta tröst och samwets ro.

8. Måste man upräkna alla sina synder för Predikoämbetet?
Det är icke af nöden, ej heller möjligt; ty ho kan märka huru ofta han bryter?
Ps. 19: 13. Ho kan märka huru ofta han bryter? Förlåt mig mina hemliga brister.

9. Huru många stycken höra til en sann bättring?
Twenne: 1. En sann ånger och ruelse öfwer synden. 2. Tron på Christum.
Marc. 1: 15. Bättrer eder och tro Ewangelio.
Apostl. 20: 21. Betygande, jag Paulus, både för Judar och Greker, den bättring som är in för Gud, och den tro, som är til wår Herra Jesum Christum.

10. Hwar af kommer Synda-ångren?
Af lagen, som rörer menniskans samwete; wisar henne hafwa illa gjort, och där med förtjent Guds wrede, timligt och ewigt straff.
Rom. 3: 20. Af lagen känner man synden.
Rom. 4: 15. Lagen kommer wrede åstad: ty där ingen lag är, där är icke heller öfwerträdelse.

11. Hwar af kommer Tron?
Af Ewangelii hugneliga lära och nådelöfte om syndernas förlåtelse för Christi skul.
Rom. 1: 16. Jag skämmes icke wid Christi Ewangelium: ty det är Guds kraft, allom dem til salighet som tro.

12. Hwad är aflösning?
Det är en tilsägelse och försäkring om syndernas förlåtelse: hwilken sker af ordens tjenare i Christi stad.

13. Ho hafwer gifwit Ordsens tjenare denna magten?
Christus Jesus, Guds Son.
Apostl. 13: 38. Så skal eder nu wetterligt wara, I män och bröder, at genom Christum warder eder förkunnad syndernas förlåtelse.
2 Cor. 2: 10. Dem I förlåten något, dem förlåter ock jag: ty hwem ock jag förlåter något, det förlåter jag för edra skul i Christi stad.

14. Hwar af wet du det?
Af Christi egna ord, som han sade til sina Apostlar; Tager den Heliga Ande, hwilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hwilkom I behållen dem, dem äro de behållna. Och til Petrum: Jag skal gifwa dig himmelrikets nycklar, alt det du binder på jorden, det skal wara bundet i himmelen, och alt det du löser på jorden, det skal wara löst i himmelen.
Joh. 20: 23. Jesus sade til sina lärjungar: Tagen den Heliga Ande: hwilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hwilkom I behållen dem, dem äro de behållna.
Matth. 18: 18. Sannerligen säger jag eder: Alt det I binden på jorden, det skal wara bundet i himmelen: och alt det I lösen på jorden, det skal wara löst i himmelen.
Matth. 16: 19. Jesus sade til Petrum: Jag skal gifwa dig himmelrikets nycklar; alt det du binder på jorden, det skal wara bundet i himmelen, och alt det du löser på jorden, det skal wara löst i himmelen.

15. Hwad förstås genom himmelrikets Nycklar?
Den fullmagt, som Guds församling, och i synnerhet Predikoämbetet gifwen är af Christo, til at förlåta och behålla syndarna.
Joh. 20: 23. Se. N. 14. näst tilförene.

16. Huru månge äro desse nycklar?
Twenne. Den ene kallas löse-nyckel, den andre binde-nyckel.

17. Hwad är löse-nycklen?
Löse-nycklen är den magt, som Christi tjenare gifwen är här på jorden, til at lösa en botfärdig syndare ifrå sina synder, och himmelriket för honom uplåsa.
2 Cor. 5: 20. Så äre wi nu (säger Paulus) sändningabud i Christi stad: ty Gud förmanar genom oss: så bedje wi nu i Christi stad, låter försona eder med Gud.

18. Hwad är binde-nycklen?
Binde-nycklen är den gifna magten, til at binda en obotfärdig syndare i sina synder, och tilsluta himmelen för honom; hwilket kallas bann.
1 Cor. 5: 3, 4, 5. Men jag (säger Paulus,) såsom den med kroppen frånwarande är, dock med anden närwarande, hafwer allaredo såsom närwarande beslutit, i wår Herras Jesu Christi namn, uti eder församling med min ande, och samt med wår Herres Jesu Christi kraft; At den som sådant boleri bedrifwit hafwer, skal gifwas satan i wåld, til köttsens fördärf: på det anden må salig blifwa på Herrans Jesu dag.
Matth. 18: 15, 16, 17, 18. Om din broder syndar dig emot, så gack, och straffa honom imellan dig och honom allena: hörer han dig, så hafwer du förwärfwat din broder; men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller twå: på det all sak skal bestå wid twegge eller tregge witnes mun: hörer han dem icke, så säg det församlingen: hörer han icke församlingen, förhåll honom såsom en hedning och publikan. Sannerligen säger jag eder: Alt det I binden på jorden, det skal wara bundet i himmelen: och alt det I lösen på jorden, det skal wara löst i himmelen.

19. Hwad är bann eller bannlysa?
Det är, at sätta en obotfärdig och owärdig syndare ifrå Herrans Nattward; eller ock aldeles utsluta honom ifrå Guds Församlings gemenskap. Det förra kallas mindre bann, och det sednare, större bann.

20. Kan ock en bannlyst, som i sina synder bunden är, åter uptagas til nåd igen?
Ja. När han omwänder, och wisar sann bot och bättringstecken, skal han åter uprättad warda med Ewangelii tröst och försäkran om Guds nåd: Ty binde-nycklen är intet gifwen til fördärf, utan til själens uprättelse och förbättring.
Hes. 18: 21. Om en ogudaktig omwänder sig, säger Herren, ifrån alla sina syndr, som han gjort hafwer, och håller alla mina rätter, och gör rätt och wäl, så skal han lefwa och icke dö:
2 Cor. 13: 10. Därföre skrifwer jag ock detta frånwarande, på det då jag är tilstädes, icke skal sträng wara, efter den magt som Herren hafwer mig gifwit, til förbättring, och icke til fördärf.

21. Hwad fordrar Gud af oss, sedan wi hafwe gjort bättring och bekommit syndernas förlåtelse?
En ny hörsamhet och lydna, som wisar sig uti et heligt och gudfruktigt lefwerne, och kallas bättrings frukt.
Matth. 3: 8. Görer sådan frukt som bättring tilhörer. Luc. 3: 8.

22. Hwar med skole wi styrka wår tro om syndernas förlåtelse?
Med Herrans högwärdiga Nattward, eller Altarens Sakrament.

Altarens Sakrament.

23. Hwarföre kallas det Altarens Sakrament?
Emedan det af gammalt christligt bruk förrättas wid Altaret, eller sådana bord, som til formen de gamla Altaren like äro.

24. Hwarföre heter det Herrans Nattward?
Ty Herren Jesus hafwer instiftat denna höga måltiden om natten, sedan han hade ätit Påskalambet, och litet förr än han gick til sin död. Det kallas Guds eller Herrans bord; ty där warder updragen härlig och himmelsk mat och dryck, som äro själens andeliga spis; det warder ock kalladt Messa, (Missa) uti den Augsburgiska bekännelsen, dock icke uti Papistisk mening.
1 Cor. 11: 20. När I nu tilhopa kommen, så håller man då icke Herrans natward.
1 Cor. 10: 21. I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk; I kunnen icke delaktige wara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

25. Hwad är Altarens Sakrament?
Det är nya Testamentets sednare Sakrament, af wår Herre Christo instiftadt och insatt; uti hwilket han på et outransakligt sätt, gifwer oss tillika med det wälsignade brödet, sin sanna lekamen til at äta, och med det wälsignade winet, sin blod til at dricka: på det wi sålunda med Christo förenade, skole oss påminna om hans död och pina, wår tro til styrka och lewernes förbättring.

26. Hwar af består denna nattwarden?
Af twenne ting: Synliga och osynliga.

27. Hwilka äro de synliga tingen?
Brödet och winet.

28. Hwilka äro de osynliga?
Christi lekamen och blod.

29. Hwad får och anammar du i den helga nattwarden?
Uti, med och under brödet, anammar jag med min mun Christi sanna och wäsentliga lekamen, det är hans kött, och med winet, Christi blod.
1 Cor. 10: 16. Wälsignelsens kalk, den wi wälsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet som wi bryte, är det icke Christi lekamens delaktighet.

30. Hwarföre kallas det nya Testamentsens blod?
Til skilnad ifrå de Lewitiska offrens blod, som i det gamla Testamentet war allenast en skugga och figur til Jesu Christi Guds Sons blod.
Ebr. 9: 12. Icke genom bockablod, eller kalfwablod; utan genom sit eget blod är Christus ena reso ingången uti det helga, och hafwer funnit en ewig förlossning.

31. Huru är det möjeligt, at Christus kan gifwa oss sin lekamen och blod til at äta och dricka?
För Gud är ingen ting omöjelig. Fast wi intet kunne utransaka eller begripa denna hemligheten, så måste wi dock som rätte Christne, det enfaldeligen tro; aldenstund wår Herre Christus, som detta sagt hafwer, är en sannfärdig och alsmägtig Herre, som det göra kan.
Luc. 1: 37. Ängelen sade til Maria: För Gud är ingen ting omöjelig.
Eph. 3: 20. Gud förmår rikeligen göra, öfwer alt det wi bedje, eller tänke.
Ebr. 6: 18. Det är omöjeligt, at Gud ljuga skule.

32. Hurudant är det ätande och drickande, som sker uti Nattwarden?
Uti Herrans nattward tildraga sig treggehanda ätande och drickande; som 1. Naturligt och gement ätande och drickande, där med brödet och winet tages i munnen, nederswäljes och smältes i magen. 2. Andeligt ätande och drickande, som sker med en sann tro på Guds nåd, och Jesu Christi förtjenst. 3. Sakramenterligt, hwilket sker, på et obegripligt och outransakligt sätt, när alle gästerna, både wärdige och owärdige, uti nattwarden anamma med sin mun Christi sanna lekamen och blod, under bröd och win. Och detta ätande och drickande sker egentligen i Herrans nattward.
Joh. 6: 47, 48, 49, 50, 51. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: hwilken som tror på mig, han hafwer ewinnerligt lif. Jag är lifsens bröd. Edre fäder åto manna i öknen, och äro blefne döde. Detta är det brödet som nederkommer af himmelen, på det den där af äter, skal icke dö. Jag är det lefwande brödet, som nederkommer af himmelen: hwilken som äter af detta brödet, han skal lefwa ewinnerliga: och det brödet som jag gifwa skal, är mit kött, hwilket jag gifwa skal för werldens lif. xx.
1 Cor. 11: 23, 24, 26. Herren Jesus i den natten då han förrådder wardt, tog han brödet; Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes: Detta görer til min åminnelse. Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, til des han kommer.

33. Hwad är för åtskilnad imellan et andeligt och sakramenterligt ätande och drickande?
Åtskilnaden består där uti: 1. At det sakramenterliga ätande och drickande sker allenast i nya Testamentets församling; men det andeliga brukas i alla tider: både i det nya och gamla Testamentet. 2. Det sakramenterliga sker med munnen under bröd och win i nattwarden; men det andeliga sker med tron, både uti och utom nattwarden. 3. Det sakramenterliga sker både af gudfruktiga och ogudaktiga; men det andeliga, af de gudfruktiga och wärdiga gäster allena.

34. Gagnar det enom at gå til Guds bord utan tron och det andeliga ätande och drickande?
Nej. Förutan tron och det andeliga ätandet och drickandet gagnar enom intet det sakramenterliga, som sker uti nattwarden, utan det länder honom mer til fördömelse, än til salighet.

35. Är Christi lekamen och blod uti och med brödet och winet, fast man det intet äter eller dricker?
Nej. Utan sjelfwa bruket och nyttjandet (för och efter) är brödet intet annat än bröd, och winet intet annat än win.

36. Hwar uti består då des bruk och nyttjande?
Det består där uti, at det wälsignade brödet och winet warder uti nattwarden utdeladt, anammadt, ätet och drucket.

37. Är det då rätt sagt: at brödet och winet bemärka och betyda Christi lekamen och blod?
Nej. Ty wår Herre Christus hafwer intet i nattwarden gifwit oss något blott tecken och figur til sin lekamen och blod, lika som woro de frånwarande; utan sjelfwa warelsen, nämligen sin sanna lekamen och blod.

38. Blifwa då brödet och winet förwandlade och förwände i Christi lekamen och blod?
Ingalunda. Utan det är och förblifwer bröd och win i sjelfwa nattwardens bruk; Men under, uti och tillika med brödet och winet, förmedelst och i kraft af den sakramenterliga föreningen, så anammes sanfärdeligen Christi lekamen och blod.

39. Huru kan du det bewisa af Guds ord?
Apostlen Paulus kallar det bröd och win, sedan det wälsignadt är, sägande: Brödet, som wi bryte, är Christi lekamens delaktighet, och wälsignelsens kalk (winet) den wi wälsigne, är Christi blods delaktighet.
1 Cor. 10: 16. Se. N. 29.

40. Til hwad ände hafwer Christus instiftat nattwarden?
At wi skole med wördnad ihågkomma, och förkunna de stora wälgerningar, som han med sin pina och död oss gjort ocg bewist hafwer, och honom därföre prisa.
Luc. 22: 19. Jesus tog brödet; tackade och bröt, och gaf lärjungarne, sägande: Detta är min lekamen, som för eder gifwen warder: det görer til min åminnelse.
1 Cor. 11: 26. Så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, til des han kommer.

41. Hwad nytta hafwe wi af Herrans nattward?
1. Warder wår tro där af styrkt och försäkrad om syndernas förlåtelse. 2. Warde wi förenade med Christo, så at han blifwer i oss och wi i honom. 3. Stadfästes wårt hopp om upståndelsen til ewinnerligt lif.
Matth. 26: 28. Detta är min blod, des Nya Testamentsens, hwilken utgjuten warder för mångom, til syndernas förlåtelse.
Gal. 2: 20. Jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus lefwer i mig: Ty, det jag nu lefwer i köttet, det lefwer jag i Guds Sons tro, den mig älskat hafwer, och gifwit sig sjelf ut för mig.

42. Hafwer det wälsignade brödet och winet utom Sakramentets bruk, någon förborgad kraft til et eller annat, mera än annat bröd och win?
Ingalunda: Utan det är en fördömlig synd och widskepelse, at söka där med hela och bota lekamliga krankheter, hwilket intet bör tillåtas; utan de, som sådant söka och begära, skola näpsas och afwisas.

43. Är det enom wilkorligt, at gå til Guds bord, eller hålla sig där ifrån?
Ingalunda: Ty Christus säger: Detta görer, äter, dricker.
1 Cor. 11: 25, 26. Jesus tog kalken efter Nattwarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod: detta görer; så ofta I dricken til min åminnelse. Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, til des han kommer.

44. Huru ofta skal en då gå til Herrans Nattward?
Icke allenast en gång om året, utan flera resor, så ofta, som samwetet det fordrar, sig til tröst och styrka.

45. Hwad skal oss beweka til at bruka Herrans nattward?
1. Jesu Christi befallning. 2. Hans nådiga tilsägelse och löfte. 3. Wår egen nöd, swaghet och frestelse, som oss altid påkomma.

46. Hwilke äro wärdige och owärdige gäster til denna helga måltiden?
De, som sig sjelfwa pröfwa, om de förstå hwad detta heliga werket hafwer at innebära, om de 1. Hafwa en hjertans ånger öfwer sina begångna synder. 2. Tro stadeligen, at Gud för Christi skul, förlåter dem deras synder, och det bekräftar genom den helga nattwarden. 3. Hafwa et försonligt hjerta til sin nästa; så ock 4. Et alwart upsåt, at wilja bättra sit lefwerne, de äro wärdige gäster. Men de som detta intet göra; utan mera för en sedwänja, och för utwärtes sken och af skrymteri gå där til, de äro owärdige gäster, som äta och dricka sig sjelfwom til fördömelse.
1 Cor. 11: 28. Pröfwe menniskan sig sjelf, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken. Matth. 3: 6. Se. N. 6. Matth. 5: 23, 24. Se 59 sid.

47. Huru skole wi oss skicka, då wi träde fram til Guds bord?
Sedan wi af Predikoämbetet hafwe bekommit aflösning, så skole wi 1. Framträda uti en sann botfärdighet, bårtläggande alla främmande tankar. 2. Wid och under nattwardens nyttjande wisa oss gudliga, nyktra och sediga, besinnande at wi intet hafwe med några menniskor, utan med Gud til at göra. Och 3. när wi går där ifrån, glädja oss i andanom af Guds förnyade nåd, och honom därföre af hjertat tacka, hafwande et godt upsåt, at wilja wandra i et nytt lefwerne.

48. Kan du, til et beslut, kårteligen säga mig, huru en skal alla dessa fem Hufwudstycken rätt bruka i sin Christendoms öfning?
När en menniska hafwer af Tijo Guds Bud och Lagen, lärt känna och ångra sina synder, så skal hon icke förtwifla; utan i anledning af Trons Artiklar och Ewangelio, strax taga sin tilflykt til Jesu Christi förtjenst, och sig med tron den tilegna, och försäkrad göra om syndernas föråtelse; Hon skal ock troligen och dagligen bedja Gud, om alt det henne uti andelig och lekamlig måtto nödigt är, med den Bönen, som Christus sjelf henne lärt hafwer uti Fader wår, altid ihågkommande sit Döpelses Förbund, där uti hon hafwer afsagt djefwulen och alt hans wäsende, och låfwat sig wilja tjena Gud i helighet och rättfärdighet. Och när hon finner sig hafwa det samma öfwerträdt och felat, så skal hon gå til Skrift, göra där sin syndabekännelse, och söka Aflösning af Predikoämbetet, hwilkom den fullmagt gifwen är, at förlåta synderna i Christi stad; och sedan där på wärdeligen begå Herrans högwärdiga Nattward, sin tro til styrka om Guds nåd, syndernas förlåtelse och ewig salighet: hwilken Gud oss alla, för Christi skul, nådeligen förläne!
ÄNDE.
Psalm 41: 14.
Låfwad ware HERren, Israels Gud, ifrån nu, alt in til ewighet: Amen, Amen.

[Syndabekännelsen]

Jag fattig, syndig menniska, som i synd både aflad och född är, och jämwäl sedan i alla mina lifsdagar et syndigt lefwerne fördt hafwer, bekänner mig af alt hjerta in för dig, alswåldige ewige Gud, min käre himmelske Fader, at jag icke hafwer älskat dig öfwer all ting, icke min nästa såsom mig sjelf. Jag hafwer (ty wärr) med mina fäder i wardagliga måtto, syndat emot dig och din helga budord, både med tankar, ord och gerningar. Och wet mig fördenskull helwetet och ewinnerlig fördömelse wärd wara, om du skulle så döma mig, som din stränga rättwisa kräfwer, och mina synder förtjent hafwa. Men nu hafwer du, käre himmelska Fader, utlåfwat, at du wil göra nåd och miskund med alla fattiga syndare, som sig omwända wilja, och med stadig tro fly til din obegripliga barmhertighet, och Frälsaren Jesu Christi förtjenst: med dem wil du öfwerse, i hwad måtto de emot dig brutit hafwa, och aldrig mer tilräkna dem deras synder. Där förlåter jag mig uppå arme syndare och beder dig trösteligen, at du efter samma dit löfte wärdigas wara mig miskundsam och nådelig, och förlåta mig alla mina synder, dit helga namn til pris och ära!

Den alsmägtige ewige Gud, för sin stora obegripliga barmhertighet, och Frälsarens Jesu Christi förtjenst, förlåte oss alla wåra synder, och gifwe oss nåd, til at bättra wårt syndiga lefwerne, och få med honom ewinnerligt lif! Amen.

Christlige Spörsmål,
Utaf den Heliga Skrift, och uti från stycken sammanfattade för Ungdomen,
och dem, som uti det heliga Äktenskapet wilja inträda:

Hwilke skola förehållas ungt folk uppenbarligen uti Guds Församlings åhörande när de så til ålders äro komne, at de första gången skola gå til Herrans Nattward, och sedan alt framgent uti Läsemöten drifwas, på det sålunda Föräldrarne och Barnen, så ock själfwa Prästerskapet beqwämligast kunna upwäckas til flit och åhåga, at de må lära sina Christendoms stycken af barndomen. Samma frågor skola ock förehållas dem, som först träda i Äktenskaps-ståndet.

Wet du hwari menniskans rätta Christendom och salighet består?
– Wår rätta Christendom och salighet består däruti, at wi hafwe en rätt kunskap och tro om Gud, hans wäsende och wilje, och före et christeligt och gudligt lefwerne.

Bewisa detta af Guds ord:
– Detta är ewinnerligt lif, at de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafwer, Jesum Christum.
Om I detta weten, salige ären I, om I det gören.

Hwad är då det, at göra Guds wilje?
– Det är, hålla Guds bud och befallningar, och styra sit lefwerne efter Guds Bud.

Läs Tio Guds Bud:
– Det första: Jag är Herren din Gud, du skal inga andra gudar hafwa för mig xx.

Kan du ock läsa uttydningen? – Ja.

Förstår du det du läser? Låt höra det xx.
(Här rättar Predikanten sig efter Chatechismi korta förklaring?)

Hwad är summan af tio Guds Bud?
– Du skal älska HErran din Gud af alt dit hjerta, af all din själ, af all din håg, af alla dina krafter, och din nästa som dig sjelf.

Kan någon menniska blifwa salig genom Lagens gerningar?
– Nej: ty ingen menniska kan göra Lagen tilfyllest.
Det som Lagen icke kunde åstadkomma, i det den war förswagad af köttet, det gjorde Gud, sändande sin Son i syndelig kötts liknelse.
Intet kött kan af Lagens gerningar warda rättfärdigt för Gudi.
Ty Lagen är andelig: men wi äre köttslige, sålde under synden.

Hwartil är då Lagen nyttig?
– Han lärer oss: 1 Hwad wi skole göra och låta. 2 at känna wåra synder. Och 3 at fly til Christum, Lagens fullbordan.

Är du då en syndare?
– Ja: ty jag är aflad och född uti synd, och är af naturen altid benägen til at göra det ondt är: ty all wår hjertans upsåt och tankar är altid benägen til det som ondt är.
Och om wi säge, at wi hafwe ingen synd, så bedrage wi oss sjelfwa, och sanningen är icke i oss.

Hwem är rätta orsaken och uphofwet til synden?
– Djefwulen och menniskan äro orsaken til synden: ty ormen, det är satan, bedro Ewa til at öfwerträda Guds Bud, och äta af det förbjudna äplet, och sedan kom Ewa sin man Adam til at göra det samma, och altså är synden kommen i werlden genom djefwulens afwund, och genom en menniska: Och för syndene skul döden; och är så döden kommen öfwer alla menniskor, efter de alle syndat hafwa.

Huru skiftas synden?
– Uti arfsynd och werksynd?

Hwad är arfsynd?
– Det är den medfödda onda begärelsen och förderfwade naturen, som hwar och en menniska födes uti, genom hwilken menniskans hjertans upsåt är ondt alt ifrån ungdomen. Och är denna arfsynden uphofwet til werksynden.

Hwad är werksynd?
– Alt det onda en menniska tänker, talar och gör emot Guds wilje och Lag.
Hwar och en som gör synd, han gör ock orätt, och synd är orätt.
Af hjertat utgår onde tankar, hor, mord, skörlefnad, tjufweri, falskt witne, hädelse, xx.

Huru skal en menniska få syndernas förlåtelse, samt blifwa rättfärdig och salig?
– Genom tron på Jesum Christum, hans förtjenst och förskyllan, at hwar och en som tror på honom, skal få syndernas förlåtelse genom hans namn.

Hwilka och huru många äro då orsakerna til wår rättfärdighet och ewiga salighet?
– Tre: 1. Guds nåd och barmhertighet. 2. Jesu Christi förtjenst och förskyllan. 3. Tron, som wedertager och tilegnar sig Guds nåd och Christi förtjenst.

Bewisa det af Guds ord.
– Allesammans äre wi syndare, och hafwe intet at berömma oss af för Gudi. Och warde rättfärdige utan förskyllan af hans nåd, genom den förlossning, som i Christo Jesu skedd är, hwilken Gud hafwer satt til en Nådastol genom trona i hans blod.
Dessa samma orsaker gaf Christus före, i det han sade til Nikodemus: Så, älskade Gud werlden, at han utgaf sin enda Son, på det at hwar och en som tror på honom, skal icke förgås, utan få ewinnerligt lif.

II.

Huru många äro Trons Artiklar? – Tre.

Läs dem med sin uttolkning:
– Jag tror på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och xx.

Huru många wälgerningar tilskrifwas Gud Fader uti denna uttydningen, som du läsit hafwer?
– Fyra: 1. Sjelfwa Skapelsen, at Gud hafwer gjordt all ting, och oss, sådana som wi äre til krop och själ. 2. At Gud Fader håller all ting wid magt. 3. Försörjer all ting. 4. Beskyddar och beskärmar oss ifrå alt ondt.

Huru många wälgerningar tilskrifwas Guds Son?
– Twenne i synnerhet: 1. At han hafwer förlossat oss ifrå Lagens förbannelse, döden, djefwulen och helwetet. 2. Förwärfwat oss ifrå djefwulens wåld och rike, under sin magt och regemente, at wi honom tjena skole i helighet och rättfärdighet i alla wåra lifsdagar.

Huru många wälgerningar tilskrifwas Gud den Heliga Ande?
– Sex: 1. Tron. 2. Alla andeliga gåfwor. 3. Helgelsen. 4. Ståndaktighet i tron. 5. Syndernas förlåtelse. 6. Upwäckelsen ifrå de döda.

III.

Är det icke nog til wår Christendom, at man enfaldigt bekänner sina synder, och tror, at Gud wil honom dem för Jesu Christi skul förlåta?
– Nej: Ty wi måste ock altid af et botfärdigt hjerta, bedja och åkalla Gud, om alt det som nödtorftigt är, i andelig eller lekamlig måtto, som Christus sjelf det gjorde, och lärde sina lärjungar bedja.

Hwad är bedja?
– Det är hålla et ödmjukt och botfärdigt samtal med Gud wår käre himmelske Fader, om alla wåra nödtorftigheter til kropp och själ.

Läs Herrans Bön.
– Fader wår, som äst i himlom xx.

Kan du uttydningen? – Ja.
(Den som intet kan, honom skal sättas lära til en anna tid, uti detta och de andra stycken.)

Hwad betyder och hwar til tjenar Herrans Bön?
– Hon betyder och tjenar där til, at wi utaf et ödmjukt och tacksamt hjerta, bekänner oss hafwa alt wårt uppehälle i andelig och timelig måtto, af Gud allena, och skole fördenskul det allena hos Gud, himmelens och jordens Skapare, och icke af någon annan åstunda och begära.

Huru skal wi bedja, at han kan blifwa bönhörd och få det han beder om?
– Han skal bedja efter Guds wilje, utaf et botfärdigt hjerta, i det han sätter sig i sinnet at hålla Guds Bud, och göra det honom ljust är, och sedan bedja uti stadig tro och tilförsigt til Gud, at han skal blifwa bönhörd; ty Gud hörer inga syndare: nämligen hårdnackade och obotfärdiga menniskor.
Och alt det wi sålunda bedje i bönen troende, det skole wi få.

IV.

Hwad medel brukar Gud til menniskans salighet?
– Ordet, Sakramentet och Prediko-Ämbetet: Tre äro de som witna på jorden: Anden, Watnet och Blodet. Anden, det är, Ordet och Predikoämbetet, hwilka äro den Helge Andes werktyg, ty tron är af Predikanen, men Predikanen af Guds ord.
Tager den Heliga Ande (säger Christus): Hwilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de, och hwilkom I behållen dem, dem äro de behållna.
Så är då Ewangelium (det är Guds ord) Guds kraft allom dem til salighet som tro.

Huru skal en styrka sin tro af Döpelsen?
– At den som tror och blifwer döpt, han skal warda salig.
Ty Gud hafwer gjort Församlingen ren i wattsens bad genom Ordet.
Han, hafwer efter sin barmhertighet gjort oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Helige Andes förnyelse.
Alle de som döpte äre til Christum, hafwa iklädt sig Christum.

Läs instiftelse-orden på Döpelsen:
– Går ut i hela werlden och lärer all folk xx.
Item:
Går ut i hela werlden och prediker Ewangelium allom kreaturom xx.

Huru skal en styrka sin tro genom Herrans Nattward?
– Man skal ihågkomma Jesu Christi död och pina, at hans lekamen, som utgafs för oss, och hängde på korset, och hans blod, som blef utgjutet, det renar oss af alla wåra synder, när wi wärdeligen blifwa deraf delaktige.

Huru skal en wärdeligen begå Herrans Nattward?
– När en tror, at han anammar under bröd och win, Jesu Christi sanna lekamen och blod, och går där til, med et ångerfullt och botfärdigt hjerta, för sina begångna synder.

Huru skal en weta, at han wärdeligen begår Herrans Nattward?
– Först skal han pröfwa sig sjelf, om han är i tron.

Huru skal det ske?
– När han ransakar sig sjelf, och finner det, at han tror, en wiss och stor åtskilnad wara, emellan et annat naturligt bröd och win, och detta wälsignade brödet och winet, som Apostelen Paulus betygar, sägande: Wälsignelsens kalk, den wi wälsigne, är han icke Christi blods delaktighet? Det brödet som wi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?
Derföre pröfwe menniskan sig sjelf, och äte af det brödet, och dricke af den kalken: ty den owärdeligen äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen.
Til det andra skal han ransaka med sig sjelf, och han förer et christeligt och botfärdigt lefwerne.

Hwaruti består et botfärdigt lefwerne, eller en sannskyldig bot och bättring?
– Hon består uti twänne stycken:
1. At en känner, bekänner, ångrar och afstår med sina synder, genom hwilka han Gud sin himmelske Fader hafwer förtörnat, samt hans wrede, och den ewiga fördömelsen öfwer sig förorsakat.
2. At en tror, det Gud wil wara honom en nådig och barmhertig Gud, och förlåta honom alla hans synder, för Jesu Christi förskyllan skul.
Kårteligen: Den är botfärdig, som wänder af det onda, och gör det godt är, och tror på Jesum Christum, at han skal få syndernas förlåtelse genom hans namn.

Hwarutaf skal en pröfwa sin egen och andras botfärdighet?
– Utaf bättringens frukt, som är goda gerningar: Ty et godt träd bär altid god frukt.
Goda gerningar äro gjorde efter tio Guds Bud, så at hwar och en uti sit stånd, gör troligen sit ämbete, och förer et gudeligt, christeligt och ärligit lefwerne efter Guds ords rättesnöre.
Sådana botfärdiga menniskor hafwa det kännemärke, at de älska Guds ord och Prediko-ämbetet höra, läsa och lära gärna Guds Ord, och skicka sit lefwerne der efter.

Hwarföre begår du Herrans Nattward?
– På det jag skal blifwa delaktig af Jesu Christi Lekamen och Blod, och sålunda förwissad om syndernas förlåtelse, Guds nåd och wänskap, det Christus genom sin Lekamen och Blod förwärfwat hafwer.

Hwad är Hufwudsumman på all lärdom uti hela wår Christendom?
– Frukta Gud och hålla hans Bud? ty det hörer allom menniskom til. Ty Gud skal hafwa fram alla gerningar för domen; ja, och de fördolda äro, ehwad de äro goda eller onda.

Huru skal en bereda sig til domen?
– At ehwad wi äre hemma eller ute wandrande, skole wi winlägga oss, det wi må honom täckas.

Efter nu alt detta skal förgås; hurudana bör eder då wara uti helig umgängelse och gudaktighet?
– Därföre, mine käreste, medan I detta weten, så lägger eder winning om, at I obesmittade och ostrafflige för honom finnas mågen i fred.

Hwilken som icke hafwer lärt Catechismus, och icke kan swara til dessa Frågor, då han först skal anamma Herrans Nattward, eller träda i Äktenskapsståndet, den skal afstå därmed, til des han sina Christendoms och dessa Frågo-stycken med sina Swar lärdt hafwer.

JOHAN ARNDTS Reglor Wid den Heliga Skrifts läsande.

1) Måste den christelige Läsaren, ehu han är, och ehuru klok, lärd, förståndig, slug, och erfaren han må wara i naturliga ting, erkänna sin blindhet och sit oförstånd i gudomliga saker, Joh. 9: 41. 1 Cor 2: 14. och derföre bedja den Heliga Ande om sinnets och hjertats uplysning, at Skriftens insegel måtte för honom öpnas, och täckelset ifrån hans hjerta borttagas. 2 Cor. 3: 16.

2) Måste han i Guds ord söka intet annat än Christum, sin salighet, Skriftenes kärna och stjerna, samt bättring och tro på Honom; men icke at bestyrka någon kunst eller egen wishet, frågor om Släktregister, bewis til egna förnufts slut, eller förutfattade meningar xx. Ty den himmelska wisheten kommer icke uti stolta, förwetna, äregiriga och gensinnade själar, hwilka altid läras och dock blifwa i mörkret, 2 Tim. 3: 7. samt dessutom, efter deras wrånga sinne och hjerta, förwända Skriften til deras förtappelse.

3) Widare fordras et ödmjukt hjerta och alwarlig wilje, om man skal komma til Christum, at lära salighetens wäg och höra Hans röst. Ty den som egensinnigt wil blifwa wid sin mening, wälja efter lust och tycke hwad han skal tro eller icke, och när han läser något, som icke anstår honom at utöfwa, då begynner draga sig undan, utsöka och updikta sådana utläggningar, som med kött och blod kunna stå tilsamman, samt följaktligen wil höra och fråga om råd, icke Herden sjelf, såsom et willigt får tilkommer, utan sit förnuft, sin egenwilje, sin nytta och fördel, sin heder, sit kött och blod, den må strax lägga Bibelen neder, och häldre underlåta at läsa den samma, än at med et sådant läsande öka den dessutom honom öfwerhängande swåra fördömelse.

4) Den som wil wara wiss i sit sinne, såsom hwar och en bör wara, Rom. 14: 5. måste för all ting fatta det beslut, at göra Guds wilje, följaktligen wara af Gud fattad, at omwändas och med den himmelska wishetens Ande upfyllas. 1 Cor. 2: 4-12. Derföre säger Christus, Joh. 7: 17. Hwilken som wil lyda Hans wilje, han warder förnimmande om denna lärdom är af Gud; således kommer ingen annan dertil, han må eljest wara så lärd och slug som han wil. Ju mera kärlek, desto mera uppenbarelse, och desto större mått af en himmelsk uplysning, Joh. 14: 21.

5) Ingen bekymre sig för mycket, i den mening, som borde han på en gång altsammans förstå, begripa och fatta; utan gifwe sig tilfrids, i ödmjukhet och stilla Ande, med den insigt, som Gud af nåd har honom förlänt, samt bruke et sådant pund, til samma himmelska gåfwas widare förökning och tilwäxt. Barnslig enfaldighet och renhet i Gud, är och blifwer rätte nyckelen til Skriften. Men den som af blott högmod, förwett och oförsökt egensinnighet, wil pråla på förnuftets höga styltor, och prisas för en mästare i Israel, för blindas ledare och motsägares öfwerwinnare, warder wisserligen til skam och förlorar ljuset af sanningen.

6) Måste man icke läsa Skriften af blott wana, såsom wore det i och för sig sjelf en Gudstjenst, at läsa och ofta genomläsa den samma; utan denne himmelske spis bör lika som idislas genom en brinnande, kärleksfull, tacksam och med ständiga suckningar helgad betraktelse, och således med tron sammanblandas, at man intet annat söker och önskar, än at höra Guds röst, samt igenom dess kraft och intryck blifwa ju mer och mer from, tålig och til alt godt skickelig. Korteligen: Bibelläsande, utan deraf följande bättring, bidrager allenast til större fördömelse, Luk. 12: 47. Joh. 12: 48.

7) All Skriftens utläggning måste wara grundad på trons öfwerensstämmelse, Rom. 12: 6. Phil. 3: 15. Kötsligen wise, och de som gerna fara efter at wara Lärare, Jak. 3: 1. innan de ännu hafwa öfwade sinnen i rättfärdighetens ord, Ebr. 5: 13, 14. bränna sig på detta gudomliga ljus, sig sjelfwa til skam och skada. Därföre är godt at fråga, och wara Propheternas Andar underdånig. Andre hafwa ock Andens insegel och kännetecken, samt höre Christo til, 2 Cor. 10: 7. Pröfwer all ting. 1 Thess. 5: 21.

8) Såsom man med bön bör begynna Skriftens läsande; så bör man äfwen dermed sluta; det erkända onda, utan upskof af bättring, strax förändra; för det goda tacka; om tilwäxt och förökande deraf anhålla; mer och mer hungra efter det fördolda manna, Uppenb. 2: 17. samt icke mindre frögda sig, at genom erfarenhet, under korset, erhålla de tydeligaste bewis, i werkeliga smak och känning, huru söt Christus är, 1 Pet. 2: 3. och at Anden är sanningen. 1 Joh. 5: 6.

9) Änteligen måste man ock upbygga andra, icke öfwer trons och det förlänta pundets mått, utan af åtrå at förkunna Guds dygd, 1 Pet. 2: 9. under gudeliga samtal, Col. 3: 16. som äro ljuslige och med salt bemängde. Kap. 4: 16. Hwilket hafwer med sig en härlig nytta, at i all kunskap, wishet och erfarenhet, styrkas, fröjdas och stadfästas.

Föregående sida | Till sidans början | Nästa sida