Svebilius katekesförklaring

Doct. Mart. Lutheri Catechismus

Tijo Guds Bud.
Och huru man må ungt folk enfaldeligen dem förehålla.

Det Första Budet.
Du skal inga andra gudar hafwa för mig.

Hwad är det?
Wi skole öfwer all ting frukta och älska Gud, och sätta all tro och lit til honom.

Det Andra.
Du skal icke missbruka HERrans din Guds namn; ty HERren skal icke låta honom blifwa ostraffad, som hans namn missbrukar.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi icke bannes eller swärje wid hans namn, icke bruke trolldom, ljuge eller bedrage; utan åkalle det i all nöd, bedje, tacke och låfwe.

Det Tredje.
Tänk på att du helgar hwilodagen.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi icke förakte predikan och hans ord; utan hålle det heligt, höre det gerna och läre.

Det Fjerde.
Du skal hedra din fader och dina moder; på det dig må wäl gå, och du må länge lefwa på jorden.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi wåra föräldrar och herrar icke förakte eller förtörne dem, lyde dem, älske och hafwe dem för ögonen.

Det Femte.
Du skal icke dräpa?

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi ingen skada göre wår nästa til hans lif, eller honom emot bryte; utan helpe och förfordre honom i all hans lifsnöd.

Det Sjette.
Du skal icke göra hor.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi före et renligt och tukteligt lefwerne, både med ord och gerningar, och at hwar och en älskar och ärar sin ägta maka.

Det Sjunde.
Du skal icke stjäla.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi wår nästa och hans penningar, eller egodelar icke borttage, eller med falska waror och handel til oss komme; utan förhjelpe dertil, at hans gods och näring må warda förökad och beskärmad.

Det Åttonde.
Du skal icke bära falskt wittnesbörd emot din nästa.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi icke falskligen beljuge, förråde, baktale wår nästa, och komme honom ondt rykte uppå, utan skole ursaka honom, tänka, och tala godt om honom, och wända all ting til det bästa.

Det Nijonde.
Du skal icke hafwa lust til din nästas hus.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi icke listligen stå för wår nästas arf och eget, eller hus, och komme det under oss med något sken, såsom det skedde med rätten; utan wi skole wara honom behjelplige, at han må sit behålla och besitta.

Det Tijonde.
Du skal icke begära din nästas hustru, ej heller hans tjenare, eller tjenarinna, ej heller hans oxe, ej heller hans åsna, ej heller något, hwad honom tilhörer.

Hwad är det?
Wi skole frukta och älska Gud, så at wi icke drage, låcke, eller tubbe ifrån wår nästa hans hustru eller tjenstefolk, xx. Utan hellre hjelpe til, at de må blifwa, och göra hwad de äro pliktige.

Hwad säger nu Gud om alla dessa buden?

Det säger han:
Jag HERren, din Gud, är en stark hämnare, den som söker fädernas missgerning, in på barnen alt in til tredje och fjerde led; de som mig hata. Och gör barmhertighet in til mång tusen på dem, dem som mig älska och hålla mina bud.

Hwad är det?
Gud hotar at wilja straffa alla dem, som dessa buden öfwerträda: därföre skole wi frukta för hans wrede, så at wi icke bryte emot hans bud. Men sin nåd, och alt godt låfwar han dem allom, som dessa buden hålla: därföre skole wi älska honom, förtrösta uppå honom, och gerna göra efter hans bud.

Den Apostoliska Tron.
Och huru man må den ungt folk enfaldeligen förehålla.

Den Förste Artikeln: Om Skapelsen.
Jag tror på Gud Fader, alsmägtig himmelens och jordens skapare.

Hwad är det?
Jag tror, at Gud hafwer mig skapat, och alla kreatur: gifwit mig kropp och själ, ögon, öron, och alla lemmar, förnuft och all sinne: och at han ännu håller det vid magt; Där til försörjer mig rikeligen och dagligen, med kläder och föda, hus och hem, hustru och barn, bo och bohag, och alt det jag til timmelig näring behöfwer; beskärmar och bewarar mig för skada och farlighet, och alt ondt: Och det alt af sin blotta nåd och faderliga godhet, utan all min förskyllan eller wärdighet: För hwilket alt jag pliktig är, honom tacka och lofwa, lydig wara, och tjena. Det är wisserligen sant.

Den Andre Artikeln: Om Återlösningen.
Och på Jesum Christum, hans enda Son, wår Herre: Hwilken aflad är af den Heliga Ande, födder af Jungfru Maria: Korsfäster, döder och begrafwen: Nederstigen til helwetet: På tredje dagen upstånden igen ifrån de döda: Uppstigen til himla: Sittande på alsmägtig Guds Faders högra hand: Dädan igenkommande til at döma lefwande och döda.

Hwad är det?
Jag tror, at Jesus Christus, sann Gud, född af Fadern i ewighet, och desslikes sann menniska, född af Jungfru Maria, är min Herre: Hwilken mig förtappade och fördömda menniska, förlossat, förwärfwat och wunnit hafwer, ifrån alla synder, ifrån döden, och djefwulens wåld; icke med guld eller silfwer, utan med sit helga och dyra blod, och med sin oskyldiga pina och död: på det jag skal wara hans egen, blifwa och lefwa under honom i hans rike, och honom tjena, i ewig rättfärdighet, menlöshet och salighet; såsom han af döda upstånden är, lefwer och regenrar i ewighet. Det är wisserligen sant.

Den Tredje Artikeln: Om Helgelsen.
Jag tror på den Heliga Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund: Syndernas förlåtelse: Kötsens upståndelse: Och ewinnerligt lif. Amen.

Hwad är det?
Jag tror, at jag icke af mit eget förnuft eller kraft tro kan, eller koma til min Herre Jesum Christum; utan den Helige Ande hafwer mig kallat genom Ewangelium, uplyst mig med sina gåfwor, helgat, och behållit mig uti en rätt tro; Såsom han hela Christenheten på jorden kallar, församlar, uplyser, helgar, och när Jesu Christo behåller och bewarar i en rätt tro; Uti hwilka Christenhet han mig och allom trognom, dagligen och mildeligen förlåter alla synder, och skal på yttersta dagen upwäcka mig och alla döda; och gifwa mig, samt med alla trogna i Christo, et ewigt lif. Det är wisserligen sant.

Herrans Bön.
Och huru man må den ungt folk enfaldeligen förehålla.

Fader wår, som äst i himlom.

Hwad är det?
Gud wil här med låcka oss, at wi tro skole, at han är wår rätte Fader, och wi hans rätte barn; på det wi honom trösteligen, och med all tilförsikt bedja skole, såsom goda barn sin älskliga Fader.

Den Första Bönen.
Helgadt warde dit namn.

Hwad är det?
Guds namn är i sig sjelf heligt nog; men wi bedje i denna bön, at det ock när oss skal heligt warda.

Hur och när sker det?
När Guds ord rent och klart lärdt warder, och wi deslikes där efter, såsom Guds barn ägnar, gudfrukteligen lefwe; det gif oss wår himmelske Fader! Men hwilken annorlunda lärer och lewer, än Guds ord lärer, han ohelgar ibland oss Guds namn; därföre bewara oss o himmelske Fader!

Den Andra Bönen.
Tilkomme dit rike.

Hwad är det?
Guds rike kommer wäl af sig sjelf, wår bön förutan; men wi bedje i denna bön, at det ock til oss må komma.

Hur och när sker det?
När wår himmelske Fader gifwer oss den heliga Ande, at wi genom hans nåd, sätte tro til hans heliga ord, och före et heligt lewerne här i werlden, och sedan til ewig tid lefwe.

Den Tredje Bönen.
Ske din wilje, såsom i himmelen så ock på jorden.

Hwad är det?
Guds gode och nådige wilje sker wäl wår bön förutan; men i denna bön bedje wi, at han när oss ske må.

Hur och när sker det?
När Gud förhindrar wår kötsliga wilje, och förtager all ond råd, djefwulens och werdens anslag; hwilka icke tilstädja, at wi helge Guds namn, och at hans rike må til oss komma: och at han styrker och behåller oss fasta i sit ord och i tron, in til änden. Det är hans gode och behaglige wilje.

Den Fjerde Bönen.
Wårt dagliga bröd gif oss i dag.

Hwad är det?
Gud gifwer ock wäl, utan wår bön, dagligt bröd allom meniskom, jämwäl dem ondom; men wi bedje i denna bön, at han wille låta oss det förstå, och med tacksägelse undfå wårt dagliga bröd.

Hwad är dagligt bröd?
Alt det som kroppens uppehälle och nödtorft tilhörer, såsom: äta, dricka, kläder, hus och hem, åker, boskap och bohag, gods och penningar, from hustru, froma barn, fromt tjenstefolk, god och trogen Öfwerhet, godt regemente, god tjenlig wäderlek, fred, helbregda, tukt och ära, gode wänner, trogne grannar, och mer sådant.

Den Femte Bönen.
Och förlåt oss wåra skulder såsom ock wi förlåte dem oss skyldige äro.

Hwad är det?
Wi bedje i denna bön, at wår himmelske Fader icke wille se til wåra synder, och för deras skul förwägra oss wår bön: ty wi äre icke wärde det wi ombedje, hafwe det icke heller förskyllat; utan at han wille oss det altsammans gifwa utaf sin nåd: Ty wi synde i mångahanda måtto dagligen, och förtjene intet annat än straff. Så wilje wi där emot och förlåta utaf hjertat och gerna göra dem godt, som oss emot bryta.

Den Sjette Bönen.
Och inled oss icke i frestelse.

Hwad är det?
Gud frestar ingen, men wi bedje i denna bön, at Gud wille beskydda och bewara oss, at djefwulen, werlden och wårt eget kött, icke må bedraga och förföra oss i wantro, förtwiflelse, och andra swåra synder och laster: och om wi därmed försökte warde, at wi dock på sidstone winna må, och behålla segren.

Den Sjunde Bönen.
Utan fräls oss ifrån ondo.

Hwad är det?
Wi bedje i denna bön, såsom uti en summa, at wår himmelske Fader oss förlossar ifrån alt ondt, både til kropp och själ, gods, heder och ära, xx. Och på sidstone, när stunden är kommen, gifwer oss en salig ändalykt, och nådeligen tager oss af denna sorgedal til sig i himmelen.

AMEN.

Hwad är det?
At jag skal wara wiss uppå, at sådana böner äro wår himmelska Fader tacknämliga, och af honom hörda; ty han hafwer sjelf budit oss bedja, och utlofwat at han oss höra wil. Amen, Amen, det är: Ja, Ja, det skal altså ske.

Det Heliga Döpelsens Sakrament.
Och huru man må det ungt folk enfaldeligen förehålla.

Til det Första.
Hwad är döpelsen?
Döpelsen är icke blotta watten allena; utan är watten författadt i Guds bud, och förbundet med Guds ord.

Hwilket är det samma Guds ord?
Det wår Herre Christus säger, i Matthei yttersta kapitel:
Går ut (i hela werlden), och lärer alla hedningar; och döper dem, i namn Faders, och Sons, och den Helige Andes.

Til det Andra.
Hwad nytta hafwer Döpelsen med sig?
Döpelsen hafwer med sig, och werkar syndernas förlåtelse, frälsar ifrån döden, och djefwulen, och gifwer ewinnerlig salighet alom dem, som tro det, som Guds ord och löfte lyda.

Hwilka äro de Guds ord och löfte?
De wår Herre Christus säger, i Matthei yttersta kapitel:
Den där tror och blifwer döpt, han skal warda salig: men den där icke tror, skal warda fördömd.

Til det Tredje.
Huru kan watten sådana mäktiga ting åstad komma?
Watten gör det wisserligen icke; utan Guds ord, som är med och när wattnet, och tron, som sådana Guds ord i watnena tror, och sig där på förlåter; men med Guds ord är det en döpelse, det är, et nådefullt lifsens watten, och nya födelsens bad i den Heliga Ande: såsom St. Paulus säger til Titum i det tredje kapitel:

Efter sin barmertighet, gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Helige Andes förnyelse: Hwilken han öfwer oss rikligen utgjutit hafwer, genom wår Frälsare Jesum Christum; På det wi skole rättfärdige warda genom hans nåd, och arwingar blifwa til ewinnerligt lif, efter hoppet. Det är wisserligen sant.

Til det Fjerde.
Hwad betyder sådan döpelse i watten?
Det betyder, at den gamle Adam i oss skal, genom daglig ånger och bättring, fördränkt warda, och dö med alla synder och lustar; och åter dagligen upkomma och upstå igen en ny menniska, den i rättfärdighet och renhet ewinnerligen för Gudi lefwa skal.

Hwar står det skrifwet?
St. Paulus säger til de Romare i det Sjette kapitel:

Wi äre begrafne med Christo, genom dopet i döden; at såsom Christus är upwäckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock wi wandra i et nytt lefwerne.
Om Skriftermål.
Och huru man må lära de enfaldiga at göra sin syndabekännelse.

Hwad är Skriftermål?
Skriftermål hafwer i sig tu stycken: Et, at man bekänner synderna: Det andra, at man undfår aflösning eller syndernas förlåtelse af Skriftefadren, såsom af Gud sjelf; och intet twiflar därpå, utan tror fulleligen, at synderna äro förlåtna in för Gud i Himmelen.

Hwad synder skal man då skrifta?
För Gud skal , man gifwa sig skyldig til alla synder, så wäl dem wi icke känne eller wete, såsom wi göre uti Fader wår: Men för skriftefadren skole wi bekänna de synder allena, som wi wete och förnimme i hjertat, och ansätta samwetet.

Hwilka äro de?
Se til dit stånd efter Tio Guds Bud. Är du en fader, moder, son, dotter, husbonde, matmoder, eller tjenstehjon xx. Om du hafwer warit olydig, otrogen, försumlig, wredsam, otuktig, hätsk: Om du hafwer gjort någon emot med ord eller gerningar, stulit, ljugit, förolämpat, eller af wårdslöshet skada gjort. At kärt fått de enfaldiga til at skrifta sig.

Så skal du säga til Skriftefadren:
Wördige och käre Herre: Jag beder eder, at I wiljen höra mit skriftermål, och tilsäga mig aflösning på Guds wägnar.

Är du et tjenstehjon, så säg:
Jag arme syndare gifwer mig skyldig i alla synder: besynnerligen bekänner jag för eder, at jag tjenar, ty wärr! min husbonde icke troligen; ty där och där hafwer jag icke gjort hwad mig befalt war af husbonde eller matmoder. Jag hafwer förtörnat dem, och kommit dem til at låta illa och bannas. Jag hafwer warit försumlig och låtit ske skada. Jag hafwer warit ohöfwisk i ord och gerningar, warit otålig, knorrisk, trätt och kifwat med mina wederlikar xx. Det tycker mig altsammans illa wara, och beder om nåd: jag wil gerna bättra mig.

En husbonde eller matmoder säge altså:
Besynnerligen bekänner jag för eder, at jag hafwer icke troligen upfödt mina barn och tjenstefolk, icke hållit dem til Guds ära. Jag hafwer bannats, och missbrukat Guds namn, gifwit onda exempel med ord och gerningar: jag hafwer gjort mina grannar skada, många baktalat, wigt och mått förfalskat, sålt för dyrt, sålt falska waror xx. Och hwad han eljest mot Guds bud och sit stånd kan hafwa handlat.

Där ock någon icke befinner sig med sådana eller större synder beswärad wara så skal han då icke ytterligare bekymra sig, eller widare söka bikta sig synder, och därmed utaf skriftermål göra sig samwets twång: utan säg en eller twå, dem du wet.

Altså:
Besynnerligen bekänner jag för eder, at jag en gång bannades: Jtem, en gång hade ohöfwitska ord, en gång det eller det försummade xx. Och låt sedan blifwat.

Wet du ock platt ingen (det dock ej kan wara möjeligt) så säg ock ingen besynnerlig; utan tag aflösningen på det allmänneliga Skriftermål, som du Gudi gör för Skriftefadren således:
Jag fattig syndig menniska, som xx.

Eller och:
Barmhertige Gud och himelske Fader xx.
Därpå skal Skriftefadren säga:
Gud ware dig nådelig och styrke din tro. Amen.

Och widare:
Tror du, at min förlåtelse är Guds förlåtelse?
Swar:
Ja.
Åter säger Skriftefadren:
Ske dig, som du tror.
Och jag, utaf wår Herres Jesu Christi befallning, förlåter dig dina synder, i namn Faders, och Sons, och den Helige Andes. Amen.
Gack i fred.

Men de som hafwa stora samwets beswär, eller äro bedröfwade och anfäktade, dem lärer en Skriftefader wäl weta med flera skriftens språk at trösta och til tron upwäcka. Detta är allenast et Skriftermål för de unga och enfaldiga.

Altarens Sakrament.
Och huru man må det ungt folk enfaldeligen förehålla.

Hwad är natwardens sakrament?
Det är wår Herres Jesu Christi sanna lekamen och blod, under bröd och win, oss Christnom til at äta och dricka, af Christom sjelf stiftadt och insatt.

Hwar står det skrifwet?
Så skrifwa de helige ewangelister, Mattheus, Marcus, Lucas, och st. Paulus.
Wår Herre Jesus Christus, i den natten, då han förrådder wardt, tog han brödet; tackade, bröt det, och gaf sina lärjungar och sade: Tager och äter; Detta är min lekamen, som för eder utgifwen warder: Detta görer til min åminnelse.

Sammalunda tog han ock kalken, efter nattwarden, tackade, gaf dem, och sade: Tager och dricker här af alle; denne kalken är det nya Testamentet i mitt blod, som för eder och för många utgjuten warder, til syndernas förlåtelse: detta görer, så ofta I dricken til min åminnelse.

Hwad nytta hafwer detta ätande och drickande med sig?
Det gifwa dessa orden tilkänna: För eder utgifwen och utgjuten til syndernas förlåtelse. Nämligen, at oss i detta Sakrament, syndernas förlåtelse, lif och salighet, genom sådana gifne warda; ty där syndernas förlåtelse är, där är ock lif och salighet.

Huru kan lekamligt ätande och drickande göra sådana mäktiga ting?
Ätande och drickande gör det intet, utan orden, som här stå: För eder utgifwen och utgjuten til syndernas förlåtelse; hwilka ord, jämte det lekamliga ätande och drickande, äro hufwudstycken i detta Sakramentet. Och hwilken som tro sätter til samma ord, han hafwer det de innehålla och lyda, nämligen: Syndernas förlåtelse.

Hwilken får detta Sakramentet wärdeligen?
Fasta och lekamligen bereda sig, är wäl en utwärtes tukt. Men den är rätsligen wärdig och wäl skickad, som tro sätter til dessa orden: För eder utgifwen och utgjuten til syndernas förlåtelse. Men den som dessa orden icke tror, utan twiflar, han är owärdig och oskicklig; ty detta ordet: För eder, kräfwer aldeles et troget hjerta.

Huru man må lära ungt folk befalla sig Gudi morgon och afton.

När du upstår om morgonen, skal du dig således Gudi öfwerantwarda och säga:
I namn Faders, och Sons, och den Helige Andes. Amen.

Sedan skal du på knä, eller statt, och läsa Fader wår, Tron, och denna Bön:
Jag tackar dig, min käre himmelske Fader, genom Jesum Christum, din älskeliga Son, at du mig i denna natt, för all skada och farlighet så nådeligen bewarat hafwer; Och beder dig, at du wärdigas förlåta mig alla mina synder, och mig i denna dag nådeligen bewara, för synder och alt ondt; at mitt lefwerne och alla mina gernngar, må dig behagliga wara. Ty jag befaller min kropp och själ, och altsammans i dina händer. Din helge Ängel ware med mig, at den onde fienden icke får någon magt med mig. Amen

En liten barnabön.
Herre Gud himmelske Fader, wi bedje dig genom din älskeliga Son, Jesum Christum, förläna oss din helga nåd, at wi i en rätt tro, god tukt, och lära, dagligen förökas må: Och at du oss, wåra Föräldrar och Öfwerhet, i dag för alla wåra synder, olycka och alt ondt, nådeligen beskydda och bewara wille. Amen.

Item: Wälsignelsen.
HERren wälsigne oss, och beware oss! HERren uplyse sit ansikte öfwer oss, och ware oss nådelig! HERren wände sit ansikte til oss, och gifwe oss en ewig fred! I namn Faders, Och Sons, Och den Helige Andes. Amen.

Sedan sjung någon gudelig Psalm, såsom: om Tio Guds Bud, någon Morgon-Psalm, eller någon annan: där af får du et godt mod, och warder wälsignad.

Om aftonen när du går til säng, skal du dig således Gudi befalla, och säga:
I namn Faders, och Sons, Och den Helige Andes. Amen.

Jag tackar dig, min käre himmelske Fader, Genom Jesum Christum, din älskeliga Son, at du mig i denna dag, för all skada och farlighet så nådeligen bewarat hafwer; Och beder dig, at du wärdigas förlåta mig alla mina synder, och mig i denna natt nådeligen bewara för synder och alt ondt; at mitt lefwerne och alla mina gerningar må dig behagliga wara. Ty jag befaller min kropp och själ, och altsammans i dina händer. Din helige Ängel ware med mig, at den onde fienden icke får någon magt med mig. Amen.

Waka öfwer oss, käre himmelske Fader, och bewara oss för den listiga frestaren, som altid omkring går, sökande hwem han upsluka kan. Gif oss nåden, at wi må honom med en stadig tro manligen emotstå, och i denna natt under dit beskärm trygge hwila; genom din Son, Jesum Christum, wår Herre. Amen.

Sedan: HERren wälsigne oss, xx
Och så lägga dig i den Heliga Treenighetens namn at sofwa.

Huru man må lära ungt folk wälsignelsen til bords,
och tacksägelsen efter måltid.

Wälsignelse til bords.

Alles ögon lita til dig Herre, och du gifwer dem mat i sinom tid. Du uplåter din hand, och alt det, som lefwande är, mättar du til behaglighet. Ära ware Fadren, Och Sonen, och den Heliga Ande, såsom det warit hafwer af begynnelsen, nu och altid, ifrån ewighet til ewighet. Amen.

Sedan: Fader wår; och denna bön.
Wälsigna oss, Herre Gud, himmelske Fader, och dessa dina gåfwor, som du oss til kroppens upehälle mildeligen förlänt hafwer: Och gif oss din helga nåd, at wi dem skäligen, och utan din förtörnelse, nyttja och bruka må; genom din Son, Jesum Christum, wår Herre. Amen.

Siafi:
I, Jesu namn gå wi til bord,
Äte och dricke på Guds ord:
Gud til ära, oss til gagn,
Få wi mat i Jesu namn. Amen.

Tacksägelse efter måltid.

Tacker Herran; ty han är god, och hans mildhet warar i ewighet: Han gifwer djuren sin föda, och korpungarne, som ropa til honom. Ära ware Fadren, och Sonen, xx.

Sedan: Fader wår; och denna bön.
Wi tacka dig, käre himmelske Fader, för alla dina wälgerningar, och ewinnerligen för dessa dina gåfwor, som wi af din mildhet undfådt hafwe. Och bedje dig om din helga nåd, at såsom korpen sin lekamliga spis, där med han uppehålles, anammat hafwer; må också själen med dit helga ord allestädes wederqwickt warda; genom din Son, Jesum Christum, wår Herre. Amen.

Sidst:
Gud ske lof och pris, för kroppens föda, och själens spis; Gud af sin nåde, styre för oss och råde; Gud af sin barmhertighet, beware oss, och wår christeliga Öfwerhet; Gud gifwe oss fred och rolighet, och efter detta lifwet en ewig glädje och salighet. Amen.

Hustaflan.

Uti hwilken några Sententior föreställas utaf den Heliga Skrift, för allehanda ordentliga Stånd: där af hwar och en må hafwa en påminnelse och förmaning, til at akta och wårda, hwad hans stånd och ämbete kräfwer.

I. Kyrkoståndet.
För Biskopar, Lärare och Predikanter.
1 Tim. 3: 2,3,4,6. En Biskop skal wara ostraffelig, ene hustrus man, wakande, nykter, sedig, gästgiware, läraktig: Ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter winning; utan mild, icke trätosam, icke girig: Den sit hus wäl förestår: den där lydig barn hafwer med all ärlighet: Icke Nychristen.
Tit. 1: 9. Den där håller sig wid det ord, som wist är och lära kan; på det han må mäktig wara til at förmana genom helsosam lärdom, och öfwerwinna dem som där emot säga.

För Åhörare.
Ebr. 13: 7. Tänker på edra lärare, de eder Guds ord sagt hafwa; och efterföljer deras tro.
1 Cor. 9: 14. Så hafwer HERren skickat, at de som förkunna Ewangelium, skola och hafwa sin näring af Ewangelio.
Gal. 6: 6. Den som underwisad war, där med ordom; han dele alt med honom, som honom underwisar.
1 Tim. 5: 17,18. De Präster som wäl förestå, skal man hålla wara dubbel heder wärda; med de som arbeta i ordet och lärdomen. Ty Skriften säger: Du skal icke binda munnen til på oxen som tröskar: och en arbetare är sin lön wärd.
Ebr. 13: 17. Warer edra lärare lydige, och följer dem; ty de waka öfwer edra själar, såsom de där räkenskap göra skola: på det de måga göra med frögd, och icke med suckan; ty det är eder icke nyttigt.

II. Politiska Ståndet.
För werdslig Öfwerhet.
Rom. 13: 1,2,3,4. Det är ingen Öfwerhet, utan af Gudi: den Öfwerhet som är, hon är skickad af Gudi. Därföre ho sig sätter emot Öfwerheten, han sätter sig emot Guds skickelse: men de som sätta sig däremot, de skola få en dom öfwer sig. Ty de som wäldet, äro icke dem till räddhåga, som wäl göra; utan dem som illa göra. Wil du icke frukta för Öfwerheten, så gör det godt är, så får du pris af honom: Ty han är Guds tjenare, dig til godo. Men gör du det ondt är, så må du rädas: ty han bär icke swärdet förgäfwes; utan han är Guds tjenare, en hämnare, honom til straff, som illa gör.

För undersåtare.
Rom. 13: 1. Hwar och en ware Öfwerheten, som wäldet hafwer, underdånig: ty ingen Öfwerhet är utan af Gudi.
1 Pet. 2: 13,14. Warer underdånige all mensklig ordning för Herrans skul: ehwad det är Konungenom, såsom den öfwersta; eller befallningsmännerna, såsom de där sände äro af honom, de onda til straff och de goda til pris.
Matth. 22: 21. Gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer.
1 Tim. 2: 1,2. Så förmanar jag nu, at man för all ting hafwer böner, åkallan, förböner, och tacksägelse för alla menniskor; för Konungar, och för alla Öfwerhet: på det wi må lefwa uti et roligt och stilla lefwerne, i all gudaktighet och ärlighet.
Tit. 3: 1. Förmana dem, at de äro Förstarne och Öfwerheten underdånige och lydige.

III. Hushållsståndet.
För gifta män.
Eph. 5: 25,26,28,29. I Män älsker edra hustrur, såsom ock Christus älskade församlingen, och hafwer utgifwit sig själf för henne; på det han henne helga skulle. Så skola ock männerna älska sina hustrur, såsom sina egna kroppar. Den sin hustru älskar, han älskar sig sjelf. Ty ingen hafwer någon tid hatat sit eget kött; utan hellre föder och fordrar det, såsom ock Herren församlingen.
1 Pet. 3: 7. I män, bor när edra hustrur med förnuft, och gifwer det qwinliga kärillet, såsom det där swagast är, sina äro; såsom ock medarwingar til lifsens nåd; på det edra böner icke blifwa förhindrade.
Col. 3: 19. I män, älsker edra hustrur, och warer icke bittre emot dem.

För gifta Qwinnor.
1 Pet. 3: 1,6.
Hustrurna ware sina män underdåniga: såsom Sara war lydig Abrahe, kallande honom herre: hwilkens döttrar I wordne ären, om I wäl gören, och ären icke så förfärada.
Eph. 5: 22,23,24. Hustrurna ware sina män underdåniga, såsom Herranom. Ty mannen är hustruns hufwud. Såsom nu församlingen är underdånig Christo, så skola ock hustrurna uti all ting wara sina män underdåniga.
1 Mos. 3: 16. Din wilje skal dinom manne undergifwen wara, och han skal wara din herre.

För Föräldrar.
Eph. 6: 4. I fäder, reter icke edra barn til wrede; utan upföder dem i tukt och Herrans förmaning.

För barn.
Eph. 6: 1,2,3. I barn, warer hörige edra föräldrar i Herranom: ty det är rättwist. Hedra din fader och moder; hwilket är det första bud, som löfte med sig hafwer: På det dig skal wäl gå, och du må blifwa långlifwad på jorden.
Col. 3: 20. I barn, warer edra föräldrar lydige i all ting: ty det täckes wäl Herranom.

För Husbönder och Matmödrar.
Col. 4: 1. I herrar, hwad lika och rätt är, det bewiser tjenarenom; wetande, at I hafwen en Herre i himmelen.
Eph. 6: 9. I herrar, görer ock det samma mot dem, (tjenarena) och öfwergifwer trug: Wetande, at ock eder Herre är i himmelen, och för honom är intet anseende til personen.
5 Mos. 24: 14,15. Du skal icke förhålla lönen för den, som torftig och fattig är; Utan skal gifwa honom samma dagen sin lön, at solen där med icke nedergår.

För Tjenstefolk.
Eph. 6: 5,6,7,8. I tjenare, warer hörige edrom lekamligom herrom, med räddhåga och bäfwan, i edor hjertas enfaldighet, såsom Christo. Icke tjenande allena för ögonen, såsom menniskom til wilje; utan såsom Christi tjenare, görande det Gud wil, utaf hjertat. Med wälwiljoghet låter eder tycka, at I tjenen Herranom, och icke menniskom: Wetande, at hwad godt hwar och en gör, det skal han igen få af Herranom, ehwad han är tjenare eller fri.
1 Pet. 2: 18. I tjenare, warer underdånige ederom herrom med all fruktan; icke allenast dem godom och saktmodigom, utan ock dem genwördigom.

För ungt Folk.
1 Pet. 5: 5,6. I unge, warer dem gamlom underdånige: Warer alle inbördes hwarannan underdånige, och håller eder hårdt wid ödmjukheten; ty Gud står emot de högfärdiga; men de ödmjuka gifwer han nåd. Så ödmjuker eder nu under Guds mäktiga hand, på det han eder uphöjer i sinom tid.

För Enkor.
1 Tim. 5: 5,6. Det är en rätt enka, som ensam är, den sit hopp sätter til Gud, och blifwer altid i böner och åkallan natt och dag. Men den som lefwer i wällust, hon är lefwande död.

För meniga Man.
Matth. 7: 12. Alt det I wiljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem: ty detta är lagen och Propheterna.
Rom 13: 9. Älska din nästa såsom dig sjelf. I det ordet är lagen författad.
1 Tim. 2: 1. Så förmanar jag nu, at man för all ting hafwer böner, åkallan, förböner, och tacksägelse för menniskor.
Rom. 12: 9,10. Kärleken ware utan skrymtan: hater det onda, blifwande wid det godt är. Warer hwar med annan wänlige, uti broderlig kärlek: den ene förekomme den andra med inbördes heder.
När hwar och en sin fylla sköter, Då går alt wäl, ehwad oss möter.

S. ATHANASII SYMBOLUM.

Hwilken som wil salig warda, han skal för all ting hafwa den allsmäktiga christeliga tron.
Den denne icke fulkomlig och ren håller, han blifwer utan twifwel förtappad ewinnerligen.
Så är nu detta den allmänneliga christeliga tron, at wi dyrke en enig Gud i tre Personer, och tre Personer i en enig Guddom.
Hwarken sammanblande Personerna, eller åtskilje det gudomliga wäsendet.
Ty en annan är Fadrens Person, en annan Sonens, en annan den Helge Andes.
Men Fadren, och Sonen, och den Helge Ande, äro en enig Gud; jämlik i härligheten; jämlik i ewig majestät.
Hurudan Fadren är, sådan är Sonen, sådan är ock den Helge Ande.
Oskapad är Fadren, oskapad är Sonen, oskapad är den Helge Ande.
Omätlig är Fadren, omätlig är Sonen, omätlig är den Helge Ande.
Ewig är Fadren, ewig är Sonen, ewig är den Helge Ande.
Dock likwäl icke tre ewige, utan en ewig.
Såsom ock icke tre oskapade, eller tre omätlige, utan en oskapad, och en omätlig.
Sammalunda är alsmäktig Fadren, alsmäktig Sonen, alsmäktig den Helge Ande.
Dock likwäl icke tre alsmäktige, utan en alsmäktig.
Så är ock Fadren Gud, Sonen Gud, den Helge Ande Gud.
Dock likwäl icke tre Gudar, utan en Gud.
Altså är Fadren HErre, Sonen Herre, den Helge Ande Herre.
Dock likwäl icke tre Herrar, utan en Herre.
Ty såsom wi måste, efter christelig sanning, bekänna hwar Person för Gud och Herre:
Så kunne wi icke uti christelig tro nämna tre Gudar, eller tre Herrar.
Fadren är af ingen, antingen gjord, skapad, eller född.
Sonen är af Fadren allena; icke gjord eller skapad, utan född.
Den Helige Ande är af Fadren och Sonen, icke gjord, eller skapad, eller född; utan utgående.
Så är nu en Fader, icke tre Fäder: en Son, icke tre Söner: en Helge Ande, icke tre Helge Andar.
Och bland dessa tre Personer, är ingendera den förste, och ingendera den sidste, ingen den störste, och ingen den minste.
Utan alle de tre Personerna äro med hwarannan lika ewige, och lika store.
Så at aldeles, som nu sagdt är, skola tre Personer i en Guddom, och en Gud i tre Personer dyrkad warda.
Den som nu wil warda salig, han måste altså hållat om tre Personer i Guddomen.
Men det är också af nöden til ewig salighet, at man stadeligen tror, at wår Herre Jesus Christus är en sann menniska.
Så är det nu en rätt tro, at wi tro och bekänne, at wår Herre Jesus Christus Guds Son, är både Gud och Menniska.
Gud är han af Fadrens natur, född före all tid: och Menniska är han af Modrens natur, timeligen född.
Fullkommen Gud, fullkommen Menniska, med förnuftig själ, och mensklig lekamen.
Jämlik Fadren efter Guddomen, mindre än Fadren efter Mandomen.
Hwilken, han dock är Gud och Menniska, så är han likwäl icke twå, utan en Christus.
En är han; dock icke så, at Guddomen är förwandlad i Mandomen: utan Guddomen hafwer til sig anammat Mandomen.
Ja: han är aldeles en; dock icke så, at de twå naturer äro sammanblandade: utan han är en enig Person.
Ty såsom kroppen och själen äro en Menniska; så är ock Gud och menniska en Christus.
Hwilken pint är för wår salighet, nederfaren til helwetet, på tredje dagen upstånden ifrå de döda.
Upfaren til himla, sitter på Guds Faders alsmäktigas högra hand.
Sådan igen kommande til at döma lefwande och döda.
Uti hwilkens tilkommelse alla menniskor måste upstå med sina kroppar.
Och skola göra räkenskap för sina egna gerningar.
Och de som godt hafwa gjort, skola ingå i det ewiga lifwet; men de som ondt hafwa gjort i den ewiga elden.
Detta är den allmänneliga christeliga Tron: den henne icke fast och stadigt tror, han kan icke warda salig.

Catechismi Enfaldiga Förklaring Genom Spörsmål och Swar.
Ingången.

1. Är du en Christen?
Ja.

2. Hwarföre kallas du Christen?
Därföre at jag är döpt i namn Faders, och Sons, Och den Helge Andes, och hafwer i dopet iklädt mig Christum, den jag tror och bekänner wara min Frälsare och Saliggörare.
Gal. 3: 27. I så många som döpten ären til Christum, hafwen eder iklädt Christum.
Matth. 28: 19. Apost. 4: 12.

3. Hwaraf lärer och wet du detta?
Af Catechismus.

4. Hwad är Catechismus?
Det är en kort underwisning om nödiga stycken, som hörer til wår Christendom, förestäld i Frågor och Swar.

5. Huru många äro Hufwudstycken uti Catechismo?
Fem.

6. Hwilka äro de?
1. Tijo Guds Bud. 2. Trons Artiklar. 3. Bönen, Fader wår. 4. Döpelsen. 5. Altarens Sakrament: hwar til Skrift och Aflösning hörer, såsom en beredelse til Herrans Nattward.

7. Innehåller Catechismus ännu något mera?
Ja: några Böner, såsom Morgon- och Afton-bönerna; Bordsbönerna och Hustaflan.

8. Hwarföre kallas Catechismus af somliga en Barnalära?
Därföre, at alle skola af barndomen honom lära, och sig däruti, som Guds barn, i alla sina lifsdagar öfwa.
5 Mos. 6:7. Du skal skärpa lagen dinom barnom, och därom tala, när du sitter i dit hus, eller går uppå wägen; när du nederlägger dig, eller upstår. 2 Tim. 3: 15. 1 Pet. 2:2.

9. Hwar af är Catechismus tagen?
Af den Helga Skrift.

10. Hwad är den Helga Skrift?
Det är Guds ord, som genom den Helge Andes ingifwande af Propheterna, Ewangelisterna och Apostlarne beskrifwet och uppenbaradt är, oss til lärdom, tröst och ewig salighet.
2 Pet. 1: 21. Ingen Prophetia är ännu framkommen af mennisko wilje; utan de helga Guds menniskor hafwa talat, rörda af den Helga Ande.
Rom. 15: 4. Hwad som helst föreskrifwet är, det är skrifwet oss til lärdom: at wi genom tålamod, och Skriftens tröst, skole hafwa en förhoppning. Joh. 20: 31.

11. När hafwa de det skrifwit?
Propheterna hafwa skrifwit i det gamla; men Ewangelisterna, och Apostlarne i det nya Testamentet.

12. Hwaruti består innehållet af hela den helga Skrift?
Uti twenne stycken: Lagen och Ewangelium.

Första Hufwudstycket.
Om Tijo Guds Bud, eller Lagen.

1. Hwad lärer Lagen?
Lagen lärer hwad wi skole göra och låta; och huru wi oss uti alt wårt lefwerne förehålla skole emot Gud och wår nästa, både med tankar ord och gerningar.

2. Hwilken hafwer utgifwit Lagen?
Gud, som är sjelfwa rättfärdigheten och allas Herre, hafwer uti första skapelsen inskrifwit lagen i menniskans hjerta, och sedan efter syndafallet honom för de heliga Fäder styckewis kungjort; men omsider skrifteligen uti stentaflor på Sinai berg utgifwit.
2 Mos. 20: 1. Och Gud talade all dessa orden. 5 Mos. 5: 22. Se R. 6.

3. Genom hwem utgaf Gud Lagen?
Genom Mosen.
Joh. 1: 17. Genom Mosen är lagen gifwen; nåd och sanning är komen genom JEsum Christum. 2 Mos. 20: 19.

4. Hwad är Moses för en Man?
Han war en trogen Herrans tjenare, som förde Israels folk utur Egypten.

5. Huru många äro budorden uti Lagen?
Tijo.
5 Mos. 4: 13. Herren förkunnade eder sit förbund, det han eder böd at göra: nämligen de tijo ord, och skref dem på twå stentaflor.

6. Huru fördelas de?
Uti twenne Taflor.
5 Mos. 5: 22. Desse äro de ord, som HERren talade til, alla edra menighet uppå berget, utur eldom, och molnena, och töknene, med stora röst; och lade där intet til; och skref dem på twå stentaflor, och fick mig dem.

Den Förra Taflan.

7. Hwilka och huru många Bud höra til den förra Taflan?
De try första.

8. Hwarom handla de samma?
Om kärleken til Gud.

9. Hwad förbjuder Gud i det första Budet?
All afgudadyrkan; och wil at wi icke skole hafwa andra gudar jämte, eller inför honom. Grunden til detta förbud, är denne; ty, säger han: Jag är HERren din Gud: det är, Jag som detta befaller och talar, är af mig sjelf, HERren den högste, af hwilken all ting hafwa sin warelse: din Gud, som dig skapat, bewarat och min lag gifwit hafwer: därföre är du och mig allena all lydna skyldig.
Matth. 4: 10. Herran din Gud skal du tilbedja, och honom allena skal du tjena.
Matth. 22: 37. 2 Mos. 20: 3.

10. Hwad är det at hafwa andra gudar?
Det är, dyrka, tilbedja, och sätta sin förtröstan och lit på något annat i werlden, än den ena sanna Guden allena.

11. Huru och på hwad sätt sker sådan afgudadyrkan?
På åtskilligt sätt: Såsom då man tilber solen, månen, och himmelens här; Änglar, afsomnade helgon, helgonens beläte och aflefwor, eller söker hjelp af djefwulen och hans werktyg, såsom trollpackor, löfjerskor, skogsrå, sjörå, tomtegubbar och mera sådant.
5 Mos. 4: 19. Se til, at du icke uphäfwer din ögon til himmelen, och ser solen, och månen, och stjernorna, hela himmelens här, och faller af, och tilbeder dem, och tjenar dem.
Uppenb. 19: 10. Jag Johannes föll för Ängelens fötter, at tilbedja honom, och han sade til mig: Se til at du det icke gör; ty jag är din och dina bröders medtjenare, som Jesu wittnesbörd hafwa: tilbed Gud.
2 Mos. 20: 4. Du skal icke göra di något beläte; ej heller eljes någon liknelse, antingen efter det ofwan til är i himlenom, eller efter det nedre är på jorden; ej heller det som i watnet är under jorden.
5 Mos. 18: 10,11. Ingen ibland dig skal wara en spåman, eller en dagwäljare, eller den som på foglalåt acktar, eller en trollkarl; eller en beswärjare, eller en swartkonstig, eller en tecknatydare, eller den där någon dödan frågar.

12. Sker det ock på flerahanda sätt?
Ja: då man förtröstar på sig sjelf, och egen wishet, sina rikedomar och egodelar; så ock förliter sig på andra menniskors magt och myndighet; ja, ock då man hafwer buken til sin gud.
Ordsp. 3: 5. Förlåt dig på HERran af alt hjerta; och förlåt dig icke uppå dit förstånd.
Col. 3: 5. Girighet är afgudadyrkan.
Ps. 146: 3. Förlåter eder icke uppå Furstar, de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.
Phil. 3: 19.

13. Hwad befaller Gud i det första Budet?
At wi skole hafwa en rätt fruktan, kärlek och tilförsikt til honom; såsom ock i all nöd honom åkalla och låfwa.

14. Huru skole wi frukta och älska Gud?
Öfwer all ting; och det af alt wårt hjerta, och all själ, och af all wår håg.
5 Mos. 6: 5. Du skal älska HERran din Gud, af allo hjerta, af allo själ, af allo förmågo. Matth. 22: 37.

15. Hwad är det öfwer all ting frukta och älska Gud?
Det är, erkänna och wörda Guds höghet och rättfärdighet; så ock hålla honom i sit högsta goda; honom dyrka och öfwer all ting kär hafwa.
Ps. 18: 2,3. Hjerteliga kär hafwer jag dig, HERre min starkhet: HERre min klippa, min borg, min förlossare: min Gud, min tröst, den jag mig widhåller. min sköld: min salighets borg, och mit beskydd. Joh. 24: 14.

16. Hwad är sätta all tro och lit til honom?
Det är, at aldeles och fast förlåta sig på Guds alsmäktighet, godhet och sanning; och på honom allena förtrösta.
Ps. 62: 9. Hoppens uppå honom altid; I folk, utgjuter edra hjerta för honom: Gud är wårt hopp. Sela. Ps. 71: 5,6.

17. Hwad förbjudes i det andra Budet?
At missbruka och wanhedra det stora och förskräckliga Herrans Guds namn.

18. Hwad är HERrans Guds namn?
Det är Gud sjelf til sin guddomliga warelse, och egenskaper; samt hans ord, gerningar och låf; eller, alt det som om honom uppenbaradt är.
Ps. 48: 11. Gud såsom dit namn, så är ock dit låf, alt in til werldens ändar.
Ordsp. 18: 10. HERrans namn är et fast slott; den rättfärdige löper dit, och warder beskärmad.

19. Hwad är missbruka Guda namn?
Det är: försmäda och wanära Gud; jämwäl ock af ondska, elak wana, i skämtewis, eller af fåfäng förundran, hafwa Guds namn på tungan, såsom där låge intet mera magt därpå uppå. Guds namns missbruk sker ock då, när en uti sina böner til Gud intet hafwer tankarne hos sig, och besinner hwem han beder: såsom ock, då en utan wördnad och betänkande hörer Guds ord, eller det förwänder i en wrång mening.
3 Mos. 24: 16. Hwilken som HERrans namn nämner, han skal döden dö: hela menigheten skal stena honom.
Matth. 12: 36. Jag säger eder, at för wart och et fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

20. Hwad är bannas?
Det är: uti wrede och bitterhet önska sig sjelf eller sin nästa alt ondt.
Wish. 1: 11. Så tager nu eder wara, at I icke försmäden, och håller edra tungor ifrå bannor: ty det I hemliga tala med hwarannan i örat, skal icke fåfängt afgå: ty den mun, som ljuger, dräper själen. 3 Mos. 24: 10,11.

21. Hwad är swärja wid Guds namn?
Taga Gud til witne och hämnare öfwer sig, där med at bekräfta sit tal.

22. Är det aldeles förbjudet at swärja?
Nej. När det angår Guds ära och wår trohets plikt emot Öfwerheten, eller wår egen och nästans wälfärd; såsom ock, när det lagligen blifwer befalt af domaren, så må man göra ed, och därmed bekräfta sanningen.
5 Mos. 6: 13. Du skal frukta HERran din Gud, och tjena honom: och swärja wid hans namn.
Jer. 4: 2. Du skal swärja utan skymteri, rätt och heligt; så wist, som HERren lefwer.
Ebr. 6: 16. Menniskorna swärja wid den där större är än de; och dem imellan blifwer en ände på alla trätor, om det stadfäst blifwer med en ed.
2 Cor. 1: 23. Jag kallar Gud til witne på min själ.

23. Hwilke äro olåflige eder?
De förpliktelser, som ske wid Guds namn, olåfligen uti oträngda mål: fåfängligen och falskeligen, uti dryckenskap, wrede och hastighet.
3 Mos. 19: 12. I skolen icke swärja falskt wid mit namn, och ohelga Guds namn; ty jag är HERren.
Jak. 5: 12. Öfwer all ting, mine bröder, swärjer icke hwarken wid himmelen, eller jorden, eller någon annan ed. Men edor ord skola wara, Ja, Ja, Nej, Nej; på det I icke skolen falla uti skrymteri. Matth. 5: 34.

24. Hwad är at bruka trolldom?
Det är icke alenast genom djefwulens hjelp at skada sin nästa; utan ock genom widskepelse missbruka Guds ord och namn, til at fördrifwa sjukdom ifrån menniskor och boskap, göra sig hård, utransaka förborgada ting, och mera sådant.
5 Mos. 18: 10.xx. Se R. 11.

25. Hwad befalles i det andra Budet?
At wi wördeligen bruke Herrans namn, hwilket sker, då wi åkalle det i all nöd; bedje om hjelp och wälsignelse; samt tacke och låfwe Gud för alla hans wälgerningar.
Ps. 50: 15. Åkalla mig i nöden, så wil jag hjelpa dig, så skal du prisa mig.
Jah. 5: 13. Lider någon ibland eder bedröfwelse: han bedje. Är någon wid godt mod, han sjunge psalmer. Ps. 146: 2 Eph. 5: 20.

26. Hwad befaller Gud i det tredje Budet?
At wi skole tänka på Sabbaten och hwilodagen, så at wi helge honom.

27. Hwarföre säger Gud: Tänk på?
Han wil at wi också skole påminna oss när sabbaten eller hwilodagen tilstundar; och oss där til skickeligen bereda.

28. Hwilken är Hwilodagen?
I förstone, och i det gamla Testamentet, war den sjunde dagen, som är Lördagen, förordnad och hållen för hwilodag; men sedan, uti nya Testamentet, är Söndagen där til skickad, emedan wår Herre Christus är på den dagen ifrån de döda upstånden: därföre kallas han ock Herrans dag.
1 Mos. 2: 3. Gud wälsignade sjunde dagen, och helgade honom, därföre at han på den honom hwilade af all sin werk, som Gud skapade och gjorde.
2 Mos. 20: 10. På sjunde dagen, är HERrans din Guds Sabbat: då skal du intet arbete göra.
Uppenb. 1: 10. Jag war i andanom på en <<<< söndag. Ap. G. 20: 7.

29. Hwad är det, at helga Hwilodagen?
Det är: hålla sig ifrån alla werldsliga syslor och lekamligt arbete, som förhindrar Gudstjensten; och anwända den dagen til Guds ords hörande; til böner och låfsånger, tjenande Gud både med tankar, ord och gerningar.
2 Mos. 31: 14. Håller min Sabbat; ty han skal wara helig. Den som ohelgar honom, han skal döden dö; den som gör något arbete på honom, hans själ skal utrotad warda utu hans folk. Ps. 92: 1,2. Luc. 10: 16.

30. Må man då alsintet arbete göra på Söndagen?
Hwad stort nödfall eller christelig kärek fordrar, det är intet förbjudet: ty man må wäl hela om Sabbaten, och draga oxen utu brunnen.
Matth. 12: 11,12. Hwilken är den menniska ibland eder, som hafwer et får, och om det faller i gropen om Sabbaten, går han icke och fattar uti det, och drager det up? Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? därföre må man ju göra wäl på Sabbaten. Luc. 14: 5.

31. Hwad är det, at hålla Guds ord heligt?
Det är: at hålla det för själens högsta skatt, icke såsom menniskors ord, utan såsom Guds ord, det gerna och med wördnad höra och läsa; uti et heligt hjerta bewara, och där efter sit lefwerne ställa.
1 Thess. 2: 13. Då I anammaden af oss det predikade ordet om Gud, anammaden I det icke såsom menniskors ord, utan såsom det sannerligen är, som Guds ord.
Apostl. 13: 26. Ebr. 13: 17.

32. Hwad förbjudes i detta tredje Budet?
Wi skole icke förakta predikan och Guds ord; eller öfwergifwa och försumma den allmänna Gudstjensten; ej heller med oskickeligt och förargligt lefwerne denna dagen ohelga, som til Guds namn ära instiftad är.
Ebr. 10: 25. Icke öfwergifwandes wår församling, såsom somlige för sed hafwa; utan förmaner eder inbördes, och det des mer, at I sen huru dagen nalkas.

Den Sednare Taflan.

33. Hwilka och huru många Bud höra til den sednare Taflan?
De sju efterföljande.

34. Hwarom handla de?
Om kärleken til wår nästa.

35. Huru skole wi älska wår nästa?
Som oss sjelfwa.
Matth. 22: 39. Du skal älska din nästa som dig sjelf.

36. Ho är wår nästa?
Alla menniskor, både wänner och owänner; kände och okände, fattige och rike, som wår råd och hjelp behöfwa.
Matth. 5: 44. Älsker edra owänner; wälsigner dem som eder banna; beder för dem som göra eder skada och förfölja eder. Luc. 10: 36. xx.

37. Hwarföre kallas alla menniskor wår nästa?
Ty wi hafwe alle en Gud; alle bo wi tilsammans här på jorden: alle är wi ock af Adam och Ewa utkomne, och hafwe enahanda ingång til lifwet, mycken wedermöda, och en utgång, at wi alle måste hädan.
Apostl. 17: 26. Gud hafwer gjort alt menniskoslägtet af et blod.
Job 7: 1. Måste icke menniskan altid wara i strid på jorden; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?
Wish. 7: 6. Alle hafwa enahanda ingång til lifwet, och lika utgång.

38. Hwad befaler Gud i det fjerde Budet?
At wi skole hedra fader och moder.

39. Hwad förstås med Fader och Moder?
Wåre föräldrar, swärfader, swärmoder, fosterfäder, Öfwerhet, lärare, husbönder; samt alle andre, som sig faderligen om oss wårda.
Tob. 10: 13. Och föräldrarne förmanade sin dotter Sara, at hon skulle hålla sin mans föräldrar i ära, såsom sina egna föräldrar.
1 Mos. 41: 43. Pharao lät utropa för Joseph: denne är landsens fader.
2 Kon. 13: 14. Då Elisa war krank, kom Joas Israels Konung ned til honom, och gret för honom, och sade: min fader, min fader, Israels wagn, och hans resenärer.
Gal. 4: 2. Arfwingen är under förmyndare och föreståndare in til den tiden, som af fadren förelagd är.

40. Hwad är det, at hålla dem i wördning och hafwa dem för ögon?
Det är: af hjertat älska dem; bedja wäl för dem; med wördnad och ödmjukhet umgås med dem, intet förtörna eller bedröfwa dem, utan tjena och ära dem med gerningar, med ord och tålamod, och gerna dem åtlyda.
3 Mos. 19: 3. Hwar och en frukte sin moder och sin fader; ty jag är HERren eder Gud.
Mal. 1: 6. En son skal hedra sin fader, och en tjenare sin herre.
Eph. 6: 2,3. Hedra din fader och moder, hwilket är det första bud, som löfte med sig hafwer: på det dig skal wäl gå, och du må blifwa långlifwad på jorden.
Col. 3: 20. Se N:o 41.

41. Äro barnen pliktige at lyda sina föräldrar uti alt?
Ja, uti alt som icke sträfwar emot Guds ord och samwetet: ty då måste man mer lyda Gud än menniskor.
Col. 3: 20. I barn warer edra äldrar lydige i all ting: ty det täckes wäl Herranom.
Ordsp. 23: 22. Hör din fader, den dig födt hafwer; och förakta icke din moder, då hon gammal warder.
Apostl. 5: 29. Petrus, och Apostlarne sade: man måste mer lyda Gud, än menniskor.

42. Hwad låfwar Gud dem som detta göra?
At dem skal wäl gå; och de skola få länge lefwa på jorden.
5 Mos. 5: 16. Du skal hedra din fader och din moder, såsom HERren din Gud dig bjudit hafwer; på det at du må länge lefwa, och at dig må wäl gå uti de lande, som HERren din Gud dig gifwa skal. Eph. 6: 3. Se N. 40.

43. Äro de då altid Gudi misshaglige, som bittida dö?
Nej. Ty det sker ofta, at Gud dem bittida bårtrycker ifrån olyckan, som honom käre äro, och gifwer dem et bättre lif.
Wish. 4: 10,11. Han behagar Gudi wäl, och är honom kär: och warder borttagen ifrå lifwet ibland syndare; och warder bårtryckt, at ondskan icke skal förwända hans förstånd, eller falsk lära bedraga hans själ.

44. Huru skal man då förstå detta Guds löfte?
Det skal man förstå med wilkor, nämligen, om det är oss nyttigt, och Gudi behagligt.

45. Hwad förbjudes i detta fjerde Budet?
Olydna, förakt och förtörnelse emot föräldrarne, och alla dem, som under faders och moders namn förstås.
5 Mos. 27: 16. Förbannad ware den som bannar sin fader eller moder: och alt folket skal swara, och säga: Amen.
Rom. 13: 1. Hwar och en ware Öfwerheten, som wäldet hafwer, underdånig: ty ingen Öfwerhet är utan af Gudi: den Öfwerhet som är, hon är skickad af Gudi.

46. Hwad förbjuder Gud i det femte Budet?
Dråp.

47. Hurulunda sker dråp?
När man antingen sjelv eller genom andra, hemligen eller uppenbarligen ihjälslår, eller med förgift förgifwer och skadar sin nästa til lif eller lem; eller i sit hjerta honom hatar, samt uti onda ord och åthäfwor utbrister, och honom förföljer.
1 Mos. 9: 6. Den som utgjuter menniskoblod, hans blod skal ock af menniskom utgjutet warda. Förty Gud hafwer gjort menniskan efter sit beläte.
Matth. 5: 22. Hwilken som förtörnas på sin broder, han skal wara skyldig under domen: men hwilken som säger, Racha til sin broder, han är skyldig under rådet; men hwilken som säger, du dåre, han är skyldig til helwetets eld.
1 Mos. 4: 5,6. Til Kain och hans offer såg HERren icke täckeliga; därföre wardt Kain swårliga wred, och hans hy förwandlades.

48. Är då alt dräpande, wrede och hat af Gud förbjudet?
Nej. Werldslig Öfwerhet, som Gud hafwer gifwit swärdet i handen dem ondom til straff, måste til lifwet straffa öfwerdådiga missgerningsmenniskor, och wåld styra: wredgas må man öfwer dem, som illa göra, och hata det som syndigt är.
Rom. 13: 4. Gör du det ondt är, så må du rädas; ty Öfwerheten bär icke swärdet förgäfwes; utan han är Guds tjenare, en hämnare honom til straff som illa gör.
1 Mos. 9: 6. Se N. 47.

49. Hwad befalles i detta femte Budet?
At wi skole hjelpa, frälsa och befordra wår nästa i all hans lifsnöd.

50. Huruledes sker det?
Då wi warkunne oss öfwer wår nästa, och all flit anwände til det, som länder til hans wälfärd, lif och helsa; och afwärje hwad honom skadligt är.

51. Hwad förbjuder Gud i det sjette Budet?
Al otukt och hordoms synd, som sker med tankar, ord, åthäfwor och gerningar, så innom som utom ägtenskapet.
Matth. 5: 28. Hwilken som ser på qwinna til at begära henne, han hafwer allaredo gjort hor med henne i sit hjerta.
Ebr. 13: 4. Ägtenskapen skal hållas ärligt ibland alla, och ägtenskapssäng obesmittad: men bolare och horkarlar skal Gud döma.
Rom. 13: 13.

52. Hwad befalles i detta sjette Budet?
Först i gemen, at hwar och en menniska skal föra et kyskt och tuktigt lefwerne; fly all lösaktighet, tilfälle och tecken därtil: sedan i synnerhet, at hwar och en, som i ägtenskapsståndet stadd är, i all trohet älskar och ärar sin ägta maka.
1 Thess. 4: 3, 4, 5: Detta är Guds wilje, eder helgelse, at i flyn boleri; Och hwar och en af eder wet behålla sit fat i helgelse och äro: Icke uti lustig begärelse, såsom hedningar, de som af Gud intet weta. Gal. 5: 24. Tit. 2: 4, 5.

53. Hwad förbjudes i det sjunde Budet?
Stöld och tjufweri.

54. På huru mångahanda sätt bedrifwes tjufweri?
Det sker på mångahanda sätt; och besynnerligen: 1. När man utan låf och hemligen, emot egarens wilja, borttager hans penningar och egodelar; eller ock med wåld röfwar honom något ifrån. 2. Låckar och tubbar något ifrån enom. 3. Beswiker någon i handel och wandel, med falsk wigt och mått. 4. När man icke rättrådeligen gifwer werldslig Öfwerhet och sina Lärare den del, som dem tilkommer. 5. Är försumlig i sit arbete; och 6. Förhåller arbetaren sin förtjenta lön, och mera sådant.
Eph. 4: 28. Den där stulit hafwer, han stjäle icke mer: utan hellre arbete med sina händer det godt är: på det han skal hafwa dela med den som nödtorftig är.
3 Mos. 19: 13. Du skal icke göra dinom nästa orätt, eller röfwa honom. Din dagakarls lön skal icke blifwa när dig in til morgonen.
1 Thess. 4: 6.
5 Mos. 25: 13, 14. Du skal icke hafwa tweggehanda wigt i dinom säck, större och mindre: Och i dino huse skal icke wara tweggehanda skäppa, större och mindre.
Matth. 22: 21. Gifwer Kejsarenom det Kejsarenom tilhörer, och Gudi det Gudi tilhörer.
Mal. 3: 10. Förer mig tionden allesammans uti mina tiondelado, at i mine huse må spis wara: och bepröfwer mig härutinnan, säger HERren Zebaoth, om jag ock icke uplåter eder himmelens fönster, och gjuter wälsignelse neder tilfyllest.

55. Hwad befalles i detta sjunde Budet?
Upriktighet och rättrådighet emot hwar man, intet göra någrom orätt, eller afhända enom det honom med rätta tilhörer: utan fast mer där til förhjelpa, det wår nästas gods och näring må warda förökad och beskärmad; samt afböja allahanda hinder och skada, där igenom hans egendom kan lida något men, blifwa förwärrad och förminskad.
Hes. 33: 15. Om den ogudaktige pant igengifwer, och betalar hwad han röfwat hafwer, och wandrar efter lifsens ord, så at han intet ondt gör; så skal han lefwa, och icke dö. Tob. 2: 21.

56. Hwad förbjuder Gud i det åttonde Budet?
Falskt witnesbörd och lögn, som är satans foster.
Joh. 8: 44. Djefwulen blef icke ståndande i sanningen; ty sanningen är icke i honom: när han talar lögnen, talar han af sit eget; ty han är lögnaktig, och des fader.

57. Huru sker det?
När man sin nästa, 1. Falskeligen beljuger, och osant witnar på honom. 2. Förråder honom med betrodda hemligheters otidiga utspridande. 3. Hans ord och gerningar til det wärsta uttyder, och honom baktalar. 4. Med osanna och updiktade beskylningar hans goda namn och rykte förklenar.
2 Mos. 23: 1. Du skal icke tro lögnaktigt tal, så at du gör enom ogudaktigom bistånd, och warder et wrångt witne. Syr. 27: 17.
Ordspr. 20: 19. War unbewarad med den som hemligt uppenbarar; och med baktalare, och med falskom mun. Syr. 28: 15

58. Hwad befalles i detta åttonde Budet?
At tänka och tala wäl om wår nästa: hans fel och swagheter öfwerskyla: och när han af klaffaren blifwer oförskyldt förtalad, at man då hans goda namn förswarar, och all ting til det bästa uttyder; och talar sanningen.
1 Cor. 13: 5, 6. Kärleken tänker intet argt, han gläds icke öfwer orättfärdighet.
Ps. 15: 3. HERre ho skal bo i dine hyddo? Den med sin tunga icke förtalar, utan talar saningen af hjertat.

59. Hwad förbjudes i det nijonde Budet?
Werkelig begärelse och ond lusta; och således alle onde tankar, därmed menniskan umgås, och sig där uti förlustar; men enkannerligen förbjudes, at hafwa lust til sin nästas hus, gods, arf, eller annan wälfången egendom, den wi intet skole komma under oss med illfundiga stämplingar, eller med något fagert sken, såsom det skedde med rätta.
Jak. 1: 14, 15. Hwar och en warder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och låckad warder. Där efter, sedan begärelsen hafwer aflat, föder hon synden: men då synden är fullbordad, föder hon döden.

60. Hwad befalles i det nijonde Budet?
At wi gerna skole unna wår nästa hans goda, och wara honom behjelpelige, icke allenast til at behålla och nyttja det; utan ock all skada fliteligen afwända.
Phil. 2: 4. Ser icke hwar på sit eget bästa, utan hwar och en på en annars bästa.

61. Hwad förbjudes i det tijonde Budet?
Den medfödda onda begärelsen och arfsynden, hwilken är roten och uphofwet, som retar oss til alt det som sträfwar emot Guds bud; men i synnerhet all åtrå til wår nästas maka, (hustru eller man) legofolk, boskap, eller mera sådant.
Rom. 7: 18. Jag wet, at i mig, det är i mit kött, bor icke godt: wiljen hafwer jag; men at göra godt, det finner jag icke.
Jak. 1: 14. Se N. 59. 5 Mos. 5: 21.

62. Hwad befalles här?
At wi skole aldeles förqwäfja den onda begärelsen, och hafwa en fullkomlig hjertans renhet: så ock förmana och tilhålla wår nästas maka och tjenstefolk, at de blifwa i sin kallelse, tjenst och wilkor; och troligen göra hwad de äro pliktige.

63. Hwarföre såge wi wid alla Budorden: Wi skole frukta och älska Gud?
Där med wilje wi låta förstå, at Gudsfruktan och kärleken äro som en källa och ursprung, hwaraf alla gerningar flyta skola, som i lagen befalte äro; ty utan kärlek och gudsfruktan äro de intet annat för Gud än skrymteri.
1 Joh. 5: 2. Där på wete wi, at wi älske Guds barn, när wi älske Gud, och hålle hans bud. 5 Mos. 10: 12, ff.

64. Hwad är summan af Lagen?
Du skal älska HERran din Gud, af alt dit hjerta, af all din själ, af all din håg; och din nästa som dig sjelf.
Matth. 22: 37, 38, 39. Jesus sade til den skriftlärde Phariseen: Du skal älska HERran din Gud, af alt dit hjerta, och af al din själ, och af al din håg. Detta är det yppersta och första budet. Det andra är desso likt: Du skal älska din nästa som dig sjelf. 5 Mos. 6: 5.

65. Huru beslutes Lagen eller de Tijo Budorden?
1. Med hotelse och straff öfwer dem, som lagen öfwerträda. 2. Men med nådelöfte och alt godt öfwer dem, som honom håla och fullgöra.

66. Kan någon menniska fullgöra eller fullkomligen hålla Lagen?
Nej. Uti fullkomlighetens stånd, och förr än menniskan föll i synd, så kunde hon göra lagen tilfyllest; men nu efter syndafallet, är det henne omöjligt: ty lagen är andelig, och fordrar en fullkomlig lydna; men wi äre kötslige, och af den onda begärelsen fördärfwade.
Rom. 7: 14. Wi wete, at lagen är andelig; men jag är kötslig, såld under synden.
Apostl. 15: 10. Hwi fresten I Gud, at I wiljen lägga det ok på lärjungarnes hals, det hwarken wåre fäder, eller wi bära kunde?
Eph. 2: 1. I woren döde genom öfwerträdelser och synder.
2 Cor. 3: 5. Wi äre icke beqwämlige af oss sjelfwa något tänka, såsom af oss sjelfwa.

67. Är Gud då hård och orättfärdig, som af oss fordrar, det wi intet hålla kunne?
Bort det. Gud är intet orsaken därtil: utan han fordrar med rätta det igen, som han wåra första föräldrar förlänt hafwer; nämligen förmågan och krafter at fullborda lagen; och det icke annorlunda, än den, som något utlåner til någon, som det förföljer, och icke igen betala kan, intet må beskyllas göra orätt, om han det samma igen fordrar af des barn och arfwingar.

68. Hwar til är då lagen nyttig?
Lagen lärer oss: 1. Hwad wi göra och låta skole. 2. At känna wår fördärfwade natur och många synder. 3. Tuktar och drifwer oss til at söka Christum, som är lagens ände och fullbordan, då han låter se, at wi af egna krafter intet honom kunne fullkomligen hålla.
Rom. 3: 20. Intet kött kan af lagens gerningar warda rättfärdigt för Gudi: ty af lagen känner man synden.
Gal. 3: 24. Lagen hafwer warit wår tuktomästare til Christum.
Rom. 10: 4.Christus är lagens ände, til rättfärdighet hwarjom och enom som tror.

69. Huru kunne wi känna synden af Lagen?
När wi rätteligen betrakte Tijo Guds Bud, och med dem jämföre wårt lefwerne, tankar, ord och gerningar, så finne och se wi där uti, lika som i en andelig själens spegel, wåra fel och brister: ty wi fele i många stycken alle.
Rom. 3: 12. Ale hafwa afwikit; allesamman äro onyttige wordne: ingen är som godt gör; icke til en.

70. Hwad är synd?
Allt det som sträfwar emot Guds Bud, förtörnar Gud, och förtjenar straff.
1 Joh. 3: 4. Hwar och en som gör synd, han gör ock orätt; och synd är orätt.
Ps. 5: 5. Du är icke den Gud, hwilkom et ogudaktigt wäsende behagar.
Rom. 2: 8, 9. Ogunst och wrede, bedröfwelse, och ångest öfwer hwar och en menniskas själ, som illa gör.

71. Huru mångahanda är synd?
Tweggehanda: Arfsynd och Werksynd.

72. Hwad är arfsynd?
Arfsynden är icke allenast Guds belätes förlorande; utan ock hela menniskans fördärfwade natur och onda begärelse, uti hwilken hon aflas och födes wredens barn, utan gudsfruktan och sann tro: ja, hon är (korteligen sägande) en oförmögenhet til alt godt, och en benägenhet til alt ondt.
Rom. 7: 18. Jag wet, at i mig, det är, i mit kött, bor icke godt: wiljen hafwer jag; men at göra godt, det finner jag icke.

73. Hwarföre kallas hon arfsynd?
Därföre, at wi henne ärft hafwe, genom den naturliga födelsen af wåra första föräldrar, Adam och Ewa.
Ps. 51: 7. Si, jag är af syndelig säd född; och min moder hafwer mig i synd aflat.
Rom. 5: 12. Igenom en menniska är synden kommen i werlden, och för syndens skul döden.

74. Hwad är Werksynd?
Allt det onda, som wi tänke, tale eller göre emot Gud och wår nästa, hwilket kommer af arfsynden.
Matth. 15: 19. Af hjertat utgå onde tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufweri, falskt witne, hädelse.

75. Hwilken war orsaken til wåre förste föräldrars synd?
Djefwulens afwund, och de sjelfwe, som missbrukade sin fria wilje, mera trodde ormen än Gud, och åto af det förbjudna träd.
1 Mos. 3: 1. följ. Ormen sade til qwinnona: Ja, skulle Gud hafwa sagt, I skolen icke äta af allahanda träd i lustgårdenom? Ingalunda skolen I döden dö. Och hon tog af frukten, och åt, och gaf deslikes sinom man däraf, och han åt xxx.

76. Straffar Gud barnen för föräldrarnas missgerningar?
Straffet öfwergår wäl dem egentligen, som synda; men om barnen äro delaktiga uti föräldrarnas synder, och träda i deras fotspår, så få de ock lida, så för sin egen, som för föräldrarnas ondska skul.
Hes. 18: 4. Hwilken själ som syndar, hon skal dö.

77. Hwad straff förtjena de, som lagen öfwerträda?
Guds wrede, förbannelse, allahanda plågor, döden, och den ewiga fördömelsen.
5 Mos. 27: 26. Förbannad ware den som icke fullkomnar all lagens ord, så at han gör därefter; och alt folket skal säga: Amen. Gal. 3: 10.

78. Huru kunne wi ifrån alt detta onda frälste warda?
Det lära oss Trons Artiklar och Ewangelium.

Föregående sida | Till sidans början | Nästa sida

29.12.2010