Svebilius katekesförklaring

Doct. Mart. Lutheri Catechismus

Andra Hufwudstycket.
Om Trons Artiklar, Och Ewangelio.

[Den Förste Artiklen | Den Andre Artiklen | Den Tredje Artiklen ]

1. Hwad är Trons Artiklar?
De äro en lära om Gud den Heliga Treenighet, och hans wälgerningar, hwilken en Christen menniska nödwändigt weta och tro skal, om hon wil salig warda.

2. Hwad bemärker det Grekiska ordet Ewangelium?
Et ljufligt och gladt bådskap.

3. Hwad lärer Ewangelium?
Det lärer oss, at wi genom tron på Jesum Christum hafwe en nådig Gud, få syndernas förlåtelse, och ewinnerligt lif.
Joh. 3: 16. Så älskade Gud werlden, at han utgaf sin enda Son, på det at hwar och en som tror på honom, skal icke förgås, utan få ewinnerligt lif. Joh. 20: 31.

4. Hwad åtskilnad är emellan Lagen och Ewangelium?
Lagen straffar menniskan för synd, och förskräcker; men Ewangelium tröstar henne, och försäkrar om Guds nåd och syndernas förlåtelse. Lagen fordrar gerningar; men Ewangelium tron. Lagen är af naturen någorlunda känd: Ewangelium är en hemlighet, hwilken förborgad är för alt förnuft; men Gud hafwer det framhaft genom Sonen. Lagen låfwar ewigt lif dem, som honom genom egen rättfärdighet och fullkomlig lydna fullgöra: Ewangelium låfwar det samma; men genom annans rättfärdighet sig tilegnad nämligen Christi rättfärdighet.
5 Mos. 27: 15, 17. Förbannad ware den som gör en afgud eller gjutet beläte. Förbannad ware den som flytter sin nästas råmärke: och alt folket skal säga: Amen xx.
Rom. 1: 16. Christi Ewangelium är Guds kraft, allom dem til salighet som tro.
Luc. 10: 28. Gör det så får du lefwa.
Rom. 10: 9. Om du bekänner med din mun Jesum, at han är Herren; och tror i dit hjerta, at Gud hafwer upwäckt honom ifrå de döda, så warder du salig.
Rom. 2: 14. Hedningarne, som icke hafwa lagen, göra dock af naturen det lagen innehåller.
Eph. 1: 9. Gud hafwer oss låtit få weta sin wiljes hemlighet, efter sit goda behag, och hafwer det framhaft genom Christum.
Joh 1: 18. Ingen hafwer någon tid sedt Gud: ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafwer det kungjort.

5. Huru många äro Trons Artiklar?
Tre.

6. Hwilke äro de?
Den förste är om Gud Fader, och Skapelsen. Den andre om Guds Son, och återlösningen. Den tredje, om den Helig Ande, och Helgelsen.

Den Förste Artiklen.
Om Gud Fader, och Skapelsen.

7. Hwarföre säger du: Jag tror?
Ty den som wil salig warda, han måste intet lita på en annans tro; utan sjelf, för egen person, hafwa den christliga tron, så at han kan säga med Paulo: Jag wet på hwem jag tror.
Hab. 2: 4. Den rättfärdige lefwer af sin tro. Gal. 3: 11.
2 Tim. 1: 12. Jag wet på hwem jag tror, och är wiss at han förmår förwara mit betrodda gods in til den dagen.

8. På hwem skole wi tro?
På Gud.

9. Hwad är Gud?
Gud är en Ande til sin warelse; ewig, alsmägtig, rättfärdig, allestädes närwarande; allwis, sannfärdig och barmhertig.
Joh. 4: 24. Gud är Ande.
Ps. 90: 2. Förr än bergen wordo, och jorden och werlden skapade blefwo, äst du Gud, af ewighet til ewighet.
1 Mos. 17: 1. HERren sade til Abraham: Jag är Gud alsmägtig; wandra för mig, och war fullkomlig.
Dan. 9: 14. HERren wår Gud är rättfärdig i alla sina gerningar som han gör.
Ps. 139: 1. HERre, du utransakar mig, och känner mig.
Joh. 8: 26. Jesus sade til Judarne: den mig sändt hafwer är sannfärdig.
2 Mos. 34: 6. Då HERren gick fram om för Mose ansikte på Sinai berg, ropade han: HERre, HERre gud, barmhertig och nådelig; och långmodig, och af stor nåde, och trofast.

10. Äro flere än en Gud?
Nej. Det är allena en; men i den guddomliga warelsen äro tre Personer, Fadren, Sonen, och den Helige Ande: och kallas den Heliga Trefaldighet, eller Treenighet.
5 Mos. 6: 4. Hör Israel: HERren wår Gud är enig HERre.
1 Joh. 5: 7. Tre äro de som witna i himmelen, Fadren, Ordet, och den Helige Ande: och de tre äro et.

11. Hwilken är Fadren?
Fadren är den förste personen i den guddomliga warelsen, som af ewighet hafwer födt Sonen, sig sjelfwom jämlik och samwarande.
Ps. 2: 7. Du äst min Son, i dag hafwer jag födt dig. Ebr. 1: 3, 5.

12. Hwarföre kallas Fadren den förste personen?
Icke därföre, som skulle han uti någon förmå, wara mer och större, eller i anseende til tiden, hafwa warit förr, än de andre personerna; utan han kallas den störste för ordningens skul: ty ewig, det är, utan begynnelse och ände, är Fadren; ewig är Sonen; ewig är den Helige Ande: dock icke tre Gudar, utan en ewig och alsmägtig Gud.

13. Hwad wälgerningar hafwer Gud Fader oss bewisat?
Han hafwer skapat oss: han uppehåller beskärmar och försörjer oss. Han hafwer ock utgifwit sin Son för oss.
Ps. 71: 6. HERre, du hafwer dragit mig utu min moders lif. Jud. 10: 8.
Apostl. 41: 10. Frukta dig intet, jag är med dig; wik icke af, ty jag är din Gud: jag styrker dig; jag hjelper dig ock, jag håller dig wid magt genom min rättfärdighets högra hand. Matth. 6: 25. Joh. 3: 16. Se 24. Sid.

14. Uteslutes då Sonen och den Helge Ande ifrån Skapelsens werk?
Nej. Gud Fader hafwer genom Sonen i den Helga Ande skapat all ting.
Ebr. 1: 2. Gud hafwer satt sin Son til arfwinge öfwer all ting; genom hwilken han ock werlden gjort hafwer. Col. 1: 6.
Ps. 33: 6. Himmelen är gjord genom Herrans ord; och all hans här genom hans muns Ande.

15. Hwar af hafwer Gud i begynnelsen skapat all ting?
Af intet.
Ebr. 11: 3. Genom tron besinne wi, at werlden är fullbordad genom Guds ord: så at det alt man ser, är wordet af intet.

16. Hwad är då det, som Gud skapat hafwer?
Himmel och jord; och alt det, som där uti är, både synligt och osynligt.
1 Mos. 1: 1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Col. 1: 16.

17. Uti hwad ordning skapade Gud werlden?
På sex dagar skapade Gud himmel och jord, med alt det, som där uti är, sålunda, nämligen: På den första dagen, ämnet til all ting, och ljuset. På andra dagen, himmelen. På tredje dagen, hafwet och jorden med allahanda träd, gräs och örter. På fjerde dagen, sol, månen och stjernorna. På femte dagen, fiskar och foglar. På den sjette dagen, djuren på marken; och aldrasidst skapade han menniskan til sit beläte.
1 Mos. 1. Se hela kapitlet om skapelsen.

18. Hwar uti bestod Guds beläte i menniskan?
Det bestod uti menniskans medskapade fullkomliga wishet, rättfärdighet och helighet. Hon hade ock då kroppens odödlighet, och herrawälde öfwer djuren på jorden, i hafwet och i luften, och flera härliga förmåner: hwilket alt kalas Guds beläte; och det samma hade genom den naturliga födelsen, kommit in på barnen och efterkommande, om wåre förste föräldrar hade i sin medskapade fullkomlighet beståndande blifwt.
1 Mos. 1: 27. Gud skapade menniskan sig til et beläte, til Guds beläte skapade han honom: man och qwinna skapade han dem.
Eph. 4: 24. Ikläder eder den nya menniskan, den efter Gud skapad är, i sanskyldig rättfärdighet och helighet. Wish. 2: 23.
1 Mos. 1: 28. Gud wälsignade dem, och sade: råder öfwer fiskarne i hafwet, och öfwer foglarne under himmelen, och öfwer all djur som kräla på jorden.

19. Blef menniskan intet ståndaktig i denna sin medskapade härlighet?
Nej, bättre Gud.

20. Huru hafwer hon då Guds beläte förlorat?
Genom syndafallet, och Guds öfwerträdelse.
1 Mos. 5: 3. Och Adam födde en son, som hans beläte likt war.

21. Hwilka äro de osynliga skapade kreatur?
Änglarne.

22. Hwad äro Änglarne?
Änglar äro andar, osynlige, af Gud i begynnelsen skapade, i sanning, wishet, härlighet, kraft och rättfärdighet.
Ps. 104: 4. HERre, du gör dina Änglar til wäder, och dina tjenare til eldslåga.

23. Blefwo de alle ståndaktige i denna härligheten?
Nej.
Joh. 8: 44. Djefwulen blef icke ståndande i sanningen; ty sanningen är icke i honom.

24. Huru mångahanda äro då Änglarne?
Tweggehanda: gode och onde.

25. Hwilke kallas gode Änglar?
De som blefwo beståndige i deras medskapade härlighet och rättfärdighet; warand nu så i det goda bekräftade och faste, at de aldrig mer kunna falla: och de kallas helige, och ljusens Änglar.
Matth. 18: 10. Ser til, at I förakten ingen af dessa små: ty jag säger eder, at deras Änglar i himmelen se altid min Faders ansikte, i himlom. Marc. 8: 38.
2 Cor. 11: 14. Sjelfwer satan förskapar sig uti ljusens Ängel.

26. Hwad är deras ämbete?
At lofwa Gud, och uträtta hans befallningar, samt tjena och beskydda dem, som saligheten ärfwa skola.
Ebr. 1: 14. Äro Änglarna icke allesammans tjensteandar, utsände til tjenst, för deras skul som saligheten ärfwa skola?

27. Hwilka kallar du onda Änglar?
Dem, som afföllo ifrå Gud, och blefwo i helwetet nederstörte; bundne med mörksens kädjor, at förwaras til domedagen.
Jud. Ep. w. 6. De Änglar som icke behöllo sin förstadöme, utan öfwergåfwo sin heman, dem förwarade han med ewiga bojor i mörkret, til den stora dagsens dom. 2 Pet. 2: 4.

28. Hafwer Gud ännu dagligen omsorg för all ting?
Ja. Gud drager omsorg för alla kreatur; men besynnerligen låter han sig wårda om menniskorna, och särdeles dem, som tro på honom.
Matth. 6: 26. Ser på foglarne under himmelen: de så intet, och intet skära de heller up, och församla intet i ladorna; och eder himmelske Fader föder dem.
Matth. 10: 30. Äro ock edor hufwudhår all, räknad. 1 Cor. 9: 9, 10.
1 Tim. 4: 10. Gud är alla menniskors frälsare, men besynnerligen deras som tro.

29. Hwarföre gör Gud alt detta?
Alt af blotta nåd och faderlig godhet, utan någon wår förtjenst eller wärdighet.
Ps. 145: 9. HERren är allom god; och förbarmar sig öfwer all sin werk.

30. Hwad skole wi säga om det myckna onda, som sker i werlden?
Gud werkar alt godt, och befrämjar det, som sker efter hans wilje: men det onda förbjuder han; straffar, och ofta förbinder, dock under stundom tilstädjer; sättande det et wist mål före, och til en god ände styrer.
2 Sam. 17: 14. Herren skickade det så, at det goda Achitopels råd skulle warda förhindradt, på det at Herren skulle låta komma en olycka på Absalom. 1 Mos. 50: 20.
Job. 2: 6. Herren sade til satan: Si, Job ware i din hand, dock skona hans lif.
Joh. 7: 30. De öfwerste Prästerna foro efter at gripa Jesum; dock kom ingen sina händer wid honom: ty hans tid war icke ändå kommen.

31. Hwad äre wi Gud för denna och flera wälgerningar skyldige?
Låf och tacksägelse, lydna och tjenst.
Ps. 136: 1. Tacker Herranom; ty han är god: ty hans godhet warar ewinnerligen.
Läs hela Psalmen til änden.
1 Sam. 15: 22. Samuel sade til Saul: Menar du, at Herren hafwer lust til offer, och brännoffer, såsom därtil, at man lyder Herrans röst? Si, lydna är bättre än offer, och höra til är bättre än det feta af wädurar.
Luc. 1: 68, 74, 75. Zacharias sade: Låfwad ware Herren: ty han hafwer förlossat sit folk, at wi frälste utu wåra owänners hand, måtte honom tjena utan fruktan, i helighet, och rättfärdighet, för honom i alla wåra lifsdagar.

Den Andre Artiklen.
Om Guds Son, och Återlösningen.

32. Hwilken är Guds Son?
Guds Son är den andre personen i Guddomen; född af Fadren i ewighet: Hwilken wardt menniska, född af Jungfru Maria.
Mich. 5: 2. Utaf Betlehem Ephrata skal den komma, som i Israel en Herre wara skal: Hwilkens utgång warit hafwer af begynnelsen, och af ewighet.
Es. 7: 14. Si, en Jungfru är hafwande, och skal föda en Son, den skal hon kalla Immanuel.

33. Hwad wälgerningar hafwer Guds Son oss betedt?
Han hafwer oss återlöst och förlossat ifrå alla synder; ifrå döden och djefwulens wåld.
1 Joh. 1: 7. Jesu Christi, Guds Sons blod, renar oss af alla wåra synder.
Os. 13: 14. Jag wil förlossa dem utu helwete, och hjelpa dem ifrå döden.

34. Hwar med hafwer han oss återlöst?
Icke med penningar, silfwer eller guld; utan med sin oskyldiga död och pina.
1 Pet. 1: 18, 19. Weter, at I icke med förgängligt silfwer eller guld igenlöste ären ifrån edert fåfänga lefwerne, efter fädernas sätt: utan med Christi dyra blod, såsom med et menlöst och obesmittadt lambs.

35. Hwad wälgerningar hafwer han mera oss bewist?
Han hafwer ock genom sin fullkomliga lydna för oss fullgjort och upfylt lagen.
Gal. 4: 4, 5. Då tiden wardt fullkommen, sände Gud sin Son, föddan af qwinno, gjordan under lagen: på det han skulle förlossa dem, som under lagen woro.
Matth. 5: 17. Jag är icke kommen til at uplossa, utan til at fullborda lagen.

36. Huru nämnes han här i denna Artiklen?
JESUS CHRISTUS.
1 Cor. 3: 11. En annan grund kan ingen lägga, än den som lagder är, hwilken är JESUS CHRISTUS. Ebr. 13: 8.

37. Hwad bemärker det Ebreiska ordet JESUS?
En Frälsare: ty han hafwer frälst sit folk ifrå synden.
Matth. 1: 21. Herrans Ängel uppenbarades Joseph Dawids son i sömnen, och sade: Maria skal föda en Son, och du skal kalla hans namn JESUS: ty han skal frälsa sit folk ifrå deras synder.

38. Hwad betyder det Grekiska ordet CHRISTUS?
Smord: ty han är efter den menskliga naturen, smord med glädjenes oljo, och den Heliga Ande och kraft.
Ps. 45: 8. Gud, din Gud hafwer smort dig med glädjenes olja, mer än dina medbröder.
Apostl. 10: 38. Gud hafwer smort Jesum af Nazaret med den Helga Ande och kraft.

39. Huru många naturer äro i Christo?
Twenne. Den guddomlige och den mensklige.

40. Äro då twenne Personer i Christo?
Nej. Jesus Christus, sann Gud och menniska, är en person: ty bägge naturerna äro i Christo personligen så förenade, som kropp och själ i menniskan; dock ouplösligen, och kunna i all ewighet intet skiljas ifrån hwar annan.

41. Hwarföre måste Christus wara både Gud och menniska?
En menniska måste han wara, på det han skulle kunna lida och dö; men som en blott menniska intet kunde försona synderna, och borttaga Guds wrede och lagsens förbannelse; ei heller öfwerwinna döden, djefwulen och helwetet: därföre måste han tillika wara en sann Gud.
Ps. 49: 8, 9. Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona; ty det kostar för mycket at förlösa deras själ; så at han måste låta det bestå ewinnerligen.
Rom. 8: 3. Det som lagen icke kunde åstad komma, i det hon wardt förswagad af köttet, det gjorde Gud, sände sin Son i syndelig köts liknelse, och fördömde synden i köttet genom synd.

42. Hwar til är Christus smord?
Til en Prophet, öfwersta Präst, och Konung.

43. Hwarföre kallas han Prophet?
Därföre, at han hafwer uppenbarat och förkunnat oss sin himmelske Faders wilje och råd, om wår salighet.
5 Mos. 18: 18. HERren sade: Jag skal upwäcka dem en Prophet, såsom du äst, utaf deras bröder, och gifwa min ord i hans mun; han skal tala til dem alt det jag honom bjuda wil.
Joh. 1: 18. Se 25. sid.

44. Hwarföre kallas han öfwerste Präst?
För det, at han hafwer ena reso offrat sig sjelf, til en försoning för wåra synder; så ock dagligen manar godt för oss hos Fadren.
Ebr. 9: 28. Christus är ena reso offrad, til at bårttaga mångas mans synder.
Rom. 8: 34. Christus är den som lidit hafwer döden, den ock sitter på Guds högra hand, och manar godt för oss.

45. Hwar uti består hans Konungsliga ämbete?
Där uti, at han regerar icke allenast öfwer alt det, som är i himmelen och på jorden; utan ock i synnerhet öfwer Sion, det är, hans nåderike och christeliga Församling; ja, han hafwer ock sit härlighets rike i himmelen.
Ps. 8: 7. Du skal göra menniskones Son til en Herre öfwer dina händers werk; all ting hafwer du under hans fötter lagt. Ps. 110: 7.
Ps. 2: 6. Jag hafwer insatt min Konung på mit heliga berg Sion.

46. Hwarföre säger du: jag tror, at Jesus är min Herre, hwilken mig förlossat hafwer?
Därföre, at jag uti trons saker intet dömer eller något sluter af mit blinda förnuft; utan enfaldeligen tror, och mig tilegnar Christi allmänna förlossning, med wiss försäkran, at han ock hafwer frälst och fört mig ifrå djefwulen til Gud, ifrå döden til lifwet, och ifrå synden til rättfärdighet.
Gal. 3: 11. Den rättfärdige skal lefwa af sin tro.

47. Hwad hafwe wi mer at betrakta i Christo?
Hans Förnedring ochUphöjelse.

48. Hwad war Christi förnedring?
Det war Christi ringa anseende, som han påskina lät, uti en tjenares skepelse här på jorden, i det han förborgade och icke altid öfwade den guddomliga magt och härlighet, som han efter den menskliga naturen undfådt hade: utan ganska sällan uti några underwerk, som han gjorde, då det behöfdes och honom behagade.
Phil. 2: 7. Christus Jesus förnedrade sig sjelf, tagande på sig en tjenares skepelse, och wardt lik som en annan menniska.
Joh. 2: 11. Detta war det första tecken, som Jesus gjorde i Kana i Galileen, och uppenbarade sin härlighet.

49. Huru länge warade det?
Alt ifrå hans aflelse och födelse in til hans nederfarande til helwetet.

50. Hwad är det som hörer til Christi förnedring?
Christi aflelse, födelse, (så wida hon war ringa och föraktad) pina, död och begrafning. Item, Christi omskärelse, fattigdom, bårtflykt til Egypten; hans döpelse, frestelse och mera sådant.

51. Af hwem är Christus aflad?
Af den Heliga Ande, genom des underliga werkan uti Jungfru Marie lif, utan synd och mans tilhjelp.
Luc. 1: 35. Ängelen sade til Maria: Den Helige Ande skal komma öfwer dig, och den Högstas kraft skal öfwerskygga dig..
Matth. 1: 20. Herrans Ängel sade: Joseph Dawids Son, räds icke taga Maria din hustru til dig: ty det som är afladt i henne, det är af den Heliga Ande.

52. Af hwem är han född?
Af Jungfru Maria, som war både för och efter födelsen Jungfru.
Esa. 7: 14. Se. 33. Sid.
Luc. 2: 7. Maria födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubba.

53. Under hwem wardt han pint och korsfäst?
Under Pontio Pilato, den Kejserliga och hedniska domaren, som dömde honom til döden; hwilket i den Apostoliska Tron införes til at betyga, så wäl historiens sannhet om Christi lidande, som Prophetiens fullbordan, at spiran skulle då ifrå Juda tagen warda.
1 Tim. 6: 13. Jag bjuder dig för Gudi, och för Christo Jesu, som under Pontio Pilato betygat hafwer en god bekännelse.
1 Mos. 49: 10. Spiran skal icke warda tagen ifrå Juda, ej heller en Mästare ifrå hans fötter, til des Hjelten kommer.

54. Hwad bekänne wi om Christi pina och korsfästande?
At han hafwer för wåra synder sannfärdeligen lidit både til kropp och själ, och på korsens trä warit af Gud öfwergifwen, och för wår skul utstådt förbannelsen, och helwetets ångest.
Es. 53: 4, 5, 6. Sannerligen han bar wår krankhet, och lade uppå sig wår sweda; han är sargad för wåra missgerningar skul, och slagen för wåra synder skul: näpsten ligger uppå honom: Herren kastade alas wåra synder uppå honom. 1 Pet. 2: 24.
Matth. 27: 46. Wid den nijonde timen, ropade Jesus med hög röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachtani: Det är: Min Gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig?

55. Huru är Christus död?
Efter utståndet lidande upgaf han sin ande på korset, och blef sannerligen död; och i sin död förwärfwade oss lif och salighet.
Joh. 19: 30. Då nu Jesus hade tagit ättikona, sade han: Det är fullkomnadt; och bögde ned hufwudet, och gaf up anden. Joh. 10: 18.

56. Hwarföre är Christus begrafwen?
På det de se skulle, at han wardt sannfärdeligen död: Han wile ock där med helga wåra grifter til hwilokamrar.
Es. 57: 2. De som redeligen för sig wandrat hafwa, komma til fred, och hwila uti deras kamrar.

57. Hwad är Christi Uphöjelse?
Det är det stånd, til hwilket Christus, på Mandomens wägnar, är uphögd och satt på sin guddomliga thron, til at fullkomligen öfwa och bruka sit majestät, magt och härlighet med Fadren och den Heliga Ande.
Ps. 68: 19. Du hafwer farit up i höjden, och hafwer fångat fängelset: du hafwer undfådt gåfwor för menniskorna; de affälliga ock, at HERren Gud skal äntå likwäl blifwa där.
Eph. 4: 8, 10.

58. Hwad är det, som hörer til Christi uphöjelse?
Sedan Christus genom sin egen kraft wardt åter lefwande gjord: och själen med kroppen igen förenad, så 1. Nedersteg han til helwetet. 2. Upstod ifrå de döda. 3. Upfor til himla. 4. Sitter nu på Guds Faders högra hand. 5. Dädan igen kommande til at döma lefwande och döda.
1 Pet. 3: 18. Christus led ena reso för synderna skul, rättfärdig för orättfärdiga: på det han skulle offra oss Gudi; och är dödad efter köttet, men lefwande gjord efter Anden.
Rom. 14: 9. Christus är där på både död och upstånden, och åter lefwande worden, at han skal wara Herre öfwer lefwande och döda.
Joh. 10: 18. Ingen tager mit lif af mig; men jag låter det af mig sjelf: jag hafwer magt at låta det, och jag hafwer magt taga det igen.

59. Hwarföre nederfor Christus til helwetet?
På det han skulle uppenbarligen låta se sig hafwa söndertrampat ormsens hufwud; och öfwerwunnit djefwulen, och all helwetets magt.
Col. 2: 15. Christus hafwer blottat förstadömen och wäldigheterna, och fört dem uppenbarligen; och gjort en härlig seger af dem genom sig sjelf. Hos. 13: 14. Se. N. 33.
1 Cor. 15: 55. Döden är upswulgen uti segren; Du död, hwar är din udd? Du helwete, hwar är din seger?

60. Hwad är Christi upståndelse?
Det är: Han är ifrå de döda upstånden och lefwande utaf grafwen gången med en förklarad lekamen.

61. När skedde det?
På tredje dagen efter hans död, som war på en Söndag, den wi kalle Påskdagen.
Luc. 24: 46. Så är det skrifwet; och så måste Christus lida, och tredje dagen upstå ifrå de döda.
1 Cor. 15: 4. Christus är upstånden på tredje dagen efter Skrifterna.

62. Hwad är Christi himmelsfärd?
At han, på den fyratijonde dagen efter upståndelsen, är uti synlig måtto ifrån Oljoberget upfaren til himla, och sålunda skildes ifrå det synliga umgänge här å jorden.
Apostl. 1: 9. Jesus wardt i lärjungarnas åsyn uptagen: och en sky tog honom bårt utaf deras åsyn. Luc. 24: 51.

63. Är han då nu intet närwarande hos oss här på jorden?
Ja. Uti osynlig måtto, är han när oss alla dagar in til werldens ände.
Matth. 28: 20. Jesus sade til de ellofwa: Si, jag är när eder alla dagar in til werldens ände.

64. Hwad är sitta på Guds Faders högra hand?
Det är, Christus (efter den menskliga naturen) regerar nu och i all ewighet med Fadren och den Heliga Ande, uti härlighet öfwer all kreatur i himmelen och på jorden.
Ps. 110: 1. HERren sade til min Herra: Sätt dig på min högra hand, ti des jag lägger dina fiender til din fotapall.
Eph. 1: 20, 21. Gud upwäckte Christum ifrå de döda, och satte honom på sin högra hand i himmelen: öfwer all förstadöme, wälde, magt, herradöme, och alt det som nämnas kan, icke allenast i denna werlden, utan ock i den tilkommande. Eph. 4: 10.

65. Huru sker Christi tilkommelse til domen?
Den sker uti synlig måtto, då han kommande warder, i himmelens sky med stor magt och härlighet, och alle helige Änglar med hoom, til at döma all folk, både dem som då lefwa; så ock dem som afsomnade äro, alt ifrån werldens begynnelse.
Apostl. 1: 11. Denne Jesus som uptagen är ifrå eder i himmelen, han skal så komma, som I honom sedt hafwen upfara i himmelen. Apostl. 17: 31.
Matth. 25: 31, 32. När menniskones Son kommer i sit majestät, och alle helige Änglar med honom, då skal han sitta på sin härlighets stol; och för honom skola samlas all folk.

66. Hwad dom fäller han då öfwer dem?
Til de gudfruktiga säger han: Kommer i min Faders wälsignade, och besitter det riket, som eder är tilredt ifrå werldens begynnelse. Men til de ogudaktiga, säger han: Går bårt ifrå mig, I förbannade, uti ewinnerlig eld, som djefwulenom och hans änglom tilredd är.
Matth. 25: 34, 46. Konungen skal säga til dem som äro på hans högra sida: Kommer I min Faders wälsignade, och besitter det riket, som eder är tilredt ifrå werldens begynnelse: och de rättfärdige skola då gå i ewinnerligt lif.

67. När skal detta ske?
På den yttersta dagen, när denna werlden tager en ände, hwilken tid oss är aldeles förborgad.
Matth. 24: 36. Om den dagen, och om den stunden wet ingen, icke Änglarne i himmelen, utan min Fader allena.

68. Til hwad ände hafwer Christus bewist oss alla dessa wälgerningar?
På det wi skole wara hans egne, och tjena honom i hans rike i ewig rättfärdighet, menlöshet och salighet.
Luc. 1: 74. Se. N. 31.
Eph. 1: 14. Christus är wårt arfs pant, til wår förlossning; at wi skulle warda hans egendom, hans härlighet til pris.

Den Tredje Artiklen.
Om Den Heliga Ande, och Helgelsen.

69. Hwilken är den Helige Ande?
Det är den tredje personen i Guddomen, som af ewighet utgår af Fadren och Sonen.
Joh. 15: 26. När Hugswalaren kommer, den jag skal sända eder af Fadren; sanningens Ande, som utgår af Fadren.
Gal. 4: 6. Gud hafwer sändt sin Sons Ande i edor hjertan.

70. Hwad wälgerningar bewisar oss den Helige Ande?
Han kallar oss genom ordet och Sakramenten til sin Kyrka och Församling; Han uplyser wårt mörka förstånd; helgar och behåller oss i en rätt och saliggörande tro; Han förlåter oss dagligen wåra synder; Han skal ock (tillika med Fadren och Sonen) på yttersta dagen upwäcka oss ifrå de döda, och gifwa oss med alla Christtrogna et ewigt lif.
2 Tim. 1: 9. Gud hafwer frälsat oss, och kallat med en helig kallelse.
Joh. 17: 17. 1 Pet. 1: 14, 15, 16.

71. Kunne wi af egna krafter komma til Christum, och tro på honom?
Nej. Ty wi äre döde i synden. Som nu en död menniska intet kan sig sjelf lefwande göra, så kunne ej heller wi af egna krafter omwända oss til Christum och tro på honom.
Eph. 2: 1, 5. I woren döde genom öfwerträdelser och synder. Genom nåden ären I frälste.
1 Cor. 2: 14. Den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Ande tilhörer: ty det är honom en galenskap, och kan icke begripat; ty det måste andeligen dömas.
1 Cor. 12: 3. Ingen kan kalla Jesum en Herre, utan genom den Heliga Ande.

72. Hwad förstås här igenom Kyrka?
Icke sjelfwa huset eller byggningen, som wi nu kalle kyrkor: ty sådana hade de Christne i många år inga; utan gingo tilhopa hwarest de kunde, at höra Ordet och bruka Sakramenterna: utan härmed förstås menigheten och folket, som Christi tro bekänna.

73. Hwarföre kallas denna kyrka en?
Icke därföre at allenast en hop folk i werlden på wist rum finnas församlade til at höra Guds Ord: utan för det, at en och samme Ande är, som underwisar dem, ehwaräst de äro; och at de hafwa en Gud, et Dop, en Återlösare, en tro, enahanda hopp och bekännelse.
Eph. 4: 3, 4, 5, 6. Winlägger eder at hålla Andens enhet, genom fredens band. En kropp och en ande, såsom I ock kallade ären uti et edert kallelses hopp: En Herre, en tro, et dop, en Gud, och alles wår Fader; hwilken är öfwer eder alla, genom eder alla, och i eder alla.
1 Cor. 1: 10.

74. Hwarföre kallas hon helig?
Därföre, at Christus hafwer henne helgat i sit blod; och hon tjenar Gud i helighet och rättfärdighet: Den Helige Ande afsöndrar ock henne ifrå det som syndigt och orent är; gör henne genom Ordet och Sakramenten helig, och tilegnar henne Christi helgelse.
Luc. 1: 75. Se N. 31.
Eph. 5: 26. Christus hafwer utgifwit sig sjelf för församlingen; på det han henne helga skulle.

75. Hwarföre kallas hon allmännelig?
För den allmänneliga tron och läran, som hon bekänner; så ock därföre, at hon intet är bunden til något wist rum, tid eller personer; utan är utspridd kring hela werlden.
Apostl. 15: 11. Genom Herrans Jesu Christi nåd tro wi, at wi skole salige warda, såsom ock de: (nämligen i gamla Testamentet.)
Gal. 3: 28. Här är icke Jude, eler Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qwinna: alle ären I en i Christo Jesu.
Col. 1: 23. Ewangelium är predikadt för alla kreatur, som under himmelen äro.

76. Hwar finnes då den heliga och christliga kyrka?
Uti all rum, där Guds Ord warder rent och klart predikadt, och de helige Sakramenten efter Christi ord och instiftelse utdelte; ja allestädes, där Christi namn i en rätt tro åkalladt warder.

77. Hwad är de heligas samfund?
Alla Christnas gemenskap, som äro lika delaktige af Guds nådelöfte; enhällige i tron, kärleken och hoppet, och äro rätte lemmar uti Christi andeliga lekamen, dem Gud allena ser och känner.
1 Joh. 1: 3. Hwad wi hafwe sedt och hört, det förkunne wi eder, på det ock I skolen hafwa sällskap med oss, och wårt sällskap skal wara med Fadren, och hans Son Jesu Christo.
Eph. 4: 3, 4. Se N. 73.
2 Tim. 2: 19. Den faste Guds grund blifwer ståndande, och hafwer detta innsegel: Herren känner sina.

78. Tror du syndernas förlåtelse?
Ja. Jag är wiss därpå, at Gud af nåd, och för Christi skul, förlåter synderna, allom dem, som tro på honom, och icke tilräknar dem deras missgerningar til fördömelse.
Apostl. 10: 43. Honom, (Christo,) bära alle Propheterna witnesbörd, at hwar och en som, tror på honom, han skal få syndernas förlåtelse genom hans namn.

79. Hwad är en rätt tro?
En rätt och saliggörande tro är icke någon blott kunskap om Gud, och hans helga ord, och samtycke där til; utan är en wiss tilförsikt och hjertans förströstning til Gud, om syndernas förlåtelse och det ewiga lifwet, för Jesu Christi förskyllan skul.
Rom. 8: 38, 39. Jag är wiss därpå, at hwarken död, eller lif, eler Änglar, eler förstadöme, eller wäldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tilkomma skola; eller höghet, eller djuphet, eller något annat kreatur, skal skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo JEsu wårom Herra.
Ebr. 11: 1. Tron är en wiss förlåtelse på det som man hoppas, och intet twifla om det man icke ser.

80. Genom hwad medel werkar den Helige Ande tron?
Genom Ordet och Sakramenterna.

81. Hwem brukar den Helige Ande til at förkunna Ordet, och utdela Sakramenterna?
Det helga Prediko-Ämbetet, som i Skriften kallas Andans Ämbete; och Predikanterna, HERrans Zebaoths Änglar; Guds medhjelpare; skaffare til Guds hemlighet, och sändningabåd i Christi stad.
Apostl. 20: 28. Så hafwer nu ackt på eder, och på allan hjorden, i hwilkom den Helige Ande hafwer eder satt til Biskopar.
Mal. 2: 7. Prästens läppar skola bewara lärona, at man må befråga lagen af hans mun: ty han är en HERrans Zebaoths Ängel.
2 Cor. 5: 20. Wi, (säger Paulus,) äre sändningabåd i Christi stad: ty Gud förmanar genom oss.
1 Cor. 3: 9. Wi äre Guds medhjelpare.

82. Hwad förstår du genom köttsens upståndelse?
At alla menniskor, som döda äro, både goda och onda, skola på den yttersta dagen upstå, och framkomma för Christi domstol, at få efter som de handlat hafwa, medan de lefde.
Dan. 12: 2. Månge de som under jorden sofwa ligga, skola upwakna; somlige til ewigt lif, somlige til ewig försmädelse och blygd.
Job. 19: 25. Jag wet at min Förlossare lefwer, och han skal på sidstone upwäcka mig af jorden. xx. Esa. 26: 19. Joh. 5: 28.

83. Dör menniskan både til kropp och själ tillika?
Nej. Kropen dör allena, och kommer til jord igen: men själen är odödlig.
Pred. 12: 7. Stoftet måste åter komma til jord igen, såsom det warit hafwer; och anden til Gud igen, den honom gifwit hafwer. Matth. 10: 28.

84. Hwart komma då de dödas själar?
De trognas själar föras af de heliga Änglar i Abrahams sköt, och få et ewigt lif; men de otrognas, til helwetet och pinorummet.
Luc. 16: 22. Den fattige blef död, och wardt förd af Änglarne i Abrahams sköt.
Wish. 3: 1. De rättfärdigas själar äro i Guds hand, och intet dödsqwal kommer wid dem.

85. Hwad få de trognas lekamen för egenskaper i de dödas upståndelse?
De warda Christi förklarade lekamen like; andelige, och behöfwa intet mer mat eller dryck til uppehälle, såsom i detta lifwet; oförgänglige, skinande och härlige: dock med någon åtskilnad i grader.
Phil. 3: 21. Jesus Christus skal förklara wår skröpliga lekamen; på det han skal göra honom lik med sin förklarade lekamen, af den kraft, där han med förmår sig all ting underlägga.
1 Cor. 15: 41, 42, xx. En annan klarhet hafwer solen, och en annan klarhet hafwer månen, och en annan klarhet stjernorna: ty en stjerna går öfwer den andra i klarheten, Sammaledes ock de dödas upståndelse: det warder födt förgängligt, och skal upstå oförgängligt.

86. Hwad är ewigt lif?
Det är en outsäglig frögd och ewig salighet hos Gud i himlen, där wi med de heliga Änglar, och alla utwalda få utan ände skåda Gud, ansikte mot ansikte (som Skriften talar) och se honom, såsom han är.
1 Cor. 13: 12. Wi se nu genom en spegel uti et mörkt tal: men då ansikte mot ansikte.
1 Joh. 3: 2. Mine käreste, wi äre nu Guds barn, och det är icke än uppenbart hwad wi warda skole: men det wete wi, när han blifwer uppenbar, då warde wi honom like; ty wi få se honom såsom han är.

87. Hwilke äro de utwalde?
Det äro de, som Gud af ewighet hafwer förut sedt blifwa beständige i tron på Jesum Christum in til änden.
Eph. 1: 4. Gud hafwer utwalt oss i Christo, förren werldens grund lagder war, at wi skole wara helige och ostrafflige för honom uti kärleken.

88. Hwarföre warda icke alla menniskor saliga?
Ty de tro intet alla på Christum: utan förakta salighetens medel, och stå emot den Helige Andes werkan: därföre äro de sjelfwe orsaken til sit fördärf. Den där icke tror, han skal warda fördömd; och Guds wrede blifwer öfwer honom.
Matth. 23: 37. Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände til dig; huru ofta har jag welat församla din barn, lika som hönan församlar sina kyklingar under sina wingar, och I willen icke?
Luc. 14: 16, 17, 18. En man hade tilredt en stor Nattward, och böd många. Och utsände sin tjenare den stund Nattwarden skulle stå, at han skulle säga dem som budne woro: Kommer; ty all ting äro nu redo. Och de begynte allesammans ursaka sig xx.
Joh. 3: 18, 36. Hwilken som tror å Guds Son, han warder icke dömd: men hwilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons namn. Hwilken som tror Sonenom, han hafwer ewinnerligt lif: men den som icke tror Sonenom, han skal icke få se lifwet; utan Guds wrede blifwer öfwer honom. Mark. 16: 16.

89. Hwarföre slutes alle trons artiklars uttydning med dessa orden: det är wisserligen sant?
Ty wi låte där med förstå, at alt hwad wi där uti hafwe bekänt med wår mun, det tro wi stadeligen i wårt hjerta, och wilje där på lefwa och dö.
2 Tim. 1: 12. Se sid. 26.

90. Hwarföre eller til hwad ände göre wi denna tros bekännelse?
På det wi där med icke allenast skole skilja oss ifrån alla otrogna och skrymtare; utan ock genom sådan bekännelse salige warda.

Tredje Hufwudstycket.
Om Herrans Bön: Fader wår.

1. Hwad är bönen?
Bönen är et ödmjukt och troget samtal med Gud, däruti wi, efter hans wilje i Jesu namn, bedje honom om andeliga och lekamliga wälgerningar; såsom ock tacke och prise hans heliga namn.
Joh. 16: 23. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Alt det I bedjen Fadren i mit namn, skal han gifwa eder.
Dan. 6: 10. Daniel gick up i sit hus: där föll han tre resor om dagen uppå sin knä, bad, låfwade och tackade sin Gud. 1 Tim. 2: 2.

2. Hwad är det, som oss til bönen beweka skal?
1. Guds befallning. 2. Hans löfte om bönhörelsen. 3. Wår egen nöd. 4. Bönens kraft och wärdighet.
Matth. 7: 7. Beder, och eder skal warda gifwet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skal uplåtas.
Joh. 15: 7. Om I blifwen i mig, säger Jesus, och min ord blifwa i eder, alt det I welen, må I bedas, och det skal ske eder.
Ps. 50: 15. Se 9 sid. Jak. 5: 16.

3. Huru skal man rätteligen bedja?
Med hjerta och mun, och det i Andanom och sanningen, det är, efter Guds wilje uti hjertans ödmjukhet, i tron, inte twiflande; så ock i en sann botfärdighet, utan skrymtan.
Matth. 15: 8. Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.
Joh. 4: 24. Gud är en Ande; och de honom tilbedja, skola tilbedja i Andanom och sanningen. 1 Joh. 5: 14. Se N. 53.
Jak. 1: 5, 6, 7. Hwar nu någrom ibland eder fattas wisdom, han bedje i tron, intet twiflande; ty den där twiflar, han är såsom hafsens wåg, som af wädret drifs och föres. Sådan menniska tänke icke, at hon får något af Herranom.

4. Hwem skal man tilbedja?
Ingen annan än den aldrahögsta Gud i himmelen: Hwar med utslutes alla Helgons, Änglars, och Jungfru Marie tilbedjande.
Matth. 4: 10. Jesus sade: gack bårt, Satan; ty det är skrifwet: Herran din Gud skal du tilbedja, och honom allena skal du tjena.
Ps. 50: 15. Se 9. sid

5. Hwarom skole wi bedja?
Om alt det som länder til Guds ära, samt wår och wår nästas wälstånd: antingen det då är andeligt eller lekamligt goda. Joh. 16: 23. Se N. 1

6. Hwilket kallar du andeligt goda?
Det som länder til själens wälfärd, och ewigt lif: såsom syndernas förlåtelse, tron, hopp, tålamod, den Helige Andes styrelse, och mer sådant.

7. Hwad är lekamligt goda?
Det som oss nödigt är til detta lekamliga och timliga lifwet, såsom god helsa och sundhet; kläder och föda, och annat mera slikt.

8. Huru och på hwad sätt skole wi om alt detta bedja?
Om det andeliga skole wi bedja utan wilkor: ty wi wete at Gud wil oss det wisserligen gifwa, och det är oss altid nyttigt: men om det lekamliga skole wi med förord och wilkor bedja, nämligen om det är Gudi behagligt och oss nyttigt.
Luc. 18: 13. Publikanen sade: Gud miskunda dig öfwer mig syndare.
Jak. 4: 3. I bedjen och fån intet; ty I bedjen illa, nämligen, at I det uti edra wällust förtära skolen.
Matth. 8: 2. En spetelsk man tilbad Jesum, och sade: Herre, wil du, så kan du göra mig renan.

9. Hwem hafwer lärt oss denna bönen, Fader wår?
Christus sjelf.
Matth. 6: 9. I skolen bedja altså: Fader wår, som äst i himlom. xx. Luc. 11: 2.

10. Uti hwad ordning är denna Herrans Bön författad?
Först är ingången; sedan sjelfwe Böne-punkterna, och sidst Beslutet.

11. Huru lyder ingången?
Fader wår, som äst i himlom.

12. Hwad förstås med det ordet Fader?
Där med förstås intet allena Fadren, som är den förste personen i den guddomliga warelsen; utan hela den Helga Treenighet, Fadren, Sonen, och den Helige Ande: icke personligen, utan wäsentligen.
Es. 63: 16. Herre, du äst wår Fader, af ålder är det dit namn.
Eph. 4: 5. En Gud, och allas wår Fader.

13. Hwarföre kallas Gud i denna Bönen Fader?
På det wi skole oss påminna hans faderliga godhet och kärlek, som oss hafwer skapat, och i Dopet uptagit til sina nåde-barn; och ingalunda twifla om bönehörelsen, när wi honom uti barnslig tilförsikt bedje och åkalle.
Matth. 7: 7. Beder, och eder skal warda gifwet.

14. Hwarföre säge wi: Fader wår?
På det wi skole uti tron trösteligen bedja honom, icke allenast för oss sjelfwa, utan ock för andra, i synnerhet dem, som äro wåre bröder och systrar i tron.
Col. 1: 9. Wi wände icke igen bedja för eder, och önska, at I mågen uplyste warda med hans wiljes kunskap, uti all andelig wisdom och förstånd. Eph. 4: 6, 25.

15. Hwad förstås med det ordet himlom?
Ingalunda är meningen denna, at Gud bor uti någon skapad himmel, såsom uti et wisst rum: ty himlen och alla himlars himlar kunna icke begripa honom; utan här förstås Guds majestätliga säte, och himmelska härlighet, uti det ljus dit ingen komma, eller det begripa kan.
Matth. 23: 9. I skolen ingen fader kalla eder på jorden; ty en är wår Fader, som är i himlom.
1 Kon. 8: 27. Menar du ock at Gud bor på jorden? Si, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa dig. Ps. 11: 4.
1 Tim. 6: 16. Konungen öfwer alla Konungar, och Herren öfwer alla Herrar, hafwer allena odödlighet; den där bor i et ljus där ingen tilkomma kan; den ingen menniska sedt hafwer, icke heller se kan.

16. Huru många äro bönepunkterna?
Sju.

Första Bönen.

17. Huru warder Guds namn af oss helgadt?
När wi rätt känne, tacke och låfwe Gud; höre hans ord, och där efter ställe wårt lefwerne, så warder hans namn af oss helgadt.
1 Pet. 3: 16. Helger Herran Gud uti edor hjerta.
Matth. 5: 16. Låter edert ljus lysa för menniskomen, at de måga se edra goda gernngar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.

18. Hwad är det onda, som wi bedje at Gud wille bewara oss ifrå?
Det är en kättersk och falsk lära; så ock et syndigt och förargligt lefwerne, hwar igenom Guds namn warder ohelgadt.
Matth. 15: 9. De tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är mennisko bud.
Rom. 2: 23. Du berömmer dig af lagen: och wanhelgar Gud med lagens öfwerträdning.

Andra Bönen.

19. Hwad förstås här med Guds rike?
Först nådens rike här på jorden: där uti Gud genom Ordet och Sakramenterna tilbjude allom menniskom sin nåd, och dem botfärdigom meddelar syndernas förlåtelse: sedan härlighetens rike i himmelen, där han gifwer sina utkorade ewigt lif och salighet.
Ps. 68: 29. Din Gud hafwer uprättat dit rike, det stärk Gud i oss: ty det är dit werk.
Rom. 14: 17. Guds rike är icke mat eller dryck; utan rättfärdighet, och fred, och frögd i den Heliga Ande.
Luc. 17: 20, 21. Guds rike kommer icke med utwärtes åthäfwor: ty si, Guds rike är inwärtes i eder. Matth. 6: 33.
2 Tim. 4: 18. Herren skal förlossa mig af all ond gerning, och frälsa mig til sit himmelska rike.

20. Huru kommer Guds rike af sig sjelft?
Af Guds blotta nåd, utan wår förtjenst, werkan eller wärdighet.

21. Huru kommer det til oss?
När wi hör, genom Guds nåd, sätte tro til hans helga ord, och däruti in til änden beståndige blifwe, så må wi där (uti härlighetens rike) ewinnerligen lefwa.

Tredje Bönen.

22. Hwad är Guds wilje?
Guds wilje är den, som han i sit ord upenbarat hafwer, och lärer oss hwad wi skole tro, göra och lida; såsom: af lagen, at föra et heligt och ostraffligt lefwerne; och af ewangelio, at tro på Christum: och när han pålägger oss något kors, skole wi det tåleligen draga.
1 Thess. 4: 3, 4. Detta är Guds wilje, eder helgelse, at I flyn boleri; Och hwar och en af eder wet behålla sit fat i helgelse och äro.
Joh. 6: 40. Detta är hans wilje, som mig sändt hafwer, at hwar och en som ser Sonen, och tror på honom, han skal hafwa ewinnerligt lif.
Luc. 9: 23. Hwilken mig efterfölja wil, han wedersäge sig sjelf, och tage sit kors på sig hwar dag och följe mig.

23. Huru och af hwem sker Guds wilje i himmelen?
Af de heliga Änglar och framfarna Helgon i den triumpherande församlingen, som gladeligen tjena, lyda och låfwa Gud i himmelen.
Ps. 103: 20. Låfwer HERran, I hans Änglar, I starke hjeltar som hans befalning uträtten, at man hans ords röst höra skal.
Dan. 7: 10. Af den gamla, som satt på stolen, utgick en lång eldstrimma: tusende sinom tusende tjente honom, och tijo sinom hundrade tusende stodo för honom.

24. Hwilke äro de, som förhindra oss, at göra Guds wilje på jorden?
Djefwulen, werlden, och wårt eget kött.
Uppenb. 12: 9. Den store draken, den gamle ormen, den där heter djefwul och satan, bedrager hela werlden.
1 Joh. 2: 15. Älsker icke werlden, icke heller de ting i werlden äro.
Rom. 7: 18. Jag wet, at i mig, det är i mit kött, bor icke godt.

25. Hwad förstås genom werlden?
Onda menniskor, som i werlden lefwa; samt deras onda wäsende och förargliga lefwerne.

26. Hwad förstås med wårt eget kött?
Wår syndiga natur och köttsliga sinne, som til alt ondt benäget är.

27. Hwem hjelper oss at öfwerwinna alla dessa fiender?
Gud, som oss med sit ord styrker, och i tron fasta behåller, han förtager alt det, som förhindrar, at göra hans wilje.
Luc. 22: 32. Herren sade til Simon, Jag hafwer bedit för dig, at din tro skal icke om intet warda.
Eph. 3: 14, 16. Jag böjer min knä til wår Herres Jesu Christi Fader; at han wille gifwa eder kraft, efter sin härlighets rikedomar, at I starke warden genom hans Ande, til den inwärtes menniskan. xx.

Fjerde Bönen.

28. Hwarföre säge wi i denna bönen: Gif?
Ty, utan Guds wälsignelse kunne wi sjelfwe ingen ting med wårt arbete eller förnuft förwärfwa eller förtjena; utan all god gåfwa kommer ofwan efter ifrå ljusens Fader. Jak. 1: 17.
Ps. 127: 1. Om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt som där på bygga.
Ps. 132: 15. Jag, Herren, wil wälsigna Sions spis; och gifwa des fattigdom bröd nog.

29. Hwarföre säge wi: Gif oss?
Ty wi skole intet bedja allenast för oss sjelfwa; utan ock för wår nästa: och när Gud gifwer oss något godt, så skole wi det icke behålla för oss allena; utan ock där af meddela androm.

30. Hwarföre säge wi: Gif oss i dag?
Såsom wi dagligen behöfwe wårt lifs uppehälle, så skole wi ock dagligen där om bedja; wi wete ock intet, om wi lefwe til morgondagen.

31. Hwarföre säge wi: Gif oss wårt bröd?
Där med bedje wi, at Gud wille gifwa oss wår afskilda del, och at wi må äta wårt eget bröd, som Gud oss i wårt arbete gifwer, och icke en annans, med tjufnad, orätt, och lättja.
Ordsp. 30: 8. Fattigdom och rikedom gif mig icke; men låt mig min afskilda del af spis få.
2 Thess. 3: 10. Den som icke wil arbeta, han skal icke heller äta.

32. Hwarföre bedje wi om dagligt bröd?
På det wi icke skole af otidigt bekymmer och misströstan sörja för morgondagen, utan låta oss nöja med det wi hafwe; ty hwar dag hafwer sin omsorg.
Matth. 6: 34. Sörjer icke för morgondagen; ty morgondagen hafwer sjelf sin omsorg med sig: det är nog, at hwar dag hafwer sin egen plåga.

33. Hwad förstås med bröd?
Allt det timliga, som menniskan behöfwer til detta lifwets uppehälle och nödtorft, hwilket uti Catechismus upräknas.
1 Mos. 3: 19. Du skal äta dit bröd i dins anletes swett.
Es. 58: 7. Bryt dem hungriga dit bröd, och de som elände äro haf uti dit hus; om du ser en nakot så kläd honom, och drag dig icke undan för dit kött.

Femte Bönen.

34. Hwarom bedje wi i denna bönen?
At Gud wille förlåta oss wåra skulder, det är, alla wåra synder, fel och brister, ehwad namn de hafwa; dem utplana och för Christi skul tilgifwa.
Matth. 18: 27. Då warkunnade Herren sig öfwer den tjenaren, och lät honom lös, och gaf honom til det han war skyldig.
Ps. 32: 1, 2. Säll är den hwilkom öfwerträdelsen förlåten är, den syndn öfwerskyld är. Säll är den mennisk, som Herren icke tilräknar missgerning.

35. Är någon menniska fri för denna skulden?
Platt ingen, utan Christus allena: ty wi äre allesammans syndare, och hafwe intet at berömma oss af för Gudi.
Ps. 14: 3. De äro alle afwikne, och allesammans odugse; det är ingen som wäl gör, ja, icke en.
Rom. 3: 23. Allesamman äro de syndare, och hafwa intet berömma sig af för Gudi.

36. Hwarföre tilläggas dessa orden: Såsom wi förlåte dem oss skyldige äro?
Icke därföre, som skulle wi med wår förlåtelse förtjena Guds nåd och syndernas förlåtelse: utan Christus wil där med lära oss, at wi skole sålunda wisa wår skyldiga tacksamhet där emot, och förlåta dem, som emot oss bryta, (antingen de det afbedja eller icke) så framt wi wilje af Gud bönhörde warda.
Matth. 5: 23, 24. Om du offrar din gåfwa på altaret, och kommer så ihåg, at din broder hafwer något emot dig; Så lägg där din gåfwa ned för altaret, och gack först bårt och förlika dig med din broder; och kom sedan och offra din gåfwa.
Marc. 11: 25. När I stån och bedjen, så förlåten, om I något hafwen emot någon: på det eder Fader som i himmelen är, skal ock förlåta eder edra brister.

37. Huru skole wi förlåta wår nästa?
Icke med orden allenast; utan ock af hjertat, så at wi icke bäre hemligt hat til honom, utan unne och göre honom alt godt, fast han hafwer gjort oss skada: efterfölja wår himmelske Faders exempel, som så förlåter synden, at han intet mera tänker på henne.
Jer. 31: 34. Jag wil förlåta dem deras missgerningar, och aldrig komma deras synder mer ihåg.

Sjette Bönen.

38. Huru mångahanda är frestelsen?
Tweggehanda. Den ena til ondo och fördärf; den andra til godo och wälfärd.

39. Ho är som frestar menniskan til ondo?
Djefwulen, som kallas en frestare.
1 Pet. 5: 8. Warer nyktre, och waker: ty eder fiende djefwulen går omkring såsom et rytande lejon, och söker hwem han upsluka må.
1 Thess. 3: 5. Jag wille förfara edra tro, at til äfwentyrs frestaren icke hade försökt eder.

40. Hwad medel brukar han därtil?
Werlden och wårt eget kött.

41. Huru frestar han genom werlden?
Nu med förföljelse, nu med låckande, samt onda och förargliga exempel, och elakt sällskap.
Uppenb. 12: 12. We dem som bo på jorden, och på hafwet: ty djefwulen stiger ned til eder, och hafwer en stor wrede, wetande, at han icke lång tid hafwer.
Joh. 15: 18. Om werlden hatar eder, så weten, at hon hafwer hatat mig förr än eder.
Matth. 18: 7. We werlden för förargelse skul: ty förargelse måste ju komma: dock, we de mennisko, genom hwilka förargelse kommer.
Ordsp. 1: 10. Min son, om skalkar låcka dig, så fölg icke.

42. Huru frestar han genom wårt eget kött?
Med elaka ingifwelser, retelser, ond lusta och åtrå.
Gal. 5: 17. Köttet hafwer begärelse mot Anden, och Anden emot köttet: de samme äro emot hwart annat, så at I icke gören hwad I wiljen. Rom. 7: 18. Se N. 24.
1 Pet. 2: 11. Käre bröder, jag förmanar eder, at I förwaren eder för kötsliga begärelser, hwilka strida mot själen.

43. Til hwad ände gör han alt detta?
På det han må föra oss i wantro, förtwiflan, säkerhet och andra swåra synder och laster, och omsider til ewigt fördärf.

44. Huru skole wi sådana frestelser emotstå och öfwerwinna?
Med en stadig tro och en flitig bön.
Eph. 6: 16, 18. Men öfwer all ting, tager trones sköld, med hwilken I kunnen utsläcka all hans ondas glödande skott. I all bön och åkallan, altid bedjande i andanom.

45. Frestar Gud någon?
Gud frestar ingen til ondo; utan til godo pröfwar han sina barns tro, hopp och tålamod, som han gjorde Abraham, då han befalte honom offra sin enda son.
Jak. 1: 13. Ingen säge, då han frestad warder, at han af Gudi frestad warder: ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen.
1 Mos. 22: 1, 2. Gud försökte Abraham och sade til honom. Tag Isak din enda son, den du kär hafwer, och gack bort til Moria land, och offra honom där til et brännoffer.

46. Hwilken frestelse är det, som wi bedje at Gud wille ifrån oss wända?
Djefwulens, som sker til menniskans fördärf: och om wi där med försökte warde, at wi då icke må blifwa öfwerwundne; utan genom Guds bistånd och i tron, på sidstone behålla segren.
2 Tim. 2: 3. Lid och umgäll som en god Jesu Christi stridsman.
2 Pet. 2: 9. Herren kan frälsa de gudaktiga utaf frestelsen; men behålla de orättfärdiga til domedag, til at pinas.
1 Joh. 5: 4. Alt det som är födt af Gudi, det öfwerwinner werlden: och denne är segren, som öfwerwinner werlden, wår tro.

Sjunde Bönen.

47. Hwad förstås med det ordet ondo?
Djefwulen och alt ondt, som menniska i denna werlden qwäljer til kropp och själ, gods, heder och ära; så ock efter detta lifwet, helwetet, och den ewiga fördömelsen.
Eph. 6: 16. Se N. 44.
Rom. 7: 24. Jag arma meniska, ho skal lösa mig ifrå denna dödens kropp?

48. Hwad är frälsa?
Det är: afwända det onda, samt hjelpa en där ifrån; eller ock korset lindra, och nåd förläna det at draga, och omsider där på en önskelig utgång göra.
Jer. 31: 13. Jag skal förwända deras ångest i glädje, och trösta dem, och frögda dem efter deras bedröfwelse.
Ps. 94: 19. Jag hade mycket bekymmer i mit hjerta; men din tröst gladde min själ.
2 Cor. 1: 10. Gud är den som oss af slik död, (det är bedröfwelse och förföljelse) friat hafwer, och ännu dagligen friar, och hoppoms på honom, at han skal oss ännu här efter fria.

49. När warde wi aldeles frälste ifrån ondo?
Då wi uti en salig stund, det är, i tron på Christum, skiljes ifrån denna werlden. 2 Tim. 4: 18. Se 55 sid.

50. Må en menniska önska sig döden?
När det sker af gudlig längtan til ewigt lif, och ej af otålighet, så är det tilbörligt dagligen bedja om en salig hädanfärd.
Phil. 1: 23. Jag åstundar, säger Paulus, skiljas hädan, och wara när Christo: hwiket ock mycket bättre wore.
2 Cor. 5: 8. Wi hafwe tröst, och hafwe mycket mer lust til at ute wandra ifrå lekamen, och komma mera när Herranom.

51. Hwarföre beslutes bönen med dessa orden: Ty riket är dit, och magten, och härligheten, i ewighet: Amen?
På det wi skole försäkrade warda om bönhörelsen: ty han är Konung, både mäktig och barmhertig, som wil och kan hjelpa; och wi äre hans rikes undersåtare och lemmar: wi skole ock däraf lära, at sluta wåra böner med låf och tacksägelse.
Eph. 3: 20, 21. Honom som rikeliga förmår göra, öfwer alt det wi bedje, eller tänke, efter den kraft som werkar i oss; Honom ware ära i församlingen, genom Christum Jesum, i allan tid, ifrå ewighet til ewighet. Amen.

52. Hwad är Amen?
Amen är et sådant ord, där med en icke allenast önskar, at det han bedit hafwer, måtte honom gifwet warda; utan är ock där på försäkrad, at Gud hörer bönen, hwartil han, såsom med et insegel, säger: Amen, ske altså.

53. Hörer Gud altid wåra böner?
När wi bedje efter hans wilje, så hörer han oss: och om wi icke strax få det samma, som wi ombedje, så gifwer han oss det, som bättre och nyttigare är.
Ps. 145: 19. HERren gör hwad de gudfruktige begära; och hörer deras rop, och hjelper dem.
Matth. 7: 8. Den som beder, han får, och den som söker, han finner, och honom som klapper, warder uplåtet.
1 Joh. 5: 14. Detta är den förtröstning som wi hafwe til honom, at om wi bedje något efter hans wilje, så hörer han oss.
Matth. 21: 22. Alt det I bedjen i bönen, troende, det skolen I få.

54. Hwarföre fördröjer Gud under tiden med bönhörelsen?
Det gör Gud, 1. Til at bepröfwa där med wårt tålamod och beständighet i tron. 2. At påminna oss wår tröghet och ohörsamhet, då han ropar til oss, at wi skole göra bättring. 3. På det wi skole bedja des flitigare. Och 4. glädjas des mer, då wi blifwe bönhörde och hulpne.

Fjerde Hufwudstycket.
Om Döpelsens Sakrament.

1. Hwad är sakrament?
Sakrament är et heligt werk och nådetecken, där uti Gud genom synliga och jordiska ting utdelar himmelska håfwor; och där med icke allenast tilbjuder menniskan Ewangelii hugneliga nådelöften, utan ock tilegnar och beseglar dem i deras hjerta, som det rätt och i tron bruka.

2. Huru mångahanda äro Sakramenten?
Tweggehanda. Somlige höra til det gamla, somlige til det nya Testamentet.

3. Hwilka äro gamla Testamentets Sakrament?
Omskärelsen och Påskalambet.

4. Hwilka äro nya Testamentets?
Döpelsen och Altarens Sakrament.

5. Hwad är Döpelsen?
Döpelsen är icke blotta watten allena, utan är watten författadt i Guds Ord.

6. Hwad är det: Watten författadt i Guds Bud?
Det är, af Gud så ordnadt och befalt.

7. Hwad är det: Förbundet med Guds Ord?
Det är, med Guds Ord och hans heliga namn, på et sakramenterligt sätt, förenadt och helgadt.

8. Kan du beskrifwa detta ännu klarare?
Döpelsen är nya Testamentets förra Sakrament: där uti Gud genom Watten och Ordet uptager menniskan i sit förbund; aftwår henne ifrå synden, och försäkrar om nåd och arfsrätt til ewinnerligt lif; och menniskan där emot, afsäger djefwulen och alt hans wäsende, och förpliktar sig, at tjena Gud uti en oskrymtad tro, och sanskyldig helighet och rättfärdighet.

9. Ho hafwer instiftat Döpelsen?
Gud sjelf sände Johannes til at döpa; och sedan befalte Jesus Christus sina lärjungar at gå ut i hela werlden, at lära al folk, och döpa dem i namn Faders, och Sons, och den Helige Andes.
Luc. 3: 2, 3. Under de Öfwersta Prästerna, Hannas och Kajphas, kom Guds befalning til Johannes Zacharie son, i öknen. Och han kom i alla den ängden wid Jordan, och predikade bättringens döpelse, til syndernas förlåtelse. Joh. 1: 33.
Matth. 28: 19. Jesus sade til sina lärjungar: Gå ut, och lärer all folk; och döper dem, i namn Faders, och Sons, och den Helige Andes.

10. Hwad är det, at döpa i namn Faders och Sons, och den Helige Andes?
Det är på Guds den Helga Treenighets befallning, och i hans helga namns kraft och åkallan, nedersänka eller bestänka och begjuta en menniska med watten til syndernas förlåtelse.

11. Hwar af består Döpelsen?
Af twenne ting; jordiskt och himmelskt.

12. Hwilket är det jordiska, som wi se?
Naturligt och obemängt watten och ingen annan wätska.
Joh. 3: 5. Jesus sade til Nikodemus: Sannerligen, sannerligen säger jag dig: utan en warder född af watten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike.
Eph. 5: 25, 26. Christus hafwer utgifwit sig sjelf för församlingen: på det han henne helga skulle, och hafwer gjort henne rena i wattnets bad genom ordet.

13. Hwilket är det himmelska, som wi icke se?
Gud den Helga Treenighet; och i synnerhet den Helge Ande.
Tit. 3: 5, 6. Efter sin barmhertighet, gjorde han oss saliga genom den nya födelsens bad, och den Helige Andes förnyelse; Hwilken han öfwer oss rikeligen utgjutet hafwer, genom wår Frälsare Jesum Christum.

14. Hwarföre säger du, I synnerhet den Helge Ande?
Därföre, at nya födelsens werk tilegnas besynnerligen den Helige Ande, hwilken öfwer oss med detta Döpelsens watten utgjuten warder: dock icke utslutne de andre personerna: Ty Gud Fader uptager den, som döpes, til sit barn: Sonen ikläder den sin rättfärdighet: den Helge Ande föder den på nytt och gör den til sin boning: Fördenskul säges wi wara födde, intet af den Helga Ande allena; utan af Gud, såsom et werk, hwilket alla tre personerna tilkommer.
Tit. 3: 5, 6. Se N. 13. näst utanföre.
1 Cor. 1: 30. Christus Jesus är oss af Gudi gjord til wisdom, och til rätfärdighet, och til helgelse, och til förlossning.
Rom. 8: 15, 16. I hafwen icke fådt träldomens ande åter til räddhåga: utan I hafwen fådt utkorade barns Ande, i hwilken wi rope: Abba käre Fader. Den samme Anden witnar med wår ande, at wi äre Guds barn.
1 Joh. 5: 4. Alt det som är födt af Gudi, det öfwerwinner werlden.

15. Är Döpelsen nödig?
Ja, wisserligen; ty Christus säger: utan en warder född af watten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike.
Joh. 3: 5. Se. N. 12.

16. Werkar Döpelsen syndernas förlåtelse?
Ja. Wi ikläde oss Christum i döpelsen; hwiken alla wåra synder med sin rättfärdighets kjortel öfwerskyler.
Gal. 3: 27. I så månge som döpte ären til Christum, hafwen eder iklädt Christum.
Es. 61: 10. Jag frögdar mig i HERranom, och min själ är glad i minom Gud: ty han hafwer mig iklädt med salighetens kläder, och dragit uppå mig rättfärdighetens kjortel. Joh. 3: 5. Se. N. 12.

17. Hwad är det, Ikläda sig Christum?
Det är, inympas i Christo, och med tron sig tilegna hans förwärfwade rättfärdighet och lydna, lika som hade wi sjelfwe gjort lagen tilfyllest, och lidit för wåra synder.

18. Frälsar ock Döpelsen ifrå döden?
Ja. Ty genom Döpelsen lefwer Christus i oss, och wi uti honom; därföre kan ingen död skada oss.
Gal. 2: 20. Jag lefwer, dock icke nu jag, utan Christus, lefwer i mig: ty det jag nu lefwer i köttet, det lefwer jag i Guds Sons tro, den mig älskat hafwer, och gifwit sig sjelf ut för mig.

19. Huru mångahanda är döden?
Treggehanda; Lekamlig, Andelig och Ewig.

20. Hwad är den lekamlige döden?
När kropp och själ skiljas ifrån hwar andra.

21. Hwad är den andelige döden?
När själen skiljer sig ifrån Gud, genom synden.
Eph. 2: 1. I woren döde genom öfwerträdelser och synder.
1 Tim. 5: 6. Den som lefwer i wällust, hon är lefwande död.

22. Hwad är den ewige döden?
När kropp och själ skiljas ifrån Guds ansikte i alla ewighet, och kastas i det yttersta mörkret.
Matth. 10: 28. Rädens icke för dem som dräpa kroppen, och hafwa dock icke magt at dräpa själen; utan rädens mer honom, som kan fördärfwa både själ och kropp i helwete. 2 Thess 1: 9.
Uppenb. 20: 14. Döden och helwetet wordo kastade i den brinnande sjön; denne är den andre döden.

23. Warde wi genom Dopet ifrån all sådan död frälste?
Ja. Fastän wi måste dö den timliga och lekamliga döden, så skadar han oss dock intet: ty han skal intet behålla oss til ewig tid; utan wi skole på yttersta dagen upstå, såsom af en sömn, til ewigt lif.
1 Pet. 3: 21. Wattnet gör oss saliga i dopet (icke at kötsens smittor afläggas, utan at man hafwer et godt samwet til Gud) genom Jesu Christi upståndelse.
Joh. 11: 25. Jesus sade til Martha: Jag är upståndelsen, och lifwet: hwilken som tror på mig, han skal lifwa, om han än död blefwe.

24. Warde wi ock genom Dopet frälste ifrån djefwulen?
Ja. För syndens skul äre wi under satans wåld fångne; men genom dopet warde wi försatte uti Christi rike, och ifrå djefwulen söndrade.
Col. 1: 12, 13. Tacker Fadrenom, som oss hafwer beqwäma gjort til at delaktige wara i de heligas arfwedel i ljuset: Hwilken oss uttagit hafwer ifrå mörksens wäldighet; och hafwer försatt oss uti sin älskelige Sons rike.

25. Huru gifwer Döpelsen ewinnerlig salighet?
I det, hon gifwer oss magt til at blifwa Guds barn, så gör hon oss tillika arfwingar til Guds rike, och den ewiga saligheten.
Joh. 1: 12, 13. Allom dem som honom anammade, gaf han magt at blifwa Guds barn, dem som tro på hans namn. Hwilke icke af blod, icke heller af kötslig wilje, icke heller af någon mans wilje, utan af Gudi födde äro.
Rom. 8: 17. Äre wi nu barn, så äre wi ock arfwingar; nämligen Guds arfwingar, och Christi medarfwingar: om wi annars lide med honom, at wi ock med honom komma måge til härligheten.
Tit. 3: 7. På det wi skole rättfärdige warda genom hans nåd, och arfwingar blifwa til ewinnerligt lif, efter hoppet.

26. Warda då alle salige, som döpas?
Alle de, som hålla sit Döpelses förbund, och blifwa i tron beständige in til änden, de warda salige; Men skrymtare, som för et sken och timlig nytta skul, låta sig döpas, dem länder det mer til fördömelse, än til salighet.
Matth. 10: 22. Hwilken som står skal uti ändan, han skal blifwa salig.
Ebr. 11: 6. Utan tron är omöjligt täckas Gudi.

27. Hwarföre kallas Döpelsen nya födelsens bad?
Ty alla menniskor, som aflas och födas i synd, äro af naturen wredenes barn; men genom Döpelsen warda de födde på nytt, och blifwa Guds barn, twagne och renade ifrå synden til ewigt lif.
Ps. 51: 7. Si, jag är af syndelig säd född: och min moder hafwer mig i synd aflat.
Eph. 2: 3. Wi wore af naturen wredens barn, såsom ock de andre. Rom. 8: 17. Se. N. 25.

28. Hwarföre kallas Döpelsen, Den Helge Andes förnyelse?
Förty den Helge Ande förnyar oss til förståndet och wiljen, och gifwer oss kraft til et nytt lefwerne, så at wi mer och mer emotstå synden, och warde skicklige til alla goda gerningar, hwilka kallas Andans och trons frukt.
Gal. 4: 6. Efter I nu ären söner, hafwer Gud sändt sin Sons Ande uti edra hjertan, hwilken ropar: Abba, käre Fader.
Col. 3: 10. Ikläder eder den nya menniskan, den där förnyas til hans kunskap och beläte, som honom skapat hafwer.

29. Hwad betyder den gamle Adam?
Wår fördärfwade natur och medfödda onda begärelse, den wi af wår första fader Adam ärft hafwe.

30. Huru warder den gamle Adam i oss fördränkt och dödad?
När wi genom daglig ånger och bättring (såsom uti et andeligt watten) fördränke den onda begärelsen; korsfäste köttet, och stå emot dess syndiga lusta.
Gal. 5: 24. De som Christo tilhöra, korsfästa sit kött, samt med lustar och begärelse.
Rom. 6: 6. Wetande; at wår gamla menniska är korsfäst med Christo: på det at syndakroppen skal warda om intet, at wi icke här efter skole tjena synden.

31. Warder den onda medfödda begärelsen och arfsynden i dopet aldeles bårttagen?
Synden warder wäl genom Dopet bårttagen och förlåten, så at hon intet mer oss tilräknas eller fördöma kan; men så bor hon likwäl uti oss, så länge wi lefwe, och blifwer intet utrotad förr än genom döden.
Rom. 7: 17, 23, 24. Så gör icke nu jag det, säger Paulus, (nämligen, det jag hatar, och det jag icke wil) utan synden som bor uti mig. Men jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider emot den lag som i min håg är, och griper mig fången uti syndens lag, som är i mina lemmar. Jag arma menniska, ho skal lösa mig ifrå denna dödens kropp?

32. Hwad förstås genom den nya menniskan?
Den som är af den Helga Ande född på nytt, och i rättfärdighet och renhet lefwer, bårtlägger den gamla menniskan, (hwilken genom sin lusta i willfarelse sig fördärfwar) och beflitar sig om, at behålla tron och et godt samwet.
Col. 3: 10. Se. N. 28. näst tilförene.
Eph. 4: 22. Så lägger nu bårt ifrån eder den gamla menniskan, där I förra med umgingen, hwilken genom lusta i willfarelse sig fördärfwar.
1 Tim. 1: 19. Hafwande tron, och godt samwet: hwilket somlige hafwa bårtdrifwit, och äro skepsbrutne wordne i tron.

33. Kan en menniska sig trösta af sit döpelses förbund, sedan hon det öfwerträdt hafwer, och å nyo faller i synd?
Ja wisserligen. Ty fast än menniskan på sin sida öfwerträder det gjorda förbundet, och faller i synd; så är dock Gud trofast, och blifwer stadigt wid sit förbund, genom hwilket han åter til nåder uptager en syndare, så ofta han sig omwänder och bättrar.
Hes. 18: 21. Om en ogudaktig omwänder sig, säger Herren, ifrå alla sina synder, som han gjort hafwer, och håller alla mina rätter, och gör rätt och wäl, så skal han lefwa, och icke dö.
2 Tim. 2: 13. Tro wi JEsum icke, så blifwer han dock trofast: han kan icke neka sig sjelf.
Rom. 3: 3. Hwad magt ligger där på, at somlige af Judarne icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet? Bårt det.

Föregående sida | Till sidans början | Nästa sida